0 Läs mer >>
***
 
Yes allihop, ikväll är det privatbuteljerad Springbank som gäller.
För mig är detta en väldigt trevlig buteljering. Till att börja med är den lagrad i ett "fresh" sherry cask på enbart 100 liter. Litet fat betyder större exponering av trä kontra mängden sprit. Det står inte på ettiketten hurvida det är naturlig färg eller okylfiltrerad men jag vill minnas att det gäller för alla Springbanks whiskys. Springbank är även ett relativt litet destilleri och inget stort industriellt komplex och buteljeringen sker direkt på destilleriet. Den sista anledningen är att det är en privatbuteljering. Det är alltså en privatperson som har köpt ett fat av destilleriet och fått whiskyn buteljerad för privat bruk. Dessa flaskor finns alltså inte att köpa i butik. Jag blir lätt exalterad över sådanna obskyra buteljeringar. Det kan vara tämligen oimponerande men det kan även vara fantastiskt!
 
 
Springbank
2000-2010
Fresh Sherry Cask #594
En av 107 flaskor, 43,3%
Privatbuteljering
 
Doft: Mmmm, en tjock och oljig doft. Först kommer en ödmjuk rökpuff och lite läder. Nog är detta en Springbank alltid. Efter ett par sniffar kommer björnbärsmarmelad och muskot till förgrunden. Röken kommer tillbaka och minglar mer efter en stund, men nu i form av brännt krut. Lite vatten tar fram tydlig vanilj och hallon. Den blir mer "marmeladig" med tiden. Vatten lockar in lite lakrits i röken.

Smak: Även här tjock och oljig i sann Campbeltown-anda. Här har vi blåbärssoppa och varmt läder. Smaken har en härligt "murrig" känsla till sig. Röken är inte lika uppenbar som i doften utan kommer i form av starkt bryggt gunpowder-te. Längst bak hittar jag lite gurkmeja. Vatten gör den fruktigare med hallon, men även tunnare. Personligen föredrar jag den neat.
 
Avslutningsvis:  Wow. Första gången jag såg en flaska Dalmore (15yo) med den djupa färgen, det silvriga hjorthuvudet och den mossgröna kartongen, så var det precis såhär jag förväntade mig att den skulle smaka. Den är tjock, och oljig som Campbeltown-whiskys brukar vara. Och den ger känslan av eftermiddags-te (socones med björnbärsmarmelad och gunpowder-te) i en charmig gammal läderfotölj som är inrökt av år av piprökande. Murrig och mysig. Den hade måttade (men inte massiva) sherryinfluenser och ungefär lika mycket rök. Ingen rökbomb, ingen sherrybomb, men bara fint balanserad.
 
VG
***

Springbank #594

0 Läs mer >>
***
 
Idag dricker vi dyrgrejjer.
Det går förmodligen inte att prata om whisky från "the good old days" utan att prata om Karuizawa. Destilleriet ägdes av ett företag som huvudsakligen sysslade med vin. Utan förklaring bestämde man sig för att lägga ner destilleriet och helt ägna sig åt vin. Det fanns många som la bud för att köpa destilleriet men destilleriet var inte till försäljning utan lades ner och hela lagret med sprit såldes istället till Number One Drinks för buteljering.

Karuizawa beskrivs i många munnar som sherrylagrad vilkanwhisky, vilket kan låta både gott och/eller exotiskt, och på sätt och vis stämmer det. Destilleriet hör till en av samlar-giganterna där flaskorna nu för tiden säljs för upp emot 500 000kr per flaska och där drycken numera lagras som altier istället för att drickas.
 
Det här är en äldre flaska som buteljerades i början av 2007 för den svenska marknaden. Jag hade turen att få köpa slaskan av en kille som fått den i födelsedagspresent av sin pappa. Dessvärre gillade han inte whisky så jag fick köpa den för en överenskomlig peng.
 
 
Karuizawa 19yo
Sherry Butt #7683
1988.  59,3%
Destilleri-buteljering
 
Doft: Doften är lite anonym i början men med lite tid kommer len sherry fram i form av kanderade päron, mörka druvor och grillade fikon. Här finns definitivt en liten puff av rök och något som påminner om vitt te. Så småningom kommer kryddigare noter som kardemumma och rostade mandlar , även om dessa håller sig i bakgrunden. Vatten tar fram lite övermogna plommon.

Smak: Smaken är inte lika komplex som doften. De kanderade päronen och grillade fikonen finns här med. Det är som att det fortfarande ryker liiiiite från fikonen. Ganska påtaglig ek med en rostad nötighet. Vatten tar fram lite vingummi.

Avslutningsvis: En spännande bekanskap från ett dött destilleri. Med dagens priser skulle jag aldrig köpa denna och hade jag en hel flaska skulle jag onekligen sälja. Men det är bra whisky och kan man få tag på ett sample så rekomenderar jag den definitivt.
Med risk att låta pretansiös så skulle jag beskriva den som "Metamorphosis Narcissus" av Salvador Dali. Vid första anblick tänker man "snygg, men what is all the fuss about?". Men ju mer tid du spenderar på den ju mer saker börjar du se. Tillsätt lite vatten så blir den ännu bättre.... whiskyn alltså, inte tavlan.
 
VG
***

Karuizawa #7683