***
Det har kanske inte varit nån hemlighet att jag och Mackmyra inte har haft en supernära relation, men efter att smakat två samples i adventskalendern i december så blev jag nyfiken på att ge dem en ny chans. Jag masade mig iväg till systembolaget och köpte ett samplepaket med deras core-range (249kr) och här kommer alla fyra i ett och samma inlägg.
Mack
Detta är Mackmyras billigaste buteljering. På flaskan står att den är bra i cocktails eller som den är... den motsvarar typ Jameson eller Grants Blended alltså. Förväntar mig inget överväldigande (eller ens övertygande).
Doft: Den luktar inte alltför mycket, man får leta lite. Den känns ändå ren och mjuk med lite vanilj och marsmallows. Något som påminner om päronextrakt kanske.
Smak: Hmmm, ganska het i munnen, men smakerna är klena. Ganska väl representerad av doften, men inte lika mjuk. Alkoholen är det mesta som känns men bakom så ligger lite marsmallows och päronextrakt igen. Hade jag fått den blint hade jag kunna tro att det var en intressantare vodka.
Avslutningsvis: Ja asså det här är inget för mig, men den är inte heller gjord för mig. Den både doftar och smakar rent och den är inte dålig, men den är nog främst menad att simma runt i en cocktail. Med det sagt skulle jag säga att den är bättre än tex Grants Blended eller Jameson... men ettiketten är så ful att man vill gråta. Betyget som sippare blir helt klart IG. Betyg billig blend/cocktail-spetsare så blir det G+.... kanske VG-.
Brukswhisky
Mackmyras näst billigaste buteljering. Jag vill säga att jag smakade denna för ca 10-11 år sedan, och jag var verkligen inte imponerad. Jag har hållit mig borta från den sedan dess. Den ligger kring 400kr och ska väll tävla med andra så kallade "brukswhiskys" (alltså för alldagligt bruk). Jag tänker att konkurrenterna är tex, Glenmorangie 10yo, Glenfiddich 12yo och Glenlivet 12yo.
Doft: Oj, riktigt fyllig och trevlig. Här var det en hel del päronsplitt, vanilj och skumbanan. Eken kommer bakom med en väldigt mild kryddighet. De estriga skumbananerna tar över efter en stund. I sina finaste stunder svänger den nästan in mot banankaka.
Smak: Betydligt maltigare på smaken. Fortfarande ren och fin. Sockerbitar (ni vet, skumgummigodiset) päron och här har vi nått som är typ... tup... skumgodis-versionen av gröna bananer. Torr finish med kalkiga inslag. Smakar onekligen ungt, men det visste vi att den skulle göra.
Avslutningsvis: Fan va nöjd jag är att Mackmyras patenterade gröna bananer har sjunkit undan här. Visst, den är någon hint av dem kvar i smaken men doften är helt utan. Detta är 3 gånger mer whisky än Mack var, för bara några kronor mer. Ett uppenbart val om man ska välja mellan de två. Hatten av till Brukswhisky. Klarar G-gränsen utan ansträngning.
Svensk Ek
Det här är väll Mackmyras posterboy, den som från början kallades First Edition. Mackmyra har hamnat i juridiskt blåsväder mer än en gång och den här buteljeringen har varit en av orsakerna. Om jag inte misstar mig så är det ändarna (eller toppen och botten om man så vill) som är gjord av svensk ek medan resten av faten är gjord av amerikansk ek. Den blev missnöjda tandgnisslingar när detta uppdagades eftersom folk antog att hela faten var gjorda av svensk ek. Det var snack ett tag om att Mackmyra skulle behöva byta namnet (rätta mig gärna om jag har fel) men de verkar ha fått behålla det. Den kostar 499kr på Systemet vilket lägger den sisådär 80kr högre än Brukswhisky.
Doft: Kritsyr (sån där som man har på pepparkakor). Mandlar, fortfarande med skinnet på, mjuka mandariner också. Hallonbåtar. Den är blygare på doften än vad Brukswhiskyn var, och det är mandlar och mandariner som dominerar.
Smak: Sötare än doften. Mandlarna är de första att hoppa fram, nästan så de drar lite åt mandelmassa-hållet. Mandarinerna är nog kvar. Det kommer något som jag inte kan beskriva på annat sätt än "mjöligt trä"... tolka det som ni vill. Kokaopulver och den där strama gröna noten som får mig att tänka på tistlar. Inga gröna bananer men den där vaxiga insidan av bananskalet.
Avslutningsvis: Medan Brukswhiskyn var helt fruktdominerad så är Svensk Ek märkbart kryddigare. Doften var ganska tråkig och det hände inte så mycket. Smaken var bättre, men jag tror att Brukswhiskyn var bättre. Den är helt ok, men det finns roligare saker att köpa för 500kr. Kul med svensk ek men jag tror att bourbonlagrad Mackmyra på 10-12yo skulle vara the way to go. Jomen ett G kan den väll få iaf.
Svensk Rök
Svensk rök alltså? Jojomen. Den här whiskyn är inspirerad av den nordiska traditionen av rökning med enris. Mackmyra gräver torv brevid destilleriet och när de röker malten slänger de med enris för att ge en "svensk rök". Lite kul kan jag tycka. En helflaska ligger tråkigt nog på 500ml medan resten ligger på standarden 700ml.
Doft: En tydlig men mjuk rökighet. Jag hittar lite menthol och lakrits med en skön fruktighet i bakgrunden. Nästan lite knäckaga noter också. Inte superkomplext, men det behöver det inte vara heller.
Smak: Lite mer bit än vad doften antydde. Här kommer det lass efter lass med Leijona (finska tjärpastiller) och Lakrisal (svenska lakristabletter). Jag hittar även lite av den där knäckigheten igen, men fruktigheten lyser med sin frånvaro.
Avslutningsvis: Tydlig rök men inte något som ingår handgemäng med smaklökarna. Den är okomplicerad och trevlig. Jag hade nog uppskattat lite mer fruktighet, men må så vara. Jag tror att den har svårt att konkurrera med Islay-veteranerna men den kostar ju inte skjortan precis. Slänger väll iväg ett G på denna också.
Ja där har ni det, Mackmyras core range, där du får alla fyra helflaskor för ca 1600kr. I rangordning vinner Brukswhisky, följt av Svensk Rök, Svensk Ek och en bra bit efter kommer Mack. Jag blir onekligen sugen på att prova Mackmyra Ten, eftersom jag tror att den skulle överglänsa dessa med råge. Core range i all ära men för mig är det tydligt att det är Mackmyras privatfat som verkligen bör föra destilleriets talan. Jag har faktiskt smakat riktigt fina Maclmyra både på bourbonfat och sherryfat. Ska jag vara ärlig så är det inte omöjligt att det blir ett eget fat nån gång i framtiden men än så länge får det vänta. Nåväl, kul med svenskt och kul att se en tydlig förbättring jämfört med 8-10 år sedan. Jag tror det ska bli ett par till Mackmyror innom en relativt snar framtid.
***
