0 Läs mer >>
***
 
Nu var det tamefan ett tag sedan jag öppnade en GlenDronach, speciellt en single cask.
Detta är en single cask som är buteljerad speciellt för butiken Royal Mile Whiskies. Som namnet så diskret skvallrar om så ligger denna whiskyförsäljare på the Royal Mile, som leder ner från Edingburgh Castle. Jag vill minnas att jag bode i Glasgow när denna buteljering släptes, och att jag, direkt efter jobbet, sket i middag och satte mig på bussen in till Edingburgh för att kuta och köpa två flaskor av denna. Ack, det var en enklare tid med simplare prioriteringar....
Detta är whisky från 1994, vilket tycks vara den mest förbisedda årgången för GlenDronach. Under tiden när deras single casks fanns tillgängliga (för priser som inte krävde att man valde bort hemförsäkringen) så tycktes utbudet näst intill översaturerat med fat från just 1994. Tillgängligheten, tillsammans med hypen av 1993orna, gjorde att 1994orna sågs som mindre sexiga. Man kunde se folk på sociala medier som ville köpa GlenDronach single casks på andrahandsmarknaden, men som specificerade att fat från 1994 inte var av intresse.
 
Nog för att 1993 tycks ha varit en magisk årgång för GlenDronach, men det finns gott om fantastiska fat från 1994, #54 och #3400 är två exempel. Nåväl, min tillit till herrarna på Royal Mile Whiskies var hög, så jag skyndade som sagt efter två flaskor. Det är dock inte förän ett par veckor sedan, åtta år senare i en slaskig Umeå-förort som jag faktiskt öppnar whiskyn för första gången. Var den värd väntan tro?
 
 
Glendronach 18yo
PX Puncheon #311
Flaska 226/671, 51,6% abv.
Officiell buteljering
 
Doft: Gött! Som vanlig är det en tjock och välgödd doft som breder ut sig i näsan. Den är en blandning av kladdig frukt, kryddigt trä och läder. Det finns även en hint av arrak i doften, speciellt innan den fått lufta ordentligt. Första tanken är hur detta känns som en oskitig och mer godisaktig version av nån Ben Nevis single cask (har nog mer att göra med fatet än spriten dock). Doften känns inte stickig över huvudtaget, bara varm och murrig.
 
Smak: Det är som alltid med PX-lagrad GlenDronach, här snackar vi godis. Inte bara att det är gott utan den söta kladdiga fruktigheten går till attack. Karamelliserat socker och knäck, kommer tillsammans med inlagda päron, honeycomb, fikonmarmelad, geléhallon, och chokladtäkta dadlar. Alla dessa grejjer gosar runt i munnen medan kryddigheten håller sig i bakgrunden. På finishen kommer dock bitter mörk choklad, blandade julkryddor och en god portion av gamla trämöbler (både gammalt trä och lite läder. Det finns lite milda tanniner på tungan som för tankarna till svart te också.
 
Avslutningsvis: Detta är absolut en whisky för sockerråttor som jag själv. Det här skulle funka fantastiskt med en bit mjölkchoklad, men med svart kaffe eller riktigt mörk choklad blir den nästan för likörig. Iom PX-faten så är detta en godisbomb, med fokus på söt frukt och karamelliserat socker, och kryddorna nyanserar lite i bakgrunden. Detta är en whisky som funkar riktigt fint till en dessert, eller som kanske till och med gör desserten överflödig. Som alla myndiga single casks från GlenDronach så är det faten som dominerar, men jag älskar det. Jämfört med GlenDronachs single cask-serie i övrigt så är 18år relativt ungt, men som jag nämnt nån gång tidigare så tycker jag att 18-21 år är det bästa åldersspannet för GlenDronach. Det här är maffigt, fruktigt och supergott i mina ögon, samtidigt som jag kan tänka mig att t.ex David Tjeder skulle rynka på näsan åt denna. Hade den varit lite skitig också så hade detta utan tvekan blivit ett MVG.
 
VG
***

GlenDronach #311

0 Läs mer >>
***
 
Detta är en whisky som jag (typ) redan har resencerat här på bloggen. Dock hade jag endast ett sample till mitt förfogande och det råkade jag hälla ut, så vi ger det ett nytt försök igen.
 
GlenDronach är ju (om ni har missat det) mitt favoritdestilleri. Även om deras fatstarka single cask sherrybomber är de jag uppskattar mest så var det deras corerange (framför allt deras 15yo) som drog ner mig i träsket. Tyvärr kan detta vara på väg att ändras. För nått halvår sedan uppmärksammade Ralfy att GlenDronachs nya ägare Brown Foreman (som tex äger Jack Daniels).har börjat kylfiltrera GlenDronach! Man tar alltså en kvalitetspresenterad produkt (icke kylfiltrerad, naturlig färg och 46%) och ger den en presentation likt de mer massproduserade generiska bulkmärkena. Ralfy befarar att kylfiltreringen tas bort för att de i framtiden även planerar att sänka alkoholhalten (och då kan de lika gärna börja färga whiskyn också). Detta har lett till väldigt upprörda reaktioner bland whiskydrickare och samtidigt som folk skriker efter en bojkott av GlenDronach så hordar man upp GlenDronach medan den gamla stilen fortfarande finns kvar.
 
Nästan halva min whiskysamling består av GlenDronach och jag har tillräckligt för att förse mig till jag blir gammal och tappar smaken så jag har inte ryckts med i hording-beteendet. Däremot har jag slutat köpa GlenDronachs single casks sedan några år tillbaka (pga orimliga priser) och nu känner jag mig knappast inspirerad att köpa deras core range heller. Det känns sorgligt att ett stort företag som Brown Foreman kommer in och tycks prioritera att göda sin ekonomiska vinst framför att göra en så bra produkt som möjligt. För några dagar sedan kom GlenDronach 21yo tillbaka till systembolaget men jag vet inte om jag vill beställa någon med risk att få en kylfiltrerad butelj.
 
