1 Läs mer >>
***
 
Som de flesta (men inte alla) vet så har destilleriet Box på höga kusten fått byta namn pga juridiska despyter med Buteljeraren Compass Box, eftersom de menade att namnet var för likt. Således heter destilleriet på höga kusten numera "High Coast Destillery" (ingen som vrickade fantasinerven där inte). Dock buteljerades denna innan namnbytet så den är fortfarande en Box.

Bland svenska destillerier så hamnar Box... jag menar HCD lite mitt emellan i mina ögon. Smögen är, enligt mig, Sveriges vägvisare i det oändliga whiskyträsket. Mackmyra däremot kanske är den experimentiella gruppmedlemmen som är på tok för intresserad av att testa olika saker i träsket för att ta sig framåt. Sen har vi HCD, destilleriet som går och spelar Pokémon Go. Ibland går man rätt och ibland fastnar man med stöveln i dyn. Min poäng är att Box är, enligt min erfarenhet, lite överskattade. De får lite för stora klappar på axeln när det blir bra, och lite för lite kritik när det inte blir bra.

Detta är en privatbuteljering med Urban Brundells namn på ettiketten. Rökiga sherrylagringar kan vara lite si och så. Ibland döljer röken sherryfatet och ibland blir den nedtryckt av fatet och ger en ofräsch, inrökt karaktär. Denna är på 45ppm (antal fenoler per miljon, det närmaste sättet att kunna mäta rökighet) då den borde spela i Ardbegs liga.
 
 
Box: Urban Brundell 4,8yo
Privat Fat, Oloroso
45ppm, 60,6%
 
Doft: Aj fan! Här har vi rök, svavel och något medicinskt (på det dåliga sättet). Om någon sa att detta var en rökt Kaski så hade jag trott dem. Jag känner nått som genast för tankarna till fiskbullar, lite sjögräs och längst bak hittar jag något som en gång i tiden hade kunnat vara ett bra sherryfat. Lite vatten plockar fram frukt och jäst, vilket höjer doftens betyg från ett WTF till ett IG.

Smak: Hmmm.... Smaken är bättre än doften, men inte bra. Jag hittar ganska sur sherry, vinäger, något som påminner om trevlig sherry men som har blivit förvridet. Brända tändstickor och blyerts-hyvlingar. Röken är tydlig men inbakade i svavel. Vatten sköljer bort lite av surheten men tändstickorna blir tydligare. Den är lite trevligare än Kaski, tack vare avsaknaden av antibiotika, men landar fortfarande på samma betyg.

Avslutningsvis: Vilken besvikelse! Jag hade hoppast på en ung, kraftig och rökig sherrybomb. Tyvärr var detta mindre Lediag 10yo och mer någon som har fimpat i ett glas med gammalt surt rödvin. Bottennapp helt enkelt.
 
WTF
***

Box: Urban Brundell

0 Läs mer >>
***
 
Här har vi ett destilleri som jag är relativt ny till. 
Första gången jag drack en Balblair var för drygt ett år sedan. Jag har smakat några stycken och tycker mig ha fått lite grepp om den.

Balblair ligger i högländerna, norr om Inverness, i krokarna kring Dalmore. Balblair har inte ett lika prominent rykte som de flesta andra destillerier och jag kan tänka mig att grannarna Dalmore och Clynelish drar de flesta av besökarna. Konsekvenserna av detta blir dock att priset blir ovanligt överenskomligt. Just nu t,ex finns en Balblair 1991 (buteljerad 2018) för ynka 1499kr på Systembolaget.

Om vi ska prata om regionskaraktärer (vilket enligt mig är 95% bullshit, men de svordomarna spar vi till ett annat inlägg) så står Balblair ut från den seriotypa höglandswhiskyn. Destilleriets karaktär är len och elegant (vissa skulle säga tunn). Jag finner mer likheter med Auchentoshan än med t.ex Clynelish, Ben Nevis, Pulteney m.fl. Med det sagt så tenderar whiskyn från Balblair att falla mig i smaken (till skillnad från Auchentoshan) och har definitivt fångat mitt intresse. Planen är faktiskt att besöka destilleriet i sommar.
 
En sak till vi behöver diskutera är givetvis förpackningen. Nog för att lådan är stämningsfull och flaskan är lika unik som den är snygg, men jag tänker främst på åldersangivelsen, or lack thereof. Balblair har valt att inte skriva ut åldern på sina flaskor utan ist namnge dem efter året whiskyn är destillerad. I detta fall är whiskyn destillerad 1990 och undertill kan man läsa att den är buteljerad 2017. Detta ger whiskyn en ålder på 26-27år, beroende på när på året den är destillerad/buteljerad. Vissa tycker att det är irriterande att inte veta hurvida whiskyn är 26 eller 27år, men personligen ser jag inte relevansen. Vi vet årtalen vilket i mina ögon är intressantare än hurvida den tekniskt sett är ett år hit eller dit. Destilleriet släpper givetvis fler än en batch av olika whiskys från samma år, och namnger dem därför med 1st release, 2nd release osv, beroende på vilken batch det är från respektive år.

