0 Läs mer >>
***
 
Detta är ersättaren till Balblair 1990. Destillerad samt buteljerad ett år senare än ovan nämnda buteljering gör att även denna är 26-27år gammal.
 
Som jag tidigare nämnt (tror jag) så slopade Balblair sitt vintagesystem straxt efter att jag recenserade 1990. Detta innebär att deras core range nu består av en 12yo, 15yo, 18yo och 25,yo. Iom detta byta så valde de att höja priset lite också. 18yo kostar drygt 1400kr och deras 25yo kostar ca 5500kr! Den här buteljeringen kostade mig 1499kr på Systembolaget. Att betala 3000kr mer för en whisky som är 1-2år yngre känns knappast bra och jag kommer mest troligt inte köpa någon ur Balblairs nya core range. Balblair brukade vara sjukt bra värde för pengarna, men nu ligger de nästan år de dyrare hållet. Deras 18-åring är för tusan 600kr dyrare än Highland Park 18yo.... och det säger nått!
Jag gissar att anCnoc snart kommer genomgå samma utveckling....
 
Nåväl, för att återgå till ämnet. Denna är, likt sin föregångare, lagrad på både bourbonfat och sherryfat, varav sherryfaten är 1st fill! Färgen är relativt lätt. Som alltid har de goda herrarna på Balblair buteljerat whiskyn utan kylfiltrering eller färgämnen.

Balblair 1991
3rd release
46% ABV
Bourbon + 1st fill sherry
Officiell buteljering
 
Doft: Mmmm, mörk honung och tydlig cantaloupemelon, kryddat med en vaniljstång och kanel. En hint av eucalyptus som försvinner relativt fort. Kanelen utvecklas så småningom till morotskaka som tar huvudrollen tillsammans med cantaloupen. Elegant och sofistikerat, utan att vara blaskigt. Balblair i ett nötskal!

Smak: Denna har en medelstor kropp. Här dyker det upp kraftig aprikosmarmelad och mandelmassa. Det finns även en chokladnot som för tankarna till After Eights. Det finns något nötigt här, dock utan att vara vaxig. Trots sin ålder så är den ganska livlig och känns inte trött någonstans.

Avslutningsvis: Detta är så himla fint! Whiskyn har en fin balans mella sherry- och bourbon-faten. Den är tempererad och mogen. Vissa gånger känner jag något som kommer farligt nära de omogna bananerna jag brukar hitta i Mackmyra, men tur nog är det sällan och de blir aldrig riktigt så potenta. Detta är en spännande whisky som utvecklas med tiden och den förtjänar lite uppmärksamhet. Att denna kostade 1500kr är sjukt. Synd att de dagarna är förbi nu...
 
VG
***

Balblair 1991 3rd

0 Läs mer >>
***
 
Normalt sett brukar jag har lätt att se förbi buteljeringar med orden "destillers reserve" eftersom dessa oftast är oimponerande NAS-buteljeringar som är nämnvärt sämre än standard buteljeringen i respektive destilleris core range. Med tanke på såväl tillgängligheten som priserna på japansk whisky nu för tiden så valde jag att ge denna en chans. Jag är ju trots allt väldigt förtjust i både deras 12yo och 18yo. 
På flaskan beskrivs whiskyn med termer som pepparmint, grapefrukt, gurka, citrontimjan och rök och över lag brukar Hakushus malt beskrivas i "gröna", friska termer och subtil rök. Jag medger att jag fann lite rök i 12yo men i denna är den helt borta.
 
 
Hakushu Destillers Reserve
43%
Officiell buteljering
 
Doft: Mmm, doften är frisk, syrlig och lite kalkig. Lime och färskt gräs tar täten med anjou-päron som hänger med längre bak. Det finns en del gröna vindruvor och en hel del vattenmelon. Det finns även något blommigt som är svårt att sätta fingret på. Till sist kommer en antydan till sötmandel som ger lite mer fyllighet och rundar av syrligheten. Det luktar fräscht.

