0 Läs mer >>
***
 
Här om dagen fick jag ett erbjudande att köpa en Highland Park 25yo. Säljaren villa ha 3500kr för den, ett pris som fick mig att rygga tillbaka. För ett år sedan köpte jag en Highland Park 25yo på Systembolaget för under 2200kr, och nu ser jag att priset nära har fördubblats (3995kr). Det är en sjuk prisökning över ett år, och man funderar på hur högt den kommer hinna gå innan den försvinner från marknaden helt.
 
Ett annat exempel där vi ser samma utveckling är hos japanska Suntory, och jag tänker främst på Yamazaki. Den populära, och för vissa nästan heliga, Yamazaki 18yo låg på en länge på en dryg tusenlapp i pris innan den plötsligt försvann från Systembolagets beställningssortiment. När den återvände hade priset klättrat till precis under 2000kr. Nu är den återigen borta och nu är frågan inte längre "hur mycket kostar den?" utan "kan jag få tag på den?".
Även Yamazakis 12-åring tycks nu vara en utrotad art och det ser ut som att det endast är NAS-uttrycken samt de gamla (25+ yo) uttrycken som finns kvar. Även Hakushu´s 10-åring och 12-åring har försvunnit och kvar finns endast några eftersläntare av 18-åringen. Jag känner att det förmodligen är bäst att norpa en flaska till av 18-åringen innan den också är borta. Vem vet om vi kommer se den igen?
 
Jo det ser mer och mer ut som att Suntory följer Japans andra whiskyjätte Nikka´s exempel. I slutet av sommaren gick både Yoichi´s och Miyagikyo´s standardbuteljeringar (10,12,15 och 20 år, samt 10,12 och 15 år) i graven för att ersättas av en NAS-buteljering per destilleri. Suntory´s Hibiki 12yo har redan fått lämna över scenen till en NAS-buteljering och det bör inte dröja länge innan deras 17-åring dör ut, förmodligen med en saftig prislapp.
 
 
Det är inte bara i Japan vi ser den här trenden. Världen över börjar de myndiga buteljeringarna försvinna och whiskyvärlden går in i en NAS-era när destillerierna inte har kapasitet att tillgodose efterfrågan på långlagrad single malt. 
 
Whiskyambasadörerna menar att NAS-whisky blir allt populärare och att en hög ålder inte är synonymt med hög kvalitét. Men är det så konstigt att NAS-whisky säljer mer och mer när alternativen blir färre och färre och whiskyintresset ökar? Tyvärr, men jag kan inte se hur någon står i butiken och hellre plockar med sig en Yamazaki NAS ist för 18-åringen. Det må vara sant att hög ålder inte är synonymt med hög kvalitét, men ålder bidrar med element till en whisky som yngre whisky omöjligt kan erbjuda. Alla "gamlingar" är inte bra, men många är det. Dessutom handlar det om respekt gentemot kunden, enligt min mening. En whisky behöver inte ha en HÖG ålder för att vara god, men den bör ha en ålder! Oavsett om den är 5 år, 15 år eller 50år så tycker jag att jag som kund förtjänar att veta hur gammal min whisky är. Jag vet att Aberlour A'bunadh, Ardbeg Uigeadail och Glengoyne Teapot Dram är unga, men jag köper dem för att de är goda. Om destillerierna skulle skriva ut att de är 4, 6 eller 9 år gammla så skulle jag inte tycka sämre om dem för det... snarare tvärtom.
Jag är helt enkelt inte emot ung whisky, jag är emot NAS, och även om ung whisky givetvis kan vara god så vill jag även ha äldre alternativ. Jag förstår att de äldre uttrycken försvinner, det kan inte hjälpas när efterfrågan är större än tillgången, men det finns ingen anledning att inte tydligt visa kunden hur gammal (eller ung) whisky denne köper.
 
