0 Läs mer >>
***

Det är inte allt för ofta man ser Aberlour hos de oberoende buteljerarna, men jag lyckades hitta en!
Den här Aberlour har mognat i en Hogshead i 18 år, och sedan lade Robin på Blackadder vantarna på den. Whiskyn tillhör serien Aberdeen Destillers, som består av whisky som är ofärgad och okylfiltrerad men nervattnad till 46%. Den har flaskan hittade jag i en specialistbutik i Prag, kallad Kratochvílovci.
 
 
Aberlour 18yo
Aberdeen Destillers
Hogshead
En av 92 flaskor, 46%
 
 
Doft: En väldigt lätt doft (vågar jag säga tunn?). Doften domineras huvudsakligen av citrus, speciellt citronskal. Lite vanilj letar sig fram tillsammans med en gnutta rosmarin. Jag skulle över lag beskriva doften som lite sur och besk. Varken komplex eller tilltalande.
 
Smak: Lik doften i många avseenden. Huvudsakligen sträv och besk citrus med lite malt och någon smått kemisk not som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Beskan lättar med lite vatten och tid, men den är och förblit oimponerande. Finnishen bjuder mest på citronsaft och viss pepprighet.

Avslutningsvis: En besvikelse. Jag gillar Aberlours grundutbud men detta var inte min "cup of tea". Flera gånger för den tankarna till en fylligare Famous Grouse. Den känns yngre än 18 år, mer som en 10-åring. Efter 5-6 glas av denna så gav jag upp hoppet om den. Den fick dock tjäna det ädla syftet att skydda "the good stuff" när far min kom på besök. Bjudwhisky-stämpel på denna alltså.
 
IG
***

Aberlour 18yo

0 Läs mer >>
***

Ikväll sippar jag på japanskt destillat!
Japansk whisky har verkligen slagit igenom sedan jag började dricka whisky och "Den Stigande Solens Land" har verkligen gett den skotska malten konkurrens. Än så länge har japansk whisky alltid varit synonymt med kvalitét i mina ögon, och det är alltid något som fångar min uppmärksamhet. Tråkigt nog ser vi ständigt stigande priser (speciellt efter tsunamin 2011) och plånboken gråter varje gång det är dags att köpa en Yamazaki 18yo (han spelar död så fort jag ens tittar mot en Karuizawa).

Nåväl, malten för kvällen är 15 år gammal och kommer från Miyagikyo. Destilleriet ligger i Honshu, nära Sendai. Mestadelen av malten som produceras används i Nikkas blend-whisky och endast en liten del buteljeras som single malt. Detta har gjort att destilleriet har kommit lite i skymundan i jämförelse med systerdestilleriet Yoichi.
 
Miyagikyo producerar en lättare, elegantare (vissa skulle säga "femininare") malt än Yoichi, som har en lite robustare karaktär. Fler än en gång har jag hört liknelsen att Yoichi har en "highland-karaktär" medan Miyagikyo har en "lowland-karaktär".
 
Tidigare har jag smakat Miyagikyos NAS samt 12-åring och jag måste säga att detsilleriet håller hög kvalité så sin malt. Jag skulle beskriva stilen som  "flytande fruktsallad" som bara blir bättre med åren. Med detta i sinnet, samt att 15-åringen (om jag förstår det rätt) har en större andel sherrylagrad whisky än sina småsyskon, så är jag väldigt spänd på att få prova denna.
 
 
Miyagikyo 15yo
Officiell buteljering
45%
 
Doft: Parfymig och fruktig! Äppelmos, övermogna nachipäron, aprikoser och persikor. All frukt är färsk. Den har en härlig sötsyrlighet med ytterst lite krydda. Punchrussin smyger sig fram när den fått andats ett tag. Några droppar vatten bidrar med söt lime, vingummi och tjock vanilj. En väldigt len och komplex doft.
 
