1 Läs mer >>
***
 
För er som har koll på High Coast så ser ni att detta är en batch från innan rebrandingen.
För er som inte är insatta; förra året designade HC om sina flaskor från 70cl-flaskor med vita etiketter till 50cl-flaskor med färgade ettiketter. Whiskyforumen fylldes snabbt med inlägg om hur man, i samband med rebrandingen till mindre flaskor, även passade på att höja literpriset. Kort därefter kom en tsunami av bilder på forumen där användare visade hur de, med låda på låda, hade bunkrat upp med den gamla 70cl-buteljeringen av Älv, Timmer, Berg och Hav innan den helt försvunnit från butikerna. Ska jag vara ärlig så passade jag på att köpa den här flaskan medan den fanns som 70cl, även om en flaska knappast kan räknas som hoarding.
 
Om det är nått High Coast ska ha en eloge för så är det 1; deras orubbliga övertygelse att whisky ska buteljeras på >46%, ofärgad och utan kylfiltrering, samt 2; deras uppsjö av information som får även den mest vetgiriga nörden att rodna. Deras hemsida erbjuder allt man vill, och inte vill, veta om varje buteljering, så allt man vill veta om Älv hittar man här. De skriver alltid ut ett batchnummer på flaskorna, så om någon undrar så är detta batch 5.
 
Älv är en av fyra buteljeringar i deras origins-serie, och representerar destilleriets orökta, eleganta karaktär i bourbonfat. Till höger om "Älv" på ettiketten står orden "Delicate Vanilla", så jag förväntar mig helt enkelt en lätt, elegant malt med mycket vanilj och fruktiga bourboninslag.
 

High Coast Älv
1st Fill Bourbon Casks
46%, Batch 05
Officiell buteljering

Doft: Den är lätt, mjuk och vaniljdominerad. Den har absolut en len fruktighet också, främst dominerad av päronpastiller, litchi och vita druvor. Den blir nästan lite vinös. Oftast hittar jag en torr, kalkig not som påminner mig om de tidiga släppen från Mackmyra. Trots detta så är det ändå en trevlig doft. Ibland, men absolut inte alltid, kommer wasabinoter fram i doften, vilket känns absurt.

 

Smak: Oj, den är lätt i smaken, lite för lätt för min smak. Det är vaniljen som dominerar här med. Päronpastillerna gömmer sig (för långt) i bakgrunden och det finns en nästan kalkig känsla till spriten. Mer än så hittar jag inte riktigt. Den smakar ungt, vaniljigt och kalkigt. På sina bästa dagar finns en antydan till marsipan. Hade jag smakat denna blint hade jag gissat att det var en ung grainwhisky.

 

Avslutningsvis: Lättheten gör att den känns tunn. Det smakar som att nån har blandat riktigt ren alkohol i friskt vatten och sedan snålat med smakessänserna som skulle i. Den smakar clean och har inga off-notes alls, men den är så snäll att den blir mjäkig och karaktärslös. Doften når VG-nivå vissa dagar, men smaken är nog tametusan på IG-nivå. Det är tack vare doften denna lyckas skrapa ihop till ett godkänt i min bok. Den hamnar tyvärr på en nivå mellan Mackmyras MACK och Brukswhisky. Orden "Delicate Vanilla" beskriver whiskyn väldigt rättvist, även om den känns mer åt vanilin än vanilj. Denna skulle nog funka utmärkt i lätta, fräscha drinkar (faktum är att den är som gjord att skvätta i en kopp jasminete) men för mig, är den för mjäkig för att sitta och sippa på.
Jag är tyvärr varken övertygad eller imponerad av denna.

G-
***

High Coast Älv

1 Läs mer >>
***
 
Det är höst och Sverige är som bäst, så varför inte tuffa vidare med ännu en Smögen?
 
