***
Det har blivit första advent och December står för dörren.
Umeå har den senaste veckan stålsatt sig mot stormar med både regn och snö. Det är typiskt dagar som dessa som man vill avsluta dagen med ett värmande sherrymonster och förhoppningsvis har jag hittat ett som kan sätta guldkant på min första advent.
Whiskyn för kvällen är en single cask Balvenie. När jag för första gången skulle doppa tån i single malt-träsket så provade jag Laphroaigh 10yo som representant för rökig whisky, och en Balvenie 12yo Doubble Wood som representant för den lättare, orökiga whiskyn. Jag vill minnas att jag hajjade till när jag tog min första sipp. Den var så mjuk och len, och jag kunde nästan ha svurit på att nån hade tillsatt honung i flaskan. Mitt första intryck av Balvenie blev en len, söt, lätttillgänglig malt som inte var varken krävande eller (tyvärr) särskillt spännande. Under åren har det intrycket stått sig. I mitt tycke så gör Balvenie bra malt, speciellt om man är ny på single malt, men den saknar wow-faktor. Min favorit hitills har varit deras 21-åriga Port Wood, som för övrigt är en av de bättre port-lagringar jag har provat.
Denna single cask höjer hoppet om något med lite mer riv i. Whiskyn är lagrad på ett sherryfat av europeisk ek, vilket brukar ge lite mer attityd till whiskyn ist för den amerikanska eken som är mjukare och sötare. Whiskyn är dessutom okylfiltrerad och är buteljerad på en lite högre alkoholhalt, så detta borde väll bli bra?
The Balvenie 15yo
Sherry Cask #751
Flaska nr 185/650
47,8%,
Doft: Doften är len, men ändå spritig. Röda vinbär och hallon kommer fram tillsammans med lite smått omogna äpplen. Längst bak skymtar karamelliserade apelsinskal. Tråkigt nog så händer det inte så mycket här. Några droppar vatten dämpar alkoholen men bidrar inte med något. Om något så försvagar den frukten och doften blir bara tunn.
Smak: Den börjar spritig. Lite hallon-osh-lakrits-skallar letarsig fram tillsammans med äpplena från doften. Alkoholen är ganska stickig men släpper med tiden fram lite lakritsrot och rostad ek. Eftersmaken blir närmast absinth-lik. Vatten dämpar alkoholen men visar istället en ganska sträv grundsprit täckt av en hallon-och-äppel-slöja.
Avslutningsvis: Detta var inte alls vad jag väntat mig. Till skillnad från den annars så lena och söta whiskyn jag är van vid så bjuder Balvenie här på en stickig och sträv buteljering. Det känns som att de har tagit bristande sprit och hällt i ett sherryfat för att dölja bristerna. Jag hittar inga söta, torkade frukter och inga varma kryddor. Whiskyn saknar dessutom fyllighet och känns överlag ganska "platt". Komplexiteten som ändå förväntas efter 15 år lyser med sin frånvaro.
Nej jag är tämligen oimponerad!
Nej jag är tämligen oimponerad!
IG
***