Denna 12yo är iaf okylfiltrerad, ofärgad och buteljerad på 43%. Det är inte helt ovanligt att destillerier buteljerar "första steget" i sin core range på en lägre alkoholhalt eftersom det i regel är dessa buteljeringar som ska fånga upp nya kunder som kanske önskar en mer tillgänglig whisky. Trots att whisky brukar kylfiltreras när den går under 46% så har man inte gjort det här. Mycket trevligt enligt mig.
 

Glendronach 12yo
Bourbon och Sherry lagring
43% abv
Officiell buteljering.

 

Doft: Mjuk och fruktig doft på den medelfylliga sidan. Jag hittar mer gul frukt än grön eller röd. Jag hittar nektariner, aprikoser och aromatisk honung. Det finns något karamelliserat som gräddkola eller knäck (kanske brunt socker?).

 

Smak: Fylligare än man kunde förvänta sig av en 43%. Smaken känns oljig och definitivt åt det sötare hållet. Fruktigheten är mer nertonad än i doften. Jag hittar åter igen honung, aprikoser, lite färska fikon och Haribos hallonsnören. Ibland kikar det fram lite kokosolja också. Maltigheten finns där redan från början men växer sig starkare vartefter. Finishen är förvånandsvärt varm och hänger kvar rätt länge.

 

Avslutningsvis: Jag har sagt det förr och jag säger det igen, ett perfekt exempel på varför GlenDronach är mitt favoritdestilleri. Detta är ju som sagt en flaska som jag köpte för nått år sedan, alltså innan ”non chill-filterd” deklarationen försvann. I den här formen håller whiskyn riktigt hög kvalitet. Det är en fin kombo av sherryfat och bourbonfat och grunddestillatet är inte överväldigat av faten. Riktigt balanserad och fin och en av de bästa i sin prisklass om man frågar mig. Det återstår att se hur/om whiskyn förändras framöver.

VG
***

GlenDronach 12yo

0 Läs mer >>
***
 
Visst har ni saknat GlenDronach? Visst? VISST?

Den här gången är det dock inte en single cask. Det här är deras 15yo med tillägsnamnet "Revival". När destilleriet föll i Billy Walker & Co. ägo så lanserades deras core range med 12yo, 15yo, 18yo och 21yo. Riktigt jävla fin core range om man frågar mig. På den tiden kostade 15yo 500kr (+-50kr) och var den buteljeringen som byggde upp den GlenDronach-kult som lever och frodas idag. Skillnaden på då och nu är att den brukade vara 100% oloroso-lagrad, men efter ägarbytet till Brown Foreman, och Rachel Barries tillträde som master blender, lagrar man den nu på en blandning av PX och Oloroso.
 
Som jag minns det hade den gamla 15yo en tydligare kryddighet och framför allt en rancio som den nya 15yo inte har. Jag ska se om jag kan fixa en jämförande provning med de båda framöver.
 
 
GlenDronach 15yo Revival
PX + Oloroso Butts
46%abv
Officiell Buteljering
 
Doft: Supertydliga sherryinslag! Tyyyyyp jul i ett glas. Kanske världens mest uttjatade doft/smak-not när det gäller sherrylagrad whisky men julkaka (christmascake)! En lagom murrig känsla med kladdiga dadlar, russin och torkade aprikoser. Även glöggposherade päron (satan vad gott sånt är). Rätt snabbt så kikar det fram kryddigare noter av kanel, nejlikor och polerat trä. Med lite frisk luft snöar det ner tydligt farinsocker också.
 
Smak: Övre sidan av medelfyllig munkänsla. Sherryfrukterna hänger kvar från doften men kryddorna kommer fram mer. Här kommer även milt kaffe fram med en generös dos farinsocker. Den har hunnit få den där mogna komplexiteten som brukar komma kring 15-sträcket.
När man svalt den så försvinner den några sekunder innan den kommer tillbaka med en känsla av röda äpplen i en fuktig jordkällare. Den finishen är en av grejjerna som jag tycker är riktigt najs med den här whiskyn.
 
Avslutningsvis: Den här är underbar för sin prisklass och slår whiskys som är dubbelt så dyra (tex den eminenta Glengoyne 21yo). I mitt minne så var den gamla 15yo bättre och den kostade dessutom 200kr mindre, men det talar snarare om hur galet bra deal det var på den tiden. Den här har inte riktigt samma rancio och känns lite fräschare än föregångaren men är grymt bra ändå! Typ 750kr för denna. Köp, öppna, skåla och njut tametusan!
 
VG+
***

GlenDronach 15yo Revi...

0 Läs mer >>
***
 
Kände att det var dags för en GlenDronach igen och insåg att jag inte har recenserat någon av deras core range än. So here goes...
 
GlenDronach 18yo Allardice är döpt efter destilleriets grundare, James Allardice, och är lagrad på 100% Oloroso sherry-fat. Glendronach använder PX-fat eller Oloroso-fat till sina sherrylagringar och jag tenderar att uppskatta oloroso lite mer. Oloroso tenderar att ge lite kryddigare, mörkare noter medan PX (Pedro Ximénez) tenderar att ge sötare, sirap/godis-noter, men som vanligt finns det undantag i tumregler.
 
Den här flaskan är buteljerad i slutet av 2018. Om vi använder den enkla GlenDronach-matematiken (som jag förklarar i destilleribeskrivningen) så inser vi snabbt att det handlar om whisky som är MINST 22år gammal... inte 18. Jag passade på att köpa 3 flaskor av denna innan den försvann, och för 999kr per flaska så är detta ett kap enligt mig.
 
 
GlenDronach 18yo Allardice
Oloroso Sherry Casks
46% ABV
Officiell buteljering
 
Doft: Mmmm, det är ingen tvekan om att det handlar om sherrylagring här. Den har den där lite "unkna" sherrykaraktären, utan friska sirapsdrypande frukt, som jag förknippar med "gammeldags" lagring, där faten lagrat sherry och inte blivit mättade med sherry. Kanske inte låter så trevligt (?) men det är det. Den har en maffig, umamiblandad sötma som för tankarna till grillglase med brunt socker och paprikapulver, som karamelliserats. Observera att det dock inte handlar om nån rök. Lite dadlar, apelsinskal och svag bittermandel tillsammans med cappuccino och chokladtäckt lakrits.
 