Som ni märkt från tidigare inlägg så gillar jag verkligen Smögen, men jag vill även påpeka att jag inte är den enda. Smögen får överlag riktigt fina omdömmen även utomlands och jag har aldrig sett en Smögen få en dålig recenssion. En väl ansedd recensent, Mr Serge Valentin, har överöst Smögen med beröm och har till och med kallat Smögen för ett av "the greatest distilleries of the world, nothing less" och "Europes Chichibu", vilket även fler har gjort, vilket jag ser som otroligt fint beröm!
Som svensk whiskyenusiast kan man inte känna annat än stolthet, oavsett vad man personligen tycker om smaken.
 
Den här buteljeringen har legat 8år på first fill sauternes barriques av fransk ek. Jag älskar sauternes, vilket är ett ädelrötat dessertvin från södra Frankrike, och jag anser att det borde användas betydligt mer för whiskylagring. Just den här buteljeringen har jag stora förväntningar på. Jag har sett mycket skrivet om denna där den har blivit hyllad (av många) som den bästa Smögen som (ditills) buteljerats. Jag gillar egentligen inte att höra sådanna kommentarer om en whisky innan jag hunnit smaka den eftersom det ökar risken att den inte lever upp till hypen. En annan anledning att jag lätt blir väldigt försiktig med flaskan. Som ni ser på bilden är flaskan oöppnad. Jag har alltså recenserat denna från samples för att slippa öppna min enda flaska.
 

Smögen 8yo
First Fill Sauternes Barriques
57,8%abv, en av 1628 flaskor
Officiell Buteljering

 

Doft: Jomen nog doftar detta fint alltid! Röken och torven finns där men släpper ändå fram de söta frukterna. Kanderade apelsinskal och aprikosmarmelad blandas med brynt smör och en krämighet som påminner om bakade mejerier, kanske cheesecake? Jag får någonting som jag känner igen från en av mina parfymer, typ ceder. Givetvis en del vanilj också. Vatten lyfter sötman till nya höjder sauternfaten hoppar verkligen fram! Nu finns det fullt av gul, boken frukt, där gula plommon har majoritet.

 

Smak: Oj, första sippen går alkoholen och röken verkligen till attack på tungan. Andra sippen går bättre. Sauterninfluenserna blir helt klart tydligare här.Tydlig sötma, honung, färska apelsinskal rivna över en tarte tatin av gula plommon. Av någon anledning känns inte torven lika maritim som den brukar utan känns mer åt multna höstlövhållet (som jag älskar så mycket). Vatten gör frukten tydligare men framför allt plockar den fram noguat och rostade hasselnötter.

 

Avslutningsvis: Helt jävla underbar whisky! Både doft och smak är fyllig och den känns krämig liksom.  Det märks att detta är whisky för entusiaster. Vatten får verkligen whiskyn att sträcka på sig och visa fatkaraktären mer. Smaken blir bättre men doften blir verkligen fantastisk! Sauternes är något jag verkligen skulle vilja se mer av i whiskyvärlden. Detta är fantastiskt god whisky men sauternfaten tillsammans med Smögens destillat bildar verkligen något som känns spännande och speciellt. Jag är verkligen imponerad över detta och kan inte komma på varför denna inte förtjänar ett MVG! Jag håller absolut med om att denna är den bästa Smögen (som jag smakat) hittills!

Ibland beskriver folk hur de kan koppla whiskys till olika minnen och detta tar mig verkligen tillbaka till barndommen! Inte för att jag gick och åt tarte tatin med kanderade apelsinskal då, men vi hade både äppelträd och plommonträd när jag växte upp. På hösten gick mina föräldrar och krattade ihop lönnlöven som fallit och brände dem i vårt trädgårdsland. Jag gillade att hoppa i lövhögarna, där det dessutom kunde ligga lite bokna plommon eller äpplen. Den här whiskyn tar mig tillbaka till att vara fem år och stirra upp i en grå oktoberhimmel från en fuktig lövhög.
Shit va gött...

MVG
***

Smögen 8yo Sauternes

0 Läs mer >>
***
 
Jag tror bestämt att det här är andra Glen Garioch som jag resencerar. När Jag resencerade deras 15yo 2019 så hade jag endast smakat en handfull av deras whiskys, men nu har de snabbt seglat upp till en av mina absoluta favoriter! Glen Garioch gört helt underbar whisky, men de flesta har inte insett det än, vilket gör dem riktigt prisvärda!
 
