0 Läs mer >>
***
 
I min erfarenhet finns det få destillerier som gör sig så bra i hög ålder (30+) som Glen Grant. Den här whiskyn är Buteljerad av Berry Bros. & Rudd i serien "Berrys Own Selection". Jag har bara bra erfarenheter med BB&R men deras buteljeringsdesign är allt annat än upphetsande.
Inte för att utseende är det viktigaste men personligen gillar jag när ett destilleri eller en buteljerare visar lite personlighet. Karuizawa (speciellt Noh-serien) har enligt mig de snyggaste ettiketterna på marknaden, Lagavulin har ett väldigt stiligt utseende utan dyra specialförpackningar, och det går inte att ta fel på Signatory´s karismatiska Cask Strength-buteljeringar.
Förutom en tråkig ettikett (som skulle passa bättre till ett par manchester knappar) så har Berry Bros. & Rudd tyvärr lite bristfällig information på ettiketten. Det står att whiskyn är ofärgad och okylfiltrerad vilket jag uppskattar, men det står ingenstans vilken typ av fat (Sherry? Bourbon? Port? Butt? Hogshead? Barrel? m.m) whiskyn har lagrats på. Det står inte heller hur många flaskor som buteljerades. Det är tråkigt att förpackningen representerar whiskyn så dåligt helt enkelt.
 
Av färgen (och smaken) att dömma så råder det inga tvivel hos mig att whiskyn är lagrat på ett sherryfat. Jag skulle gissa på en 3rd till butt. Det genomsnittliga värdet på denna flaska, enligt Whiskybase, ligger på 407,48 euros. Med detta i åtanke kan jag nämna att jag bytte till mig den här flaskan mot en flaska jag betalade straxt under 1900kr för. Minst sagt en trevlig affär.
 
 
Glen Grant 37yo
Fat #7646
49,3%
Berry Bros. & Rudd
 
Doft: Mmmm, det kommer många olika noter och alla är äpplen (gröna, röda, äppelcider, äppelmos, äppelskal) huvudsakligen röda ugnsbakade. Den utvecklas med punch, lite limeolja och färsk ingefära. Efter lite tid i glaset kommer björnbärssylt. Doften är väldigt len och syltig. Det hela toppas av med möbelpolish och lite kryddighet från eken.

Smak:
Ooooh, den är fantastiskt len. Huvudsakligen är det de röda äpplena från doften tillsammans med en härlig värme från eken (som tar betydligt större plats än i doften). Kanel och kardemumma. Den är inte ofredande någonstans. Lite muskovadosocker och ev lite rostade nötter. Vatten tar bort värmen, lägger till lite gröna druvor i bakgrunden och tar fram mer sötma.

Avslutningsvis:
En väldigt fin 37-åring! Det är så lätt att whiskys blir överekade vid den här åldern men den här har helt klart klarat sig från detta. De officiella smaknoterna på flaskan talar om kaffenoter, vilket verkligen hade kompleterat whiskyn fint. Dessvärre lyser de med sin frånvaro. Doften får ett MVG men smaken håller inte riktigt samma kvalité. Allt som allt är den definitivt en god whisky som har åldrats med värdighet.
 
VG
***

Glen Grant #7646

0 Läs mer >>
***
 
Här har vi en officiellt buteljerad single cask från Highland Park vilket vi inte ser alltför ofta. Detta är ett destilleri som oftast faller mig helt i smaken, men priserna har gått från "helt ok" till "sluta nu, det är inte kul längre". Enligt mig är det nog endast 18-åringen och Dark Orgins som fortfarande ger valuta för priset av deras core range (12an är väll värd pengarna men lite för oinspirerande för att jag ska köpa den). Tyvärr har man dessutom slutat producera Dark Orgins.

Den här buteljeringen var en av två single casks från Highland park som släpptes exklusivt för den svenska marknaden. Utav de två var denna mest hyllad i mina umgängeskretsar. Jag vill minnas att de kostade precis under 1000-lappen vilket förvånade mig lite. Highland Park har verkligen pumpat ut limiterade specialbuteljeringar de senaste åren, alla som kostar betydligt mer än de smakar om man frågar mig.
 
Denna buteljering är 13 år gammal och ligger på fina 58,6%. Den är lagrad i ett europeiskt 1st fill sherryfat. Den europeiska eken tenderar att ge lite kryddigare noter än amerikansk ek så detta känns som att det bådar gott. Fatet är dessutom en hogshead (ca 250 liter) vilket är mindre än en butt (500-600 liter) vilket innebär större proportion ek kontra whisky, vilket i sin tur betyder en effektivare lagring. Denna har potential.
 
 
Highland Park 13yo
First Fill European Sherry Hogshead #6403
En av 300 flaskor, 58,6%
Officiell buteljering
 
Doft: En kraftig och vital doft. Nästan så jag vill beskriva den som "rå". Tydliga sherrynoter blandade med lika delar oljebod och läder. För tankarna till Merchants Mahogany Chest (Glen Scotia) från Wemyss. Med tiden kommer vin-macererade bär, mjölkchoklad och lite barr. Lädret ligger kvar. En skvätt vatten lyfter fram sherryn mer och sköljer bort lite av oljan.

Smak:
Oljeboden fick inte följa med till smaken. Medelstor kropp som är torrare än förväntat. Sherryn tar frontlinjen med stickiga macererade hallon, färska röda äpplen pyntade med basilika. Möjligen lite gröna druvor. Vatten gör den lite tunnare och bidrar inte riktigt med något possitivt.

Avslutningsvis:
Detta är inte den stora, saftiga sherrybomb jag förväntade mig. Den unga åldern är påtaglig och den är varken spännande eller speciellt komplex. Det är nästan så jag vill säga att jag hade varit lika nöjd med en Dark Orgins som dessutom kostar halva priset. Det var en väldig hysteri kring denna när den släpptes (våren 2016 om jag minns rätt). Jag hoppas alla som tog semester från jobbet för att klicka hem denna på Systembolagets webbsläpp tycker att den var vär det, för mig klarar den sig med ett "mjo den var väll god..."
 
G+
***

Highland Park #6403