Smak: Smaken är väldigt snäll, och fruktigare än doften. Det handlar fortfarande om den "gammeldagsa" sherryn. Här snackar vi blåbärssylt, fikonvinäger, torkad ingefära och engelsk julkaka. Blandade röda bär och svartvinbärsblad. Eken kommer i form av gammla möbler. Finishen är tämligen kort.
 
Avslutningsvis: Det här är onekligen väldigt fint, men jag inser hur van jag har blivit vid destilleriets single casks på fatstyrka. Inte en rättvis jämförelse kanske, men det får denna att kännas ganska lätt och mild. Jag såg igår att batch 17 av GlenDronachs single casks släptes. Föga förvånande sålde samtliga flaskor slut innan man han se att de var till salu. Dock känner jag att priserna har spårat helt och hållet. Samtliga flaskor som var 25yo och äldre kostade ca 3800kr och uppåt. Jag vågar inte tänka på vad de kommer kosta på andrahandsmarknaden! Ack jag minns den gamla goda tiden då jag köpte en 23yo single cask på systemet för 1700kr, utan att behöva stressa. Sammanhanget gör att den här buteljeringen (för det var ju den jag skulle snacka om ja) blir oerhört prisvärd. Gammeldags GlenDronach, med >22år på nacken, från handmältat korn och direkteldade pannor för under tusenlappen... jo tack! Ser ni den så köp den!
 
VG
***

Glendronach 18yo

0 Läs mer >>
***
 
Hej och hå, det är GlenDronach igen, ett destilleri som knappast är främmande för mig.
 
I begynnelsen (sent 2015 tror jag) smakade jag en GlenDronach single cask från batch 12 (#1375) som jag minns som ruggigt bra. När jag sen hittade denna buteljering hoppades jag att den skulle vara i samma klass som sitt systerfat och köpte två flaskor.
 
 
GlenDronach 23yo
PX Puncheon #1374
Flaska 49/717, 52,3% ABV
Germany Exklusive
 
Doft: All of the usual suspects. Jag hittar dadlar, lite russin och mörk choklad. Jag hittar även en viss vaxighet, som stearin. Doften domineras av brittisk julkaka. I bakgrunden finns mörkrostat kaffe och en mossig jordighet. Vaxet och mossigheten för tankarna mer till en sherrylagrad Ben Nevis än en GlenDronach.

Smak: Den är ganska het utan vatten. Först kommer fikon och marsipan i sällskap av rommerska bågar. Med tiden går den över till att vara ek-och krydd-dominerad. Eken kommer med något "musty" som för tankarna till gammal trälåda där någon har lagt stöpt earl gray-te. Vaxigheten visar sig i form av valnötter och lite grön kardemumma. Taninerna är påtagliga och detta är en av de torrare Glendronachs jag har smakat. Eken blir tydligare ju längre jag håller den i munnen.
 
Avslutningsvis: Det är en sherrytung GlenDronach, så givetvis så den faller mig i smaken. Dock skiftar den karaktär lite från glas till glas och ibland känns den mer som en sträv armangac än nått annat. Den saknar oljigheten och fylligheten som finns hos de flesta andra single cask-släpp. Den är dessutom kryddigare än vad PX-lagringarna brukar vara. Den börjar närma sig gränsen på att vara överlagrad (jag brukar föredra GlenDronach mellan 19-21år). Allt som allt en bra whisky, men håller sig på den lägre nivån av destilleriets single cask-buteljeringar.
Vid en blindprovning hade jag förmodligen inte kunnat plocka ut vara sig destilleri eller fattyp.
 
VG-
***

GlenDronach #1374

0 Läs mer >>
***
 
 
Yes, det är dags för mitt favoritdestilleri!
 
Många skotska destillerier har gaeliska namn. Det första man behöver ha koll på när det kommer till whisky är ordet "glen" som betyder "dal". Den andra delen av namnet kommer från "dronac" som betyder "björnbär" vilket ger destilleriet namnet "björnbärsdalen" på svenska. För någon som mig som har växt upp med Astrid Lindgrens sagor så har namnet en väldigt mysig Bröderna Lejonhjärta-känsla över sig. Destilleriet har tagit sitt namn från sin vattenkälla, "dronac burn" (burn betyder källa).
 
Destilleriet ligger vackert beläget nära Huntley i Aberdeenshire, i den östra delen av högländerna. Hurvida GlenDronach tillhör Speyside eller Highlands kan man diskutera, eftersom alla verkar dra speyside-gränsen lite annorlunda. De flesta (inklusive de själva) brukar dock benämna whiskyn som highland-whisky.
 
GlenDronach grundades 1826 av James Allardes (uttalas allerdajs på svenska) och var ett av de första licensierade destillerierna som registrerades. Destilleriet byggdes brevid "The Glen House" som är ett pitoreskt hus från 1771. Det har använts som bostad för destilleriets master blender över åren. Det är dock inte bara Glen House som är pitoreskt, hela destilleriet är väldigt atmosfäriskt och är allmänt känt som ett av Skottlands vackraste.
 
Destilleriet har haft en händelserik historia. Ca 10 år efter att det grundades (1837) förstördes destilleriet i en brand. Därefter har destilleriet bytt ägare fler gånger än jag byter underkläder, så jag kommer inte gå in på alla. De nämnvärda gjordes ändå efter milleniumskiftet. 1996 blev destilleriet "mothballed". Termen kommer från de pellets (kallade moth balls) som läggs bland kläder för att skydda mot klädmalar när dessa ska ligga undanstoppade länge. Mothballed innebär alltså att man stängde destilleriet och satt det på stand-by, för att eventuellt öppna det i framtiden. Vid det här laget lagrades whiskyn i sherryfat, kornet golvmältades fortfarande på destilleriet och man använde även direkteldade pannor. Destilleriet öppnades igen 2002. Ägarna sålde sedan destilleriet till Chivas Brothers (som gör Chivas Regal Blended Whisky) 2005. Chivas började använda sig av bourbonfat och bytte till ångvärmda kopparpannor, vilket får mig att rynka på näsan. Tack och lov kom BenRiach Co, med Billy Walker i spetsen, och köpte destilleriet 2008. Vid det tillfället hade destilleriet ca 9000 fat på lager. Billy Walker axlade rollen som master blender på destilleriet och 2009 släpptes deras nya core-range, 12yo, 15yo, 18yo och 21yo, som var helt sherrylagrade. Det var även här man började med Single Cask-serien där man en eller ett par gånger om året släppte ett gäng single cask-buteljeringar. Dessa buteljeringar har varit exeptionella sherrybomber och har varit en starkt bidragande faktor att GlenDronach fått den förnyade status som de fått. 2016 såldes dessvärre GlenDronach och BenRiach´s två andra destillerier (BenRiach och Glenglassaugh) till Brown-Forman, som även äger Jack Daniels. Sedan dess har Rachel Barrie varit master blender.
 