Smak: Smaken är lika frisk som doften föreslår. Limen byter plats med päronen som nu hamnar längst fram tillsammans med gröna äpplen. Vattenmelonen hänger kvar och blir tydligare ju längre whiskyn ligger på tungan. Det finns en örtighet i bakgrunden som för tankarna till timjan och eventuellt lite basilika. Det är en lätt munkänsla och den hänger inte kvar länge i munnen.

Avslutningsvis: I inlägget om Hakushus 12yo skrev jag att den inte var det mest komplexa som hällts upp i ett glas, och denna är ännu mindre komplex. Här har vi något som är märkbart yngre, lättare och friskare än destilleriets 12yo. Medan det är ett steg neråt i smak och doft så är den dock mer prisvärd. Den kostar hälften av vad 12yo gör, men vi snackar fortfarande 700kr för en NAS som erbjuder mycket mindre än andra flaskor i prisklassen. Denna är en lätt och okomplicerad baswhisky som jag gärna alltid skulle ha hemma om den kostade 400kr. Så här i varma sommartider sätter sig vindrickarna med ett friskt, vitt vin... detta är whiskydrickarnas motsvarighet. Den passar utmärkt så här på sommaren,  så länge man inte behöver betala för den.
Detta skulle kunna vara motpoolen till Kavalan Solist Sherry.
 
G+
***

Hakushu Destillers Re...

0 Läs mer >>
***
 
Old Pulteney är ett destilleri som överlag är lätt att hitta (iaf deras 12yo), men som kanske inte får den uppskattning det förtjänar. 
Man marknadsförde sig länge som det nordligaste destilleriet på fastlandet (varför det nu skulle spela någon roll), men sedan ett par år tillbaka har Wolfburn övertagit den titeln. Pulteney ligger i den lilla hamnstaden Wick.
Den gamla core-rangen byttes nyligen ut och gick från 12yo, 17yo och 21yo till 12yo, 15yo och 18yo. De släpper även olika NAS-buteljeringar sam en och en annan (svindyr) 30yo. Alla kommer dock i de väldigt charmiga och karaktäristiska Pulteney-flaskorna. Utav 17yo och 21yo tycks det vara 17yo som är mest saknad, även om jag minns 21yo som signifikant bättre.
 
 
Old Pulteney 17yo
Bourbon + Sherry Casks
46%
Officiell buteljering
 
Doft: Det är en oljig doft (om en doft nu kan vara oljig). Det är maritima och vegetala noter, utan att något sticker ut nämnvärt. Det finns mineraliska och (vad man brukar tala om som) salta noter, men även vegetabla noter. Jag hittar lite tjärpastill, färskt gräs, och något blommigt som varierar från glas till glas. Vissa gånger är det lavendel som får mig att rynka på näsan och ibland är det violpastiller som verkligen lyfter hela doften. Det finns något tydligt metalliskt och lite honung. Doften ger mer en helhetsbild (som får mig att tänka på båthus) utan tydliga, konkreta detaljer som hoppar fram. Vatten plocker fram vaniljfudge.

Smak: Smaken är sötare och är mer fruktig. Här kommer gula äpplen, gammal trasa med träolja, mer mineraliska noter av sten och ergat koppar. Fram emot slutet kommer eken fram med en viss kryddighet. Eftersmaken är sötare än förväntat. 

Avslutningsvis: Den här är jätteklurig. Ibland tycker jag att den är skitfin (VG+) och önskar att jag hade tre flaskor till, men ibland känner jag att den är som en bild i oskärpa, att allt flyter ihop för mycket och därför blir ointressant (G). Pulteney är över lag ett destilleri som kan vara lite svårt för nybörjare och jag tror att 17yo är ett utmärkt exempel på varför. Denna kostade ca 1000kr om jag inte missminner mig, vilket gör att 21yo (som kostade 1299) var betydligt mer värt pengarna.... i min mening.
G
***

Old Pulteney 17yo