WhiskyWombat

 

Ok, dags att besöka japan igen.

Det var på tok för länge sedan jag hade japanskt destillat i glaset. Japansk whisky har alltid fallit mig i smaken. Den känns över lag mer "pollerad" och "designad" än skottsk whisky, om man frågar mig. Den skottska whiskyn kan vara allt mellan len och snäll till tjärv och robust. Japan tenderar att hålla sig på den lenare sidan (för att tilltala hemma-publiken har jag hört). Vissa tycker att den saknar "ompf" och att den är "feminin" eller "mesig", om man ska dra alla över en kant. Personligen har jag inte smakat något dåligt från japan. Tyvärr blir det mindre och mindre whisky från "Den Stigande Solens Land" här hemma iom att destillerierna (nästan?) helt har slopat sina åldersangivna buteljeringar, och de som finns kvar har skjutit till orimliga priser enligt min plånbok. Detta är dock en NAS (No Age Statment, om någon glömt bort) och en Blend till råga på allt. Tråkigt nog är den på 40% och jag tvivlar på att den är okylfiltrerad. Dock är den ljus nog (hö, som vissa skulle säga) för att vara ofärgad. I skrivande stund har den 48 poäng på whiskybase. Vi får väll se hur den smakar.

 

 

Doft: Hmmm, det här var inte trevligt på något sätt. De flesta som har gått in på en Inter Sport eller Biltema känner igen sig i den här doften. Whiskyn luktar gummi, precis som nya basketbollar, cyckelslangar eller liknande. Någonstans i bakgrunden kommer en not av lera, ni vet den där skulpturleran som man kan köpa i hobbybutiker. Med mycket luft och tid i glaset blir den en antydan till fruktig, vilket för tankarna till dålig sake. Det är så man våndas för att smaka.

Smak: Urk! Cyckelslangarna dominerar även smaken. Kanske även lite gips. Jag hade utan problem kunnat missta denna för en grain whisky. Jag skulle kunna jämföra den med Haig Club (ni vet Beckhams svettvatten i den blå parfymflaskan) men jag vet inte vem det skulle förolämpa mest, Isawa eller Haig. Jag känner verkligen ingen malt i denna. Eftersmaken påminner om rå potatis.

Avslutningsvis: Vad hände Japan? Vem gjorde bedömningen att detta var bra nog att buteljera som en dryck, och dessutom ta betalt för eländet? Doften blir ännu värre efter att man smakat på den. Detta är whiskyns motsvarighet till godisets Jellybeans med smak av hundmat, snor och ruttna egg... mer en skämtartikel än en trevlig upplevelse alltså. Om Wemyss hade lagt vantarna på detta hade de säkerligen döpt den till "Basketball-sweat" eller "Papermill Navel".
Jag kan inte dricka upp glaset utan häller ut det som är kvar och sköljer munnen med en Highland Park Single Cask.

Huvva....