Smak: Sötsyrlig och väldigt fruktig... lite blommig. Päron, lite ananas med milt grönt jasminete. Även något som liknar citrongräs. Alkoholen är aningen stickig men inte för besvärande. Finnishen bjuder på övermogna gröna vindruvor, lite ek och liiiite lite aska.
 
Avslutningsvis: Detta är knappast ett stort maffigt sherrymonster ala GlenDronach, utan har mer subtila sherrynoter. Väldigt elegant. Om Wemyss hade lagt vantarna på den här skulle de förmodligen ha döpt den till "Japanese Orchard". Detta är i mina ögon ett perfekt sommarsmuttande! Den första referensen som kommer till minnet är GlenDronachs Saturnes Finnish. Dock är denna lättare och mer komplex. Alkoholen var dock lite vassare än förväntat. Doften är intensivare än smaken och den skulle nästan göra sig väl som parfym. Jag anser att det är värt att betala för kvalitét men i det här fallet är dock priset (ca 1400kr) lite i dyraste laget, tyvärr.
 
VG
***

Miyagikyo 15

0 Läs mer >>
***

Förra veckan lämnade jag det norrländska mörkret för att besöka en vän nere i Uppsala.
Det var en mycket trevlig vecka som kantades av regelbundna pubbesök!

Churchill Arms är en mycket mysig pub som jag varmt rekomenderar. De har mysiga lokaler med en genuin engelsk atmosfär. De har ett bra utbud på så väl öl som whisky, men det är maten och den mysiga lokalen som lockar mest.

O´Connors är dock min favoritpub i Uppsala. Det är en irlandsk pub med god mat och ett väldigt fint utbud av whisky, som innefattar såväl standardbuteljeringar som flaskor från oberoende buteljerare. Höjdpunkten för mig var deras egna Mackmyra-fat som stod bakom baren. För ca en hundralapp får du 3cl, fulla av kraftfull vanilj, päron, honung och kokos! En väldigt trevlig överaskning för mig som annars ser på Mackmyra med skeptisk blick. Personalen jag pratade med kunde inte lämna några närmare detaljer om fatet annat än att det var ex-bourbon och gissningsvis närmare tio år gammalt (jag känner mig dock skeptisk till det senare påståendet). Dock är O´Connors främsta styrka deras ölutbud, som ständigt förändras.
 
 
 I övrigt så provade jag en spännande imperial stout på Pipes of Scotland, nämligen "Pirate Bomb" från Prairie. Stouten i fråga ligger på 15% och är lagrad på romfat, vilket ger en kraftig och mustig smak med inslag av kaffe, mörk choklad, bränt socker och vanilj. Jag betalade 75kr för 18cl.
 
Veckan avslutades dock på ett enastående sätt! På torsdagen den 18e, for jag in till Ardbeg Embassy i Gamla Stan, Stockholm. Jag hade nämligen bokat in mig för en kväll som (platsen till trots) doftade och smakade Highland Park!

Vid ankomst fick jag en välkommst-dram i form av Highland Park 12, vartefter jag tog plats vid borden i restaurangdelen.
Uppställningen för kvällen bestod av sju delar i destilleriets core range. Vi började med Dark Origins och fortsatte därefter med 18-åringen, 21-åringen, 25-åringen, 30-åringen och 40-åringen för att avsluta med kolossen av dem alla, 50-åringen!
 
 
Provningen leddes av Martin Markvardsen som höll en föreläsningen om destilleriet samtidigt som han bjöd på charmiga historier om sin tid hos Highland Park och på Orkney. Efter provningen åt vi en fantastisk trerätters-middag bestående av renrostbiff, helstekt hjortfilét samt Ardbegs ostkaka.

