0 Läs mer >>
***
 
Idag dricker jag något lite extra spännande!
Ardnamurchan (precis, försök att läsa det rätt första gången om ni kan) är ett nytt destilleri som ligger på halvön precis norr om Mull, mitt emellan Arslignish och Glenborrodale (för det har ni skitbra koll på va?). Om ni är osäkra så öppna google maps och försök stava "Ardnamurchan Distillery".
Nåväl, i tider då alla självständiga buteljerare ska ha ett eget destilleri så ville inte Adelphi vara sämre. De ska ju enligt utsago vara skitpetiga och bara acceptera 2% av de fatprover de testar, så jag blev ganska exalterad när jag hörde att de skulle bygga Ardnamurchan, för jag vet att de kommer vara onödigt nogranna i sitt arbete. Jag hade faktiskt tillräckligt med förtroende för dem så jag köpte en andel i ett sherryfat hos dem.
 
 Ardnamurchan har släppt en 2016/AD och en 2017/AD innan denna, och i slutet av 2019 släppte de även en 2019/AD. Jag smakade 2016 och blev glatt överaskad,  varpå jag smakade 2017 och blev GRYMT imponerad! Jag hoppas att denna ska hålla samma standard.
För er som undrar hur gammal whiskyn är..... det är ingen whisky. Samtliga av dessa släpp har varit maltsprit som har lagrats endast ett år på olika fat. Detta får alltså inte kallas whisky och de har fortfarande inte släppt någon whisky, även om ryktet går att de kommer göra det under 2020.
 
Men då tänker du "vilka fat har den legat på då för att den ska smaka så bra efter bara ett år?". Det enkla svaret är "sherryfat". Det längre svaret kan sammanfattas med en lista:
- 20 American oak ex Oloroso and PX octaves, unpeated Ardnamurchan (55 litre original fill)
- 4 American oak ex Oloroso and PX octaves, peated Ardnamurchan (55 litre original fill)
- 1 Spanish oak ex PX hogshead, peated Ardnamurchan (250 litre original fill)
- 1 Spanish oak ex Oloroso hogshead, peated Ardnamurchan (250 litre original fill)
- 1 Spanish oak ex Oloroso butt, unpeated Ardnamurchan (500 litre original fill)
- 1 Spanish oak ex PX butt, peated Ardnamurchan (500 litre original fill)
- 1 Spanish oak ex Oloroso butt, peated Ardnamurchan (500 litre original fill) 
 
Som ni ser är flaskan klädd i en blygrå beläggning med ett fönster, i form av en hydrometer, så man kan se rakt igenom flaskan. Lite charmigt kan jag nog tycka, och tydligen är det fler som tycker det iom att de vunnit pris för sin design 2017 (fantiserar om hur Highland Park gnisslar tänderna).
 
 
Ardnamurchan 2018
1st fill Sherry Casks
Flaska 3358/5009, 55,3%
Oficiell Buteljering
 
Doft: Mmmm, här har vi en fin balans mellan murrig torv, torkade röda frukter och varma kryddor. Vi snackar dadlar, mörka plommon och björnbär tillsammans med kanel och läder och nysågat trä. Röken är tydlig men samsas om utrymmet med de andra dofterna.
 
Smak: Först kommer torven, multna löv, sega dadlar och lite rökt paprikapulver. Plommonen och dadlarna från doften finns här i syltad/bakad form. Efter en handfull sekunder kommer blandade bakkryddor fram med betoning på kanel. Speciellt finishen bjuder på fuktig ved och högprocentig choklad. Torven ligger kvar och pyr långt efter att man svalt whis... jag menar spriten.
 
Avslutningsvis: Om detta vore en whisky så skulle den slå en stor del av konkurransen, men som 1yo maltsprit är den ju tamefan FANTASTISKT IMPONERANDE! Den är fyllig, oljig och livlig utan att kännas snorung. Den känns sofistikerad och betydligt äldre än vad den är. Hade den varit orökig så hade den förmodligen varit vad jag hoppades att High Coast Berg skulle vara. Förväntningarna för min egen whisky är galet hög just nu!
 
