0 Läs mer >>
***
 
Nu är vi tillbaka till ett av mina favoritdestillerier. Det är "de vilda gässens dal" på högländernas sydligaste kant. Det är Glengoyne.
 
Glengoyne har släppt två olika 25yo. Den ena är deras "vanliga" 25yo, lagrad på en blandning av first fill och second fill sherry-fat, buteljerad på respektabla 48%. Den andra är en TRE-buteljering (Travel Retail Exklusive) lagrad helt på first fill sherry-fat och buteljerad på 46%. Det är den sistnämnda jag smakar idag. Om jag inte misstar mig så har denna nu hunnit bli utbytt mot en 28yo.
 
Flaskan kommer i en liknande låda som deras 21yo, men här har man bytt kartong till tungt trä, vilket ger ett rejält intryck. Själva flaskan har en tung botten, och en metalltoppad kork som är tillräckligt tung för att buckla ett ånglok. Flaskan är således inget man plockar med i packningen inför en fjällvandring (såvida man inte vill ha ett tillhygge att klubba ihjäl björnar med).

Jag älskar Glengoyne, speciellt när den har några år på nacken och är lagrad på sherry-fat. Jag hade helt klart stora förhoppningar på denna (speciellt när den kostar 2600kr).
 
 
Glengoyne 25yo
First Fill Sherry Casks
46% ABV
Travel Retail Exclusive
 
Doft: Mmmm, den har en fyllig och mogen doft och, som väntat, så är det faten som talar över grundspriten. Den må vara maffig, men i sann Glengoyne-anda så är den maffig på ett classy sätt. Lite mer elegans där vissa andra sherrybomber kan vara burdusa. Jag hittar (som med de flesta Glengoyne) röda äpplen, men även bigaråer, marsipanbröd, pistage, och gamla trämöbler. Blandade julkryddor och aromatiskt oolong-te. Det händer verkligen massor här. Good shit!
 
Smak: Smaken bjuder på mer frukt. Äpplena är mer framträdande och plockar med sig björnbär och torkade fikon. Efter en liten stund på tungan blir eken mer framträdande i form av mörk shoklad och valnötter. En mild beska som gör äpplena till äppelskal. Ett starkt svart te gömmer sig i bakgrunden. Frukterna är dock inte överdrivet söta utan lite torrare som om de vore rullade i kryddor (makes no scense, I know). Den har en medelstor kropp som, trotts 25år i potenta fat, inte har så sträva tanniner. Detta är fan lent som en mullvad i en shampo-reklam!
 
Avslutningsvis: Var ska jag börja? Doften är freakin´ fantastic! Jag vill ha denna som parfym! Smaken är inte riktigt lika sexig, men håller ändå allt som doften  lovar. Den här kan mäta sig med de flesta sherrybomber enligt mig. Det är dock viktigt att man ger den här whiskyn tid att öppna sig. Min flaska har bara blivit bättre sedan jag öppnade den för drygt ett halvår sedan och den fortsätter utvecklas under flera timmar i glaset. Detta är en sherrybomb av rang som passar perfekt till julhelgen eller liknande.
Fan så gott...
 
VG+

Glengoyne 25yo

1 Läs mer >>
 
****
 
Man kan sällan gå fel med en Glengoyne, speciellt med en single cask!
Här har vi en 10-årig privatbuteljering. Av någon anledning tenderar privatbuteljeringar från Glengoyne att buteljeras efter 10 år. Jag har i ärlighetens namn inte lyckats hitta så mycket information om den här buteljeringen, men jag har dock märkt att det finns privatbuteljeringar från några andra destillerier med namnet "Caldenby". Iom att det inte är ett överdrivet vanligt namn så tänker jag gissa på att detta syftar på Mr Pär Caldenby, grundare av Smögen Destilleri (även advokat, om nån undrar).
 
