0 Läs mer >>
***
 
Idag är det årets mörkaste/kortaste dag, och vilken whisky skulle passa bättre än Highland Park Vintersolståndet?
Det här är en av Highland Parks single casks som har legat i en Refill Butt. Jag har ju min välgrundade skepticism mot Highland Parks single casks men tänkte att jag ska ge dem ett par chanser till nu kring årsskiftet. Man vill ju inte vara den som är den lixom....
 
 
Highland Park 15yo
Vintersolståndet
Single Refill Butt #1674
59%, 1 av 552.
Officiell Buteljering
 
Doft: Hmmm, väldigt anonym (stängd). Tydliga spår av oljefärg faktiskt, och nästan mer granträ. Efter ett tag kommer även vattenmelon och kanel. Vissa kvällar hittar jag nått metalliskt, undefär som att dricka trött cognac ut en aliminiumkopp. Vatten sköljer lyckligtvis bort metallen och plockar fram mer honung, Royal Gala och Kungen Av Danmark.
 
Smak: Betydligt sötare än doften. Den har den där kvistiga karaktären som jag ofta hittar i Single Casks från Highland Park. Den må vara fruktigare (aka "bättre") än doften, men ger mig den där känslan att nån har försökt göra oljefärg med fruktsmak. En redig släng gummistövel också. Vatten plockar fram mer äpplen men gör den märkbart bittrare och vaxigare. Var försiktig med vattnet, det plattar lätt ut hela whiskyn.
 
Avslutningsvis: Jag fattar inte varför, men Highland Parks single casks känns så stängda trots att det är närmast 60%-iga sherrycasks. En droppe vatten och massor av tid krävs. Om du ska ta den som avec efter maten så kan du gott hälla upp den när du börjar laga maten. Den är tråkig utan vatten och blir ok med vatten. Dock ska det sägas att den blir bättre och bättre för varje gång jag dricker den, så när det bara är 1/3 kvar i flaskan kanske den till och med imponerar. Just nu är det dock för mycket av en kvistig grundsprit som sticker fram tyvärr.
 
G
***

HP Vintersolståndet

0 Läs mer >>
***
 
 
Ok, det är jul om en vecka och vi är inne på slutspurten av kalendern. Jag sitter och håller tummarna för att det ska komma en Springbank, Glen Garioch, Glengoyne eller Wolfburn innan kalendern är slut. Smögen känns lite väl optemistiskt att hoppas på. Vem vet, har man riktigt tur kanske man kan få en single cask och/eller en cask strength.
 
Lucka 17
 
Doft: Hehe, nämen hallå. Jordgubbssylt, vita stenfrukter och massor av krämig vaniljsås! Jodå jag tror att det finns en mandelbotten längst ner också. Mer komplext än så var det inte riktigt, men det behöver inte vara askomplext för att vara gott! Mja efter ett tag hittar jag en blommighet som för tankarna till hägg. Inte tantparfymigt dock.
 
Smak: Mmmm, denna var fyllig och fin. Här har vi sockerkaka med mycket jordgubbssylt och krämig vanilj. Den känns oljig och fin i munnen. Asså det är en gräddtårta i glas detta. Finishen är ändå medellång. Lite imponerad är jag nog :)
 
Avslutningsvis: Trevligt med en whisky från en oberoende buteljerare. That Boutique-y Whisky Company har ju dessutom sina ascharmiga etiketter i serietidnings-stil, synd att den inte satt på sampleflaskan också. Nämen den här är jag skitnöjd med. Den är dessutom ett praktexempel på att whisky med blek färg inte behöver vara mesig i smaken! Om nom nom nom!!!
 
Lucka 18
 
Doft: Men vafaaeen? Man måste ju undra om det blivit något fel. Det här doftar precis som Irn Bru som nån har låtit en Piggelin smälta i! Superfärsk mango och ett knippe vaniljstänger. Nämen nu vet jag, nu vet jag.... det luktar en massa Juicy Fruit-tuggummi!
 
Smak: Juicy Fruit som man löst upp i Xanté. Otroligt söt. Som en skum likör. Skumbananer!!! Finishen har nästan lite Kahlua över sig...
 
