0 Läs mer >>
***
 
Dags för ännu ett Mackmyra Reserve.
Den här är lite av en specialare. Detta är den enda "small batch" som Makcmyra gjorde för Reserve-sortimentet. Det som är i flaskan är en blanding av whisky från olika fat, enligt följande:
2% 30 liters Svensk Ek-fat, 3 års lagring.
22% 350 liters champagne-fat, 13 års lagring.
24% 30 liters och 128 liters oloroso-fat, 6-8 års lagring.
52% 200 liters bourbon-fat, 4 års lagring.
 
Detta är alltså whisky av olika åldrar och fattyper som man kunde köpa 30 liter av och fylla i ett 30-liters bourbonfat för en "slutlagring". Personligen tyckte jag att whiskyn var väldigt god och en slutlagring var aldrig nödvändig, speciellt eftersom bourbonfat bara kommer bidra med mer av sånt som redan finns i whiskyn. Whiskyn var blandad till 51,9% abv och kostade 21 500kr när de såldes. Något som verkligen stack ut med det här erbjudandet är att det är en förblandad produkt med många nyanser från varierande ålder och fattyper, vilket inte annars var tillgängligt i Reserve-sortimentet. Jag gick med funderingar på att höra ifall jag kunde få fylla ett PX-fat med detta istället för bourbonfat (vilket jag tror hade varit fantastiskt) men jag var lite för feg för att efterfråga en sån särbehandling.
 
Champagnefaten köptes in måna år tidigare från Philipponnat, för att släppa Mackmyra Champagne, ett limiterat släpp och jag inte minns som speciellt imponerande. Därefter fyllde man faten igen och lät dem ligga i 13 år, vilket användes för denna utgåva. Då var Mackmyra de första och enda (mig veterligen) att lagra whisky på champagnefat, vilket flera producenter har gjort därefter.
 
 
Mackmyra Reserve
Champagne
51,9% abv.  3-13års ålder.
Lagrad i Bodås gruva.
Privatfatsortiment
 
Doft: Ah, det här är NAJS! Doften är (som med alla Mackmyra Reserve) fyllig och den här kommer med ett stort lass marsipan, vanilj och gul frukt. Den ack så typiska bananen har hamnat ganska långt i bakgrunden utan det är istället gula sötsyrliga äpplen som ställer sig i förgrunden. Vaniljen och marsipanen smälter ihop på ett väldigt fint sätt. Ett par droppar vatten plockar fram friskare citronnoter och winegummin.
 
Smak: Smaken liknar doften väldigt mycket. Den här härligt sötsyrlig med gula äpplen och marsipan. Dock kommer skumbananen fram mera än i doften, vilket jag gillar. Ett par droppar vatten gör smaken ännu fruktigare och plockar fram ett rågat mått med citron- och apelsin-marmelad. Efter ett tiotal sekunder kommer en ganska behaglig ekighet fram.
 
Avslutningsvis: Det här är en av mina absoluta favoriter från Mackmyra och jag ångrar att jag inte köpte ett fat av detta! Den här spriten skulle ju fyllas på bourbonfat, vilket givetvis passar den, men jag kan inte släppa tanken på om man skulle slängt ner detta i ett PX-fat ca en månad. Det jag verkligen gillar med denna är att, under mässorna, så var detta en jag rekommenderade till både newbees och erfarna whiskynördar, och den blev väldigt omtyckt hos alla. Jag minns en tjej (kon kanske var 20-22år) som aldrig hade smakat whisky förut, men efter att jag lät henne smaka denna köpte hon 4 glas till under kvällen. Den är helt enkelt väldigt lätt att tycka om, och det var alltid denna, eller Extra Rökig Oloroso, som folk började komma och fråga efter under kvällen, för att de blivit rekommenderade av sina kompisar. Det var helt enkelt många fler än jag som tyckte att "de här e fan riktigt gott"!
 
