0 Läs mer >>
***
 
Visst har ni saknat GlenDronach? Visst? VISST?

Den här gången är det dock inte en single cask. Det här är deras 15yo med tillägsnamnet "Revival". När destilleriet föll i Billy Walker & Co. ägo så lanserades deras core range med 12yo, 15yo, 18yo och 21yo. Riktigt jävla fin core range om man frågar mig. På den tiden kostade 15yo 500kr (+-50kr) och var den buteljeringen som byggde upp den GlenDronach-kult som lever och frodas idag. Skillnaden på då och nu är att den brukade vara 100% oloroso-lagrad, men efter ägarbytet till Brown Foreman, och Rachel Barries tillträde som master blender, lagrar man den nu på en blandning av PX och Oloroso.
 
Som jag minns det hade den gamla 15yo en tydligare kryddighet och framför allt en rancio som den nya 15yo inte har. Jag ska se om jag kan fixa en jämförande provning med de båda framöver.
 
 
GlenDronach 15yo Revival
PX + Oloroso Butts
46%abv
Officiell Buteljering
 
Doft: Supertydliga sherryinslag! Tyyyyyp jul i ett glas. Kanske världens mest uttjatade doft/smak-not när det gäller sherrylagrad whisky men julkaka (christmascake)! En lagom murrig känsla med kladdiga dadlar, russin och torkade aprikoser. Även glöggposherade päron (satan vad gott sånt är). Rätt snabbt så kikar det fram kryddigare noter av kanel, nejlikor och polerat trä. Med lite frisk luft snöar det ner tydligt farinsocker också.
 
Smak: Övre sidan av medelfyllig munkänsla. Sherryfrukterna hänger kvar från doften men kryddorna kommer fram mer. Här kommer även milt kaffe fram med en generös dos farinsocker. Den har hunnit få den där mogna komplexiteten som brukar komma kring 15-sträcket.
När man svalt den så försvinner den några sekunder innan den kommer tillbaka med en känsla av röda äpplen i en fuktig jordkällare. Den finishen är en av grejjerna som jag tycker är riktigt najs med den här whiskyn.
 
Avslutningsvis: Den här är underbar för sin prisklass och slår whiskys som är dubbelt så dyra (tex den eminenta Glengoyne 21yo). I mitt minne så var den gamla 15yo bättre och den kostade dessutom 200kr mindre, men det talar snarare om hur galet bra deal det var på den tiden. Den här har inte riktigt samma rancio och känns lite fräschare än föregångaren men är grymt bra ändå! Typ 750kr för denna. Köp, öppna, skåla och njut tametusan!
 
VG+
***

GlenDronach 15yo Revi...

0 Läs mer >>
***
Tormore är ett av de där obskyra destillerierna och jag tror att jag smakat 2-3 stycken allt som allt. Den förra (och enda) Tormore jag recenserade på bloggen gjorde dock jävligt bra ifrån sig! Den här buteljeringen kommer från Malts of Scotland, vilket varslar om en buteljering fullproppad med smak. Jag köpte denna på en rekomendation från en kille som visste att jag gillar sherrybomber. Han skickade mig helt enkelt en länk till denna och sa "köp den.... du kommer inte ångra dig". Det var 2013 (tror jag) och sen fick den stå lite bortglömd längst bak i skåpet.
Skit samma egentligen, jag köpte den, jag har den,  jag glömde den.... nu provar jag den.
 
 
 
Tormore 1988 (24yo)
Sherry Butt #MoS 12043
Flaska 233 av 524, 55,4%
Malts of Scotland
 
Doft: Mmmm, tjock och mörk sherry! Här luktar det söta dadlar och murrig möbelpolish. Det hela varvas med banankaka, honung och en gnutta mörk rom. Vatten tar fram mer ek och lite bärigare noter i stil med drottningsylt och lite blyga citrusnoter. Detta doftar superfint, men jag föredrar nog utan vatten.
 
Smak: Den har en oljig munkänsla. Smaken är över lag lik doften med en mogen sherrykaraktär. Vi snackar dadlar, fikon och fruktkaka med kryddor som kardemumma och en nypa muskot. Det hela avrundas med en fin mocha-ton. Vatten lättar upp munkänslan betydligt vilket är synd. Även här föredrar jag den utan vatten. Finishen har nästan en umami-känsla över sig.
 
Avslutningsvis: Jajamensan här har vi nått imponerande! Tormore fortsätter att hålla ribban högt. Fantastiskt fin, lagom sofistikerad whisky åt det riktigt sherrytunga hållet. Åldern har gett den en fin komplexitet utan skottkärran med tanniner som ibland kommer hos tex GlenDronach i den här åldern. Den simmar inte superbra så vattnet gör den inga tjänster. Minns att jag köpte denna på Systembolaget för ca 1800kr för ett antal år sedan, vilket är ruggigt värt det, nu med facit i hand. Det är precis att denna når MVG-status! Ogillar man sherrylagringar lär detta var ett IG.
Sherrybomb av rang med andra ord!
 
MVG-
***

Tormore MoS12043

0 Läs mer >>
***
 
Jag rotade runt lite i whiskyskåpet och hittade en låda längst bak. Det var ett sample pack med Glenmorangies fyra instegswhiskys. Den första är en 10yo lagrad på bourbonfat. Resterande tre har samma lagring men yttligare två års slutlagring på olika fat (Lasanta på Sherryfat, Quinta Ruban på Portvinsfat och Nectar Dór på Sauternesfat).
 