Så för att överväga erbjudandet om Highland Park 25yo, så inser jag att priset stiger i samma fart som tillgången sjunker. Vem vet, om ett år kanske den inte finns kvar alls. Kanske lämnar den världen med priset 6000kr? Möjligen kommer jag att sakna tiden då jag hade möjligheten att få tag på en 25-årig Highland Park... och för ynka 3500kr dessutom.
***

Gamlingarna Dör Ut

0 Läs mer >>
***
Nu är året snart slut, och det har varit ett bra år.
 
Kring månadsskiftet augusti-september for jag och några kompisar iväg till Kebnekaise och besteg toppen. Jag älskar att ut och vandra, och Kebnekaise var något speciellt. Dock ska det understrykas att trots att det var i slutet av sommaren så var det riktigt kyligt i fjällvärlden... för att inte tala om toppen. Jag finner att det bästa sättet att värma sig efter en kylig dag på fjället är en varm kopp te och naturligtvis en skvätt whisky!
 
Förra året besteg jag Ben Nevis och firade med en Ben Nevis single cask på toppen. Även denna gång tog jag med mig en Ben Nevis, men för att fira topp-stigningen skvätte jag upp en Highland Park 21yo! Det är något otroligt mysigt med att sitta tillsammans i ett tält när mörkret faller och vinden stormar och sliter i tältet. Att hälla upp en skvätt god whisky som masserar smaksinnet och värmer kroppen innifrån blir då sannerligen en stund som gör livet värt att leva.
 
 
Highland Park 21yo
47,5%
Oficiell buteljering
 
Doft: Fruktig. Vanilj, annanas och syrliga apelsiner. Det finns en tydlig rökighet, även om den håller sig i bakgrunden. Straxt kommer även äppelvin och geléhallon. Efter lite tid i glaset kommer lite mer sherryinfluenser fram, främst i form av körsbärsmarmelad.

Smak: Smaken bjuder på en tydlig maltighet, annanas och en bitter blommighet. Violer, mycket citrus och lite maräng med honung och längst bak smyger även röken.

Avslutningsvis: Den är whiskyn är helt ok men bleknar lätt i jämförelse med de angränsande 18-åringen och 25-åringen. I kyligt väder är whiskyn till en början väldigt stängd och ger inte mer än citronmaräng i både doft och smak. Det krävs lite värme, så att den kommer upp i rumstemperatur, innan den slapnar av och öppnar upp sig. Jag provade 21-åringen på en whiskyprovning i Gamla Stan i Stockholm, tidigare i år. Jag minns att jag även då placerade den långt ner på listan (av de vi provade). Efter att ha smakat Highland Park 18yo så hoppas man på en bättre och mer komplex 21-åring, men den lever tyvärr inte upp till förväntningarna. Det är fortfarande en bra whisky, men jag hade förväntat mig mer.... ganska mycket mer.

G
***

Highland Park 21yo

0 Läs mer >>
***
 
Idag är en speciell dag. Jupp, det är tredje advent och det är även Lucia, men framförallt så innebär detta MMA för mig. 
 
Inatt hölls en storslagen UFC-gala i Las Vegas där Jose Aldo (champion i featherweight) och Connor McGregor (interimchampion i featherweight) möts i octagon för att slåss om rätten att kalla sig den enda, regerande mästaren i sin viktklass. Aldo är den enda mästaren som viktklassen haft och är obesegrad sedan tio år tillbaka och McGregor är gjort ett stort spektakel genom sin karisma, sina kaxiga uttalanden och genom att totalt dominerat hela sin väg till toppen. Detta är en fight jag har väntat på i ca ett år och eftersom jag inte hade möjlighet att se galan direktsänt så ser jag den ikväll! Jupp, idag är sannerligen en speciell dag.
 
Speciella dagar förtjänar speciella whiskys. Ikväll häller jag upp ett glas av en dyrgrip från favoritdestilleriet igen. Det är en 41-årig GlenDronach lagrad på PX-fat. Prismässigt kostade den ca £500 och får man syn på en idag kostar den en handfull tusenlappar mer. Jag köpte ett sample av denna och är glad över möjligheten att få smaka den.
 