Som jag sa så golvmältades kornet fram till 1996, vilket är traditionellt och mysigt men även slitsamt och inte speciellt kostnadseffektivt. Mältningen gjordes med kol och en viss andel torv, vilket gjorde malten maffigare, om än inte rökig. Efter öppningen 2002 köper man dock, likt de flesta destillerier, in malt från mälterier. Man fortsatte dock med direkteldade kopparpannor fram till 2005, vilket då endast gjordes av GlenDronach, Glenfarclas och Springbank. Det innebär att man värmer destilleringspannorna genom att elda med kol under, ist för ånga som numera är standard. Direkteldningen ger en lite maffigare sprit (och även detta är en traditionell metod) men det sliter signifikant mer på pannorna, vilket gör att dessa måste bytas oftare. Glenfarclas bytte faktiskt till ångade pannor ett tag men ansåg att det blev en så stor skillnad i karaktären att de valde att börja direktelda igen, så tydligen verkar detta spela roll.
 
GlenDronachs maffiga sprit gör att de potenta sherryfaten har svårare att överrumpla spritens karaktär, samt ger den ett fint djup.
GlenDronach har förtjänat sin stämpel som sherry-bombs-kung, men det är även här vissa riktar kritik. Man menar att whiskyn smakar mer sherry än whisky och att destilleriets "russin-whisky" är för söt. Det är helt och hållet en fråga om smakpreferens men jag kan kan till en (väldigt) liten del hålla med. Personligen tycker jag att GlenDronachs whisky generellt sett är bäst kring 20-21 år och att faten tar över för mycket därefter.
Glendronach har en fyllig karaktär med torkade frukter som fikon, dadlar och kryddor. Man kan inte beskylla den för att vara vek eller blaskig. Precis som tex Aberlour, Macallan eller Glenfarclas så passar GlenDronachs stil sherry-lagringar och medan bourbon-lagringar tenderar att vara mindre än spännande.
 
GlenDronach buteljerar alltid sin whisky på 46% eller högre och det står tydligt att den är ofärgad och okylfiltrerad. De har dessutom alltid en åldersangivelse på sin core-range, även på 8-åriga Hielan som adderades till core-rangen 2015, trots den rådande NAS-trenden.
 
Det sista jag vill nämna är det intressanta som följer av att GlenDronach var mothballed 96-02. Det innebär att tex deras 18-åring i dagsläget innehåller whisky som är 22år och äldre. För 18 år sedan var det 2001 när destilleriet inte produccerade något och eftersom whiskyn måste vara minst 18 år gammal så betyder det att spriten är från 1996 och bakåt, när man dessutom golvmältade kornet och direkteldade pannorna. Detta betyder också att minimumåldern i 18yo och 21yo är DENSAMMA, men 21yo kostar mer.
18-åringen är på väg att försvinna tills dess att man kan blanda med spriten från 2002 och frammåt. Samma sak hände med 15-åringen och samma sak lär hända med 21-åringen. Det innebär att man bör passa på att köpa 21-åringen senast ca 2021 - 2022. Om man kollar på den svarta märkningen på varje flaska så kan man se när just den flaskan är buteljerad och därmed räkna ut minimumåldern.
 
Jag älskar GlenDronach för att de gör maffiga sherry-bomber med craft-pesentation. De är öppna med åldern och sätter hellre en 8a på ettiketten än att buteljera som NAS. Allt som destillerats innan stängningen 1996 är dessutom traditionellt/gammeldags producerat vilket jag uppskattar, i en tid där datorer ersätter människor.
 
***

GlenDronach

0 Läs mer >>
***
 
Den norrländska hösten ligger som ett gulrött täcke över Umeå, så inget kan väll passa bättre än en maffig, värmande GlenDronach Single Cask i kylan?
Den här buteljeringen är inte mindre än 24år gammal och buteljerades i september 2017. Den är från det poppulära året 1993, vilket har visat sig vara ett väldigt bra år för Glendronach. Den är dock inte från 15e januari, som mina absoluta favoriter.
Detta är en buteljering exklusiv för Abbey Whisky´s 10-års jubileum, och som vi vet så har Abbey Whisky gjort väldigt fina val tidigare (se GlenDronach #3400). Denna fick en väldigt stor hype runt sig när den kom och var den första av flertalet 24-åringar som släpptes exklusivt för diverse försäljare.
De två aspekterna som fångade mitt öga snabbt var den ovanligt höga alkoholhalten (speciellt för en 24-åring) på 60.6% ABV, samt den mörka färgen, där man inte ens kan se igenom flaskan. Allt gav intrycket att denna kommer vara MAFFIG!
Som vanligt stör jag mig lite på att ettiketten endast säger "Sherry Butt" vilket i mina öron låter som att man har flyttat whiskyn mellan olika typer av fat (förmodligen PX och Oloroso).
Whiskyn buteljerades efter att GlenDronachs nya master blender Rachel Barrie började sin inskolning men det är fortfarande Billy Walker´s signatur på flaskan.