Detta är alltså en privatbuteljering, vilket innebär att en (eller flera) privatperson(er) har köpt ett fat från destilleriet och sen har destilleriet buteljerat det med sin officiella single-cask-etikett, med ett namn som ägaren valt.
Jag tycker alltid att det är spännande med privatbuteljeringar. De buteljeras ju oavsett hur whiskyn smakar, och till det förbetalda priset. Det har alltså inte stått någon Master Blender och sagt "oh, detta smakar så gott att vi kan ta extravaganta priser för den". Privatbuteljeringar kostar lika mycket oavsett hur bra eller dålig whiskyn är. Andrahandspriset är ju dock upp till fatägaren...
 
 
Glengoyne Caldenby
Sherry Hogshead #965
Flaska 154/300, 57,6%ABV
Privatbuteljering
 
Doft: Mmmm, det första jag tänker på är de hårda fruktkaramellerna i rund plåtburk som man kan köpa på Finlands-färjan. Jag hittar även något krämigt som för tankarna till Baileys. Med tiden kommer spännande nog något mossigt i bakgrunden. Även lite röda vinbär pudrade med florsocker. Vatten lyfter verkligen fram fruktgodiset ännu mer. Definitivt en trevlig doft.
 
Smak: Den har en medelfyllig kropp. Inte lika godisaktig som doften, utan här finns med färska jordgubbar och apelsinskal. Möjligen något som för tankarna till Läckerol (salmiak?). Så småningom även fläder och möjligtvis en antydan till fikon. Förvånandsvärt diskret alkohol med tanke på ABVn.
 
Avslutningsvis: Detta är trevligt... väldigt trevligt faktiskt. Det är inget maffigt monster som "Teapot Dram" eller "Cask Owners Bottle", utan känns väldigt medelvikt. Som vanligt från Glengoyne så hittar jag inga off-notes utan den känns väldigt ren och classy. Det är inte imponerande komplext, men det behöver det inte vara heller. Om mitt eget fat skulle smaka så här när det buteljeras så skulle jag vara väldigt nöjd.
 
VG
***

Glengoyne Caldenby

0 Läs mer >>
***
Som ni vet så var jag nyligen i Skottland på besök för att fylla vår sherry butt! Det var i alla avseenden ett trevligt besök!

Som fatägare hos Glengoyne så har man möjlighet att köpa en så kallad Cask Owners Bottle. Som namnet så diskret antyder så är detta en speciell buteljering endast för fatägare. Detta var fat #2433, och enligt vår guide så är detta möjligen den sista buteljeringen de släpper iom att Glengoyne nu inte längre säljer fat till privatpersoner. Inte nog med att vi hade möjligheten att köpa med oss en flaska utan personalen på destilleriet gick dessutom och fyllde upp våra glas så fort de började sina. Jag tappade räkningen på hur många glas jag drack av denna under besöket. Den kändes som den perfekta whiskyn, dagen till ära.
 
 
Glengoyne 10yo
Cask Owners Bottle
European Oak Sherry Butt #2433
Flaska 465/609, 60%
 
Doft: Fullkommligt överväldigande sherrynoter! Så tjock, mörk och mustig! Jag känner vått trä, kanel, bigarråer, syltade plommon och tydlig Coca Cola. Doften fortsätter utveckla sig med körsbärstopping, en aning läder, en gnutta stjärnanis och till och med lite smultron. Den är fantastiskt komplex för sin ålder! Den bränner lite med sina 60% så en gnutta vatten gör den bara gott. Vattnet sänker hettan och tar fram mörk choklad, marsipan och lite gummi. Den ger valuta för pengarna bara på doften!

Smak: Alkoholen gör den mäktigt varm, men utan att vara stickig. Först kommer träet och lite läder och en antydan till gummi. Därefter kommer mörka plommon, bigarråer och Coca Cola. Det kommer en tydlig kryddighet med lite kanel och söt ek. Någonstans i det hela hittar jag även björnbär. Smaken är inte lika komplex som doften, men sannerligen god!
 