Till exempel kostar deras helt underbara 15yo endast 462kr (45,50 euro) på Bordershop i Tyskland. Som jag skrev i tidigare inlägg så bedömmer jag 800kr vara ett kap, men 462kr (!!!!!!), det är fan löjligt! I princip gratis! På samma butik får man just nu dessutom en liters-flaska av denna Glen Garioch 12yo för 326kr (32 euro)! Det känns riktigt jävla förelämpande när man ser vad Macallan, Fettercairn, Royal Brackla m.fl. går för. 12yo tenderar att få lite oförtjänt dåligt rykte eftersom den, tack vare design och pris, lätt köps som souvenir av ovana whiskydrickare eller avfärdas av mer erfarna whiskydrickare som "billig souvenirwhisky".
 
När jag först smakade Glen Garioch 12yo tyckte jag inte om den. Den kändes för bråkig och opolerad för min smak och jag blev nog lite avskräckt. Nu är det alltså dags att ge den en ny chans. Tidigare erfarenheter kombinerat med ett betyg av 82p på Whiskybase lämnade ju en sur skepticism i sinnet, men som Roy på Aqvavitae brukar säga, "never say `I dont like`".
Whiskyn har lagrats på en kombination av bourbonfat och sherryfat, vilket kan vara najs men jag tenderar att föredra antingen eller. Den är, som all Glen Garioch´s whisky, på (minst) 48%, ofärgad och okylfiltrerad (som musik för öronen). Som en fotnot kan nämnas att jag älskar deras design, dvs en korttjock flaska (a´la romstyle-isch) samt ettikett och kartong i mossgrönt och naturligt brunaktigt papper/kartong. Det enda som sticker i ögonen lite är deras användning av hundraelva olika typsnitt, men jag förlåter dem.
 
 
Glen Garioch 12yo
Bourbon och Sherry-lagrad
48% abv
Officiell buteljering
 

Doft: En medelfyllig doft med tydliga men välbalanserade sherrynoter. Den har den där fina noten av nyoljat trä som jag älskar. Doften är väldigt välbalanserad i mitt tycke. Den har en blandning av sherryfrukt, kryddiga fatnoter och en friskare, vaniljigare not från bourbonfaten. Doften har även något nötigt, och ibland nästan lite läder. Väldigt trevlig doft som har många kategorier men som kan vara lite svår att peka ut konkreta noter i. Efter att den fått andas 15-20min i glaset kommer verkligen de sötare fruktnoterna fram. Riktigt smarrigt!

 

Smak: Sherryn tar lite större plats på smaken. Det är färska fikon, hallon och söt citrus som blandas med valnötter, kardemumma, lite fänkålsfrö, nysågat trä och en hint av läder. Bourbonfaten ligger som en bas men det är huvudsakligen sherryfaten som formar karaktären. Vissa dagar kommer mer gul frukt fram, i form av ananas och till och med mango. Det är spännande hur den har noter av kryddor, röd frukt, gul frukt, nötter och ibland läder, och hur de olika delarna är olika framträdande mellan glasen. Ju mer man smakar på den, desto fler nyanser hittar man. Finishen är ganska vaxig, torr och tyvärr rätt ointressant.

 

Avslutningsvis: Denna är mer en ”allarounder” än Highland Park om man frågar mig. Visst den har ingen rökighet men annars tycker jag att den tametusan har allt. Jag fattar varför detta inte tilltalar alla, speciellt nybörjare. Det kan krävas lite erfarenhet innan man hittar alla nyanser och är man ny kanske man hellre tar en enklare malt med tydligare ”hook-flavours”, som sherrystinna Macallan 12yo eller bourbonsköna Arran 10yo. I mina ögon är detta en anmärkningsvärd komplex ”baswhisky”. Den har många nyanser och har även en mer gedigen presentation än de flesta. Detta känns onekligen som ett lugnare förstadium till den FANTASTISKA Glen Garioch 15yo. Komplex karaktär, gedigen presentation och snygg, klassisk design. Glen Garioch 12yo gör onekligen mycket rätt i mina ögon. Här är det ingen tvekan om betyget och jag rekommenderar den verkligen! Mer "bang for the buck" blir det nästan inte!