 
GlenDronach 20yo
Sherry Butt #652
Flaska 511/544, 60,6%
Buteljerad för Abbey Whisky
 
Doft: Mmmm, doften är väldigt mörk, djup och nyanserad. Den har framför allt kryddiga noter med frukten i bakgrunden. Jag hittar massor av mörk choklad, espresso, nejlika, rostade mandlar och kanderade valnötter. Undertill hittar vi fikonmarmelad, romrussin och möbelpolish. Vatten får doften att öppna sig medan den framhäver fikonmarmeladen och chokladen samt plockar fram dadlar. Här händer det väldigt mycket och man får valuta för pengarna bara på doften.
 
Smak: Oooph, väldigt stickigoch het. Den bedövar tungan och man skymtar lite sherrykryddor. Den här behöver verkligen tid att luftas!
Efter tid och lite vatten har den blivit betydligt lugnare och lenare. Nu känns den oljig och behaglig. Jag hittar aprikosmarmelad, russin, svarta druvoroch komplex balsamico. Ganska snabbt kommer sträva, ekiga kryddor med choklad och valnötter. Även lite kanderade apelsinskal och starkt Earl Grey. Vatten gör den dessutom sötare. Det behövs dock inte mycket vatten för att den ska öppna sig mycket.
 
Avslutningsvis: Som jag hoppades så är denna väldigt fin. När jag öppnade flaskan tyckte jag att den var för het och tanninerna var för sträva (betyget var inte högre än G). GlenDronachs blir nödvändigtvis bättre med åren och jag upplever att deras sweetspot tyck ligga kring 19-21år. Men vartefter nivån i flaskan gick ner och man gav den tid och lite vatten så slappnade den av och har nu hoppat upp till MVG-nivå. Som väntat så är det fatet/faten som sköter snacket och destillerikaraktären har blivit överrumplad. Jag är medveten om att det inte faller alla i smaken och jag förstår varför vissa stör sig på det. Men i slutändan så smakar detta väldigt gott, och det skall reflekteras i betydet.
Vintervärmare deluxe!
 
MVG-
***

GlenDronach #652

0 Läs mer >>
***
 
Detta är en 13 år gammal GlenDronach från 2002, alltså samma år som destilleriet åter öppnades. Som jag påpekat tidigare har de yngre single cask-buteljeringarna (från 2002 och framåt) inte riktigt hållit måttet enligt mig. De är bra whiskys men man borde få mer för priset. Det här är en av de tre post-2002-buteljeringar jag har köpt och det är högst tvivelaktigt att jag kommer köpa några fler. Som sagt, det är inte dålig whisky men priset reflekterar inte kvalitén. Whiskyn som destillerades innan stängningen 1996 var dessutom gjord från eget mältningsgolv och direkteldade pannor, vilket bidrar till magin enligt mig.
 
Den här buteljeringen är från batch 13. Anmärkningsvärt är att det tydligt  står på ettiketten att whiskyn är "finished" på PX-fat, och har därmed troligen lagrats på bourbonfat majoriteten av tiden. GlenDronach ska ha en klapp på axeln för att de tydligt anger att det är slutlagrad men jag hade velat se vilken sorts fat den var lagrad på innan.
 
 
GlenDronach 13yo
PX Puncheon #4651 (finished)
Flaska 25/641, 54,8%
Batch 13
 
Doft: Jag hittar definitivt mer bourbon än sherry här. Framför allt försk ananas och mango-chutney. Lite längre bak kan man ana lite marachino körsbär och rostade kokos-flingor. Efter några minuter kommer det vita marsmallows. Trevligt, men inte imponerande.
 
Smak: Ganska maltig för att vara en GlenDronach. Den unga åldern är tydlig. Sherryn ligger i förgrunden men försvinner ganska snabbt. Sherryn yttrar sig som fikon och nejlika men den blir snabbt gräsigare med lite omogen mango och socker-sötma som för tankarna till sockervadd. Det hela avslutas ganska pepprigt och strävt.
 
Avslutningsvis: Som alltid med GlenDronach är det fylliga, potenta smaker. Tyvärr är smakerna inte så imponerande. Detta är onekligen gott och hade det varit en standardbuteljering för halva priset så hade jag gett två tummar upp, men jag förväntar mig mer av single cask-buteljeringarna. Det är de som jag ska kunna hälla upp och använda som självförklarande argument till varför GlenDronach är whiskyn man ska köpa... dessvärre hittar jag inte det här.
Den är god men inte imponerande....
 
G
***

GlenDronach #4651

0 Läs mer >>
***
 
Jag vet vad ni tänker. "Tröttnar han aldrig på GlenDronach?". Givetvis inte!

Det här är en av de mer beryktade flaskorna av batch 14. Jag gissar att det främst har att göra med att den är från 1993, som alla de mest prisade buteljeringarna från GlenDronach. Jag tycker inte att man ska fokusera alltför mycket på året, men på pappret så är denna återigen perfekt. 20+ år, oloroso-lagrad och närmare 60% i "craft-presentation" (okylfiltrerad, ofärgad och fatstyrka). Det som fångade min uppmärksamhet var dock först och främst datumet. Jag vet inte vad som hände den dagen men det tycks som att änglarna log mot GlenDronach den 15e januari 1993. Samtliga buteljeringar som destillerades den dagen har varit fantastiska som sämst! Mina förväntningar på denna var minst sagt höga.
 
 
GlenDronach 23yo
Oloroso Sherry Butt #42
Flaska 282/561, 58,6%
Batch 14
 
Doft: Sjukt maffig doft med mycket fikon och marsipan! Sen kommer nyoljat varmt trä, arrak och mörk choklad. Längst bak hittar vi lite äppelskal, mörkrostat kaffe och julkryddor. En helt enastående doft som får det att vattnas i munnen.
 
Smak: Smaken är oljig och fyllig. Fikonen från doften har huvudrollen tillsammans med dadlar, och marsipanen spelar underroll med arraken. Här rullar det även in rostade hasselnötter täckta av mjölkchoklad. I bakgrunden finns träoljan med len cappuccino. Eken ger en tydlig kryddighet men svaga inslag av tobaksblad. Mjölkchokladen väcker sig starkare med tiden.