 
VG
***

Ardnamurchan 2018/AD

0 Läs mer >>
***
 
Igår (söndag) kom jag hem från en helg på Mackmyra. Jag och några till for ner på utbildning för att arbeta som Brand Ambassadors (jag får passa mig så de inte ser vad jag skrivit om deras whisky hitills på bloggen). Det ver faktiskt ruggigt trevligt.
 
Vi provade många whiskys och fatprover, och jag håller nog fast vid mina åsikter angående deras core range. Vi fick även smaka deras senaste experiment som legat på cognac-fat, som fick beröm av de flesta men som verkligen inte föll mig i smaken. Det var även första gången jag prövade deras gin och den imponerade definitivt (iaf "Kreatör" och privatfat). Två av killarna i gruppen plockade ut ett prov från sitt whiskyfat (PX) och bjöd oss andra på ett test. Jag måste säga att jag var RIKTIGT imponerad! Jag visste att Mackmyras privatfat kunde vara bra men denna (fat 19-0628) var en fantastisk sherrybomb. Jag frågade killarna om jag kunde få en flaska av dem när de buteljerade fatet, och hyggliga som de var så ska jag få det.
 
Över lag var det väldigt intressant att besöka destilleriet och vår chef kunde svara på även de nördigaste av våra frågor. Chef ja, nu när man är anställd på Mackmyra så får ni väll ta allt jag säger om dem med en nypa salt antar jag..... och det ska ni få pröva redan nu, så fram med saltkaret!
 
Nu på fredag (27e mars) släpps Mackmyras säsongswhisky "Grönt Te". Den har legat på fat som har blivit mättade med fyra olika sorters grönt te (samtliga från Japan om jag inte missminner mig). Lät onekligen som en gimmick i mina öron. Vi fick iaf provsmaka whiskyn nere på plats. Ni bör ju dock ha i åtanke att mina smaknoter är tagna under EN provning och de skulle väl kunna se annorlunda ut om jag satt med en flaska här hemma. Nåväl....
 
 
 
Mackmyra Grönt Te
46,1%
Officiell Buteljering
 
Doft: Frisk och fruktig. Aromatiskt gräs, vanilj och en aning eukalyptus. Den söta blommiga grundspriten balanseras ganska väl med faten. Lite bokna gula äpplen och blandad vit frukt. Inget superkomplext, utan fruktig och rakt fram, så att säga.
 
Smak: Den oljiga fruktsötman från grundpriten är rätt tydlig. Whiskyn är söt och elegant med mjuka tanniner från faten. Blandade inslag av grönt gräs och vit stenfrukt. Svårt att plocka ut mycket konkret. Det här är ändå trevligt.
 
Avslutningsvis: Det känns som att teet har bidragit med de aromatiska, gräsiga inslagen, men om jag fick den blint hade jag ALDRIG gissat att det var grönt te med i spelet! Teet blir tydligast i eftersmaken om man vet vad man letar efter. Jag tycker att den var trevlig och jag vill hävda att det är en av de bästa officiella buteljeringarna fån Mackmyra som jag har smakat. Brevid vissa privatfat ser den dock lika imponerande ut som.... tja, grönt te I guess....
 
G+
***

Mackmyra Grönt Te

0 Läs mer >>
***
 
Du gissade rätt, det finns inget destilleri som heter "Merchant´s Mahogany Chest". Detta är en Glen Scotia 22yo (och eftersom det är jag, så är den givetvis från en sherry butt). Whiskyn är buteljerad av Wemyss, aka "hipster-buteljeraren som inte vill vara som alla andra". De skriver visserligen ut destilleriets namn, men de ger sina whiskys kreativa namn inspererade av deras tasting-notes.
Vissa kanske läser in något negativt när jag kallar dem "hipster-buteljerare" men jag tycker att det är rätt charmigt att de kör på nått annorlunda.
 
