0 Läs mer >>
***
 
Ska jag vara ärlig? Jag vet inte mycket om Isle of Raasay Distillery...
Raasay är en ö i de yttre hebriderna, dvs en ö på Skottlands västkust. På östra sidan av ön ligger fastlandet och Skye, på västra sidan ligger atlanten. Destilleriet öppnade 2017 och har släppt whisky typ sedan 2021, möjligen sena 2020.
 
I sedvanlig ordning slängde sig entusiasterna efter de första utgåvorna, så jag besvärade mig inte ens med att försöka. Jag fattar grejjen med att det är kul att testa nya destillerier vartefter de poppar upp, men jag tänker tametusan inte slåss och sitta på vakt för att få tag på 3år gammal whisky. Nu för tiden finns denna buteljering, typ någon sorts standardbuteljering, stadigt tillgänglig på Systembolaget. Den är blandad av rökig och orökig sprit som legat på Rye-fat, rödvinsfat från Bordeaux samt Chinkapin.fat. Chinkapin är något nytt för mig, men det rör sig om virginfat på en typ av ek som heter Chinkapin (Quercus Muehlenbergii) och växer i nordamerika. Således finns det inga "vanliga" fat i blandningen (dvs typ bourbon eller oloroso). Jag fattar ved de gjort här. Rödvinsfaten ger fruktighet samt en sxig färg, rye-faten ger en kryddighet och nyeken ger snabba ekinslag. Blandningen av allt detta känns väldigt designad för att snabbt ge karaktär till en ung whisky, men jag gissar att man kommer ändra fatuppsättningen för de äldre utgåvorna, närhelst de kommer.
Nåväl, jag närmar mig denna med en medelmåttig skepticism, men sanningen är att den har fått massvis med god kritik. Folk verkar verkligen gilla den, trots ung ålder, och menar att Raasay är en av de mest lovande destillerierna som poppat upp de senaste 10 åren.
 
Destilleriet satsar på single matl (och gin) så de buteljerar okylfiltrerat, ofärgat och på 46,4%, så det gillas. Men ska jag vara ärlig så är den avgörande anledningen att jag köppte en flaska av denna för dryga 650kr varken de goda omdömmena eller min egen okontrollerabara nyfikenhet över destilleriet.... det var flaskan. Raasay har en av de snyggaste flaskorna jag har sett. Texturen är skrovlig likt en berghäll och här och där finns mönstren efter snäckfosiler. Jag har knappast gjort ett bra jobb av att fånga tekturerna på bilden nedan men på Systembolagets hemsida finns en bild när man tydligt ser alla detaljer. Även om whiskyn är medelmåttig så är jag en erfarenhet rikare och har en snygg flaska att använda som slaska eller nått. Men vad var mest valuta för pengarna då, flaskan eller whiskyn?
 
 
Isle of Raasay
R-01.01
46,4%
Officiell Buteljering
 
Doft: En stor vägg av ek slår emot fejset. Jag hittar lite rök, gummi, vanilj och trälim. Doften är inte stickig men känns fortfarande ung. Det finns en liten funkighet som jag ändå gillar. Röken blir tyvärr överväldigad av faten och detta luktar mest nya ekfat för mig. Det finns inte mycket till fruktighet utan det är trä, gummi och lim för mig.
 
Smak: Grundspriten friskar upp det hela lite mer på smaken. Det smakar dock ungt och ofärdigt enligt mig. Eken tar åter igen huvudrollen men spriten skiner igenom mer. På ett sätt är det najs att det kommet lite friskare inslag, som dessutom tar med sig rök och en tydlig sockersötma. Dock hänger inte funken med riktigt och spriten känns stickigare och aggressivare än vad procenten säger. I slutändan smakar detta som en alkoholhaltig slöjdsal. Varken moget, spännande eller komplext.
 
Avslutningsvis: Det här är ofärdigt. Det är ung sprit och det känns som att man har velat släppa något och därför överkompenserat med eken för att få den att inte smaka så råspritigt.  Tyvärr är spriten för het och faten är för endimensionella. Jag säger som alla andra; ”detta bådar gott för framtiden”, men jag håller inte med när folk säger att detta är bra. Om spriten får ligga på någorlunda pigga bourbonfat typ 10 år så tror jag att detta kommer vara en vinnare. Man har en intressant grundsprit  och jag hoppas att funken kommer hålla sig kvar och palla med längre lagringar, för just nu är funken det enda som känns riktigt tilltalande.
Jag kommer spara flaskan, för den är grymt charmig, men nu när jag är klar med smaknoterna så har jag hällt ner lite sherryfatslagrad rom i den. Rommen var precis vad Raasay behövde, mer nyans och lite frukt. Rominfluensen funkar faktiskt riktigt fint med den här whiskyn… skulle vara kul att se lite romfatslagrad Raasay i framtiden. Faktum är att i Dramface Podcast avsnitt 15 (kring 6 minuters-strecket) säger Gordon att Raasay blir 10 gånnger bättre med en skvätt sherrylagrad whisky i sig. Personligen väljer jag att tolka det som att hela whiskypodd-världen håller med mig... Raasay behöver mer fruktighet. Nåväl, jag tycker att Raasay ska ha lite mer is i magen. Släpp inte spriten för att ha nått att släppa, släpp den när den är klar. Ni gör ju gin som kan hålla ekonomin flytande så länge. Ardnamurchan är jävligt bra trots att den är så ung att den knappt hunnit svalna från destilleringen, men det kan inte funka för alla. Vi ses om 5-6 år igen, Raasay.
 