Avslutningsvis: Helt enkelt en enastående whisky! Doften får MVG++ av mig, men smaken står och balanserar på kanten mellan VG och MVG. Den är bättre än det mesta, men inte lika bra som tex #38, #39 eller #54. Det slutliga betyget får nog trotts allt landa i överkant av VG. Med det sagt är detta nog så bra det kan bli utan att nå MVG. Ännu ett exempel på varför GlenDronach är min favorit! Med risk för att låta oproffisionell..... Om nom nom nom!
 
VG++
***

GlenDronach #42

0 Läs mer >>
***
I den här takten skulle man nästan kunna tro att detta är en GlenDronach-blogg.
 
Detta är något sällsynt hemma hos mig. Detta är nämligen en GlenDronach destillerad efter att de öppnade igen på 2000-talet. Jag har en förkärlek till de "gammeldags" GlenDronach som gjordes innan destilleriet stängdes då destilleriet hade en mer gammeldags process. Fram till 95, endast ett år innan destilleriet stängde, golvmältade man kornet och 2005 slutade man direktelda sina kopparpannor. Denna whisky är alltså destillat som är från direkteldade pannor men inte golvmältat. Hur mycket detta gör för smaken kan man givetvis diskutera, men jag uppskatar inte bara doft och smak hos en whisky, jag uppskattar även arbetet bakom den.
 
I dagsläget känner jag helt enkelt att jag vill investera mina pengar på de äldre destilaten eftersom produktionen (speciellt efter 2005) har blivit mer industrialiserad. Jag har köpt den här flaskan och jag tror att jag har en till flaska från den här sidan milleniumskiftet liggandes någonstans, men jag planerar inte att köpa fler av dem. Däremot ska det inte sägas att det är dålig whisky, för det är det absolut inte. Jag dricker den gärna, men när det ska köpas helflaskor så är det whiskyn från "den gamla goda tiden" som gäller.
 
Den här whiskyn är endast 11år gammal och har endast slutlagrats på PX-fat, så jag förväntar mig inte alls någon sherrybomb i stil med de äldre släppen.
 
 
GlenDronach 11yo
PX-Puncheon #5524
57,8%, Flaska 45/704
Batch 12
 
Doft: Mmmm, den här är fin, men helt annorlunda från de äldre släppen. Man känner tydligt influenserna från bourbonfaten. Doften börjar starkt med vanilj och gräddkola, men framför allt ananaspaj toppad med mandelspån. Efter en stund tar sherryn lite mer plats i form av muskovadosocker och en gnutta dadelsirap. Någonstans lyckas jag lirka ut lite nejlika och röda vinbär. Vatten tar fram tydlig honung och söta aprikoser.

Smak: Det finns mer sherry i smaken än i doften. Det är som att någon tagit färska päron och fikon, toppat dem med muskovadosocker och vit rom och sedan flamerat det hela. Den är ganska pepprig och har förvånandsvärt mycket ek för att vara så ung. Med tiden kommer något som liknar havrekakor med russin och hasselnötter. I finishen kommer tydlig malt och en bitter ekighet.
 
Avslutningsvis: Detta är helt klart en god whisky, men är man ute efter en sherrybomb så får man leta på annat håll. Whiskyn tål ganska mycket vatten vilket tar bort sherryinfluenserna men höjer hela upplevelsen. När flaskan öppnats så börjar sherryinfluenserna tvina och när halva flaskan återstod kändes detta heltklart som en bourbonlagrad whisky med små sherryinfluenser. Dock är detta helt klart en god GlenDronach som var värd sina dryga 900kr.
G
***

GlenDronach #5524

1 Läs mer >>
***
 
Vi har nått vintersolståndet, åters mörkaste tid. Den här tiden på året gillar jag att hälla upp en whisky och skåla för att ljuare tider nalkas. Ikväll häller jag upp en whisky som jag sett fram emot länge. Detta är systerfatet till #39. Båda fylldes på Oloroso-fat den 15e januari under det eminenta året 1993. I juli 2014 buteljerades #39 för den brittiska marknaden medan denna buteljering släptes för den tyska marknaden endast två månader senare.
Glendronach #39 står fortfarande som en av mina främsta favoriter så när jag såg denna köpte jag tre flaskor utan att tveka. Förväntningarna är sannerligen höga.
 
Återigen har vi en flaska som, på papper, är perfekt. Den är en Oloroso-lagring från 1993, på mogna 21år. Alkoholhalten ligger på respektingivande 59,6%. De officiella smaknoterna lovar robusta noter av tokade frukter och cigarr-låda. Kan detta bli mindre än succé?
 
 
GlenDronach Single Cask 21yo
Oloroso Butt #38
Flaska 444/622, 59,6%
Exklusiv för Tyskland
 
Doft: Yes! Här har vi det. En mörk, fyllig och fullständigt förförisk doft av maraschino-körsbär och cappuccino. Brevid cappuccinon står ett glas av lagrad rom (tankarna går till Dictador 20yo) och en bit  75% choklad. Efter detta kommer en parad av dadlar, gräddkola, kanel, banankaka och gammalt läder. Detta är verkligen en doft att förvinna i!
 
Smak: Längst fram kommer mörk dadelkaka med en tillhörande kopp starkt Earl Grey. Längre bak finns en ciggarlåda med diverse kryddor. Smaken är märkbart torrare än doften. Efter ett tag kommer även lite syrliga körsbär och robust mocha. Vatten gör den lite fruktigare med färska päron.
 
Avslutningsvis: Denna buteljering uppfyllde mina förhoppningar och mer. Den tillhör den torrare/kryddigare stilen Glendronachs, vilket faller mig helt i smaken. En underbar balans mellan torkade frukter och mustiga kryddor. Vatten gör den fruktigare men förvandlar även cigarr-lådan till tobaksblad.
I skrivande stund är den betygsatt 91,32p (av 109 röster) på Whiskybase. Mina återstående flaskor kommer sparas tills ett passande tillfälle presenterar sig.
Leta upp den, drick den, älska den!
 
MVG
***

GlenDronach #38

0 Läs mer >>
***
 
Förra veckan for jag och ett par vänner till Skottland. Efter Glengoyne och Glasgow så for vi upp till högländerna och Skye. Vi stannade vid Sligachan Hotel några timmar och till min stora glädje så hade de ett rejält whiskyutbud (utnämnd till Årets Whiskybar 2015, har dock ingen aning om av vem).
 
