0 Läs mer >>
***
Clynelish är inget jag dricker speciellt ofta. Det har iofs mer att göra med tillgång än nått annat.
 
Clynelish ägs av Diageo, ett stort bolag som ansvarar för världens mest sålda blend, Johnny Walker. Eftersom 90% av all skottsk whisky som säljs i världen fortfarande är blended scotch så behöver Diageo enorma mängder maltwhisky till sina blends. Detta medför att vi inte ser överväldigande mycket single malt från deras destillerier, och det som släpps är vanligtvis 40-43%, kylfiltrerat och färgat. Clynelish är, om man frågar mig, ett av de bättre destillerierna i deras portfolio. Tyvärr består deras core range av en enda buteljering, Clynelish 14yo. På såna 14yo och 46%abv så är den dessutom en av de bäst presenterade malterna ut portfolion.
För oss som bor i Sverige betyder det att Systembolaget inte har 14yo i sortiment och de single casks från oberoende buteljerare som letar sig hit har för stora prislappar.
 
 
En (iaf i mina ögon) rolig anekdot.
I sommras var jag och min icke whiskydrickande bror i vår stuga. Jag hade, som sig bör, tagit med en whisky att aätta lite guldkant på kvällarna med. En kväll satt vi och spelade spel och jag hällde upp en skväll Clynelish 14yo. Efter en stund börjar min bror sniffa lite och kollar frågande på mig. "Är det din whisky som luktar sådär? Det luktar typ marsipan". Jag gav honom glaset och han luktade lite närmare. Han konstaterade att det här var inte så dumt, så länga man inte stoppade ner näsan rakt i glaset. När jag blev för whiskysugen tog jag glaset och skvätte upp lite i en äggkopp som han kunde lukta på. "Nu fattar jag vad folk menar när de säger att en whisky är fruktig" sa han och verkade lite småimponerad. "Fan det är så här det börjar...." muttrade han.
 
Första gången jag stötte ihop med en Clynelish så blev jag inte imponerad. Jag minns att jag gav bort det mesta av den till min pappa. Jag har alltid tänkt att Clynelish inte är det första att locka newbees med, men kanske hade jag fel. Att brorsan inte rynkar på näsan åt whisky ser jag som ett stort framsteg. Lite oväntat att det var Clynelish 14yo bara.
 
 
Clynelish 14yo
46%
Officiell Buteljering
 
Doft: Doften är frisk och fruktig. Det finns mycket citrus här. Dels frisk citronzest men även bakad citrus som typ madeleinekakor eller citron-macarons med lemon curd. Lite mandelmjöl som hjälper till att dra å macaron-hållet. Utöver detta finns vanilj och pärondroppar, kanske lite gula stenfrukter. Inte alltför komplex men väldigt trevlig.
 
Smak: Även smaken är lätt och fruktig, men nästan lite blommig också. Den har en subtil bitterhet vilket jag gillar, eftersom det ger whiskyn lite mer kropp. Honung, malt och lemon curd. Förmodligen lite marsipan i bakgrunden och mjöliga gula äpplen. Vaxigheten kommer dels precis i början men främst i finishen. Många brukar beskriva det som bixax, men jag menar bestämt att den går mer åt stearinhållet.
 
Avslutningsvis: Det här är en hyfsat fruktig, basic höglandswhisky. Medan Speyside-whiskys har en sötare, mer honungsbetonad fruktighet, så visar denna på högländernas lite maltigare, florala fruktighet. Faten är tydliga men lugna. Detta, i samband med den lite högre åldern, ger mig intrycket att det är en betydande andel refill casks i denna. Jag gillar den här whiskyn mycket och den är absolut värd sitt pris. Dock tenderar den att ligga kring 500kr och för de pengarna finns det många andra jag hellre köper (tex GlenDronach 12, Bunnahabhain 12yo etc). Trevlig baswisky men om man vill förstå varför vissa är tokiga i Clynelish behöver man söka sig till de självständiga buteljerarna.
 
 
G
***

Clynelish 14yo

1 Läs mer >>
***
 
Alla som läser min blogg är inte erfarna whiskynördar utan vissa av er är totala newbies. Det är givetvis helt ok, men som den självutnämnda ormen i whiskyns paradis jag är så vill jag lura så många som möjligt att äta av kunskapens frukt!
 
Är du en Newbie level 1? Gå då till "kategorier" och klicka på whiskyskolan. Du går upp en level för varje inlägg du läser. När du travat dig igenom dem klassas du som Apostel och kan med gott samvete se ner på alla andra Newbies. 
 
Jag vet vad du tänker. "Men hur gör jag om jag vill se ner på apostlar och gotta mig i deras naiva och olärda sinnen?". Som svaret på din fråga introducerar jag en ny serie av inlägg som jag, väldigt inovativt, kallar "Destillerier". Tanken är helt enkelt att ge en överskådlig bild av lite olika destillerier, utan att nörda in oss alltför mycket. Så om ni t,ex. hela ert liv har gått och undrat varför Clynelish och Brora har samma vildkatt som symbol, ja då är detta ett alldeles utmärkt ställe att börja...
 
