0 Läs mer >>
***
 
Jag har recenserat en Ardnamurchan tidigare på bloggen, även om det inte var whisky.
Arnamurchan är ett destilleri som jag är genuint exhalterad över. De har läppt flera bra grejer som är bra trots ung ålder och de känns väldigt spännande som företag, så jag följer dem med spänning. De har släppt en limiterad Sherry Cask Release som hade en identisk design som denna. Skilladen är att detta är en rökigare version, exklusiv för den svenska marknaden.
 
För att börja på ett sidospår så har Arran Distillery bytt namn till Lochranza Distillery och ägarna har byggt ett till destilleri, nämligen "Lagg". Tanken är att Lagg ska göra all rökig sprit och att Lochranza (f.d Arran) ska göra orökt sprit. Detta gör att Arrans "Crazy Swede" kommer att försvinna från Systembolaget. Det är denna uppkommande lucka för en ung, rökig sherrylagrad Sverige-exklusiv whisky på 50% abv som (om jag förstått det rätt) Arndamurchan vill fylla med denna buteljering.
 
Whiskyn är, enligt importören Clydesdale, skapad av 31st sherryfat, varav 25st fyllts med rökig sprit och 6st med orökig sprit. Arran och Ardnamurchan har två väldigt olika grundspriter så det ska bli kul att se hur olika resultaten är. Den här kostar 1kr mindre (598kr) än Arrans motsvarighet, vilket känns som en principsak, men fullt prisvärt om den hållar samma kvalitet som Arran. Eftersom jag nyligen smakat Arrans buteljering hos svärfar så är jag i rätt bra possition att jämföra de båda.
 
 
Arnamurchan Sherry Cask Release, Peated
50% abv
Officiell Buteljering
 
Doft: Det första som möter mig är gummislang. Bakom gummislangen kommer sherryfrukt och jordig torv, i lika mått. Bakom det kommer röken, och (på de bästa kvällarna) mjölkchoklad. Jag är inte speciellt känslig för gummislangar i whisky men det är lite tråkigt att det är det som är tydligast i doften. Ardnamurchans skitiga karaktär funkar väldigt najs med torven och ger en väldigt skitig "down to earth" känsla. Jag tänker inte påstå att doften känns speciellt spännande eller komplex dock.

Smak:
Den här var det tamefan riv i.... som en medelålders man förmodligen skulle skrocka. Alkoholen är livlig och sticker i munnen, inte så att det gör ont men tillräckligt för att hålla en på allerten. Snart kommer en söt sherrynot som går åt dadel- och sviskon-hållet tillsammans med en trevlig nötighet. Efter ytterligare 3-4 sekunder kommer röken, skitigheten och en lite sträv nötighet. Det finns definitivt en grön örtig not också som jag inte riktigt tycker passar in. Jag håller mig åter igen till ganska breda termer i beskrivningarna här eftersom jag har lite svårt att hitta alltför konkreta noter här. Mindre gummislang och mer rök än i doften, vilket gillas.
 
Avslutningsvis: Helt ärligt så känner jag mig lite besviken. Det är tryck i den här whiskyn, och det är den där maffiga kombon av ett rökigt destillat och fruktiga sherryfat. Det är simpelt men gott, vilket absolut kan funka (som Hakushu 12yo så fin demonstrerar) men om det ska vara simpelt så ska det som finns där vara riktigt fint. Och framför allt så ska det inte finnas tråkigheter som 50m gummislang. Ardnamurchan har en tydligare karaktär än Arran, med mer gummi och mindre sherrysötma. Jag fattar att det finns folk som älskar det här, speciellt till det priset, med jag kände mig aldrig pepp på att hälla upp ett glas av denna. Den funkade gött när man vill ha något att smutta på medans man fokuserar på något annat, men det är inget att analysera eller beundra. Tyvärr så känns det för ungt och enkelt och hade den fått ligga i 10 år så hade jag nog varit betydligt mer imponerad. Nåväl det är ju gött i alla fall...
 
 
G
***

Ardnamurchan Peated S...

