0 Läs mer >>
***

Då var vi tillbaka till favoritdestilleriet igen!
 
GlenDronach ägs som bekant av BenRiach och det är vida känt att Benriachgillar att exprementera med olika fatlagringar. Trots detta så behåller GlenDronach sitt fokus på sina sherrymonster. Sherry i all ära men det är naturligtvis kul med variation.
GlenDronach har dock en wood finish-serie bestående av Moscatel, Saturnes, Vrigin Oak, Twany Port samt nya Marsala.
 
Personligen är jag i regel skeptisk till vinlagringar då de relativt sällan bidrar på ett possitivt sätt, i min mening. Visserligen har vi lyckade exempel (Longrow Red, Glenmorangie Quinta Ruban, Arran Amarone Finish, GlenDronach Twany Port) men de tycks vara mer undantag än regel.
 
Priserna på ekfat (i synnerhet sherryfat) stiger markant och det känns som en naturlig utveckling att destillerierna börjar se sig om efter andra fat att lagra sin whisky i då det handlar om såväl pris som tillgång. Dock är jag överlag motståndare till "wood-finish" då detta kan användas för att lägga en fin slöja över en whisky för att dölja en halvdan sprit. Dessutom tenderar finish-influensen att försvinna relativt snabbt när whiskyn får lufta sig. Jag hade väldigt gärna sett att GlenDronach släppte en serie där whiskyn har mognat hela sin tid i faten (Saturnes, Moscatel, Marsala m.m), och vem vet, en dag kanske vi får se en rökig GlenDronach på hyllorna.
 
Den Saturnes Finish som jag provar idag är 14-åringen som för något år sedan ersattes med en 12-åring. Jag ska se till att gämföra denna med 12-åringen innan flaskan är slut.
 
 
GlenDronach 14yo
Saturnes Finish
Officiell buteljering
46%
 
Doft: Doften är full av söta vita frukter, som nachipäron, gröna druvor, aprikoser och nektariner. Med lite vatten kommer även omogen mango och akashiahonung. Den får verkligen munnen att vattnas! Med tiden blir den mer vinös och det kommer fram övermogna päron med lite bränt socker.

Smak: Initialt kommer en flodvåg av sötma från saturnesvinet. Ett helt lass av nachipäron, gröna druvor och Golden Delicious. Efter ca 5-6 sekunder på tungan så slappnar sötman av och en torrare maltighet kommer fram. Den är inte dålig på nogot sätt, men början är intressantare i mitt tycke.

Avslutningsvis: Det märks att det är en wood-finish då influenserna från saturnesvinet är relativt kortlivade. Det händer mycket i början men sen blir den "plattare" mot slutet. Trotts allt är det dock en väldigt trevlig whisky som gör sig fin som sommar-smuttande. Flaskan kostade mig ca 450kr vilket måste ses som ett bra pris. Har man inte provat en saturnes-lagrad whisky förr så är denna att rekomendera!
 
VG
***

Glendronach Saturnes ...

0 Läs mer >>
***
Dags för Sveriges mest etablerade destilleri, Mackmyra.

De som känner mig vet att jag inte är ett stort fan av Mackmyra. Det handlar inte så mycket om bristande kvalitét (även om jag tycker att mycket av deras whisky är för ung) som en smaksak. Den faller mig generellt inte i smaken helt enkelt, även om vissa undantag finns.
 
Mackmyra gillar att experimentera ed olika fatlagringar (vilket jag aplåderar) vilket inte minst kan ses i deras Special-serie. Detta är det avslutande släppet i serien, nämligen nr 10. 
Svenskarna är, näst efter Finnarna, det mest kaffedrickande folket i världen och som en "svensk" prägel gjorde Mackmyra denna kaffelagring. Man har smaksatt maltsprit med lokalt rostade kaffebönor som man sedan mättade amerikanska ekfat med för att slutligen fylla faten med sin råsprit. Jag vet inte hur länge whiskyn har lagrats i "kaffefaten" men jag gissar (som med alla NAS-whiskys) att det inte är mer än 5-6 år.
Jag tycker om att Mackmyra vågar experimentera och kaffe-lagrad whisky känns som något jag inte får missa!
 