Avslutningsvis: Jag hade aldrig, ALDRIG gissat på att detta var en whisky. Förmodligen en barnvänligare version av Xanté. Den får Southern Comfort att framstå som ett Islay-monster! Min väldigt icke whiskydrickande tjej tyckte inte ens att det luktade whisky om den. Jag var tvungen att googla detta. Tydligen är detta fransk single malt (det står på ettiketten duuuh) från Cognac, gjord på korn från Cognac. Spriten har fått ligga på Limousin-fat för att sedan slutlagras på cognac-fat. Grundaren är en ballerina som la dansen på hyllan och ville göra whisky ist. Tydligen måste de ha funnits ett tag, för de släppte en 10yo 2015, men jag har tametusan aldrig hört talas om den. De som vill dricka whisky kommer definitivt fnysa åt den här... diabetiker som gillar Xanté och tuggummi däremot ;)
Helt klart den mest absurda whiskyn jag någonsin druckit!
 
Lucka 19
 
Doft: Både rök och torv, med tyngden på röken, något animaliskt (jag är dock inte beredd på att gå så långt som att säga ladugård). Lite päron och knäck. Det är en len doft utan hetta eller alkoholstick i näsan. Lugnare och snällare än Islay-rökarna.
 
Smak: Hehe, hela tungan pirrar (men sticks inte) som om myror traskar omkring. Bränt socker, päronskal, honung och stearin. Möjligen lite sötlakrits också. Röken försvinner helt på finishen, eller nja, det gör det mesta. Lite hö och sågspån är vad som hänger kvar.
 
Avslutningsvis: Mja det här är väll najs. Den är varken fyllig eller lätt, den är inte klen i röken men inte maffig. Den känns väldigt avvägd och rätt sofistikerad. En fin fruktighet från speyside möter en tydlig rökighet från Islay.... dessvärre blir inte helheten bättre än vardera del. Här blir 1+1=1.... förstår ni vad jag menar? Bra whisky, men jag kan lika gärna köpa Balvenie Double Wood (489kr) och en Ileach (312kr) för samma peng som denna (799kr). Den är vell fin, och det är lite kul att Balvenie bara producerar rökig whisky en vecka om året, men med tanke på priset så kan man göra bättre ifrån sig.
 
Lucka 20
 
Doft: Mmmm, väldigt fruktig doft men en del kryddor. Konserverad ananas, torkade aprikoser och bakade röda äpplen. Den blir mer sherry-esk med mörkare frukter och julkryddor med tiden. kaneltäkta dadlar kommer i bakgrunden. En lite murrig träighet som lyfter fram åldern lite. 
 
Smak: Yes yes YES! Här har vi torkad ananas, söt apelsinmarmelad, mandlar och äppelmos. mycket torkad och konserverad frukt över lag. Sherryn är mer torkad gul frukt än dadlar, russin och julkryddor. Får mig att tänka PX-fat. Den torkade ananasen dominerar.
 
Avslutningsvis: Här har vi något jag har köpt flera gånger tidigare. Den har gått upp en 100-lapp (649kr) sen jag köpte den sist men jag vill hävda att den fortfarande är värd pengarna, så länge den inte går upp mer. För en 500-lapp är detta fantastiskt, för 650 är det bra. Detta är inte en sherrybomb, men den har verkligen anammat sherryn på ett fint sätt. Den har en märkbar mognad till sig och den tycks hålla en jämn kvalitet över åren. Helt enkelt ett tryggt kort som alla borde prova någon gång.
 
Lucka 21
 
Doft: Det märks att denna har blivit lagrad på romfat. I huvudsak gräsig doft. Romen kommer fram i form at arrak och molipect. Något som får gommen att dra ihop sig längst bak. Med tiden kommer tydligare vaniljessens. Nä förlåt men doften är stängd och tråkig. Inte alls trevlig.
 
Smak: Första sippen skrek molipect och fick gommen att dra ihop sig på nytt, men den blir bättre efter det. En betydligt oljigare munkänsla. Romen är ännu mer tydlig här. Vanilj, pyttelite arrak och en ganska estrig spritsmak som för tankarna till billig Havanna Club. Åter igen ganska gräsig... en metallisk fruktighet" (första gången jag beskriver nått sånt) ungefär som om man skulle slicka på en konservburk som man hade konserverad ananas i för 3 dagar sedan. Rommen är det enda man känner på finishen.
 
