WhiskyWombat

 

Jag och Benrinnes är knappast nära bekanta, vilket är lite konstigt. Alltid när jag hör folk snacka om Benrinnes så beskrivs den som skitig, kraftig och karaktärsfull, vilket är precis det jag älskar hos Ben Nevis, så nog borde väll Benrinnes falla mig i smaken också? Det som mest troligt hållit mig tillbaka lite är att Benrinnes inte har någon egen officiell core range, utan har endast en buteljering i Flora & Fauna-serien. Den buteljeringen må vara 15yo och sherrylagrad, men den ligger på 43% och, om jag känner Diageo rätt, så är den kylfiltrerad och färgad. 
Nåväl, detta är inte en Diageo-buteljering utan en buteljering från den självständiga buteljeraren Elixir Distillers, under varumärket Single Malts of Scotland. Detta är Parcel no 9, vilket innebär att de tar en handfull fat från ett och samma destilleri och blandar ihop dem. Detta är således den nionde blandingen de har gjort av Benrinnes-fat. I just detta fall har man blandat ihop fem refill sherry hogsheads (250-liters fat) som är minst 12yo. Elixirs parcel-buteljeringar buteljeras på 48% abv och är varken färgade eller kylfiltrerade.

Producentens egen doft- och smak-beskrivning lyder:
"Aromas of old leather, cherries, sandalwood, clove and cinnamon fill the nose, complemented by notes of Black Forest gateau, flaked almonds, coffee beans, ginger snaps and cherry cola throughout the palate"

 

I mina öron låter detta oemotståndligt. Dock låter det som att de beskriver en whisky som är minst 10 år äldre och kostar 2000kr mer. Jag tycker dessutom att det låter som väldigt aktiva fat, så kanske mer first fill än refill. Antingen så förskönar de beskrivningen nått jävulskt, eller så var iaf ett av faten betydligt äldre än 12år.... det ena utesluter inte det andra iofs. Nåväl, det är med jävligt tyglade förhoppningar som jag betalar 969kr för att ta chansen.

 

 

 

Doft: Tydliga sherryinfluenser som många skulle beskriva som "old school". Vi snackar torkade tranbär, björnbärsmarmelad, gammla ekmöbler och bitter mörk choklad. Kanske lite kaffe. Vanilj och en najs balsamvinärger kommer fram när näsan fått vänja sig. Det finns en lite skitig not från destillatet som matchar sherryfaten ruggigt väl.

 

Smak: Hmmm, den är mjukare och sötare på smaken än doften antydde. Den känns väldigt len, även om alkoholen värmer, med en medelfyllig munkänsla. Direkt när den landar på tungan hade jag gissat att det är klibbiga PX-fat med i blandningen, men sötman lägger sig efter 3-4 sekunder och därefter känns whiskyn betydligt kryggigare. Nu snackar vi röda vindruvor, hallonsylt och lite stjärnanis. Det finns en strävhet på finishen som jag inte vet om det är julkryddor eller svart te. Finishen är för övrigt rätt klen och är den uppenbara svaga länken hos whiskyn.

 

Avslutningsvis: Säga vad man vill men den är rätt kul, om man är på humör att ge den lite uppmärksamhet. Den svänger sig ganska mycket i nyanserna mellan sipparna men det mesta av whiskyns nyanser skulle förmodligen gå obemärkt förbi om man slänger den i en tumbler och sippar den brevid ett samtal. Detta är helt klart något man vill sippa på ifred.

Jag känner väll inte att den är riktigt så maffig som producentens beskrivning fick den att låta men den smakar betydligt äldre än sin ålder. Hade jag smakat den blint hade jag nog chansat på att den var 18-20 år om jag ska  vara ärlig. Den har den där sköna "gubbfotöljs-känslan" som äldre sherrylagringar kan få och den slår absolut högre än sitt pris. Varje sipp börjar förvånandsvärt sött, fylligt och fruktigt, varpå den utvecklas till något kryddigare och lite strävare och sedan avslutas med en tunn och lite tråkig finish. Men det löser man å andra sidan lätt genom att ta en sipp till. Allt som allt så är detta riktigt gott och hade den kostat en femhundring mer så hade jag fortfarande varit nöjd med köpet. Den är fortfarande tillgänglig i beställningssortimentet, och jag står och väger på om jag ska beställa en flaska till.

 

Slutligen vill jag tillägga att när man sippar på denna i anslutning till en stadig kopp svart kaffe så försvinner all bitterhet och whiskyn blir sammetslen och superfruktig, men bibehåller ändå mycket av komplexiteten. Jag vill således påstå att detta är en ypperlig avec att ta till kaffet efter maten.