Just denna syftar på de gamla mahogany-lådorna som köpmän brukade förvara kryddor i. Spoiler! Jag fattar varför de valde namnet. Det enda tråkiga är att Wemyss i regel buteljerar sina whiskys på 46%, även om de till och från buteljerar på cask strength också.
 
Just den här flaskan köpte jag för 6-7 år sedan när jag var i Portree på Skye. Jag hade hört väldigt låvande ord om den så jag slängde £120 på kassörskan och roffade åt mig flaskan. När jag kom hem korkade jag upp flaskan och skvätte förväntansfullt upp ett glas.... och vilken jävla besvikele det var! Den smakade dammig verksad, oljebod, massa läder och besk mossa! Jag spydde förbannelser över alla som rekomenderat flaskan och ställde den längst in i skåpet. De följande åren fick den utgöra bjudwhisky. Jag tog ett glas ett par gånger och märkte att den blev bättre men inte bra. När jag hade ca 10cl kvar tröttnade jag på att se flaskan i skåpet och hällde upp den i en sampleflaska. Den sampleflaskan tänkte jag tömma för ett par veckor sedan, men perkkele vad förvånad jag blev! Den hade förändrats helt och hållet!
 
 
Merchant´s Mahogany Chest
Glen Scotia 22yo
Sherry Butt
En av 807 flaskor, 46%
Wemyss Malts
 
Doft: Först kommer Campbelltown-funken tillsammans med tydliga läderklädda mahoganymöbler. Jag känner torkade frukter som dadlar och russin och en svag, skitig rök. Med tiden kommer paprikapulver och träet blir ännu mer aromatiskt.
 
Smak: En halvsöt smak på den fylligare halvan av spektrat. Funken är kvar tillsammans med läder och lite kåda. Frukten har blivit lite ljusare i form av cognacsinlagda fikon. Mjuka tanniner som ändå ger lite grepp om smaken.
 
Avslutningsvis: Detta är sjukt bra! Den har en sjukt aromatisk och komplex doft (men smaken är fan fin den också). Träet är väldigt tydligt i denna men utan sträva tanniner. Ska man bara beskriva denna med ett enda ord så måste det bli "aromatisk". Det gör mig ledsen att jag inte uppskattade denna förän de sista 10cl. Sjukt nära MVG-status här! Om jag ser en till flaska kommer jag absolut att hugga den!
 
VG+
***
 

Merchant´s Mahogany C...

0 Läs mer >>
***
 
High Coast Destilleri har gjort en origins-serie med fyra buteljeringar; Hav, Timmer, Älv och slutligen Berg. Berg har fått nästan uteslutande beröm och tycks vara den mest uppskattade i serien. Faktum är att den blev så lovordad att jag var tvungen att köpa en flaska (700ml för 549kr ska man väll inte klaga över), trotts att High Coast inte riktigt har imponerat på mig hittills. Jag har inget emot dem, jag önskar dem all framgång, men whiskyn har helt enkelt inte riktigt fallit mig i smaken än.
 
Oavsett vad man tycker om whiskyn så ska de ha en enorm eloge för den otroligt detaljerade informationen de delar om sina buteljeringar på sin hemsida! Den är tametusan tillräckligt detaljerad för att man ska kunna destillera sin egen! Detta tycker jag är ett klart föredömme för alla andra. Just den här buteljeringen är lagrad 1st fill bourbon-fat för att sedan avslutas på följande PX-fat:
99 st 55-liters PX-fat (66,9%) 6,61 år
3 st 200-liters PX-fat (7,3%) 6,31 år
7 st 250-liters PX-fat (21,3%) 5,93 år
3 st 120-liters PX-fat (4,5%) 5,57 år
 
Whiskyn är ofärgad och icke kylfiltrerad och har en väldigt Hunter Laing-isch abv (50%). Det här ser ju aldeles lysande ut i mina ögon.
 