 
Clynelish, som ägs av Diageo, ligger längs kusten i nordöstra högländerna, mellan Wick och Inverness (ca en timme åt vardera håll).
Clynelish byggdes 1819 med Glenmorangie och Balblair som närmaste (om än avlägsna) grannar. 1967 påbörjade man dock byggnationen av ett större destilleri tvärs över vägen, och det är detta vi känner som Clynelish idag. Yes indeed, du läste rätt. När det nya destilleriet stod klart 1968 döptes detta till Clynelish och det gamla destilleriet stängdes. Året efteråt fick Caol Ila (Diageos destilleri på Islay) problem och man stod utan rökig whisky att använda i sina blends. Man valde därför att öppna orginaldestilleriet och döpte om det till Brora. Brora fick därmed ta över produktionen av rökig whisky medan Clynelish på andra sidan gatan fortsatte att producera den typ av whisky som Brora ditills hade gjort. Till mångas sorg stängdes dock Brora åter igen redan 1983. Man gjorde dock exakta kopior av Broras kopparpannor till Clynelish och man lagrar även sin whisky i Broras gamla lagerhus. Vildkatten, som var Broras symbol, övertogs också av Clynelish.
 
Clynelish har tydlig, vaxig och lite blommig, karaktär och används till största del i blends. De flesta som har druckit whisky har druckit Clynelish vare sig de är medvetna om det eller inte. Det är nämligen en återkommande ingridiens i Johnny Walker-serien men används även flitigt i blandningarna från Compass Box. Den primära användningen i blends gör dock att man aldrig riktigt har haft någon omfattande core-range. 
På 90-talet buteljerades Clynelish som en 14 år gammal del av Flora & Fauna-serien. Det var inte förän 2003 som F&F-buteljeringen ersattes med en officiell buteljering, även denna 14 år gammal. Det är den buteljeringen som fortfarande finns idag. En gång om året släpper dock Diageo sina "Destillers Edition-utgåvor". Dessa är sherry-finished versioner av grundmalten från respektive av deras destillerier. I Clynelish fall handlar det om en 14-åring som slutlagrats på oloroso-fat.

Vill man ha något mer spännande än den vanliga 14-åringen eller Destillers Edition får man leta bland de oberoende buteljerarna. Det finns gott om Clynelish främst från SMWS (Scotch Malt Whisky Society) och Signatory, men återkommer även regelbundet hos Cadenhead, Duncan Talor och Gordon & MacPhail.
 
Clynelish har, i mina ögon, den där "typiska" höglandskaraktären. Den kan vara ganska burdus och är inte det första att rekomenderas för ovana whiskydrickare. Den har som sagt en vaxig och lite blommig karaktär med fruktiga inslag. Clynelish gör sig bra med en lite högre ålder och det är sällan man ser en Clynelish under 16år gammal.
Vissa destillerier tycks ha ett "magiskt" år, alltså en årgång som av någon anledning verkar ha frambringat de där extra fina buteljeringarna. För Clynelish är det 1997 som får det att glittra lite extra i mångas ögon.
 
Säga vad man vill om Clynelish, men oavsett om man gillar dem eller inte så är de sällan tama eller tråkiga...
 
***

Clynelish

0 Läs mer >>
***
Första gången jag smakade en Clynelish var nått år efter att jag upptäckt single malt, och det var en 20cl flaska av deras standard 14-åring. Där och då var jag inte imponerad av vad jag smakade och gav destilleriet sparsamt med uppmärksamhet efter detta.
 
Nästa gång jag smakade en Clynelish var på en roadtrip 2011. Jag och några kompisar stannade till i Prag ett par dagar och jag begav mig naturligtvis på jakt efter stadens whisky-specialistbutiker. Bakom slottet och klostermarkerna, på den västra sidan om stan, hittade jag en liten anonym butik som specialicerat sig på whisky. Jag fick ett väldigt entusiastiskt bemötande av personalen som var glada att få en kund som uppskattade single malt av kvalité och inte bara köpte "lågpris-blends" som de tjeckiska invånarna. De hade ett skåp med ett 30-tal öppnade flaskor, och för ynka 100 CZK (ca 33kr) fick jag smaka fritt från innehållet. Mannen som hjälpte mig rekomenderade mig en 16-årig sherrylagrad Clynelish Raw Cask (no 3954) från Blackadder. Jag tappade hakan. Var detta en Clynelish? Den var så annorlunda från 14-åringen! För ca 700kr tog jag den sista flaskan de hade och gick genom dörren med ett leende på läpparna.
 
Sedan den dagen har jag smakat en hel del Clynleish, främst från oberoende buteljerare (t,ex Blackadder, Signatory, Adelphi m.m). Mina erfarenheter säger mig att Clynelish tycks göra sig bäst vid 15-16 års ålder och speciellt sherrylagrade buteljeringar kan vara enastående!
 
 
Clynelish Retro Label 18yo
Sherry Cask  Matured, 50,6%,
Buteljerad av The Whisky Exchange för The Whisky Show London, 2014
 
Doft: Initialt känner jag en tydlig puff av rök sticka i näsan. Efter att ha fått öppna sig ca 15min hänger fortfarande lite av röken kvar tillsammans med en antydan av svavel. Röken blandas ut av färska röda bär så som jordgubbar, smultron och hallon. Ingen ek eller krydda alls. Doften blir fruktigare och fruktigare med tiden. Otroligt fin doft som jag gärna spenderar tid med.
 
Smak: Smaken är söt och lätt. Först kommer lite peppar tillsammans med färska aprikoser, föjt av äpplen och lite mandel. Varken rök eller svavel. Även lite apelsinmarmelad och smultron. Avslutas med en ganska tunn finish med lakrits, mandel och äppelskal.

Avslutningsvis: En trevlig whisky som påminner om att Clynelish är värd att komma tillbaka till. Doften är otroligt fin, dock är smaken lite för lätt för mitt tycke. Jag hade gärna sett lite mer krydda och lite mer.... riv. Clynelish´s emblem är en vildkatt men den här känns lite mer som en kramgo innekatt, väldigt mysig men den saknar spänning.
 
VG
***

Clynelish: Retro Labe...