För den observante betraktaren med falkögon så är bilden inte tagen i ett juligt Umeå. Bilden togs uppe på Mannen i Haukland i Norge, tidigare i augusti. Nog tjabblat om detta dock, let´s taste some whisky.
 
 
Balblair 1990
2nd release
Bourbon + Sherry casks.
46% ABV
Officiell buteljering.
 
Doft: Mmm, en medelfyllig, elegant doft. Den är inte "in your face" utan presenterar sig hövligt. Det är framför allt krämig vanilj och mandelmassa som dominerar, pyntat med rostad mandel och något sötsyrligt som torkad pomelo, som bryter av det tjocka lite. Lite rostad ek och röda bär. Med tiden kommer tidliga hallonbåtar och tävlar med vaniljen och mandelmassan.

Smak: En ganska lätt munkänsla med en viss bitterhet. Här syns sherryn lite mer i form av svarta vinbär och färska hallon. Det ligger lite varma kryddor i bakgrunden, som nejlika och muskot. Efter ett par sippar kommer tydlig apelsinolja och lite mint. Över lag är smaken ganska lätt och fräsch.
 
Avslutningsvis: Jag gillar verkligen den här, och för ca 1500kr var detta ett kap. Den är inte stor och maffig, men det finns det gott om annan whisky som är. Denna är lite mer återhållsam men är väldigt fin när man lärt känna den lite. Alla smaker är fina men de står inte och skriker åt dig, utan det blir lite som att lyssna på en bra låt på lite lägre volym.
 
VG
***

Balblair 1990 2nd

1 Läs mer >>
***
 
I spritindustrin används ibland en lagringsmetod kallad "solera". Det innebär att sprit, t.ex whisky, tappas från fat ner i en enorm trätank kallat solera-vat. Här blandas flera olika fat och får gifta sig (ligga och gosa tillsammans) tills smakerna har harmonerat. Därefter buteljeras en del av tanken (max halva). Därefter fyller man på med ny sprit som får gifta till sig till en del av innehållet skall buteljeras igen. Eftersom tanken är konstruerat i trä, likt ett enormt fat, så fortsätter spriten att utvecklas.
 
Det faktum att det alltid ligger kvar sprit innebär att en del av alla fat som gift sig i tanken alltid finns kvar. Detta innebär att om fat 1,2,3 och 4 tappas i tanken och man sedan buteljerar 50% av innehållet varje år och fyller på med två nya fat, så kommer tanken efter 40år att innehålla en blandning av ca 84 olika fat. En del av innehållet kommer vara över 40år gammalt, en del 39år, en del 38år o.s.v.
Glenfiddich´s 15yo t.ex, lagras med solerasystemet.
 
När nivån närmar sig 10-15cl i en whiskyflaska tenderar jag att bli otålig att tömma den. Detta har lett till insikten att det borde finnas bättre sätt att hantera situationen än att stressdricka upp de sista glasen. Således har jag nu rotat fram en gammal karaff och påbörjat min egen "slatt-solera". Varje gång en flaska börjar få Cheyne-Stokes-andning tömmer jag helt enkelt det som är kvar i karaffen där det får mingla runt med de andra slattarna. Det är dock värt att notera att whiskyn inte lagras/mognar i flaskan vilket gör att termen "solera" således blir inkorrekt. Eftersom jag är en respektabel herre med vördnad för terminologi så använder jag mig ist för det eleganta, och betydligt mer korrekta "slaskan".
 
 
 
Jag må vara en man i mina bästa dagar med alla fakulteter i behåll men jag räknar med att det med åren kommer bli en utmaning att minnas alla olika whiskys som är i blandningen. Därför har jag införskaffat en officiell "slask-bok" där jag listar komponenterna och när dessa joined the party.
Hitills är listan som följer:
- Balblair 26yo (sherry+bourbon).
- GlenDronach 23yo (PX #1374).
- Yamazaki 18yo.
- Glengoyne 25yo (1st fill sherry).
- GlenDronach 24yo (Oloroso #43).
- Kavalan Solist Sherry (S060703032)
- GlenDronach 21yo (Oloroso #38).
 
Den både doftar och smakar fantastiskt! Det skall bli intressant att se hur den utvecklas sig från år till år. Jag funderar på att fylla upp ett sample varje år som en slags arkivering av utvecklingen. Det ska iaf bli kul att se hur länge den hänger med.
***

Solera-ish