0 Läs mer >>
***

Dags att besöka dalen med björnbärsbuskarna igen, för jag kan inte hålla mig borta därifrån allt för länge.
 
Jag har det senaste året lov-ordat GlenDronach så mycket på forum och whiskygrupper att jag nästan övervägt att begära regelbundna lönecheckar från destilleriets PR-avdelning. Tyvärr inser jag att jag kanske borde sluta med mitt missionerande av själviska skäl (that´s right, I´m a selfish bastard). Jag ser ett snabbt ökande intresse för vad som jag, bara för ett par år sedan, hörde kallas ett "anonymt" destilleri. Single Cask-batcherna säljer slut snabbare än någonsin och priserna klättrar i stadig takt. Nog för att jag älskar GlenDronach men när priserna når 2000kr per flaska så får man ju sätta stöd-dropp på plånboken varje månad.
 
I samma sekund som ryktet gick att deras 15-åring (Revival) skulle tas ur produktion under ett par år så svämmade plötsligt sociala medier över med bilder från folk som "stockat upp". Detta minskade ju knappast hypen. Jag har sett folk köpa 10 flaskor och sedan medge att de aldrig ens smakat whiskyn i fråga. Jag tycker att det är trevligt att destilleriet får mer uppmärksamhet och att deras rykte stärks. Det leder till mer pengar in, så att de kan fortsätta med produktionen. Dock blir det ju svettigare för mig som konsument som vill köpa för att dricka, så av ren självbevarelsedrift skulle jag önska att whiskyvärlden slogs av en plötslig nollchallans för GlenDronach.
 
 
GlenDronach Single Cask 24yo
PX Puncheon #1162
Flaska 25/660, 52,9%
Batch 11
 
Doft: Otroligt fyllig och söt. Domineras av PX-sherryn med fylliga dadlar och chokladsås. Detta följs av kryddigare toner som kanel, aromatiskt sågspån och i bakgrunder hittar jag även lite maraschino-körsbär. Doften är väldigt fint balanserad. Vatten tar fram mer trä och gör den således ingen tjänst.
 
Smak: Smaken är fyllig men inte lika söt som doften. Det är mer ek, kanel och lite svartpeppar. Jag hittar fruktigare element som plommon och björnbär men över lag är det torra kryddor som dominerar. Över alltihopa ligger ett härligt täcke av mörkrostat kaffe. Finishen är pepprig med ett förvånandsvärt tydligt alkoholsting, samt lite apelsiner och en aning mint.
 
Avslutningsvis: Detta är utan tvekan väldigt bra whisky. Skulle jag ha smakat denna på en blindprovning hade jag dock chansat på att den var äldre än 24 år... kanske 27-28år. Doften är väldigt balanserad och trevlig men jag känner att kryddorna tar sig lite för stora friheter i smaken. Allt som allt väldigt fin, men jag tror att jag föredrar de lite yngre faten framför denna. Det ska bli intressant att jämföra denna med fat #1020 (även den en 24-årig PX-lagring) från samma batch.
VG
***
 
 

GlenDronach #1162

0 Läs mer >>
***

Nu var det på tok för länge sedan jag hade en Glengoyne i tulpanen, och kvällens bekantskap lämnar mig inte besviken!
 
Det här släppet är från den oberoende buteljeraren "Malts of Scotland". Deras slogan är "Every bottle, a benchmark" och deras idé är att buteljera "extrema" whiskys. Alla buteljeringar ska vara dragna till sin spets, och ingen ska vara halvmjäkig. Bourbonlagringarna ska vara bourbon-bomber och sherrylagringarna ska vara sherry-monster. Med simpla, tydliga etiketter och vackert formade flaskor, hur kan en sådan affärsidé slå fel?
Med detta i åtanke kunde jag inte bli annat än förväntansfull när jag såg den här flaskan med mörk, sherrylagrad Glengoyne för ca 800kr.
 
Ja Glenoyne och sherryfat har alltid gillat varandra. Destilleriets lena, eleganta destilat tillsammans med fruktig söt sherry brukar, med väldigt få undantag, resultera i magi. 
 
 
Glengoyne 14yo
Sherry Hogshead nr 13044
1999-2013, 54,3%
Flaska 226/247, 
 

Doft: Direkt känner man den söta sherryn, som kommer i form av ett berg av smultron och anjou-päron. Tätt efter kommer apelsinmarmelad med kanderad Pomelo och smått övermogna fikon. Detta avrundas med honung, körsbärsvin och massor av florsocker. Det hela avslutas med lite äppelskal och bittermandel. En väldigt komplex doft!

 

Smak: En flodvåg av söt mörk frukt är det första som möter en. Apelsinskal, röda druvor och lite fläder. Florsockret har blivit muskovadosocker. Efter några sekunder börjar den sticka på tungan och den blir torrare. Avslutas med kryddor, peppar och tydlig ek.

 

Avslutningsvis: Shit, den här är fin! Den är inte lika oljig som en GlenDronach eller lika rivig som en Ben Nevis. Den här följer Glengoynes hus-stil och bjuder på len och elegant sherry. Doften är väldigt mjuk, nästan parfymig, medan smaken bjuder på lite mer kropp. De bekanta noterna av äpplen, apelsin och florsocker är något återkommande när vi talar Glengoyne. Den är inte krävande på något sätt, men det kanske är lite där spänningen försvinner. Detta är en otroligt fin whisky som hamnar högt upp på gilla-listan men den är så lugn och behaglig att den saknar attityden som krävs för ett MVG.

VG
***

Glengoyne #13044