När jag gick till baren så såg jag dock något som inte fanns med på menyn, en oöppnad, handfylld flaska från GlenDronach-destilleriet! Whiskyn var endast fyra dagar från att bli 12 år och var lagrad på en "sherry puncheon". Dessvärre visste inte killen i baren vilken typ av sherry fatet hade innehållit.
Naturligvis var jag tvungen att smaka den! :D
 
 
GlenDronach 11yo
Handfilled at the destillery
Sherry Puncheon #5520
58,3%, 2004-2016
 
Doft: Som väntat så är doften fyllig och söt. Mäktiga sherry-influenser men ändå frisk. Jag känner Irn Bru, kanel och ingefärspäron med vaniljstång. Även lite colaflaskor (de från Malaco, ni vet). Vatten tar fram lite nejlikor. Inte alltför komplex, men väldigt trevlig.
 
Smak: Den är söt, även om alkoholen gör den ganska stickig i munnen. Vaniljglass med färska frukter som jordgubbar, päron och kiwi.Allt detta toppat med smulade pepparkakor och hackad sötmandel. Vatten lugnar ner stickigheten och tar fram mer sötma. Finishen är relativt kort och torr.
 
Avslutningsvis: Detta är absolut en trevlig dram, och jag vågar nästan gå så långt som att säga att det är den bästa "post-02" buteljeringen jag har smakat. Den är inte full av mörk, torkad frukt och den är inte speciellt komplex, men det behöver den kanske inte vara heller. Den är enkel och god och skulle göra sig alldeles utmärkt som vardags-whisky. Om den finns kvar när jag far till destilleriet så blir det utan tvekan en flaska.
 
VG-
***

GlenDronach Hand Fill...

0 Läs mer >>
***
Åter igen, dags för the good stuff!
 
Jag och min kompis håller på ta MC-kort. Jag har inte kortet än men idag köpte jag ÄNTLIGEN min första hoj! En fantastisk, underbar och supersexig Kawasaki Vulcan 900!
 
För övrigt har GlenDronach nyligen släppt sin batch 13 av single casks. Den numera välbekanta kallsvetten kommer när man ser priserna. Jag kan ju som vanligt inte hålla fingrarna i styr och har lagt siktet på #40, #76 och #2361. För er som redan har kikat på släppet kan se anledningen till mitt val av fat. Samtliga är nämligen lagrade på Oloroso-fat. Jag får lite extra fjärilar i magen av #40 som är från 1993, ett år som visat sig spotta ur sig flera av destilleriets allra bästa single casks! Det är ju dessutom en extra skön känsla när man klyckas norpa den sista flaskan av både #2361 och # 76 på Master of Malt. Vi får se om jag kan få tag på #40 på annat håll. På ett sätt känns det som att jag inte har råd med dem när jag precis köpt en hoj, men det är så svårt när de förföriskt röda dropparna tycks viska "köp oss, du BEHÖVER oss"....
Man skulle kunna tro att jag har problem....
 
 
GlenDronach 19yo
PX-sherry casks
55,8%
Bottled for The Whisky Store, Tyskland
 
Doft: Här kommer gummistövlarna som jag så ofta finner i nyöppnade GlenDronach (dock försvinner de efter lite frisk luft). Väldigt robusta sherry-toner som för tankarna till Ben Nevis single casks när de är som bäst. Mörk honung och dadelsirap delar rum med mörk choklad och kanel. Så småningom kommer även svaga noter av obryggt svart te och en hint av piptobak.

Smak: Smaken speglar doften på många sätt. Inget gummi men dadlar och torkade fikon samsas med mer anonym torkad frukt. Denna är väldigt söt... sötare än vad doften antyder. Honung, torkade jordgubbar, lite ek samt nejlika och kanel. Möjligen gömmer sig lite cappuccino i bakgrunden också. Fin balans rakt igenom.
 
Avslutningsvis: Den är helt enkelt underbar! När jag läser mina egna smaknoter så låter det sannerligen som ett MVG... men något håller mig tillbaka. Detta är absolut en högklassig whisky, men jag känner att det är något som fattas. Jag har ingen aning om vad det är så kanske är det orättvis av mig att bara ge den ett VG+, men så får det bli.
VG+
***
 

GlenDronach 1995

0 Läs mer >>
***
 
Jag tror knappast att det här destilleriet behöver någon närmare presentation vid det här laget.
Antalet Single Cask-buteljeringar från destilleriet hopar sig i skåpet men nu börjar tillväxt-takten lugna sig.
Priserna på GlenDronach, som så många andra whiskys, har höjts med chockerande takt. Detta gör att det känns mindre värt att köpa helflaskor, iaf innan man smakat dem. Detta gör att sample-byten är poppulära som aldrig tidigare. Jag brukar med jämna mellanrum hälla upp samples från mina redan öppnade flaskor för att sedan byta dessa mot andra samples från olika bekantskaper. Med lite tur så hittar man något som kittlar smaklökarna lite extra som man kan få tag på en flaska eller två. Det blir ett krångligare substitut för "try-before-you-buy-möjligheten" som finns i större delen av resten av europa.
 
Det här släppet från Glendronach är ett sample som jag fått från en kontakt i en whiskygrupp. Detta är en exklusiv butlejering för en butik i Frankrike. Glendronach har sålt ralativt många fat till diverse whiskybutiker, vilket tycks mindre vanligt hos de andra destillerierna. Tyvärr kan dessa butiksbuteljeringar i flera fall vara svåra att få tag på, speciellt när alla butiker inte skickar beställningar till tex Sverige.
I skrivande stund finns denna fortfarande att få tag på för 159 euro.
 
 
Glendronach 19yo
Oloroso Sherry Butt #1563
54,2%, Flaska 632/640
Exklusiv för La Maison du Whisky
 
Doft: Doften har den typiska fylliga Glendronach-karaktären. Röda druvor och fikonmarmelad går hand i hand med mörk chaklad och aromatisk kanel. Det hela kompleteras med tydliga brända mandlar och lite hö. Efter lite tid i glaset kommer även söta russin fram.
 
