WhiskyWombat

 

Hej och hå, det är GlenDronach igen, ett destilleri som knappast är främmande för mig.

 

I begynnelsen (sent 2015 tror jag) smakade jag en GlenDronach single cask från batch 12 (#1375) som jag minns som ruggigt bra. När jag sen hittade denna buteljering hoppades jag att den skulle vara i samma klass som sitt systerfat och köpte två flaskor.

 

 

Doft: All of the usual suspects. Jag hittar dadlar, lite russin och mörk choklad. Jag hittar även en viss vaxighet, som stearin. Doften domineras av brittisk julkaka. I bakgrunden finns mörkrostat kaffe och en mossig jordighet. Vaxet och mossigheten för tankarna mer till en sherrylagrad Ben Nevis än en GlenDronach.

Smak: Den är ganska het utan vatten. Först kommer fikon och marsipan i sällskap av rommerska bågar. Med tiden går den över till att vara ek-och krydd-dominerad. Eken kommer med något "musty" som för tankarna till gammal trälåda där någon har lagt stöpt earl gray-te. Vaxigheten visar sig i form av valnötter och lite grön kardemumma. Taninerna är påtagliga och detta är en av de torrare Glendronachs jag har smakat. Eken blir tydligare ju längre jag håller den i munnen.

 

Avslutningsvis: Det är en sherrytung GlenDronach, så givetvis så den faller mig i smaken. Dock skiftar den karaktär lite från glas till glas och ibland känns den mer som en sträv armangac än nått annat. Den saknar oljigheten och fylligheten som finns hos de flesta andra single cask-släpp. Den är dessutom kryddigare än vad PX-lagringarna brukar vara. Den börjar närma sig gränsen på att vara överlagrad (jag brukar föredra GlenDronach mellan 19-21år). Allt som allt en bra whisky, men håller sig på den lägre nivån av destilleriets single cask-buteljeringar.
Vid en blindprovning hade jag förmodligen inte kunnat plocka ut vara sig destilleri eller fattyp.