Balblair 1990 2nd
***
Här har vi ett destilleri som jag är relativt ny till.
Första gången jag drack en Balblair var för drygt ett år sedan. Jag har smakat några stycken och tycker mig ha fått lite grepp om den.
Balblair ligger i högländerna, norr om Inverness, i krokarna kring Dalmore. Balblair har inte ett lika prominent rykte som de flesta andra destillerier och jag kan tänka mig att grannarna Dalmore och Clynelish drar de flesta av besökarna. Konsekvenserna av detta blir dock att priset blir ovanligt överenskomligt. Just nu t,ex finns en Balblair 1991 (buteljerad 2018) för ynka 1499kr på Systembolaget.
Om vi ska prata om regionskaraktärer (vilket enligt mig är 95% bullshit, men de svordomarna spar vi till ett annat inlägg) så står Balblair ut från den seriotypa höglandswhiskyn. Destilleriets karaktär är len och elegant (vissa skulle säga tunn). Jag finner mer likheter med Auchentoshan än med t.ex Clynelish, Ben Nevis, Pulteney m.fl. Med det sagt så tenderar whiskyn från Balblair att falla mig i smaken (till skillnad från Auchentoshan) och har definitivt fångat mitt intresse. Planen är faktiskt att besöka destilleriet i sommar.
Första gången jag drack en Balblair var för drygt ett år sedan. Jag har smakat några stycken och tycker mig ha fått lite grepp om den.
Balblair ligger i högländerna, norr om Inverness, i krokarna kring Dalmore. Balblair har inte ett lika prominent rykte som de flesta andra destillerier och jag kan tänka mig att grannarna Dalmore och Clynelish drar de flesta av besökarna. Konsekvenserna av detta blir dock att priset blir ovanligt överenskomligt. Just nu t,ex finns en Balblair 1991 (buteljerad 2018) för ynka 1499kr på Systembolaget.
Om vi ska prata om regionskaraktärer (vilket enligt mig är 95% bullshit, men de svordomarna spar vi till ett annat inlägg) så står Balblair ut från den seriotypa höglandswhiskyn. Destilleriets karaktär är len och elegant (vissa skulle säga tunn). Jag finner mer likheter med Auchentoshan än med t.ex Clynelish, Ben Nevis, Pulteney m.fl. Med det sagt så tenderar whiskyn från Balblair att falla mig i smaken (till skillnad från Auchentoshan) och har definitivt fångat mitt intresse. Planen är faktiskt att besöka destilleriet i sommar.
En sak till vi behöver diskutera är givetvis förpackningen. Nog för att lådan är stämningsfull och flaskan är lika unik som den är snygg, men jag tänker främst på åldersangivelsen, or lack thereof. Balblair har valt att inte skriva ut åldern på sina flaskor utan ist namnge dem efter året whiskyn är destillerad. I detta fall är whiskyn destillerad 1990 och undertill kan man läsa att den är buteljerad 2017. Detta ger whiskyn en ålder på 26-27år, beroende på när på året den är destillerad/buteljerad. Vissa tycker att det är irriterande att inte veta hurvida whiskyn är 26 eller 27år, men personligen ser jag inte relevansen. Vi vet årtalen vilket i mina ögon är intressantare än hurvida den tekniskt sett är ett år hit eller dit. Destilleriet släpper givetvis fler än en batch av olika whiskys från samma år, och namnger dem därför med 1st release, 2nd release osv, beroende på vilken batch det är från respektive år.
För den observante betraktaren med falkögon så är bilden inte tagen i ett juligt Umeå. Bilden togs uppe på Mannen i Haukland i Norge, tidigare i augusti. Nog tjabblat om detta dock, let´s taste some whisky.
För den observante betraktaren med falkögon så är bilden inte tagen i ett juligt Umeå. Bilden togs uppe på Mannen i Haukland i Norge, tidigare i augusti. Nog tjabblat om detta dock, let´s taste some whisky.
Balblair 1990
2nd release
2nd release
Bourbon + Sherry casks.
46% ABV
Officiell buteljering.
Doft: Mmm, en medelfyllig, elegant doft. Den är inte "in your face" utan presenterar sig hövligt. Det är framför allt krämig vanilj och mandelmassa som dominerar, pyntat med rostad mandel och något sötsyrligt som torkad pomelo, som bryter av det tjocka lite. Lite rostad ek och röda bär. Med tiden kommer tidliga hallonbåtar och tävlar med vaniljen och mandelmassan.
Smak: En ganska lätt munkänsla med en viss bitterhet. Här syns sherryn lite mer i form av svarta vinbär och färska hallon. Det ligger lite varma kryddor i bakgrunden, som nejlika och muskot. Efter ett par sippar kommer tydlig apelsinolja och lite mint. Över lag är smaken ganska lätt och fräsch.
Smak: En ganska lätt munkänsla med en viss bitterhet. Här syns sherryn lite mer i form av svarta vinbär och färska hallon. Det ligger lite varma kryddor i bakgrunden, som nejlika och muskot. Efter ett par sippar kommer tydlig apelsinolja och lite mint. Över lag är smaken ganska lätt och fräsch.
Avslutningsvis: Jag gillar verkligen den här, och för ca 1500kr var detta ett kap. Den är inte stor och maffig, men det finns det gott om annan whisky som är. Denna är lite mer återhållsam men är väldigt fin när man lärt känna den lite. Alla smaker är fina men de står inte och skriker åt dig, utan det blir lite som att lyssna på en bra låt på lite lägre volym.
VG
***