1 Läs mer >>
***
 
Som de flesta (men inte alla) vet så har destilleriet Box på höga kusten fått byta namn pga juridiska despyter med Buteljeraren Compass Box, eftersom de menade att namnet var för likt. Således heter destilleriet på höga kusten numera "High Coast Destillery" (ingen som vrickade fantasinerven där inte). Dock buteljerades denna innan namnbytet så den är fortfarande en Box.

Bland svenska destillerier så hamnar Box... jag menar HCD lite mitt emellan i mina ögon. Smögen är, enligt mig, Sveriges vägvisare i det oändliga whiskyträsket. Mackmyra däremot kanske är den experimentiella gruppmedlemmen som är på tok för intresserad av att testa olika saker i träsket för att ta sig framåt. Sen har vi HCD, destilleriet som går och spelar Pokémon Go. Ibland går man rätt och ibland fastnar man med stöveln i dyn. Min poäng är att Box är, enligt min erfarenhet, lite överskattade. De får lite för stora klappar på axeln när det blir bra, och lite för lite kritik när det inte blir bra.

Detta är en privatbuteljering med Urban Brundells namn på ettiketten. Rökiga sherrylagringar kan vara lite si och så. Ibland döljer röken sherryfatet och ibland blir den nedtryckt av fatet och ger en ofräsch, inrökt karaktär. Denna är på 45ppm (antal fenoler per miljon, det närmaste sättet att kunna mäta rökighet) då den borde spela i Ardbegs liga.
 
 
Box: Urban Brundell 4,8yo
Privat Fat, Oloroso
45ppm, 60,6%
 
Doft: Aj fan! Här har vi rök, svavel och något medicinskt (på det dåliga sättet). Om någon sa att detta var en rökt Kaski så hade jag trott dem. Jag känner nått som genast för tankarna till fiskbullar, lite sjögräs och längst bak hittar jag något som en gång i tiden hade kunnat vara ett bra sherryfat. Lite vatten plockar fram frukt och jäst, vilket höjer doftens betyg från ett WTF till ett IG.

Smak: Hmmm.... Smaken är bättre än doften, men inte bra. Jag hittar ganska sur sherry, vinäger, något som påminner om trevlig sherry men som har blivit förvridet. Brända tändstickor och blyerts-hyvlingar. Röken är tydlig men inbakade i svavel. Vatten sköljer bort lite av surheten men tändstickorna blir tydligare. Den är lite trevligare än Kaski, tack vare avsaknaden av antibiotika, men landar fortfarande på samma betyg.

Avslutningsvis: Vilken besvikelse! Jag hade hoppast på en ung, kraftig och rökig sherrybomb. Tyvärr var detta mindre Lediag 10yo och mer någon som har fimpat i ett glas med gammalt surt rödvin. Bottennapp helt enkelt.
 
WTF
***

Box: Urban Brundell

0 Läs mer >>
***
 
När jag först såg denna blev jag ganska exhalterad.Finland har knappast dominerat whiskyscenen, och Teerenpeli är (utan någon efterforskning) det enda finska whiskydestilleriet jag känner till. De har inte varit i produktion särskillt många år och därför är deras buteljeringar hitills unga. Jag har dock hört en del bra från de som smakat Teerenpeli och som den halvfinne man är kunde jag inte låta bli att söpa en flaska.
Kaski är namnet på deras sherrylagrade utgåva som kommit ut en gång per år. Den lär inte vara mer än 5-6 år men jag hoppas att en bra grundsprit tillsammans med några schyssta sherryfat ska ha hunnit gjort något trevligt. Den har en fin presentation. Det finns tyvärr inget som säger att den skulle vara naturlig färg eller okylfiltrerad, och den är spädd till 43%. Jag hade hoppats på mer från Finland.

Lite efterforskningar vittnar om andra som klagar på svavelnoter som ger ett dåligt första intryck, men att den öppnat upp sig och blivit betydligt finare efter några månader.
 
 
Teerenpeli Kaski
100% sherry matured
43%
Officiell buteljering
 
Doft: Åh fy fan! Det första som når näsan är antibiotika (Ekvacillin om jag inte misstar mig). Det är fränt och dominant. En hel ask med brända tändstickor. När den fått lufta sig (en lång stund) kravlar sig lite apelsiner fram, tyvärr har de precis börjat mögla. Lite tallvirke också. Efter ca 3 timmar kommer de där blå pärlade knapparna från Engelsk Konfekt tillsammans med lite svett och mandlar.
Herregud, vad gick fel här?
 