Avslutningsvis: Jag kommer inte köpa en flaska av denna. Kalla mig fördomsfull, men irrländsk whiskey brukar inte vara min cup of tea. Detsamma gäller för romlagringar. Tyvätt, den är för gräsig. Det smakar som att man tagit 3 delar grain-råsprit och plandat med 1 del billig ljus rom. Inte ett fan helt enkelt...
 
Lucka 22
 
Doft: Mmmm, riktigt maffig denna. Väldigt tydlig torv. Det finns multnade trä, rök och BBQ-sås. Rökt paprika och en fin umami. Här kan man inte klaga.
 
Smak: Hmmm, ganska skum munkänsla. Den har helt klart röken, men har lika slät textur som bananpurré. Jag förväntar mig något med bit i men sen käns nästan läskigt len. Aja, lika mycket torv som doften, men röken känns lite tydligare. Umamin blir ordentligt nertonad. Vanilj och lite skumbanan. Kanske lite grillade äpplen också.
 
Avslutningsvis: Doften är så maffig att smaken nästan blir obehagligt len. Den saknar texur på nått sätt. Nu snackar vi ju bara en dryg 500-hundring för en flaska så det är den värd, men Ardbeg 10yo hade gjort jobbet bättre enligt mig. Styrkan här finns främst i doften (och så har den ju en ganska charmig etikett. Den är ju buteljerad av Fox Fitzgerald, men jag hade velat veta vilket destilleri den kommer ifrån.
 
Lucka 23
 
Doft: Asså amerikansk whisky som är mörk som en sherrylagring.... är det konstigt att man förväntar sig att det ska vara en bourbon? Vet inte om den underliggande assosiationen kommer spöka i intrycken nu. Mycket ek, lite barrträd också och en reding sväng vanilj. Lite marsipan och snudden på körsbär. Det känns inte som att jag går för långt om jag kallar doften "gräddig". Vatten plockar fram fina röda äpplen som tar över fruktigheten..... nä fan, nu kom det russin också (HUUUUUR?!) Det här luktar högst angenämt må jag säga!
 
Smak: Ganska het, den här kommer nog behöva några droppar vatten. Mmmmmm, ja här har vi körsbären, och väldigt mycket marsipan. Bitter mörk choklad. Eken kommer med muskovadosocker och träiga kryddor. Det här är ju faaaeeen bra! Vatten gör den lite snällare och lite sötare, men annars ändrar det inte så mycket.
 
Avslutningsvis: Det här var fan bra! Det är weird när hjärnan säger att det är en bourbon man dricker, vilket bara gör estrigheten ännu mer imponerande när man påminner sig om att det är en Single Malt. Jag har inte hittat en pålitlig källa än, men jag har fattat det som att den här bara är 3år gammal. Isf är det tametusan snyggt jobbat på riktigt! Smakar som en 50/50-blanding av 1st fill Bourbon cask och 1st fill sherry cask.
En sån här måste jag jaga rätt på. Nja den kostar ju bara ca 100euro.... bäst att ta 2st.
 
Lucka 24
 
Doft: Väldigt söt och kryddig. Majsspriten ger trälim och vaniljsås medan ekfaten ger mycket kryddor i stil med kanel, nejlika och kardemumma. Den här känns rätt överekad i min mun men det täcker ju iaf mer av majsspriten. Vaniljen bara växer och växer med tiden. Den blommiga sliskigheten blir för mycket för mig.

Smak: Den där blommiga, limmiga majsen är väldigt tydlig trots den höga åldern. Supermycket viol, fast på ett dåligt sätt. Kontaktlim och stäslöjdsbänk. Den har kanelen och lite av nejlikan från doften. Ruggigt övergryggt English Breakfast te bistår med en hel del taniner.

Avslutningsvis: Det är nog bara att konstatera att bourbon inte är något för mig. Bourbon behöver inte lagras längre än 2 år, jag ser sällan något som är över 10 år, så att låta den ligga i 24 år på fat är ju lite spännande. Bourbon får ju som bekant bara lagras på oanvända fat, så 24år var väll att ta i, om man frågar mig (när single malt-destillerierna använder ny ek bukar de bara användas till kortare finish-lagringar). Jag orkade inte dricka upp 3cl, så efter halva glaset duttade jag i ca 1/3 portvin, vilket gjorde den bättre. Nä nu ger jag upp på majssprit....
 
