Smak: Smaken är väldigt fruktig, och nyckelordet tycks vara "saftig". Jag får tydliga mandariner tillsammans med lite ananas och vanilj. Detta övergår till bittermandel och blandade nötter. Torven och röken kommer inte förän i eftersmaken med söta mandariner. Whiskyn lämnar munnen torr och en pirrande känsla på tungan.
Smak: Smaken är väldigt fruktig, och nyckelordet tycks vara "saftig". Jag får tydliga mandariner tillsammans med lite ananas och vanilj. Detta övergår till bittermandel och blandade nötter. Torven och röken kommer inte förän i eftersmaken med söta mandariner. Whiskyn lämnar munnen torr och en pirrande känsla på tungan.
Ok, ikväll har jag en Ben Nevis i glaset.
The Rare Casks 3rd Edition
Doft: Först kommer tjock, mjuk sherry, Sedan svaveltoner, men fint inbäddade utan att bli för mycket. Svartvinbär som när man gnuggar fingrarna på svartvinbärsblad. Även tydliga jordgubbssnören (godiset från Malaco). En tjock och påtaglig doft som fyller näsan ordentligt,
Smak: En varm och ojlig smak som verkligen täcker munnen. Tydliga svartvinbär, något som jag inte stött på i en whisky tidigare. Något som påminner om jordkällare. Vatten tar fram söt-smörig gräddkola och färska appelsinskal, avslutligen vinegum och påtaglig annanas. Whiskyn börjar väldigt söt för att sedan bli bittrare och lite sträv fram emot slutet. Lite svavel men mycket mindre än doften antyder. Eftersmaken är het med lite ek, smått övermogna äpplen och en antydan till bitter marsipan.
Avslutningsvis: En fyllig, påtaglig whisky med en fin balans mellan sötma och bitterhet. Ett fint exempel på när svaveltoner bäddas in på ett possitivt sätt. Den har mindre alkoholhetta än vad procenten antyder och behöver inte mycket vatten. Mycket komplex i smaken. En väldigt spännande whisky med en karaktär som skiljer sig från de tidigare Ben Nevis jag provat.
***
Ben Nevis: The Rare C...
Jag är precis hemkommern från en spännande helg i Stockholm.
Det råkar vara så att jag verkligen gillar MMA så nu i helgen flög jag ner till Stockholm för att se Alexander "The Mauler" Gustavsson triumfera över Anthony "Rumble" Johnsson. Till hela Sveriges besvikelse dominerade dock Rumble Alex i första ronden...och längre än så gick det inte.
Glen Grant på Monks
Avslutligen: I början när jag öppnade flaskan var whiskyn relativt stängd. Doften gav inte mycket mer än gammal jordkällare och smått mögliga röda bär. Den här whiskyn behöver verkligen få sin tid att öppna upp sig, men OJ vad den är värd det! Den känns förvånande fruktig för sin ålder och det är tydligt att Blackadder har fått tag på ett bra fat! Detta är en karaktär med trettioårskris som gör allt för att visa sin bästa sida... och den lyckas! Den här faller mig helt i smaken och för sina 1550kr så är den ett fynd! Jag ska se till att införskaffa mig en till flaska innan den tar slut.
Glen Grant 29yo
Smak: Den börjar friskt och blir sedan sötare. Färsk vit frukt tillsammans med ek, morötterna stannar kvar tillsammans med gurkan och blir så småningom lite kryddigare med valnötter och peppar... möjligen lite nejlika. Den lämnar en maltig eftersmak men inslag av isbergssallad och gurka.
Avslutningsvis: En whisky som överaskar! Så fort jag hör GlenDronach (speciellt Single Cask) så tänker jag tjock och fyllig med söta, torkade frukter och choklad. Men den här följer inte alls normen. Den är frisk och ovanligt lätt och känns ganska ung, mer som 12 år än 18 år. Den för tankarna närmare GlenDronach´s och Glenfiddich´s 12-åringar än Allardice och Parlament. Inte riktigt vad jag hade hoppats på, men den bidrar ändå med något eget och är absolut en bra malt. Mer en sommarsallad än en julig fruktkaka dock.
GlenDronach #1732
Sherry Cask Matured, 50,6%,
Avslutningsvis: En trevlig whisky som påminner om att Clynelish är värd att komma tillbaka till. Doften är otroligt fin, dock är smaken lite för lätt för mitt tycke. Jag hade gärna sett lite mer krydda och lite mer.... riv. Clynelish´s emblem är en vildkatt men den här känns lite mer som en kramgo innekatt, väldigt mysig men den saknar spänning.
***