VG+
***

MR Champagne

0 Läs mer >>
***
 
När jag jobbade som brand ambassador för Mackmyra insåg jag vilken otrolig skillnad det var på de officiella systembolagsprodukterna och privatfaten. Jag tycker att privatfaten (aka Mackmyra Reserve) håller riktigt hög kvalitet, medan jag har gjort mina åsikter om deras core range ganska tydlig.
Iom att jag bara recenserat en enda Mackmyra Reserve på bloggen (vilket ändå var en specialare) så tänker jag att det kan vara läge att klottra ner några rader kring lite olika buteljeringar innan man tömt dem och de är borta.
 
Den här buteljeringen är orökig sprit som är lagrad på ett 30-liters fat gjord på svensk ek, dvs ett virginfat som inte innehållit något annat innan. Alla fatinfluenser (doft, smak och färg) kommer således från själva träet. Detta var en stor ögonöppnare för mig för att uppleva skilladen mellan amerikansk ek och svensk/europeisk ek, en skillnad jag tidigare bara hade läst om. Något anmärkningsvärt är att de svenska ekfaten i regel gav mörkare färg till whiskyn än tex oloroso-faten, vilket många kunder tyckte såg sexigt/lyxigt ut. De svenska ekfaten var de dyraste faten i Reserve-sortimentet. Många blandade ihop denna med core range-whiskyn "Svensk Ek" vilket jag helt klart kände var ett problem, eftersom många trode att det var sådan whisky som skulle komma från faten. Grejen är den att buteljeringen "Svensk Ek" är en blandad produkt lagrad på bourbonfat där ändarna bestod av svensk ek. Detta rör sig om fatstark whisky som är lagrade på små fat HELT gjorda på svensk ek, vilket resulterar i en whisky som är ljusår ifrån "Svensk Ek". Skillnaden kan tyckas tydlig för de flesta entusiaster men för gemene mäss-besökare, med ett par glas i kroppen, så var detta svårt att förmedla. Svensk ek är ju svensk ek.
 
Eftersom den svenska eken har mycket taniner så ger den whiskyn mycket färg och kryddighet, men det finns inget som ger någon tydlig fruktighet. Jag brukade alltid rekommendera att fylla fatet med förlagrad sprit (som redan legat 4 år på bourbonfat) istället för råsprit just för att få mer balans. Kryddigheten kan dock spela ganska bra med rökig sprit, som dessutom har lättare att stå upp mot fatinfluenserna. Just det här fatet är fyllt med orökig råsprit som lagrats i nästan 5år, vilket är rätt länge för en väldigt potent typ av småfat.
 
 
Mackmyra Reserve
Elegant Svensk Ek
57,8%, 4år 11 mån
Lagrad i Bodås gruva.
Privatfat
 
Doft: Doften är väldigt skarp av alkoholen. Jag känner möbelpolish, platt kanel och tydlig ek. Mycket intressantare än så blir det inte utan vatten. Men släng i en skvätt vatten (den klarar en hel del faktiskt) och låt den stå 5 minuter så händer det grejjer. Det finns fortfarande lite möbelpolish, men mycket mjukare och trevligare än tidigare. Kanelen kommer fram ännu mer och blir mer aromatisk. Nu börjar det komma mandelnoter och lite karamelliserat socker (tänk brända mandlar från [insert valfri medeltidsmarknad här]). Den blir betydligt mer komplex och söt, även om den håller sig på den kryddiga delen och saknar fruktighet.
 
Smak: Smaken är också väldigt het. Jag hittar tydlig blyertspenna, ekspån och lite bittra tanniner. Efter samma skvätt vatten så händer mestadels samma sak som i doften. Smaken blir sötare och mer nyanserad. Jag hittar brända mandlar, kolaremmar och, brevid en kopp kaffe, röda äppelskal. Smaken har inte samma komplexitet som doften men är fortfarande väldigt najs.
 
Avslutningsvis: Som jag tidigare skrivit så gillar jag fruktig whisky och jag tycker lätt att kryddig whisky utan fruktighet känns ofullständig. Det gäller egentligen även i det här fallet men den är ändå god. Som avec (brevid en kopp kaffe) så kan det leta sig fram en liten röd fruktighet dock. Det här är inte det jag helst sippar på från Reserve-sortimentet utan behöver nästan komineras med något. Denna är som gjord att ha till en creme brulee.
 