Avslutningsvis: Helt enkelt fantastisk! Whiskyn är 10 år gammal, fatstark och har lagrats i en fin sherry butt av europeisk ek. Utan förvåning kan jag konstatera att den för tankarna till Glengoynes Teapot Dram. Möjligen med ett par droppar Kavalan Solist Sherry i sig. Jo som ni säkert har gissat så är detta ett starkt MVG! Som en parantes kan nämnas att den i skrivandes stund är betygsatt 91,13 på Whiskybase.
Fantastisk whisky som än en gång visar att en whisky inte behöver vara mer än 10 år för att vara fantastisk! Tanken på att vår egen butt skulle kunna ge något liknande gör att det pirrar i smilgroparna!
 
MVG
***

Glengoyne Cask Owners...

0 Läs mer >>
***
 
Det börjar dra ihop sig för ännu en resa.
I april far jag på en whiskyresa till Skottland. Jag tänker spendera en vecka med att jaga rätt på och smaka spännande whisky samt se mig om i de vackra högländerna. Mitt huvudsakliga mål kommer dock vara ett återbesök på Glengoyne-destilleriet. Jag har turen att vara delägare i ett av de sista fat som Glengoyne sålde till privatpersoner och i mitten av april kommer jag representera vår ägargrupp när fatet äntligen ska fyllas! Jag tycker att det ska bli väldigt spännande och jag ser verkligen fram emot hela evenemanget.

Glengoyne är ett av mina favoritdestillerier i Skottland och det känns inte mer än passande att sippa på en single cask från destilleriet medan jag planerar min resa dit. Buteljen är lagrad i en sherry-butt av amerikansk ek och destillerades i mars 2000.
 
 
Glengoyne 11yo
Sherry Butt #203
Flaska 223/627
58,5%
 
Doft: Doften börjar med apelsinskal, och kanske lite grape(?). En julkänsla infinner sig när apelsinskalen blandas med nejlikor och valnötter. Detta följs av lite honung, äppelmos och vaniljsocker. Med tiden kommer russin och brända mandlar som växer sig starkare. 

Smak: Munnen fylls av näst intill övermogna röda druvor. Söta päron blandas med en kraftig volym honung. Någonstans förnimmer jag även bananer. Smaken är väldigt söt och fruktig och skiljer sig såpass från doften. Alla frukt-noter käns nästintill övermogen... på ett bra sätt.

Avslutningsvis: Som väntat från Glengoyne. Detta är en elegant, fruktig och imponerande whisky. Jag köpte den för ca 1000-lappen och den ger absolut valuta för pengarna. Den imponerar i sin enkelhet. Tyvärr buteljerades den för ca 5 år sedan så det kan vara svårt att få tag på en flaska nu, men om ni ser den så rekomenderar jag att ni köper den. Skål för goda dagar framöver!
 
VG
***

Glengoyne #203

0 Läs mer >>
***

Förra hösten, i slutet av september, så reste jag till Skottland i två veckor. Det var en fantastisk resa som avslutades med att jag och min kompis Nicklas gjorde ett besök på Glengoyne destilleriet.
 
Glengoyne sägs vara ett av skottlands vackraste destillerier. Destilleriet ligger i en sänka vid foten av en sluttning, precis vid vägen som skiljer högländerna från lågländerna. Från sluttningen rinner en bäck som mynnar ut i ett litet vattenfall på baksidan av destilleriet. Baksidan känns förvånandsvärt avskilld med sin lilla damm, kantad av bänkar och en träveranda i direkt anslutning till destileriets visitor center. Allt detta ramas in av två sluttningar, täckta av lövträd och buskage som blir ortoligt vackra på hösten.
 