Smak: Smaken har full kraft redan från början och dukar fram framför allt rominlagda fikon och karamelliserade apelsinskal tillsammans med en skvätt armangac. Whiskyn har en oljig, nästan smörig, munkänsla. Fram emot slutet kommer även hö och en antydan till citrongräs. Finishen är dock torr och ganska klen och bjuder mest på ek och lite kaffe.
 
Avslutningsvis: Som alltid när det handlar om Glendronachs single cask så är detta väldigt gott. I gämförelse med destilleriets övriga single cask-släpp så försvinenr den lite i mängden dock. Den är absolut väldigt god, men är man väl bevandrad i Glendronachs utbud så är denna inget som höjer på ögonbrynen. En välbalanserad whisky med undantag för den något tama finishen.
Allt som allt... hatten av till Billy Walker och Co.
 
VG
***

GlenDronach #1563

0 Läs mer >>
***
 
Idag är en speciell dag. Jupp, det är tredje advent och det är även Lucia, men framförallt så innebär detta MMA för mig. 
 
Inatt hölls en storslagen UFC-gala i Las Vegas där Jose Aldo (champion i featherweight) och Connor McGregor (interimchampion i featherweight) möts i octagon för att slåss om rätten att kalla sig den enda, regerande mästaren i sin viktklass. Aldo är den enda mästaren som viktklassen haft och är obesegrad sedan tio år tillbaka och McGregor är gjort ett stort spektakel genom sin karisma, sina kaxiga uttalanden och genom att totalt dominerat hela sin väg till toppen. Detta är en fight jag har väntat på i ca ett år och eftersom jag inte hade möjlighet att se galan direktsänt så ser jag den ikväll! Jupp, idag är sannerligen en speciell dag.
 
Speciella dagar förtjänar speciella whiskys. Ikväll häller jag upp ett glas av en dyrgrip från favoritdestilleriet igen. Det är en 41-årig GlenDronach lagrad på PX-fat. Prismässigt kostade den ca £500 och får man syn på en idag kostar den en handfull tusenlappar mer. Jag köpte ett sample av denna och är glad över möjligheten att få smaka den.
 
 
GlenDronach 41yo
PX-Puncheon #1247
47,9%, Flaska 342/539
Batch 6
 
Doft: Det första som fångar uppmärksamheten är väldigt bastanta ek-noter tillsammans med dadlar, gammalt läder, mörk honung och något jordigt. Detta pyntas med bourbonvanilj, mjölkchoklad och kanel. Med tiden öppnar den upp sig och blir mer fruktig. Det dyker upp ugnsbakade äpplen, honungsmelon och kryddnejlika. Några försiktiga droppar vatten drar fram mer torkad frukt och fin balsamico.
 
Smak: Smaken är sötare än förväntat. Ek, väldigt mycket ek. Snudd på för mycket. Fikon, överbryggt svart Assam-te, bigaroer, lite cantaloupe och liiiiiite banan. Den blir aningen syrligare med vatten. Det kommer fram lime, torkade aprikoser, kanel och lite vanilj.
 
Avslutningsvis: Denna är fin, men tyvärr bjuder den mer på ek och strävare kryddor än de härliga gamla noterna av gammalt läder och jordgolv som jag gillar. Eken tar över hand och lämnar allt annat i bakgrunden, vilket gör whiskyn obalanserad och inte lika komplex som jag hade önskat. Med det sagt så är jag väldigt glad att jag provat denna, men den är inte i närheten av att rättfärdiga priset. Den är fin men för priset som efterfrågas borde den vara fantastisk. Många av de yngre släppen smakar bättre än denna och kostar en femtedel så mycket.
 
VG
***

GlenDronach #1247

0 Läs mer >>
***
Ok, då var det redan andra advent. Jag har haft fullt upp med Jobb så jag har inte haft möjlighet att dricka whisky på en vecka. Efter första advents... ska vi kalla det "flopp", så tänkte jag att jag kör på ett "säkert kort". Det är naturligtvis GlenDronach jag talar om.
 
Vid det här laget tror jag att det är tämligen tydligt att jag verkligen gillar GlenDronach. Den här är lite äldre än GlenDronach´s typiska single cask-buteljeringar. Den här var tillsammans med cask #1162 en av två 24-åringar från batch 12. Tyvärr var 1162an lite för ekig för att höjas till skyarna för mitt tycke och jag hoppas på en lite fruktigare och mer välbalanserad buteljering iom #1020. Jag har hört bara fina omdömmen om denna så förväntningarna är rätt höga.
 
 
GlenDronach 24yo
PX-puncheon #1162
53,8%, Flaska 6/606
Batch 12
 
Doft: Doften är söt och smått vaxig. Genast känner man ett lass av kryddor som nejlikor och kanel. Så småningom kommer fyllig mandelmassa, mjuk vaniljkräm och chokladtäckta kaffebönor. Med tiden går blir den lite fruktigare med torkade aprikoser och saffranspäron. I bakgrunden gömmer sig även lite gammalt läder och ek i stil med sågspån.
 
Smak: Whiskyn känns fyllig och oljig i munnen. Smaken är söt med persikor, dadlar, lite bittrare apelsinmarmelad och möjligen lite fikon också. Så småningom kommer kryddorna från doften fram. Eftersmaken totaldomineras av kryddor, bitter ek och gammalt läder. Kanske även lite rå tobak och märkligt nog morötter.
 
Avslutningsvis: GlenDronach har gjort det igen. Detta är ett riktigt fint sherry-monster. När flaskan var nyöppnad var såväl doften som smaken full av nytt läder och (som alltid med nyöppnade GlenDronach) gummistövel. Det initiala intrycket var inte särskillt imponerande men vartefter nivån har sjunkit i flaskan så har whiskyn utvecklats till det bättre. Den behöver verkligen tid och luft, i så väl flaskan som glaset, men det är verkligen en förbättring. Denna var i mitt tycke bättre balanserad än #1162, och jag tycker ärligt talat att denna även känns yngre. Tack GlenDronach för att du höjde ribban denna andra advent!
 
VG
***

GlenDronach #1020