 
GlenDronach 41yo
PX-Puncheon #1247
47,9%, Flaska 342/539
Batch 6
 
Doft: Det första som fångar uppmärksamheten är väldigt bastanta ek-noter tillsammans med dadlar, gammalt läder, mörk honung och något jordigt. Detta pyntas med bourbonvanilj, mjölkchoklad och kanel. Med tiden öppnar den upp sig och blir mer fruktig. Det dyker upp ugnsbakade äpplen, honungsmelon och kryddnejlika. Några försiktiga droppar vatten drar fram mer torkad frukt och fin balsamico.
 
Smak: Smaken är sötare än förväntat. Ek, väldigt mycket ek. Snudd på för mycket. Fikon, överbryggt svart Assam-te, bigaroer, lite cantaloupe och liiiiiite banan. Den blir aningen syrligare med vatten. Det kommer fram lime, torkade aprikoser, kanel och lite vanilj.
 
Avslutningsvis: Denna är fin, men tyvärr bjuder den mer på ek och strävare kryddor än de härliga gamla noterna av gammalt läder och jordgolv som jag gillar. Eken tar över hand och lämnar allt annat i bakgrunden, vilket gör whiskyn obalanserad och inte lika komplex som jag hade önskat. Med det sagt så är jag väldigt glad att jag provat denna, men den är inte i närheten av att rättfärdiga priset. Den är fin men för priset som efterfrågas borde den vara fantastisk. Många av de yngre släppen smakar bättre än denna och kostar en femtedel så mycket.
 
VG
***

GlenDronach #1247

0 Läs mer >>
***
Ok, då var det redan andra advent. Jag har haft fullt upp med Jobb så jag har inte haft möjlighet att dricka whisky på en vecka. Efter första advents... ska vi kalla det "flopp", så tänkte jag att jag kör på ett "säkert kort". Det är naturligtvis GlenDronach jag talar om.
 
Vid det här laget tror jag att det är tämligen tydligt att jag verkligen gillar GlenDronach. Den här är lite äldre än GlenDronach´s typiska single cask-buteljeringar. Den här var tillsammans med cask #1162 en av två 24-åringar från batch 12. Tyvärr var 1162an lite för ekig för att höjas till skyarna för mitt tycke och jag hoppas på en lite fruktigare och mer välbalanserad buteljering iom #1020. Jag har hört bara fina omdömmen om denna så förväntningarna är rätt höga.
 
 
GlenDronach 24yo
PX-puncheon #1162
53,8%, Flaska 6/606
Batch 12
 
Doft: Doften är söt och smått vaxig. Genast känner man ett lass av kryddor som nejlikor och kanel. Så småningom kommer fyllig mandelmassa, mjuk vaniljkräm och chokladtäckta kaffebönor. Med tiden går blir den lite fruktigare med torkade aprikoser och saffranspäron. I bakgrunden gömmer sig även lite gammalt läder och ek i stil med sågspån.
 
Smak: Whiskyn känns fyllig och oljig i munnen. Smaken är söt med persikor, dadlar, lite bittrare apelsinmarmelad och möjligen lite fikon också. Så småningom kommer kryddorna från doften fram. Eftersmaken totaldomineras av kryddor, bitter ek och gammalt läder. Kanske även lite rå tobak och märkligt nog morötter.
 
Avslutningsvis: GlenDronach har gjort det igen. Detta är ett riktigt fint sherry-monster. När flaskan var nyöppnad var såväl doften som smaken full av nytt läder och (som alltid med nyöppnade GlenDronach) gummistövel. Det initiala intrycket var inte särskillt imponerande men vartefter nivån har sjunkit i flaskan så har whiskyn utvecklats till det bättre. Den behöver verkligen tid och luft, i så väl flaskan som glaset, men det är verkligen en förbättring. Denna var i mitt tycke bättre balanserad än #1162, och jag tycker ärligt talat att denna även känns yngre. Tack GlenDronach för att du höjde ribban denna andra advent!
 
VG
***

GlenDronach #1020