Glenmorangie har de högsta kopparpannorna i Skottland (7m) vilket resulterar i en väldigt lätt och mjuk stil. Således brukar jag rekomendera Glenmorangie som ett alternativ för blended-drickare som vill börja nosa på single malt. Ett annat argument för "newbees" att köpa just denna låda är att det är en utmärkt lektion i hur olika fattyper ger uttryck i whisky.
 
Glenmorangie 10yo är buteljerad på 40% medan de tre 12yo är buteljerade på 46%. Detta samplepaket är dock från innan man gjorde om Quinta Ruban. Numer har den fyra år på portvinsfat, vilket gör den till en 14yo.
 
 
 
 
Glenmorangie 10yo Original:
 
Doft: Väldigt lätt doft. Maltig, lite frisk citrus, vaniljpulver och en antydan till gula päron. Lätt, mjuk och enkel.
 
Smak: Återigen lätt och mjuk. Vaniljen är mer framträdande än i doften. Smått sträv ek blandas med en bakad maltig not.
 
Avslutningsvis: Whiskyns motsvarighet på en plan, enkel sockerkaka. Den är rätt tråkig i sig men är en bra bas att bygga vidare på. Det händer inte mycket men den kommer således inte förnärma någon. Vill du ha något annonymt att dricka eller göra en irish coffee på? Kanske precis ska ta steget från enkla blends in i single malt-träsket? Jomen då passa denna perfekt. Personligen tycker jag att den är väldigt tråkig.
 
 
 
 
Glenmorangie 12yo Lasanta:
 
Doft: Jajamen här var det en tydlig förbättring från orginalet! Den har blivit betydligt fruktigare med blandade röda bär, typ hallon och röda vinbär, även lite fikon efter en stund. Kanske lite mjölkchoklad. Den känns fylligare än 10yo men fortfarande lätt.
 
Smak: Betydligt mer kropp och attityd än 10yo. Blandade röda bär som i doften men här kommer även svartvinbärsblad in i mixen. Kanske lite apelsinmarmelad också. Längst bak på tungan kommer en svagt nötig ton. Eken är mer prominent än 10yo.
 
 
Avslutningsvis: Detta är ett solklart steg upp från orginalet! 10yo kostar i nuläget 435kr på Systembolaget. När lasanta fanns i helflaska (finns dock i 350ml-flaska) så kostade Lasanta typ 450kr om jag minns rätt. Lasantan är en 3 gånger bättre whisky än orginalet! Dock har den fortfarande Glenmorangies lätta stil vilket gör att den fortfarande är lättsam och "ofarlig" för den ovane.
 
Glenmorangie 12yo Quinta Ruban:
 
Doft: Definitivt fruktigare och fylligare än 10yo, men håller sig fortfarande på det lätta delen av spektrat. Betydligt syltigare i karaktären än Lasanta. Svag antydan till jordgubbssylt och även björnbärsmarmelad.
 
Smak: Mmmm, fylligare än de två tidigare. Här hittar jag definitivt björnbärsmarmelad och plommon men även lite mandlar. Eken blir lite kryddigare bak i munnen.
 
Avslutningsvis: Denna har mest tryck i sig av de fyra. Mandelnoterna blandat med mörka frukter är definitivt något jag känner igen från vissa portvin och det lyfter whiskyn. Den nya Quinta Ruban som är 14yo tordes vara bättre än denna. Den kostar 649kr på systemet vilket för den till ett solklart alternativ till 10yo, men lite svårare att välja mellan denna och Lasanta.
 
 
 
Glenmorangie 12yo Nectar D´or:
 
Doft: Det här är något helt annat än de tidigare. Sauternesfaten har bakat in massor av gula frukter i sockerlag. Vaniljpulvret i 10yo har blivit vaniljkräm! Bokna gula äpplen, nästan mogen calvados. Inlagda persikohalvor, färsk ananas och gula russin i vit rom. Väldigt trevligt. Precis som tidigare håller whiskyn sig mjuk och lätt.
 
Smak: En mycket saftigare version av 10yo med massor av gul söt frukt och krämig vanilj. Jag hittar vit brio, ananasspad, och smått övermogen persika. Det finns en kryddighet långt under allt detta, men det påminner mer om bränt socker än faktiska kryddor. Påminner lite om en creme brûlée.
 
Avslutningsvis: Denna whisky är för godisgrisarna. Sauternes-lagringar kan vara fantastiska och här blir det väldigt tydligt vad faten kan tillföra på bara 2år. Slutlagringen har verkligen gett whiskyn mer komplexitet. En flaska av denna kostar 699kr på systemet och är således den dyraste i linan. Hade den varit  lagrad lite längre på sauternesfat och okylfiltrerad så hade jag absolut betalat det. Just nu känns den dock (som alla Glenmorangie) för lätt och mesigt presenterad.
 
Allt som allt är Glenmorangie en lätt och mjuk whisky som inte gör en fluga förnärd. Dock blir grunduttrycken lätt tråkiga när man druckit sig lite längre in i whiskyträsket. Glenmorangie 10 får dessvärre IG av mig, eftersom den känns menlös, medan resterande 12-åringar får G, inte dåliga men lite tråkiga i sin prisklass.
***

Glenmorangie x4