***

Adventkalender del 3

0 Läs mer >>
***
 
Hitills har kalendern varit ganska jämt fördelad mellan underväldigande och spännande whiskys. Ganska oväntat så har Mackmyra och Lakes varit de bästa hittills. Vissa kan kanske tycka att jag var lite hård mot Fettercairn.... vissa skulle isf ha fel! Fettercairn har tamefan haft 200 år på sig att göra whisky. Om den 12-åringen är vad som ska representera destilleriet (till det priset dessutom!), nä då kan de lika gärna agera filler på blended-marknaden helt och hållet enligt mig.

Nåväl, nu glömmer vi Fettercairn och går vidare. Oh, är det en Dalmore jag ser? *sceptical-hippo-eyes*
 
Lucka 9
 
Doft: Förvånandsvärt stängd på doften. Jag hittar digestive-kex och lite sågspån tillsammans med blandade röda bär. Med lite vatten och en hel del "shaky-shaky" (som Ralfy skulle ha sagt) så kommer tydlig hallonsylt och marmeladkulor från Fazer. Kanske lite honung också. Allt är dock nedtonat till 2 på en 10-gradig skala.
 
Smak: Lika stängd som doften. Håller kvar den 30 sekunder och väntar på att nått ska hända. Lite maltig bitterhet och något som skulle kunna vara apelsin. Vatten gör apelsinerna lite tydligare och hintar åt zoo-tabletter. Något som får mig att tänka på maskrosblad..... fast jag har ingen aning om varför. En puff av grön malt och mandel på finishen.
 
Avslutningsvis: Jag har alltid varit cynisk när det kommer till Dalmore men har trots det sneglat på Cigar Malt förut. Det handlar alltså om whisky som är lagrad på bourbon-, sherry- och Cabernet Sauvignon-fat och är utformad för att paras med en cigarr. Hur ska jag känna whiskyn med en cigarr i munnen när jag knappt känner den med en fullt nollställd palett? Tyvärr, men för mig är detta en helt poänglös whisky om det är smak man är ute efter. Smakar mindre än gårdagens Fettercairn....
Shit vad tur att jag inte köpte en hel flaska av denna (den kostar ju för bövelen 900kr). Största besvikelsen hittills. Skärpning Mr Paterson!!!
 
Lucka 10
 
Doft: Yes! Så här ska en 12yo vara! Den är en fyllig och frisk doft. Vi snackar brynt smör, honung, en tydlig fruktighet med lite krydda till. En aning muscovadosocker, syltad ingefära och nektariner. Fin kombination av PX- och bourbon-fat.
 
Smak: Väldigt fyllig och oljig munkänsla. Man behöver inte leta efter PX-faten.... ja och sen hann jag inget mer förän jag råkade välta ut glaset när jag skulle krama ungen gonatt. Attans! Men nu luktar datorn underbart iaf ^^
 
Avslutningsvis: Ja min poäng skulle iaf vara att man kan släppa en basic 12yo på 43% och ÄNDÅ få den att smaka riktigt jävla bra, till ett bra pris (459kr) och framför allt... UTAN kylfiltrering! Perfekt exempel på varför GlenDronach är mitt favoritdestilleri. Godaste luckan hitills, men absolut inte den dyraste.
 
Lucka 11
 
Doft: En fräch doft, även om det tar en liten stund för den att vakna till liv. En fin citronmaräng toppad med lemoncurd och orostade mandelflarn. Nån droppe vatten gör doften lite krämigare och plockar fram svaga hintar av mint.
 
Smak: Mmm, smaken är fylligare än vad doften antydde. Mmmm, här har vi lemon drizzle cake med honungskanderade valnötter, som även bidrar med lite vaxighet. En balanserad sötma. Finishen har kokos-spån och vaxiga citronskal.
 
Avslutningsvis: Trevligt. Citrustema rakt igenom, vilket känns fräsht. Doften är en friskare citrus medan smaken är mer bakad citrusdessert. Jag känner inte mycket som får mig att tänka "sherryfat". Bourbonfaten verkar ha varit de mest aktiva. Snäppet dyrare än systerdestilleriet GlenDronach och tyvärr inte riktigt lika bra enligt mitt tycke, så i valet och kvalet väljer jag GlenDronach. Tur att man inte behöver välja, så jag överväger starkt att införskaffa både en GlenDronach 12yo och en BenRiach 10yo :)
Som en parantes kan nämnas att whiskyn bedömdes med semitäpta näsborrar. Risk för sensorikdepressions-bias med andra ord.
 