 
Mackmyra Special 10: Kaffegök
Officiell buteljering
46,1%
 
Doft: En frisk, lätt doft med inslag av hö. Den blir lite sötare med tiden, som plockar fram mycket gröna bananer och chokladsås samt lite citrus.
 
Smak: Väldigt lik doften. Gröna bananer, choklad med lite kaffe och nougat. Den smakar väldigt ung. Nötig eftersmak med bitter kakao. Det känns som att sista halvan av smaken saknas på något sätt. Whiskyn liksom försvinner i munnen.
 
Avslutningsvis: Jag får intrycket av att whiskyn är väldigt ung. Jag får inte alls så mycket kaffe och krydda som jag förväntat mig. En stor besvikelse tyvärr. Mest grön banan och bitter kakao. Jag hade förväntat mig något mer imponerande... något mer iögonfallande.
 
IG
***

Mackmyra Kaffegök

0 Läs mer >>
***
Då återvänder vi till mitt favoritdestilleri!
 
Jag är som sagt en riktig sherry-torsk och för mig är det få som håller så hög och kontinuerlig kvalitét på sina sherrymonster som GlenDronach. Destilleriet har de senaste åren verkligen pumpat ut single cask buteljeringar och hitills har släppen som destillerades innan destilleriet stängdes (1996) varit fantastiska. Jag har även smakat ett antal single casks som destillerats efter nyöppningen, men dessa har i mina ögon inte bjudit på närhetan av samma smakupplevelse. Jag finner att de varit mycket spritigare än sina föregångare och att sherrynoterna relativt snabbt har bleknat. Naturligtvis är jag medveten om att det är orättvist att jämföra de äldre buteljeringarna (ca 19-21 år gamla) med de nyare buteljeringarna (ca 10-11 år gamla) enbart på åldersskillnaden. Dock tycker jag, baserat på de single cask jag har smakat, att destilleriet borde vänta med att släppa den "nya" spriten som single cask-utgåvor tills den fått mognat till sig mer.
 
Den buteljeringen jag smakar ikväll är utvald av och buteljerad för Abbey Whisky och lagrad på PX-fat i 20 år. De buteljeringar jag provat från Abbey Whisky har definitivt fallit mig i smaken så jag litade på att de gjort ett bra jobb även denna gång och norpade två flaskor på en gång! I skrivandes stund finns den fortfarande kvar i lager.
 
 
GlenDronach Single Cask 20yo
PX Puncheon #3400
Flaska 669/672, 54,8%
Buteljerad för Abbey Whisky
 
Doft: Först och främst russin och nytt läder. Det må låta absurt men jag får lite Coca Cola i doften (som bidrar på ett fint sätt) samt något som får mig att tänka på nyoljat trägolv. Möjligen en rom-liknande karaktär som avslutas med nejlikor, kanderad ingefära och gräddkola.
 
Smak: Den är väldigt tjock och söt,  med en oljig munkänsla. Den för snabbt tankarna till en vällagrad rom (jag tänker Ron Quorhum Solera 23yo). Torkade fikon och aprikoser följt av kardemumma, tydlig ek och lite malen ingefära. Jag tycker mig nästan känna liiite färsk persilja också. Detta är en välbalanserad whisky.
 
Avslutningsvis: GlenDronach levererar igen! Det här fatet har mognat med värdighet och ger en väldigt söt och fyllig whisky. För mig är det ett mysterium varför den här buteljeringen inte är slutsåld nu när det har gått ett par månader. För £98 är detta ett "måste ha" i alla sherry-torskars whiskyskåp!
 
VG+
***

GlenDronach #3400