0 Läs mer >>
***
 
Idag dricker jag något lite extra spännande!
Ardnamurchan (precis, försök att läsa det rätt första gången om ni kan) är ett nytt destilleri som ligger på halvön precis norr om Mull, mitt emellan Arslignish och Glenborrodale (för det har ni skitbra koll på va?). Om ni är osäkra så öppna google maps och försök stava "Ardnamurchan Distillery".
Nåväl, i tider då alla självständiga buteljerare ska ha ett eget destilleri så ville inte Adelphi vara sämre. De ska ju enligt utsago vara skitpetiga och bara acceptera 2% av de fatprover de testar, så jag blev ganska exalterad när jag hörde att de skulle bygga Ardnamurchan, för jag vet att de kommer vara onödigt nogranna i sitt arbete. Jag hade faktiskt tillräckligt med förtroende för dem så jag köpte en andel i ett sherryfat hos dem.
 
 Ardnamurchan har släppt en 2016/AD och en 2017/AD innan denna, och i slutet av 2019 släppte de även en 2019/AD. Jag smakade 2016 och blev glatt överaskad,  varpå jag smakade 2017 och blev GRYMT imponerad! Jag hoppas att denna ska hålla samma standard.
För er som undrar hur gammal whiskyn är..... det är ingen whisky. Samtliga av dessa släpp har varit maltsprit som har lagrats endast ett år på olika fat. Detta får alltså inte kallas whisky och de har fortfarande inte släppt någon whisky, även om ryktet går att de kommer göra det under 2020.
 
Men då tänker du "vilka fat har den legat på då för att den ska smaka så bra efter bara ett år?". Det enkla svaret är "sherryfat". Det längre svaret kan sammanfattas med en lista:
- 20 American oak ex Oloroso and PX octaves, unpeated Ardnamurchan (55 litre original fill)
- 4 American oak ex Oloroso and PX octaves, peated Ardnamurchan (55 litre original fill)
- 1 Spanish oak ex PX hogshead, peated Ardnamurchan (250 litre original fill)
- 1 Spanish oak ex Oloroso hogshead, peated Ardnamurchan (250 litre original fill)
- 1 Spanish oak ex Oloroso butt, unpeated Ardnamurchan (500 litre original fill)
- 1 Spanish oak ex PX butt, peated Ardnamurchan (500 litre original fill)
- 1 Spanish oak ex Oloroso butt, peated Ardnamurchan (500 litre original fill) 
 
Som ni ser är flaskan klädd i en blygrå beläggning med ett fönster, i form av en hydrometer, så man kan se rakt igenom flaskan. Lite charmigt kan jag nog tycka, och tydligen är det fler som tycker det iom att de vunnit pris för sin design 2017 (fantiserar om hur Highland Park gnisslar tänderna).
 
 
Ardnamurchan 2018
1st fill Sherry Casks
Flaska 3358/5009, 55,3%
Oficiell Buteljering
 
Doft: Mmmm, här har vi en fin balans mellan murrig torv, torkade röda frukter och varma kryddor. Vi snackar dadlar, mörka plommon och björnbär tillsammans med kanel och läder och nysågat trä. Röken är tydlig men samsas om utrymmet med de andra dofterna.
 
Smak: Först kommer torven, multna löv, sega dadlar och lite rökt paprikapulver. Plommonen och dadlarna från doften finns här i syltad/bakad form. Efter en handfull sekunder kommer blandade bakkryddor fram med betoning på kanel. Speciellt finishen bjuder på fuktig ved och högprocentig choklad. Torven ligger kvar och pyr långt efter att man svalt whis... jag menar spriten.
 
Avslutningsvis: Om detta vore en whisky så skulle den slå en stor del av konkurransen, men som 1yo maltsprit är den ju tamefan FANTASTISKT IMPONERANDE! Den är fyllig, oljig och livlig utan att kännas snorung. Den känns sofistikerad och betydligt äldre än vad den är. Hade den varit orökig så hade den förmodligen varit vad jag hoppades att High Coast Berg skulle vara. Förväntningarna för min egen whisky är galet hög just nu!
 
 
VG
***

Ardnamurchan 2018/AD