Lucka 12
 
Doft: Mmmmm, bakade äpplen direkt. Kanske lite päron också, men främst äpplen. Den har den där bakade noten av ett pajskal och kryddor i form av dammig(?!) kanel och vaniljstång. Här finns även en fin rostad nötdoft.... kanske hasselnötter. Det är iaf en äppelpaj vi snackar om här.
 
Smak: Mycket vanilj och äpplen. Lite nötig marsipan också. Det finns en friskhet så det är såväl friska gröna äpplen som röda (smått oxiderade) äpplen. Efter 6-7 sekunder kommer de där gröna bananerna också, men inte speciellt tydligt. Finishen har den där nötiga vaxigheten samtidigt som den är ganska gräsig. Den hänger kvar länge iaf.
 
Avslutningsvis: Mackmyra och Calvadosfat, vem hade anat att de skulle gå så bra ihop. Det vore onekligen intresant att se en buteljering lagrad på både calvadosfat och portvinsfat (kanske lite svensk ek i mixen också). Jag får dock inte känslan av vårig äppelblom så mycket som höstig äppelpaj, vilket förmodligen faller mig mer i smaken. Åter igen blev jag faktiskt nöjd med Mackmyran i luckan. Hitills har jag inte haft så mycket fint att säga om Mackmyra (även om vissa privatfat har varit fina) men jag kanske måste ta mig en funderare. Det får nog bli lite mer Mackmyra i början av nästa år.
 
Lucka 13
 
Doft: Hmmm, mer torv och rök än jag mindes, med betoning på torven. Den har en ganska söt och len profil. Rostad rotselleri, vått hö, varm asfalt.... nästan lite lampolja också. Röken tonas ner rätt snabbt. När den har skvalpat i glaset 10-15min så kommer de där märkliga noterna av violschampo fram.
 
Smak: Oj, ännu sötare än doften. Nu är det färsk stjälkselleri ist. Färskt gräs och lite fänkål. Det finns mer aska än rök, men torven är tydlig. Över lag väldigt vegital. Den har en ok kropp men känns ruggigt tunn på finishen.
 
Avslutningsvis: Mja det är inget fenolmonster men den funkar rätt fint ändå. Betydligt bättre än jag minns den från 5 år sedan. Den bedöms väll kanske inte lika sexig som sina Islay-bröder (Islays Gustav Skarsgård, fast med mindre talang?) och det kanske finns en anledning att bara 5% av spriten som buteljeras som single malt medan resten går in i diverse Johnny Walker. Detta är en helt ok malt, don´t get me wrong. Den är söt och vegital med skön torv, men om det är det du är ute efter så kommer jag peka dig åt Lagavulin varje gång.
 
Lucka 14
 
Doft: Ursäkta mina defusa termer..... men det luktar bourbon. Asså det skriker majssprit och ny ek. Väldigt vaniljigt, sött kontaktlim, lite portabello kanske.
 
Smak: Len smak, full av kontaktlim, sågspån eller plywood. Ja den är fan jätteträig. Svampnoten kommer efter några sekunder. Förlåt men den är inte intressantare än så. Märkligt nog känns den som typ 30% abv.
 
Avslutningsvis: Här har man alltså fyllt en massa småfat (därav termen "baby") med sprit och lagt den på lagring. Man har dessutom ställt bashögtalare inne på lagret, inte för att whiskyn gillar rave, utan för att aggitera spriten i faten. Små fat, basnoter, nyek... helt enkelt en skynda-på-process. Enligt mig har de overdone it. Den skulle säkert funka skitbra i en Old Fashioned, eller nått annan drink men den behöver andra ingridienser som konkurrerar för att den inte ska bli för mycket. Här har vi typexemplet med vad jag inte uppskattar med bourbon. Det finns även en film för den som är intresserad...
 
Lucka 15
 
Doft: Mjuk, vaniljig.... nästan lite parfymig. Päron, gröna druvor och shortbread. Märkbar citrus med tyngden på limeolja. Inte komplex, men bra.
 
Smak: En helt ok kropp. Balanserad söttma och bitterhet. Mer fokus på de gröna druvorna här, tillsammans med lite biscotti. Honungen är rätt tydlig, samt lite bitter apelsinmarmelad. Åter igen, inte superkomplext men bra.
 
