0 Läs mer >>
***
Som de flesta av er redan vet så är inte "Breath of Speyside" ett destilleri. Ibland släpper oberoende buteljerare whisky under ett påhittat namn istället för att ange destilleriet. Ska jag vara ärlig så är jag inte säker på varför man gör detta. Den enda (om än otroliga) anledningen jag kan komma på är att destilleriet inte vill stå för kvalitén på whiskyn som säljs.
 
En annan möjlighet är som i fallet med Longrow och Hazelburn. Båda kommer från destilleriet Springbank, men de avviker så pass mycket från Springbanks karaktär (Longrow är rökig och Hazelburn är trippeldestillerad) att man inte vill ge den samma namn som destilleriet. Om så skulle vara fallet så skulle jag hellre se att man följde Bunnahabhain´s exempel. De släpper Bunnahabhain som är en orökt whisky medan deras rökiga whisky går under namnet "Bunnahabhain Moine", även hos de självständiga buteljerarna.
 
Namnet kan vara något objektivt som tex "Lochranza" vilket är ett samhälle på ön Arran men även Blackadder´s namn på destilleriet Arran. Ett destilleri kan även ha mer personliga namn. Buteljeraren "Hunter Laing" väljer tex att kalla Glenfarclas för "Probably Speyside's Finest" och i det här fallet går det rykten om att Adelphis "Breath of Speyside" är Glenfarclas.
 
Personligen kan jag tycka att hela grejjen med att släppa whisky under ett alias är irriterande. Jag vill helt enkelt veta vad det är jag köper.
 
 
Breath of Speyside 10yo
First Fill Sherry Butt
En av 552 flaskor, 57,9%
Adelphi
 
Doft:  Utan vatten är doften ganska stängd of försiktig. Jag hittar lite wienerbröd, en hel del gummi och lite jordig lakritsrot. Eventuellt lite aprikoser längst bak. Efter en sund mängd vatten öppnar doften upp sig ordentligt dock. Aprikoserna armbågar sig oblygt fram och tar rampljuset tillsammans med röda vinbär. Det kommer dessutom en tydlig vanilj som mjukar av det hela. Inte speciellt komplext, men ganska trevligt.

Smak: Utan vatten är även smaken återhållsam. Längst fram står nya gummistövlar som har trampat i malt och rosmarin. Någonstans finns det lite beska mandlar också. Vattnet tar fram lite mer aprikoser i smaken och förstärker rosmarinen. Det kommer lite lakritsrot som inte riktigt bidrar med något trevligt. En ganska vek finish som mest bjuder på Gunpowder-te.
 
Avslutningsvis: Helt klart en besvikelse! Jag förväntade mig en stor, om än ung, sherryexplotion i A´bunahd-klassen men så blev det inte. Jag skulle aldrig gissa att detta var ett 1st fill sherry cask. Möjligen ett trött 2nd fill. Fatet verkar ha sovit på jobbet och malten verkar inte haft så mycket ambitioner på egen hand. Whiskyn är förvånandsvärt stickig även efter vatten, och när den väl slutar sticka har man tillsatt så mycket vatten att whiskyn luckrats upp och drunknat. Doften blev helt ok, men smaken ansträngde sig inte ens. Första besvikelsen från Adelphi.
 
IG
***

Breath of Speyside

0 Läs mer >>
***
 
Utav alla Springbank jag har smakat, har jag en liten extra varm plats i hjärtat för denna. Jag smakade den för första gången under mitt första besök på "The Albanach" i Edingburgh. Jag gick in på måfå i jakten på frukost en tidig söndagmorgon. Efter lite toast med scrambled eggs och rökt lax så bestämde jag mig för att, i sann svensk-på-semester-anda, ta en whisky, och jag blev kär direkt.
 
Springbank har ett väldigt gott rykte om sig i whiskynörds-kretsar. Till att börja med är det ett litet, familjeägt destilleri. De gör alla steg i proicessen på destilleriet. En varierande mängd av kornet de använder är lokalproducerad, de mältar kornet i destilleriet (ist för att köpa industrimältat korn), destillerar, lagrar och buteljerar på plats vilket gör dem till ett "old school-destilleri". De sköter allt på relativt liten skala och på "det gamla hedliga sättet" vilket gett dem ett genomgående (och välförtjänt) gott rykte hos konsumenterna.
 
Detta är en del av Springbanks följetång av fatexperiment och är lagrad i "claret wood". Claret är det brittiska namnet för rött Bordeaux-vin, och mycket mer än så vet jag egentligen inte.

Jag vill berömma Springbank för deras design. I mina ögon är flaskorna väldigt fina men det är framför allt ettiketten som imponerar. De är enkla men tydliga. Här kan man tydligt se vilket datum whiskyn är destillerad och buteljerad, hur många flaskor som släpptes men framför allt lagringstiden! De visar tydligt att whiskyn är lagrad 12år, varav 9 år spenderades i refill bourbon barrels och 3 år i fresh claret casks.
 
 
Springbank 12yo
9years bourbon + 3years claret
En av 9360 flaskor. 54,4%
Officiell buteljering

Doft: Den fylliga, maffiga karaktären som jag tenderar att hitta i alla Springbank. Det är svårt att beskriva, men det luktar Campeltown. Jag får genast svarta druvor och violer. Detta blandas med relativt tydligt sågspån och tallbark. Längst bak gömmer sig en svag rök, och jag måste så tillbaka upprepade gånger för att vara säker på att den faktiskt är där. Doften är riktigt mjuk och harmonisk och man vill inte riktigt sluta lukta på den. Vatten rundar av doften med lite vanilj och gör den nästan lite parfymig. Helt klart en fantastisk doft!

Smak: Whiskyn har en medelstor kropp. Ganska len men alkoholen sticker precis lagom för att den inte ska vara mjäkig. Smaken är full av gammeldagsa violpastiller, blåbärssylt och friska fikon. Kanske lite vinegummi också. Tallbarken gömmer sig längst bak men är inte alls så tydlig som i doften. Röken är helt borta. Några droppar vatten lyfter fram blåbärssylten tillsammans med lite vaniljkräm.

Avslutningsvis: Ooooh, detta är bra! Den är väldigt len och harmonisk, och lär inte förarga många. Trotts detta är den inte mjäkig. Den är blommig utan avv bli sliskigt parfymig. Jag gillar detta starkt! Doften förtjänar ett MVG men smaken ligger och balanserar på gränsen. Detta är en malt som är tillräckligt snäll för att nybörjaren ska gilla den men man behöver lite erfarenhet under bältet för att kunna uppskatta den till fullo. Detta är gruvligt gott helt enkelt!
 
VG++
***

Springbank Claret Woo...