 

VG
***

Glen Garioch 12yo

0 Läs mer >>
***
 
Detta är en whisky som jag (typ) redan har resencerat här på bloggen. Dock hade jag endast ett sample till mitt förfogande och det råkade jag hälla ut, så vi ger det ett nytt försök igen.
 
GlenDronach är ju (om ni har missat det) mitt favoritdestilleri. Även om deras fatstarka single cask sherrybomber är de jag uppskattar mest så var det deras corerange (framför allt deras 15yo) som drog ner mig i träsket. Tyvärr kan detta vara på väg att ändras. För nått halvår sedan uppmärksammade Ralfy att GlenDronachs nya ägare Brown Foreman (som tex äger Jack Daniels).har börjat kylfiltrera GlenDronach! Man tar alltså en kvalitetspresenterad produkt (icke kylfiltrerad, naturlig färg och 46%) och ger den en presentation likt de mer massproduserade generiska bulkmärkena. Ralfy befarar att kylfiltreringen tas bort för att de i framtiden även planerar att sänka alkoholhalten (och då kan de lika gärna börja färga whiskyn också). Detta har lett till väldigt upprörda reaktioner bland whiskydrickare och samtidigt som folk skriker efter en bojkott av GlenDronach så hordar man upp GlenDronach medan den gamla stilen fortfarande finns kvar.
 
Nästan halva min whiskysamling består av GlenDronach och jag har tillräckligt för att förse mig till jag blir gammal och tappar smaken så jag har inte ryckts med i hording-beteendet. Däremot har jag slutat köpa GlenDronachs single casks sedan några år tillbaka (pga orimliga priser) och nu känner jag mig knappast inspirerad att köpa deras core range heller. Det känns sorgligt att ett stort företag som Brown Foreman kommer in och tycks prioritera att göda sin ekonomiska vinst framför att göra en så bra produkt som möjligt. För några dagar sedan kom GlenDronach 21yo tillbaka till systembolaget men jag vet inte om jag vill beställa någon med risk att få en kylfiltrerad butelj.
 
Denna 12yo är iaf okylfiltrerad, ofärgad och buteljerad på 43%. Det är inte helt ovanligt att destillerier buteljerar "första steget" i sin core range på en lägre alkoholhalt eftersom det i regel är dessa buteljeringar som ska fånga upp nya kunder som kanske önskar en mer tillgänglig whisky. Trots att whisky brukar kylfiltreras när den går under 46% så har man inte gjort det här. Mycket trevligt enligt mig.
 

Glendronach 12yo
Bourbon och Sherry lagring
43% abv
Officiell buteljering.

 

Doft: Mjuk och fruktig doft på den medelfylliga sidan. Jag hittar mer gul frukt än grön eller röd. Jag hittar nektariner, aprikoser och aromatisk honung. Det finns något karamelliserat som gräddkola eller knäck (kanske brunt socker?).

 

Smak: Fylligare än man kunde förvänta sig av en 43%. Smaken känns oljig och definitivt åt det sötare hållet. Fruktigheten är mer nertonad än i doften. Jag hittar åter igen honung, aprikoser, lite färska fikon och Haribos hallonsnören. Ibland kikar det fram lite kokosolja också. Maltigheten finns där redan från början men växer sig starkare vartefter. Finishen är förvånandsvärt varm och hänger kvar rätt länge.

 

Avslutningsvis: Jag har sagt det förr och jag säger det igen, ett perfekt exempel på varför GlenDronach är mitt favoritdestilleri. Detta är ju som sagt en flaska som jag köpte för nått år sedan, alltså innan ”non chill-filterd” deklarationen försvann. I den här formen håller whiskyn riktigt hög kvalitet. Det är en fin kombo av sherryfat och bourbonfat och grunddestillatet är inte överväldigat av faten. Riktigt balanserad och fin och en av de bästa i sin prisklass om man frågar mig. Det återstår att se hur/om whiskyn förändras framöver.

VG
***

GlenDronach 12yo