Avslutningsvis: En av Diageos "Classic Malts". En 15yo för under 500-lappen bör man väll inte klaga på? Ibland snackas det om en viss rökighet i denna men jag känner verkligen ingen rök alls.
Vad kan man säga? Den är bra. Vill man ha en orökig bourbonlagring för under 500-lappen tycker jag absolut att man ska gå och nosa på denna. Diageo ska ha cred för att de väljer att ge ut en standardbuteljering på 15yo.
 
Lucka 16
 
Doft: Alkoholen är ganska het och ligger som ett störande täcke över doften. Jag tror jag känner röda äpplen och träiga kryddor. Det krävs inte mycket vatten för att alkoholen ska tagga ner dock. Nu kommer fläderblomssaft, kumminbröd, friska lingon och salvia. Lite märklig doft. Detta är inte dofter jag brukar hitta i whisky, och absolut inte i Jura.
 
Smak: Även här ligger alkoholen som ett störande brus som sticker. Maltsirap och toffee... även lite av de där röda äpplena igen. Åter igen, lite vatten gör en stor skillnad. Samma sak här, jag hittar fläderblomssaft och lingon. Inte lika örtig som doften. Visserligen fick vattnet alkoholen att tagga ner avsevärt, samt att det lyfter fram andra nyanser, men munkänslan blir ganska tunn. Den där härliga maltsirapen är borta.
 
Avslutningsvis: Ja Jura ja. Det är inte ett destilleri jag bekantar mig med ofta. De gjorde en relaunch för lite drygt ett år sedan och detta är första gången jag provar dem sedan dess. Jag känner inte igen det här alls. Kan inte komma på vad det är för fat heller. Ett väldigt trött portvinsfat? Mja, jag var tvungen att tjuv-googla lite. Premier Grand Cru Classé Bordeaux barrels.... vafalls? Känner inte igen mig alls i MoM´s tastingnotes heller. Mja, detta var inte min cup of tea, men kanske någon annans. En törstig malt, så bjud den på ett par droppar vatten.

Adventkalender del 2

0 Läs mer >>
***
Det här kommer bli ett långt följetång-isch inlägg.
Jag fick tummen ur och bokade tillslut en whiskyadventskalender från Master of Malt. De har en hel uppskö av olika kalendrar med olika drycker och teman, men oavsett så handlar det om 24x3cl av godricka. Ett roligare sätt att se om man kan ge sig själv levercirros till jul helt enkelt.
 
 
De kommande 24 dagarna kommer jag uppdatera det här inlägget tills hela kalendern är klar. Ni får ha överseende med att noterna kommer vara korta och endast baserade på ett enda sample i rådande dagsform. Så de kan väll ge en hint om vad jag tycker men det är mycket möjligt att omdömmet skulle se annorlunda ut som jag fick spendera tid med en hel flaska.
Med det sagt, låt den alkoholiserade nedräkningen börja!
 
Lucka 1
 
Doft: Len, ganska söt, vanilj och inlagda päron. Känner inget alkoholstick alls. Lite zoo-tabletter hittar man efter en stund också. Även lite anonyma citrusskal. Vaniljen står i centrum dock. 

Smak: Alkoholen pirrar betydligt mer på smaken än på doften. Här kommer Conferans-päron, det där sträva, lite bittra skalet märks tydligt. Vanilin. Den är len men ändå lite sträv. Kan väll liknas vid att slicka på det ovannämnda päronskalet antar jag. Varken fyllig eller blaskig. Päronskalen är supertydliga på finishen.
 
Avslutningsvis: Balvenie gör oftast bra grejjer. Gör sig förvånandsvärt bra för att vara en 12-åring på 43%. Inget förvånande smakmässigt. Det är en hyggligt gosig bourbonlagring. God standarddricka som jag skulle betala 400-450kr för.
 

Lucka 2
 
Doft: Betydligt intressantare än gårdagens lucka. Här har vi bakade röda äpplen med muskot och mandelkross. Jupp, jag hittar även honung, röda vinbär och lite tomatkvistar.
 
Smak: Först är den intetsägande, sen stegrar den och tungan pirrar av alkoholen. Blandade röda bär pudrade med kalk. Tyvärr en tunn munkänsla. Lite gröna äpplen och gröna druvor. Väldigt tunn finish som smakar kalk och roccula. Detta kan inte vara många år gammalt...
 
