0 Läs mer >>
***
 
Det har varit sparsamt med Miyagikyo på bloggen (och livet i stort, förvisso) och det finns väll en anledning för det.
 
Jag vill inte vara den som är fast i det förflutna, men det är lite svårt att bli exhalterad över japanska buteljeringar nu för tiden, iaf för oss som drack japanskt innan 2010. Jag minns när Miyagikyo 15yo kostade en tusenlapp och att den kändes dyr när den nådde 1400kr flaskan. 2015 ersattes hela deras core range av denna, Miyagikyo NAS. Den har precis landat på Systembolaget för 849kr och det är ruggigt mycket för ung, kylfiltrerad core range-whisky med färgämnen. 
 
På sätt och vis kommer japansk whisky alltid vara lite provocerande i mina ögon, iaf som kategori. Både Nikkas och Suntorys whiskys håller en förvånandsvärd kvalitet och komplexitet, även i låg ålder, men de saknar intensitet. Varje gång jag dricker Miyagikyo, Yoichi, Hakushu eller Yamasaki imponeras jag över smakprofilen, men frustreras över hur sanslöst mycket bättre de hade varit om de bara hade mer kropp. Det blir lite som att titta på ett riktigt vackert fotografi, där allt är lite ur fokus. De är en lite hjälpande putt från att bli fantastiska. 
 
Den lite för lätta kroppen, tillsammans med lite för höga priser gör att jag sällan köper japansk whisky längre. Dock lyckades jag buda hem Miyagikyo NAS tillsammans med Yoichi NAS för ca 900kr, och bättre än så lär det väll aldrig bli?
 
 
Miyagikyo NAS
45% abv
Officiell Buteljering
 

Doft: Direkt känner man av fruktig elegans. Det känns både fruktigt och blommigt med en frisk spritsighet (tänk doftversionen av syrlig). Här luktar det honung, vaniljkräm, sötare citrus, hallonsylt och sådana där rosa fruktkolorna från Maoam. En liten kryddighet i botten. När jag var liten brukade min pappa köpa en kaka från vårt lokala bageri. Det var en kardemummakaka, stor som en tårtbåtten, med ett lager vaniljkräm och smörkräm i mitten, och uppe på kakan låg glasyr med bitar av kanderat apelsinskal på. Den här doften påminner mig om den kakan, fast med extra tungt på de sötsyrliga citrusskalen. Elegant, fruktigt och riktigt snyggt.

 

Smak: Vanilj, honung och frukt. Lite åt godishållet. Kryddorna och maltigheten kommer efter 4-5 sekunder. Frukten är frisk och har en betoning på (så klart) söt citrus, hallonbåtar och syrligt melongodis. Kryddorna är väldigt försiktiga men finns där i form av mandellikör, torkad ingefära och mjölkchoklad. Finishen är tyvärr i tunnaste laget och domineras främst av gröna vindruvor.

 

Avslutningsvis: Jag har en liten förkärlek för Miyagikyo. Det är ju Yoichi´s elegantare och fruktigare lillebror, som inte får samma uppmärksamhet som storebror. När jag jämför NASarna nu så måste jag dock, till min egen förvåning, säga att Yoichin är den intressantaste av de två. Den ökända japanska elegansen blir alltför snäll i Miyagikyo och märks extra tydligt på munkänslan. Allt som allt så säger jag som med Yoichi; den är helt klart värd att lägga 700kr på, men om man ska ha den återkommande i skåpet behöver den ligga under 500-lappen för att vara värd det. Allt som allt god dricka. Perfekt sommarwhisky när man kanske inte vill ha så tunga grejjer. Gillar man Auchentoshan eller typ klassiska Glenmorangie så kommer detta verkligen att imponera. Bra, men inte så spännande.

 

VG
***

Miyagikyo NAS

0 Läs mer >>
***
 
Yoichi kommer alltid ha en liten reserverad plats i mitt hjärta. Långt tillbaka i begynnelsen, typ 2008 eller nått, så var Yoichi 10yo den första flaska single malt jag någonsin köpte.
 