VG-
***
 

MR Elegant Svensk Ek

0 Läs mer >>
***
 
Som man kanske vet om man läst bloggen tidigare så jobbade jag för Mackmyra som brand ambassador. Dock så gick ju Mackmyra i konken tidigare i höstas vilket innebär att jag inte längre är anställd där. Jag vet inte om det spelar så stor roll i praktiken men nu tror jag inte att man kan säga att jag har samma bias som när jag var anställd. Vilket bättre tillfälle än att recensera ett gäng Mackmyra-whiskys, helt ärligt och bias-fritt? Det ska dock sägas att jag aldrig blivit instruerad kring mina omdömmen eller smaknoter gällande Mackmyras produkter.
 
Detta är första släppet i en triologi, kallad Kaizen. Kaizen är en japansk term som innebär en evig strävan efter att förbättras och överträffa. När jag började jobba för Mackmyra, precis i början av pandemitiderna, så släppte man en säsongswhisky kallad Grönt Te, som jag tyckte var rätt bra. Detta är en sorts efterföljare på det släppet. Skillnaden är att Grönt Te var en blandning av flera olika tesorter medan varje släpp i den här serien är lagrad på fat som har innehållit maceration av en sorts te per släpp. Detta första släpp, Kaizen 01, har lagrats på fat som macererats med Gyokuro te. Ett av Mackmyras största krångel i min mening, vilket blev extra tydligt i rollen som brand ambassador, är att fatuppsättningen till många av släppen är minst sagt komplex och rätt bökig att förklara. Det lätta svaret är att denna whisky är lagrad på "tefat" så fattar de flesta idén. Sanningen är dock ofta att det är olika fattyper (tex bourbonfat i 2-3 olika storlekar, ett typ av sherryfat, ett "tefat" som är bourbonfat från början men som sedan innehållit oloroso som infuserats med teblad och därmed blivit ett bourbon/sherry/te-fat, samt avslutas med några 30-liters svenska ekfat). Därpå kan bourbonfaten innehållit orökig sprit, men  två av 30-liters bourbonfaten har innehållit rökig sprit och 40% av sherryfaten har innehållit röksvans (som är ett slags halvrökig sprit).
Kort sagt så har vissa hunnit dricka upp whiskyn innan man har hunnit förklara klart alla komponenter. Så jag tänker enkelt sagt säga att den här whiskyn har legat på "tefat" som innehållit en sorts japanskt te. Whiskyn är buteljerad på fatstyrka och är straxt över 10 år gammal.
Whiskyn släpptes för 849kr på Systembolaget, vilket känns helt rättfärdigat tycker jag.
 
 
 
Mackmyra Kaizen 01
Gyokuro-saturerade bourbonfat.
44,9% abv, 1 av 2491 flaskor
Officiell Buteljering
 
Doft: Direkt en mjuk och fruktig doft med den, enligt mig, typiska mackmyra-noten; banan. Lyckligtvis är det en fullmogen banan och inte den gröna bananen som man kan hitta i yngre utgåvor. Doften fortsätter med märkbar vanilj och nori (ni vet det gröna sjögräset runt sushi-rullarna). Några droppar vatten lyfter fram bananen ännu mer och drar den nästan åt Banana Skids-hållet.
 
Smak: Ganska mjuk och söt till en början med mogen banan och päron. En mjuk och fin ekighet som tar lika mycket plats som frukten. Efter 5-6 sekunder i munnen går texturen fråin mjuk och len till en strävhet som ger mig "kattunga". Det kommer fram mandel och lite grönare örtiga noter. Finishen lämnar munnen riktigt torr, med päronskal, valnöt och krita. Vatten tar fram sötman mer samtidigt som de gröna noterna kommer fram mer.
 
Avslutningsvis: En förhållandevis elegant Mackmyra. Vid en blindprovning hade jag givetvis aldrig gissat på att det fanns te med i mixen, men när man vet vad man letar efter så är influenserna ändå rätt lätta att hitta. Jag har hållit provningar där jag startat linan med denna och jag upplever den som beskrivet ovan. Men när man provat sista glaset med extrarökig oloroso eller svensk ek och sedan går tillbaka till denna så är det en explotion av mjuk fruktsallad.
 