Avslutningsvis: Jag har aldrig hört talas om Starward förut, men en snabb googling visar att det är ett destilleri i Australien (Melbourne) som gör en poäng av att lagra sin whisky i rödvinsfat (denna inräknad). Jag har sällan förtroende för Australiens whisky, eller viner heller för den delen. Denna imponerar inte. Doften ger intrycket att detta kommer bli riktigt trevligt, men ack vilken besvikelse på smaken. Har inga direkta off-notes men är definitivt blaskig. Smakar lite som att man tagit en del Glenmorangie Quinta Ruban, en del Green Spot och två delar Explorer vodka.
Btw, hur kommer man på att buteljera på 41%? Ska man ha så lågt kan man lika gärna köra på 40%. Känns lite som att använda en 31cm lång linjal ist för en 30cm linjal när man ska mäta väggar... den extra centimetern gör ingen skillnad och man borde använda en meters linjal ändå.
 
Lucka 3
 
Doft: Ah, den där fina, lite råa Talisker-karaktären. Den är fruktig men främst gul frukt. Lite bittra apelsinskal blandas med nektariner och faktiskt lite läder. Den där "halvröken" balanserar fint och drar nästan åt en fin mezcal med aska och sotade örter. Lite vatten framhäver den där smått salta havsbrisen. Detta är fint!
 
Smak: Fortfarande fruktig med apelsinskal och gula äpplen. Lite brynt honung med lite av vaxkakan kvar. Den behåller askan från doften men röken är till största delen borta. Ganska pepprig och de maritima noterna biter på insidan av kinderna. Här kommer även vass-noterna som dyker upp med jämna mellanrum i Talisker.
 
Avslutningsvis: Gamla goda Talisker 10yo. De har en lite udda ABV men om de vill vara lite säregna så får de väll det. Som vanligt gör kylfiltreringen sig påmind, vilket är lite synd. Dock är detta ett säkert kort och helt klart värd sina 450kr. Ett ypperligt exempel på vad man pratar om när man pratar om "maritima" eller "saltstänkta" whiskys. Även ett fint steg när man vill ha lite mer attityd än sin Glenlivet 12yo. Borde kanske införskaffa en flaska till skåpet igen...
 
Lucka 4
 
Doft: Väldigt söt och citrus-tung. Jag får intrycket av att det är en stor del grain i denna. En viss maltighet och vid första sniffen var det något som fick mig att tänka på en Corona Extra med en limeklyfta i. Den luktar nästan som att den vore sötad. Typ vape-vätska med melonsmak. Lite sliskig.
 
Smak: Ren, lätt.... lite spritig. Det där söta limmet som jag kopplar till grain. Lite lätt gul frukt. Finishen påminner om malt nerblandat i tapetklister, men är tur nog väldigt tunn.
 
Avslutningsvis: Det är whisky som denna som gör att vissa blir besviken på japansk whisky. Är man den som sitter och dricker Famous Grouse, eller gillar att göra lätta whiskydrinkar och vill prova japanskt så är denna för dig. För den som gillar att sitta och smutta på en Springbank eller en Glen Garioch så är denna otroligt tråkig (för att inte tala om designen på flaskan som skriker "töntig Mackmyra").
 
Lucka 5
 
Doft: Nämen hallå hallå! Efter gårdagens besvikelse kommer denna och rör om! Doften är väldigt fyllig och murrig! Först kommer ett stort lass nya gummistövlar. Jag hittar ganska mycket vanilj och torkad frukt (mango och ananas). Möjligen lite gula plommon och vita vinbär. Lukten hintar även åt att det finns sherryfat med i mixen!
 
Smak: Smaken håller samma kvalitet som doften. Oljig munkänsla med vanilj och mogna citrusfrukter och nektariner. Gummistövlarna är borta men nu kommer en svag rök ist. Tänk er hälften, ja kanske till och med en tredjedel av Taliskerröken. en viss örtighet, speciellt citronmeliss och mynta. En medelstor finish med grape och en hint av kakao.
 