Det var under mitt besök till destilleriet som jag smakade Glengoyne Teapot Dram för första gången, eftersom den endast säljs på destilleriet. Efter en trevlig rundtur så avslutade jag och Nicklas med en provning där vi fick prova deras 12yo, 18yo, 21yo samt Teapot Dram (batch 003). Nog för att deras 21-åring är en stående favorit hos mig, men när jag fick smaka Teapot Dram så blev jag över öronen förälskad! Jag gick snabbt ut till deras shop och köpte 2 flaskor för ynka £70 per styck (de gav mig £5 rabatt per flaska). Så här i efterhand ångrar jag att jag inte köpte fler. Inte nog med att den här whiskyn är fantastiskt god, men när jag dricker den får jag dessutom flashbacks från destilleribesöket hos Glengoyne som var en av höjdpunkterna på resan!
 
 
Glengoyne Teapot Dram
Batch 003,  59,4%
First Fill Oloroso Sherry Casks
Flaska no 1447/3484
 
Doft: Det första som kommer är söta jordgubssnören från Malaco. Tätt efter kommer mörk choklad med fikon, björnbär och cantaloupe melon. Chokladen blir starkare och lyfter fram mörkt muskovado-socker och även lite blåbär. 
 
Smak: Den inleds med söt och len cantaloupe, toppad med muskovado-socker och mörk choklad. Så småning om kommer även fikonmarmelad och rostade kokosflingor. Smaken är maffig och oljig. Frukten lutar mer år inlagd eller syltadistället för färsk. Alkoholen känns ganska het och whiskyn tjänar på en skvätt vatten.
 
Avslutningsvis: Den här whiskyn är fantastisk! Det var kärlek vid första ögonkastet och den är lika stark än. På pappret är detta exakt vad jag älskar, nämligen en 1st fill Oloroso-lagrad whisky i naturlig presentation (okylfiltrerad, på fatstyrka och utan färgämnen). Det enda jag saknar är en ålders-stämpel. Jag inser att whiskyn är ung och jag hade inte älskat den mindre om jag fick reda på HUR ung den är. 
Allt som allt, om du kan få tag på en flaska av denna så köp den! Detta är buteljerad kärlek.
 
MVG
***

Teapot Dram 003

0 Läs mer >>
***

Nu var det på tok för länge sedan jag hade en Glengoyne i tulpanen, och kvällens bekantskap lämnar mig inte besviken!
 
Det här släppet är från den oberoende buteljeraren "Malts of Scotland". Deras slogan är "Every bottle, a benchmark" och deras idé är att buteljera "extrema" whiskys. Alla buteljeringar ska vara dragna till sin spets, och ingen ska vara halvmjäkig. Bourbonlagringarna ska vara bourbon-bomber och sherrylagringarna ska vara sherry-monster. Med simpla, tydliga etiketter och vackert formade flaskor, hur kan en sådan affärsidé slå fel?
Med detta i åtanke kunde jag inte bli annat än förväntansfull när jag såg den här flaskan med mörk, sherrylagrad Glengoyne för ca 800kr.
 
Ja Glenoyne och sherryfat har alltid gillat varandra. Destilleriets lena, eleganta destilat tillsammans med fruktig söt sherry brukar, med väldigt få undantag, resultera i magi. 
 
 
Glengoyne 14yo
Sherry Hogshead nr 13044
1999-2013, 54,3%
Flaska 226/247, 
 

Doft: Direkt känner man den söta sherryn, som kommer i form av ett berg av smultron och anjou-päron. Tätt efter kommer apelsinmarmelad med kanderad Pomelo och smått övermogna fikon. Detta avrundas med honung, körsbärsvin och massor av florsocker. Det hela avslutas med lite äppelskal och bittermandel. En väldigt komplex doft!

 

Smak: En flodvåg av söt mörk frukt är det första som möter en. Apelsinskal, röda druvor och lite fläder. Florsockret har blivit muskovadosocker. Efter några sekunder börjar den sticka på tungan och den blir torrare. Avslutas med kryddor, peppar och tydlig ek.

