0 Läs mer >>
***
Den här whiskyn smakade jag redan i Januari, på min födelsedag, men i sedvanlig ordning har jag svårt att få tummen ur.
 
Jag och Longmorn är inte så nära bekanta. Jag har smakat deras 16-åring, alltså deras "nya" med det lilla metallhalsbandet. Jag kan inte säga att jag var speciellt imponerad. Dock har jag endast hört det talas varmt om deras "gamla" 16-åring och är sugen på att prova den. Longmorns 16-åring tycks vara deras enda officiella utgåva. Jag vet att största delen går till blended-industrin (tex Chivas Regal om jag inte misstar mig) men den syns även till och från hos de oberoende buteljerarna (främst Gordon & MacPhail). Precis som Glen Grant så tycks Longmorn göra sig extra fin som gamla (läs 30+) sherrylagringar.
 
Buteljeringen jag har provat här är 30 år gammal och lagrad på just sherryfat. Dessvärre vet jag inte så mycket mer än så. Jag vet inte vilken typ av sherry, fatnummer, antal flaskor osv.
 
 
Longmorn 30yo
Sherrycask, 43%
Buteljerad av Gordon & MacPhail
 
Doft: Doften domineras av röda näst intill övermogna äpplen glaserade med knäck. Tätt efter kommer marsipan, arrak och jordgubssylt. Doften av gammalt inoljat trä är prominent. Med tiden växer såväl mandel som syrlig citrus fram. Även en hint av russin.

Smak:
Smaken är överöst med ugnsbakade frukter och skogsbär! Snabbt tar dock eken över hand och bjuder på driftved, multnade löv, hö och möjligen lite nässlor. Whiskyn är väldigt len och har en medelstor kropp som skulle växa mer med en högre alkoholhalt.
 
Avslutningsvis: Precis vad man kan begära/förvänta sig av en sherrylagrad 30-åring. Inte ett spår av svavel, bara mjuka mogna frukter och gammalt trä. Personligen tycker jag att de flesta whiskys når sin sweetspot när de är 15-25 år gammal. Nog för att den här whiskyn har åldrats med värdighet men jag hade förmodligen tyckt om den mer vid 21-24 år. Tycker man om äldre whiskys så är denna absolut något att hålla utkik efter.
VG
***

Longmorn 30yo