 
High Coast Berg
PX-finished
1 av 13 000 flaskor, 50% abv
Officiell buteljering
 
Doft: Det första som möter näsan är söt jästfällning (typ en unken brödighet). Den behöver lufta ett tag. Så småningom kommer mandelmassa, brunt socker, och mäsktunna. Inte så fruktig som man hade kunnat tro. Grunden för tankarna till majssprit med honung och en hint av lakrits. Lite torkade fikon och turkish delight.
 
Smak: Väldigt len... man kan inte tro att den är 50%. Helt ok munkänsla. Den smakar ungt. Det är tråkigt att ständigt säga detta om svensk whisky men "det bådar gott för framtiden". Brunt socker, en hel del honung och rabarberkompott. Lite kanel och peppar. Märkligt men den känns nästan bourbon-esk.
 
Avslutningsvis: Jag har förstått att det inte är så många som kommer hålla med mig om den här. Medan andra skrockar förtjust över elegansen och de fylliga torkade frukterna så tycker jag att frukten lyser lite med sin frånvaro. Det smakar brunt socker och ekkryddor, vilket iofs inte behöver vara fel. Jag ser framför mig hur man tagit en Glengoyne Teapot Dram, destillerat den en gång till, varpå man slängt ner den i en jäsktunna igen innan man spätt den till 50% och buteljerat den.... detta måste väll ses som en komplemang och en förolämpning på samma gång?
Det här är inte dåligt, ganska intressant faktiskt, men inte vad jag hade hoppats på. För 549kr är det dock inget att bråka om. Om du är den som går och äter "snuttarna" (ändbitarna) av degen när nån bakar bullar så kommer du gilla detta. Söt, kryddig och lite charmigt jästig. Jupp... bullsnutts-whisky it is!
 
G+
***

High Coast Berg

0 Läs mer >>
***
 
För ca 3 år sedan tog jag och en kompis våra motorcycklar och vallfärdade till de skottska högländerna under några veckor. Det var helt klart en fantastisk upplevelse som jag sent kommer glömma, inte bara för att det var drygt 3 veckor på hoj, inte bara för att det var Skottland, utan även för att det var sommaren då jag äntligen fick besöka mitt underbara GlenDronach!
 
Vi gick rundturen och tour-guiden var snäll nog att ge oss 5st olika drams i småflaskor att ta med oss. Småflaskor i all ära men jag kunde givetvis inte hålla min MasterCard i styr utan köpte en destillery exklusive samt handbuteljerade 2st flaskor av deras Sherry Puncheon #1444. Det är alltså den sistnämnda som jag har i glaset idag.
 
 
GlenDronach 11yo
Sherry Puncheon #1444
Destillerad 29 nov 2005, Buteljerad 29 juli 2017
57,3%
Distillery Handfilled
 
Doft: Onekligen sherryinfluenser, men inte lika skrikig som de äldre utgåvorna. Den har en riktigt tjock och oljig doft, nästan karamelliserad honung, kladdiga dadlar och övermogen honungsmelon. Lite kryddor i bakgrunden, Efter en hälsosam skvätt vatten och lite tid så kommer (jul)kryddorna fram mer tillsammans med muskovadosocker och lite romvanilj. Röda winegumms och sirap av den mörkare sorten. Det här är fylligt, maffigt men rätt ungt.
 
Smak: En väldigt oljig munkänsla. Här kommer tjock honung, dulce de leche och torkade fikon. Kryddigheten snuddar vid coca cola och har med sig något kådigt. Detta smakar väldigt fint, men det är tydligt att den är ung. Vattnet lyfter fram fikonen och lite röda äpplen.
 
Avslutningsvis: Väl värd sina pengar om man frågar mig! Detta är en härlig, oljig och ytterst potent souvenir från ett trevligt destilleribesök. Fatet har varit aktivt under 11år men destillatets charmiga karaktär lyser fortfarande igenom. Den fortsätter förändras vartefter nivån i flaskan går neråt, men med nivån nere vid 1/4 så känns det som att ovanstående är en rättvis skilldring av whiskyn.
GlenDronach kan man lita på!
 