Highland Park 50yo var något alldeles extra, och med endast tre flaskor släppta i Sverige och dessutom en prislapp på 120 000kr per flaska så var detta minst sagt en unik chans för mig att få smaka den! Doften var väldigt komplex och tjock av driftved, kryddor och torkad frukt. Smaken bar samma element men inte alls samma balans, då eken totalt dominerade paletten. Missförstå mig inte, den smakade väldigt bra, och jag är otroligt glad över möjligheten, dock är jag kluven mellan 25-åringen och 30-åringen som kvällens vinnare. 25-åringen är väldigt mjuk och komplex medan 30-åringen bjöd på lite mer syrlighet och attityd märkligt nog. Destilleriets 40-åring bjöd på lite mer rök men kändes lite tröttare än sina yngre syskon.

Allt som allt en fantastiskt spännande kväll!
***

Highland Park i Gamla...

0 Läs mer >>

***

Ok, då var jag tillbaka igen efter en alkoholfri månad!

Det är sant att jag inte har druckit någon whisky (eller annan alkohol) under februari, men det betyder inte att jag inte har jagat ikapp lite godsaker som ska avsmakas framöver. Batch 11 av GlenDronach´s Single Cask-serie har kommit och några av dem har flyttat hem till mig. Även Abbey Whisky´s egen buteljering av GlenDronach (#3400) står på tur, vilket jag ser fram emot. Det har även blivit några inköp från Islay, och fastän Bowmore hitills inte har fallit mig i smaken så hoppas jag att deras Laimrig ska kunna omvända mig.

 

Det kommer även mycket spännande framöver! Imorgon kl 10:00 ska jag pröva jaktlyckan och avtryckarfingret i försöket att få en "Karuizawa Cask By Cask" från 1984. Framåt i april har jag även siktet inställt på Bunnahabhain "Kirsch Gâteau" från Wemyss samt lite Springbank.

 

Men nog om inköp, och mer dricka! Ikväll har jag ett av mina favoritdestillerier i glaset, nämligen Glengoyne! Min resa till Skottland i höstas avslutades med ett besök på Glengoyne Destillery, en liten bit utanför Glasgow. Vägen som ligger mellan destilleriet och deras lagerhus utgör gränsen mellan regionerna Highlands och Lowlands. Således destilleras whiskyn i högländerna, innan destilleriets anställda traskar med den över vägen till lagerhusen för att lagras i lågländerna. Kornet mältas helt utan torv och enligt utsago destilleras spriten långsammare än någon annan whisky i Skottland. Detta ger en väldigt len sprit som jag finner gör sig väldigt bra på mina favoritfat... sherry!
Destilleriet ligger väldigt vackert beläget och personalen som jobbar där är oerhört trevliga och generösa, så jag kan varmt rekomendera ett besök om ni skulle finna er i området kring Glasgow.

 

 

Glengoyne 14yo
Single Cask nr 1995
1998-2012, 57,5%
Flaska 323/608,

 

Doft: Först möts jag av en stark alkoholhetta. Efter några minuter brer en stor sötma ut sig med stora portioner jordgubbssylt, hallon och lite läder. Detta följs av mjuka toner av nejlika, mörk choklad och rött vin. Med tiden utvecklas även färska plommon, digestive-kex och persika. Doften är lite spritig, men blir mjukare och mycket trevligare med vatten.

 

Smak: Färsk frukt så som plommon, vindruvor och persikor. Inte så tjock/fyllig som förväntat dock. Whiskyn bjuder på en påtaglig alkoholhetta, även med vatten. En antydan till fikon, lite ek, chili, och mot slutet även lite rödvin. Smaken är väldigt lik doften, och avslutas med en ganska torr finish.

 

Avslutningsvis: Är detta verkligen en Glengoyne? Vid en blindprovning hade jag säkerligen gissat på en lite lugnare GlenDronach, vilket är menat som en komplemang. Den har en fantastisk doft som fångar mig länge. Jag hade dock gärna haft lite mer... kraft och attityd i smaken, för att få upp den på MVG-nivå. Dock är detta i alla avseenden en bra whisky. Den är söt, fruktig och len med endast lite alkoholhetta som törnar kanterna. Lite mer kryddor/kaffe och mindre alkoholsting hade varit trevligt.

VG
***

Glengoyne #1995