Yoichi är Nikkas första destilleri. Det är beläget uppe på Hokkaido, dvs Japans nordligaste ö, där klimatet är likt Skottlands. Man kokar lätt rökig sprit i direkteldade pannor vilket ger en whisky som är mer robust än systerdestilleriet Miyagikyo´s lätta, fruktiga och sherrylagrade stil. Dock betyder "robust" inte samma sak i Japan som i Skottland, och spriten är oftast lika snäll som typ en Balblair (enligt mig). Nog för att "intensitet" inte är samma sak som "kvalitet", men den första framhäver ändå den andra. Ska man förenkla det så tenderar Yoichi att ha en torrare och mer maritim stil med en aning sälta och svag rökighet, medan Miyagikyo har lenare, blommigare och fruktigare karaktär. Om jag inte misstar mig lägger Yoichi i regel pengarna på bourbonfat medan Miyagikyo kör en blandning av bourbon och sherry (med lite mizunara om man har tur). Nikkas whisky har över lag lite mer "balls" (läs "alkoholhalt") än Suntorys Yamasaki och Hakushu, dvs 45% kontra 43%, vilket endå ger Nikkas whiskys lite mer kropp och pondus.
 
Den här NAS-buteljeringen ersatte hela Yoichis core range 2015, eftersom tillgången helt enkelt inte kunde tillgodose efterfrågan på äldre whisky. Den har nyligen (åter igen) landat på Systembolaget för 849kr flaskan, ett pris som inte riktigt kännts rättfärdigat i mina ögon. Dock såg jag denna, tillsammans med sin motsvarighet från Miyagikyo, som jag budade hem för totalt ca 900kr. Jag har knappt köpt japansk whisky de senaste 5 åren så det var väll kanske dags ändå. Det var inte föränn jag höll flaskorna i handen som jag kände mig riktigt förväntansfull ändå!
 
 
Yoichi NAS
45% abv
Officiell buteljering
 

Doft: Det här doftar ju riktigt jävla bra! Doften är len och förvånansvärt komplex. Första tanken är ”blommig” tills jag inser att så egentligen inte är fallet. Det finns gott om aromatiska, friska noter, tex tydligt citron- och lime-zest men även koriander. Något som för tankarna till en burk med Earl Gray te också. Under detta finns en fruktigare bas av gula äpplen, vattenmelon, vit persika och blandade örter. Efter ett par sniff kommer det mer rostat, aromatiskt trä fram tillsammans med en mild rök. Efter halva glaset dyker det upp mer honung samtidigt som frukten blir sötare. Fuck va najs!

 

Smak: Oj, alkoholen känns som mer än 45%. Första intrycket är att detta handlar om ung sprit, typ 5-8år. Munkänslan är på den lättare sidan av medel och är inte lika fruktig som doften. Här blir rökigheten lite tydligare men framför allt kommer en känsla av mineral och sälta tillsammans med torra tränoter. Whiskyn känns fortfarande aromatisk med citronzest och koriander, men kan knappast beskrivas som oljig och fruktig. Har ni någonsin käkat insaltade citroner? Det är ett supergott tillbehör till fisk och skaldjur, och det är just de där salta citronerna som dyker upp i huvudet varje gång jag tar en sipp av denna. Tyvärr försvinner den väldigt snabbt på finishen och lämnar bara kvar en sträv örtighet på tungan.

 

Avslutningsvis: Har ni någonsin suttit på en stenig strand med frisk vind så att stänket från vågorna träffar ansiktet? Ni sitter på en drivvedsstock som spolat upp av vågorna och öppnar upp foliepaketet som ni precis tagit ur askan. Däri ligger en helgrillad fisk som ångats tillsammans med citron och örter. Medans ni äter letar sig rökslingorna från den nästan helt utbrunna brasan sig fram tillsammans med doften från drivveden och havet… jag har aldrig gjort det där, men det är precis vad den här whiskyn försöker lura mig att jag gör!... eller ja, allt det där, förutom själva fisken då... detta luktar inte fisk. Det här är ruggigt bra för att vara ung(?) NAS-whisky och i ärlighetens namn har jag inte något problem med att betala 700 spänn för denna, iaf nån enstaka gång. Om jag ska se till att ha den här ståendes i skåpet på daglig basis så skulle den dock behöva gå ner till 500-lappen. Som vanligt när det kommer till japansk whisky, är doften den absolut bästa delen av upplevelsen. Det är spännande, det är välkomponerat och det är komplext, men det är även (som oftast med japansk whisky) väldigt elegant, om ni förstår vad jag menar. Detta är en fantastisk sommarwhisky, men man saknar fyllighet och munkänsla.

 

VG
***

Yoichi NAS