Avslutningsvis: Denna kommer alltså från engelska Lakes Distillery i vaskra Lakes distrikt, nära skottska gränsen. Det är en blended malt, alltså malt från Lakes och ett antal hemliga skottska destillerier... ingen grain. Jag har inte smakat något från Lakes förut, så jag har svårt att avgöra om det är den skottska whiskyn eller deras egen som är så här maffig. Hade jag fått denna blint hade jag skrikit Glen Garioch (på ett nöjt sätt). Detta är något jag aldrig skulle ha köpt en flaska av så jag är glad att den kom här. Spännande grejer. Nice one Lakes, you got my attention!
 
Lucka 6
 
Doft: Hmmm, märkligt. Jag känner tallbarr och kåda blandat med glöggkryddor. Seriöst.... har de haft i kåda i den här? Och på nått sätt har man blandat in vanilj i det hela också.... lite eukalyptus. Jovisst, efter lite luft så är det portvin med i mixen, men varför luktar den sådär mysigt skog?
 
Smak: Smaken är rätt lik doften tror jag. Kådan finns där men nu är det tallbarren som är tydligast. Glöggkryddorna finns här (med tyngden på kanelen) tillsammans med Jenka-tuggummi. Eukalyptusen kommer i vågor. Det känns lite absurt att när jag förväntar mig portvin och torkad frukt, och så får jag en skogig och kryddig. Lite röda bär och, you guessed it, Mackmyras patenterade gröna banan. En hint av marsipan på finishen.
 
Avslutningsvis: Intressant. Något helt annat än jag förväntade mig. Whiskyn är slutlagrad på portvin så jag förväntade mig mycket frukt, så varför kommer tall och eukalyptus istället? Är det säkert att ingen blandade i lite av deras gin i förbifarten? Den känns skogig och kryddig, vilket blir något bra i min mun! Grönbananerna håller sig till ett minimum (tack gurse lov), och jag känner mig allmänt possitivt överaskad av denna. Jag vet att ganska många blev lite besvikna av denna, jag tänker säga att det är en av de bästa Mackmyra jag har provat. Den finns fortfarande för 599kr på Systembolaget om ni vill testa.
 
Lucka 7
 
Doft: Hmmm, detta är spännande eftersom jag aldrig har druckit en rye förut. En smutsig, ganska jordig vanilj. Lite superlim, sen en stor korg med svamp! Olika örter och lagerblad. Lite kola tror jag också. Med tiden kommer tydlig hallonsylt.
 
Smak: Hooopfh, den är ganska het på sina 50%. Svampen är definitivt kvar. Nästan i form av mögligt trä. Lagerbladen är fortfarande tydliga tillsammans med mosiga Royal Gala. Rivna morötter. Superlimmet är tyvärr kvar. Finishen har kanel och en sträv gräsighet som för tankarna till vass.
 
Avslutningsvis: Ja man börjar ju undra om jag har skogstunga. Både gårdagens och dagens lucka har haft väldigt "skogiga" noter. Denna var ju sjukt intressant och jag förstår vad folk menar när de säger att rye är kryddig. Doften blir fruktigare ju mer man dricker medan smaken håller sig torr med betoning på svampen och lagerbladen. Spännande, och det är nog det finaste jag någonsin sagt om Canadensisk whiskey.
 
Lucka 8
 
Doft: En lätt och len doft som gränsar på mjäkig i min näsa. Här har vi den förväntade malten och vanilinet, tillsammans med en mjuk fruktighet och något blommigt. Fruktigheten är svår att konkretisera, möjligen granatäpple och lite persika. Sen har vi den tråkiga lerigheten, ni vet sån som man gör krukor av etc. Doften är helt enkelt tunn och det blir lite tråkigt att behöva leta så pass mycket.
 
Smak: Smaken håller vad doften lovar. Den är söt och len, med en lite större kropp än doften. Vanilinen dominerar. Kanske lite citrus. Tyvärr känns den väldigt endimentionell. Tydlig maltighet på finishen.
 
Avslutningsvis: Om den hade kostat 400kr hade jag gett den IG. Nu kostar den 600kr på Master of Malt, vilket är ofattbart enligt mig. Fick jag välja mellan denna och en Famous Grouse så skulle jag välja fågeldrickan, den har iaf en snygg etikett (och kostar en TREDJEDEL så mycket på MoM). Vill man ha en liknande whisky fast i bättre utförande så gå till Glenfiddich 12yo. Livet är för kort för att köpa Fettercairn 12yo.
 
***

Adventkalender del 1