 

Avslutningsvis: Shit, den här är fin! Den är inte lika oljig som en GlenDronach eller lika rivig som en Ben Nevis. Den här följer Glengoynes hus-stil och bjuder på len och elegant sherry. Doften är väldigt mjuk, nästan parfymig, medan smaken bjuder på lite mer kropp. De bekanta noterna av äpplen, apelsin och florsocker är något återkommande när vi talar Glengoyne. Den är inte krävande på något sätt, men det kanske är lite där spänningen försvinner. Detta är en otroligt fin whisky som hamnar högt upp på gilla-listan men den är så lugn och behaglig att den saknar attityden som krävs för ett MVG.

VG
***

Glengoyne #13044

0 Läs mer >>

***

Ok, då var jag tillbaka igen efter en alkoholfri månad!

Det är sant att jag inte har druckit någon whisky (eller annan alkohol) under februari, men det betyder inte att jag inte har jagat ikapp lite godsaker som ska avsmakas framöver. Batch 11 av GlenDronach´s Single Cask-serie har kommit och några av dem har flyttat hem till mig. Även Abbey Whisky´s egen buteljering av GlenDronach (#3400) står på tur, vilket jag ser fram emot. Det har även blivit några inköp från Islay, och fastän Bowmore hitills inte har fallit mig i smaken så hoppas jag att deras Laimrig ska kunna omvända mig.

 

Det kommer även mycket spännande framöver! Imorgon kl 10:00 ska jag pröva jaktlyckan och avtryckarfingret i försöket att få en "Karuizawa Cask By Cask" från 1984. Framåt i april har jag även siktet inställt på Bunnahabhain "Kirsch Gâteau" från Wemyss samt lite Springbank.

 

Men nog om inköp, och mer dricka! Ikväll har jag ett av mina favoritdestillerier i glaset, nämligen Glengoyne! Min resa till Skottland i höstas avslutades med ett besök på Glengoyne Destillery, en liten bit utanför Glasgow. Vägen som ligger mellan destilleriet och deras lagerhus utgör gränsen mellan regionerna Highlands och Lowlands. Således destilleras whiskyn i högländerna, innan destilleriets anställda traskar med den över vägen till lagerhusen för att lagras i lågländerna. Kornet mältas helt utan torv och enligt utsago destilleras spriten långsammare än någon annan whisky i Skottland. Detta ger en väldigt len sprit som jag finner gör sig väldigt bra på mina favoritfat... sherry!
Destilleriet ligger väldigt vackert beläget och personalen som jobbar där är oerhört trevliga och generösa, så jag kan varmt rekomendera ett besök om ni skulle finna er i området kring Glasgow.

 

 

Glengoyne 14yo
Single Cask nr 1995
1998-2012, 57,5%
Flaska 323/608,

 

Doft: Först möts jag av en stark alkoholhetta. Efter några minuter brer en stor sötma ut sig med stora portioner jordgubbssylt, hallon och lite läder. Detta följs av mjuka toner av nejlika, mörk choklad och rött vin. Med tiden utvecklas även färska plommon, digestive-kex och persika. Doften är lite spritig, men blir mjukare och mycket trevligare med vatten.

 

Smak: Färsk frukt så som plommon, vindruvor och persikor. Inte så tjock/fyllig som förväntat dock. Whiskyn bjuder på en påtaglig alkoholhetta, även med vatten. En antydan till fikon, lite ek, chili, och mot slutet även lite rödvin. Smaken är väldigt lik doften, och avslutas med en ganska torr finish.

 

Avslutningsvis: Är detta verkligen en Glengoyne? Vid en blindprovning hade jag säkerligen gissat på en lite lugnare GlenDronach, vilket är menat som en komplemang. Den har en fantastisk doft som fångar mig länge. Jag hade dock gärna haft lite mer... kraft och attityd i smaken, för att få upp den på MVG-nivå. Dock är detta i alla avseenden en bra whisky. Den är söt, fruktig och len med endast lite alkoholhetta som törnar kanterna. Lite mer kryddor/kaffe och mindre alkoholsting hade varit trevligt.

VG
***

Glengoyne #1995