IG
***

Isle of Raasay

0 Läs mer >>
***
 
Här har vi en av mina absoluta favoriter bland standardwhiskys.
Jag och Bunnahabhain har egentligen haft en nära relation redan från början. När jag köpte min första "Bunna" så hade den en lite mer klassisk (aka gammeldags) design, vilket var en drivande faktor i köpet. När jag började kolla på Ralfys youtubekanal berättade han att Bunna 12yo var whiskyn som fick honom att få upp ögonen för whisky, så jag var ju tvungen att öppna min flaska direkt. Fastän jag bara var en liten noob som inte ens kunde uttala namnet på flaskan så gillade jag den direkt. Den var mjuk och fruktig, men framför allt nyanserad utan att vara avskräckande. På den tiden fanns det dessutom gott om myndig Bunna för riktigt humana priser så det var lätt att gör fler inköp trots att man levde på studiemedel.
 
Ett par år senare sitter jag på en bar i Port Ellen, Islay. Jag var på roadtrip i Skottland på egen hand. Dagen efter väntade besök på Ardbeg, Laphroaigh och mitt älskade Lagavulin. Tidigare under dagen hade jag mött ett sällskap från Danmark som skulle till Bruchladich för att hälsa på sitt fat. De hade föreslagit att jag skulle komma till pubben och ta ett par glas med dem under kvällen, och nu satt jag där, en öl och några pilgrimsmusslor in på kvällen. Jag har under kvällen lyckats redogöra för både min kärlek till både Lagavulin och Bunnahabhain, då två i sällskapet kommer tillbaka från baren. Den ena ställer ner ett glas framför mig på bordet och klappar mig på axeln. Jag tackar för glaset och tar en sipp. "Shit, this is fucking tasty!" säger jag (vi snackade engelska med varandra eftersom jag inte kan förstå danska om så min whiskysamling hängde på det), "What is it?". Dansken kollar förvånat på mig en sekund och flinar sedan. "Well It´s an Islay malt ofcourse, can you guess wich one?" Jag tittar ner i glaset som om det skulle ligga en ledtråd skvalpandes i botten. "Don´t think I´ve tasted this before, but if its below £100 I´m getting a bottle". Dansken flinar åter igen, klappar mig på axeln och säger "well didn´t you say you loved Bunna 12?". Resten av danskarna utbrister nått på danska och de höjer glasen i en skål. Jag skålar med dem samtidigt som jag tyst tackar den dämpade belysningen som döljer rodnaden i mitt fejs.
 
Första gången jag smakade Bunna 12yo visste jag att jag gillade den, men det var när jag fick prova den blint, på en bar i Port Ellen, som jag blev kär i den!
 
 
Bunnahabhain 12yo
Bourbon- och Sherry-fat.
46,3%
Officiell buteljering
 
Doft: Fyllig, rund och fruktig doft. Den har en väldigt ”gul doft”, dvs vi snackar honung, aprikoser, apelsinskal och en aning mandellikör. Efter 10minuter kommer mer röd frukt fram, typ fikon. Honungstonerna blir mörkare och det kommer en mild kryddighet. Framför allt börjar mandarinklyftor komma. Ibland får doften nästan vaniljblommiga inslag.
 
Smak: Mmmm, en rund och fyllig smak. Börjar söt innan kryddigheten kommer fram ordentligt. Vi snackar fortfarande honung och aprikoser, men det kommer lite mer exotisk frukt också, typ cantaloupmelon. Det kommer även lite strävare kryddor som nejlika och mandlar med skal. Det hänger kvar en lätt hint av Earl Gray, malt och mandlar på finishen. Whiskyn har en mjuk och stadig munkänsla, där alkoholen värmer utan att sticka.
 
Avslutningsvis: Detta är honung och gul frukt, lätt pudrade men sträva kryddor, i ett glas. Detta är definitionen av ett säkert kort och kan tävla med whiskys som är betydligt äldre och dyrare utan problem.
Vissa kallar detta för en sherrybomb, vilket jag verkligen inte håller med om. Det här är ett exempel på hur sherryfaten kan göra bourbonfatens gula, frächa frukt, lite mer orange, tropisk, och toppa det med honung. Sherryn färgar allt, utan att det tydligt smakar sherryfat.
Vissa säger att de hittar salta och maritima noter i denna, men jag gissar att de har kollat på etiketten för mycket. Det här är inte en saltstängt fiskare som röker pipa, detta är en sjöman som kommer hem med exotiska frukter och kryddor från sydostasien!
En sån här ska man alltid ha hemma i skåpet!
 
VG
***

Bunnahabhain 12yo