VG
***

GlenDronach #1444

0 Läs mer >>
***
 
Jag vet att jag sa det i förra Highland Park-inlägget, men det HÄR blir sista HPn för en överskådlig framtid.
 
Highland Park 15yo var en del av deras core range innan de gjorde sin relaunch för ett antal år sedan. Det står att den är lagrad på spanska sherryfat, men den är väldigt ljus i färgen. När den fortfarande fanns kostade den 599kr på Systembolaget och var relativt opopulär. När jag hörde att den hade slopats gick jag och köpte 2st flaskor, inte för att jag var övertygad om att den var bra, men mer för framtida referenser.
 
Som ni ser är det den gamla "ospejsade" flaskan med ettiketten som mer säger "Biltemas cyckelslang" än "vikingwhisky".... dvs den bättre tiden.
 
 
Highland Park 15yo
Spanska Sherryfat
40%
Officiell Buteljering
 
Doft: Ganska stängd till en början. Jag hittar mest gröna äpplen (nästan åt kart-hållet), frisk apelsinolja och något "kvistigt" som jag ofta hittar hos Highland Park. Efter lite tid och en pytte-pytte-liten droppe vatten så kommer  vaniljpulver och honungsmelon fram. Det kvistiga utvecklas till nesslor och längst bak finns en antydan till rök. Spännande nog för den tankarna till en lite fylligare och mognare Hakushu.
 
Smak: Betydligt fylligare än doften. Här snackar vi honung, vanilj och kanderad pomelo. Med tiden kommer även gröna äppelskal, en najs gräsighet och eken bidrar med en mild pepprighet bak i gommen. Förvånandsvärt söt, men den medellätta kroppen gör att det inte blir för mycket.
 
Avslutningsvis: Den här är ju tametusan riktigt trevlig! Tråkigt med 40% men smaken är det inget fel på. Detta är bättre än de flesta av dagens Highland Park, ja den slår faktiskt dagens HP 18yo med marginal. Det finns inget som riktigt säger "sherry" om den här och om jag fick den blint så hade ja varit störtsäker på att det var en najs bourbonlagring. Nåväl, det här är absolut en trevlig vardagssippare från tiden då destilleriet fortfarande fanns bland mina favoriter.
 
VG
***

Highland Park 15yo

0 Läs mer >>
***
 
Tormore är knappast känt för sin prestigefyllda single malt.... ja de är inte kända alls faktiskt.
Tormore är ett destilleri som går under radarn hos många. Destilleriet ligger i Speyside, och ser ruggigt charmigt ut. Trotts detta så har inte destilleriet något visitor-center. Fast vad jag vet så har inte destilleriet så många fans som kan bli besvikna över detta. Toremore producerar nämligen främst maltwhisky till blend-industrin och hvad jag är medveten om så har den endast en14yo och en 16yo som officiell core range (båda görs i liten skala). Jag kan inte säga att jag hört strålande saker om dem heller.
Ibland hittar man Tormore hos de självständiga buteljerarna, oftast som >20yo.
 
Jag såg den här flaskan för ett par år sedan, ca 1700kr på Systembolaget. Jag tyckte att beskrivningen lät trevlig och den hade fått hyffsade betyg på Whiskybase m.m, så jag bokade två flaskor på en gång ifall de skulle sälja slut snabbt (29yo för 1700kr, okylfiltrerad, ofärgad och 50% abv, kom igen lixom). Tji fick jag när de fanns kvar i lager 8-9 månader efter släpp.
Man blev ju lite fundersam. Vet alla andra nått som inte jag vet? Osar den svavel? Smakar Tormore skit rent allmänt? Ja vad visste jag lixom ( O_o).
 