Smak: Antibiotikan och de mögliga apelsinerna får tungan att dra ihop sig. Den engelska konfekten samsas med citronmarräng som det onekligen blivit något fel på. Smakar instängt på nått sätt. Lite jäst. Finishen får munnen att kännas som att den är svettig.
 
Avslutningsvis: Shit! Det här var inte angenämt på något vis. Första intrycket blir ruskigt dåligt. Jag gjorde dock som andra recensenter rekommenderat och låter den stå några månader (med luftningar till och från). Detta gav ingen märkbar förändring. Jag lät den stå yttligare ett halvår. Ekvacillinet hade då mojnat av lite men det unkna (som påminner om svett) låg som en hinna över fruktnoterna i en generellt ganska vek kropp. Tyvärr tycks ett eller flera horribelt svavelskadade fat ha förstört hela batchen. Faten dominerar och jag kan inte känna speciellt mycket av själva spriten och känner därför att jag inte kan säga alltför mycket om destilleriets sprit. Möjligen kommer jag smaka något mer från Teerenpeli framöver, men det lär inte bli Kaski iaf. Jag har noll förståelse för hur man tänkte när man valde att buteljera den här spriten.
Kan endast rekomendera att ni provar denna om ni vill vidga era vyer (smakar onekligen speciellt) och den erbjuds gratis.
Perkkele Finland, vad hände?
 
WTF
***

Teerenpeli Kaski

0 Läs mer >>
***
 
Ok, dags att besöka japan igen.
Det var på tok för länge sedan jag hade japanskt destillat i glaset. Japansk whisky har alltid fallit mig i smaken. Den känns över lag mer "pollerad" och "designad" än skottsk whisky, om man frågar mig. Den skottska whiskyn kan vara allt mellan len och snäll till tjärv och robust. Japan tenderar att hålla sig på den lenare sidan (för att tilltala hemma-publiken har jag hört). Vissa tycker att den saknar "ompf" och att den är "feminin" eller "mesig", om man ska dra alla över en kant. Personligen har jag inte smakat något dåligt från japan. Tyvärr blir det mindre och mindre whisky från "Den Stigande Solens Land" här hemma iom att destillerierna (nästan?) helt har slopat sina åldersangivna buteljeringar, och de som finns kvar har skjutit till orimliga priser enligt min plånbok. Detta är dock en NAS (No Age Statment, om någon glömt bort) och en Blend till råga på allt. Tråkigt nog är den på 40% och jag tvivlar på att den är okylfiltrerad. Dock är den ljus nog (hö, som vissa skulle säga) för att vara ofärgad. I skrivande stund har den 48 poäng på whiskybase. Vi får väll se hur den smakar.
 
 
Isawa Blended Whisky
NAS, 40%
Officiell buteljering
 
Doft: Hmmm, det här var inte trevligt på något sätt. De flesta som har gått in på en Inter Sport eller Biltema känner igen sig i den här doften. Whiskyn luktar gummi, precis som nya basketbollar, cyckelslangar eller liknande. Någonstans i bakgrunden kommer en not av lera, ni vet den där skulpturleran som man kan köpa i hobbybutiker. Med mycket luft och tid i glaset blir den en antydan till fruktig, vilket för tankarna till dålig sake. Det är så man våndas för att smaka.

Smak: Urk! Cyckelslangarna dominerar även smaken. Kanske även lite gips. Jag hade utan problem kunnat missta denna för en grain whisky. Jag skulle kunna jämföra den med Haig Club (ni vet Beckhams svettvatten i den blå parfymflaskan) men jag vet inte vem det skulle förolämpa mest, Isawa eller Haig. Jag känner verkligen ingen malt i denna. Eftersmaken påminner om rå potatis.

Avslutningsvis: Vad hände Japan? Vem gjorde bedömningen att detta var bra nog att buteljera som en dryck, och dessutom ta betalt för eländet? Doften blir ännu värre efter att man smakat på den. Detta är whiskyns motsvarighet till godisets Jellybeans med smak av hundmat, snor och ruttna egg... mer en skämtartikel än en trevlig upplevelse alltså. Om Wemyss hade lagt vantarna på detta hade de säkerligen döpt den till "Basketball-sweat" eller "Papermill Navel".
Jag kan inte dricka upp glaset utan häller ut det som är kvar och sköljer munnen med en Highland Park Single Cask.
Huvva....
 
WTF
***

Isawa Blended Whisky