 
Tormore 28yo
Sherry Butt #HL14481
En av 106 flaskor, 50%abv.
Old Malt Cask från Hunter Laing
 
Doft: Men vafan? Det här luktar ju underbart! Bakade röda äpplen, körsbär och smöriga mazariner! Den börjar lätt och elegant men efter 15min i glaset har den hunnit stäcka på benen och blir betydligt större. Marascino-likör, gamla mahogny-möbler, julkryddor (där kanelen sticker ut mest). Den håller en fin balans mellan kryddor och fruktighet och toppas av men en riktigt trevlig rancio (typ som en fin balsamico). Det är så att man blir kär!
 
Smak: Smaken är annorlunda men nästan lika fin! Den är mer potent än doften varslade om. De bakade röda äpplena dominerar, bitter appelsinmarmelad, earl gray, vaxiga valnötter och mandlar blir tydliga mot slutet. En väldigt len munkänsla, men fortfarande fyllig och oljig.
 
Avslutningsvis: Ett ypperligt exempel på en gammal vällagrad single malt. Det känns lite som en maffigare och kryddigare Glen Grant #7646. I en head-to-head tror jag faktiskt att Tormore skulle vinna. Jag är sjukt nöjd att jag köpte två flaskor, hade den fortfarande funnits i lager hade jag köpt två till! Min första Tormore hitills, och den sätter ribban ruggigt högt! Känns som att jag måste jaga rätt på deras core range nu. 16yo har fått Glen Garioch-presentation, dvs okylfiltrerad, naturlig färg och buteljerad på 48%, så nått rätt gör de ju. Nåväl denna är amazing stuff. Köp den om ni ser den!
 
MVG-
***

Tormore #14481

0 Läs mer >>
***
 
Detta är ett av två single casks som släpptes exklusivt för Sverige 2019. Det andra var #6147. Båda släppen fick över lag ett varmt välkomnande i Sverige men jag var inte imponerad av #6147. Jag hoppas denna är bättre.
 
Det är ruggigt tråkigt att Highland Park dalat så mycket senaste 6-7åren. Förut var de ett av mina favoritdestillerier, men nu blir jag nästan uteslutande besviken (Roy på Aqvavitae tycks hålla med mig 9:00 in i klippet). Detta lär bli sista Highland Parken på ett bra tag framöver.
 
 
Highland Park 15yo
1st fill American oak sherry Puncheon #4462
59,9%En av 600 flaskor.
Officiell butelgering.
 
Doft: Utan vatten hittar jag mest bränt socker, vanilj och blöt kalk. Med vatten öppnar en upp sig lite. Jag hittar Leijona och en framträdande sötma. Ljunghonung och lite brynt smör kikar fram, nästan vaniljfudge. Gula äppelskal och bittert kärnhus. Blandade citrusfrukter och brio-tabletter. Det brända sockret ha blivit ett aptitligare muskovadosocker.
 
Smak: Utan vatten är den stickig och het. Malt, undervegitation och trä. Med vatten kommer frukterna fram mer. Apelsinskal, gula äpplen och mandel. Tyvärr ganska medelmåttig munkänsla. Åter igen kvistig och lite bitter undervegitation. Smakar mer som ett 2nd fill bourbon om man frågar mig.
 
Avslutningsvis: Blint hade jag gissat att detta var bourbonlagrad. Den amerikaska eken har bidragit med en hel del vanilj och jag hittar mest mjuk gul frukt. Jag hade aldrig gissat att detta var en 15yo 1st fill sherry. Hade nog chansat på en ung bourbonlagrad whisky under 10år. På något sätt saknar den kropp och känns ganska "meh...". Men om man har tillgång till vatten och ett stort tålamod så får whiskyn lite mer finess. Det är främst doften som håller den flytande. Den hamnar i samma klass som Highland Park Cask Strength, ni vet den där 350ml-flaskan på 60%. Det är godkänt, men för 1200kr förväntar jag mig väldigt mycket mer. Bättre än #6147 dock.
 
G
***

Highland Park #4462