VG
***

Kaizen 01

0 Läs mer >>
***
 
I slutet av 2020 fick jag chansen att köpa en andel av ett 200-liters bourbonfat från Mackmyra. Andelen var på 30 liter och skulle därefter fyllas på ett av de små privatfaten. Eftersom whiskyn redan var 13år och 10månader såg jag det som ett ypperligt tillfälle att få min egna 15åring.
När det stora fatet var tömt fanns en skvätt kvar som vi fatägare hade chansen att köpa ett par flaskor var av... den skvätten är whiskyn jag dricker ikväll.
 
Whiskyn har som sagt spenderat nästan 14 år i en bourbon barrel, och ligger på 46,6% abv. Dock var det alkoholhalten som satte lite käppar i hjulet för mig. Efter drygt ett halvår på 30-liters fat hade alkoholen sjunkit till ca 42%, vilket jag tyckte var lite för lite. Tacksamt nog fick jag chansen att byta till ett 30-litersfat fyllt med råsprit ist, vilket givetvis inte ger en lika mogen whisky, men det ger högre alkohol vilket passar mig fint. Jag hörde att personen som adopterade mitt fat var riktigt nöjd också, så win win I guess. Dock har jag fortfarande kvar flaskorna jag köpte av den här bourbonlagringen, och hey, en (nästan) 14-årig Mackmyra med mitt namn på sig, det är inte fy skam inte. Så hur smakar då en 166 månader gammal "Jonny Andmyr" då?
 
 
Mackmyra 13yo
Bourbonbarrel 20-1589 "Jonny Andmyr"
En av 18st flaskor, 46,6% abv
Privatbuteljering
 

Doft: Det första som kommer på doften är marsipan, mycket marsipan. Detta akompinjeras med en rekorderlig näve vanilj. Det finns dock en hel del gul frukt och det är huvudsakligen marsipanen och frukten som dominerar. Frukten har nästan en spritsig känsla i näsan. Vi snackar sötsyrliga persikor på burk, nektariner, winegums och kanske lite gula plommon. Len och elegant doft som ändå känns förhållandevis fyllig.
Vartefter näsan vänjer sig blir det lättare att hitta frukten, men vaniljen blir starkare med tiden. Trevligt helt enkelt.

 

Smak: Alkoholen känns starkare än 46%. Likt doften är det mycket marsipan men vaniljen är på samma nivå som fruktigheten. Lite nektariner hänger med från doften, men här kommer något som jag först hade svårt att sätta fingret på. Det är en blandning av vit persika, päron och citronzest med någon märklig not på eftersmaken. Till slut kommer jag på vad det är… petrolium! Stenfrukterna, citrusen och petroliumnoten liknar en fruktig riesling, men blir fylligare av marsipanen och vaniljen. Om man luktar längs med nederkanten av glaset skymtar nästan lite skumbanan. Munkänslan känns rätt oljig och även om det är en elegant whisky så känns den inte tunn.

 

Avslutningsvis: Detta är bra, om än inte fantastiskt. I början kände jag mest vanilj och marsipan men nu, efter halva flaskan, har den blivit mycket mer komplex. Tanken med denna whisky var som sagt att den skulle bli en bas för mitt egna 30-liters fat och jag tror att den hade gjort jobbet riktigt bra om det inte vore för alkoholhalten. På egen hand är detta rätt trevligt, och det känns najs att ha några extra flaskor hemma i skåpet, men det känns som att den behöver lite mer "omphf". Det känns inte som att petrolium-noten spelar med resten av smakerna och är inget jag känner igen från Mackmyras destillat sedan innan. Trevligt med en nästan 14 år gammal svensk whisky, men jag ser fram emot 30-liters fatet mer.

 

G
***

Mackmyra Jonny Andmyr

0 Läs mer >>
***
 
Igår (söndag) kom jag hem från en helg på Mackmyra. Jag och några till for ner på utbildning för att arbeta som Brand Ambassadors (jag får passa mig så de inte ser vad jag skrivit om deras whisky hitills på bloggen). Det ver faktiskt ruggigt trevligt.
 
Vi provade många whiskys och fatprover, och jag håller nog fast vid mina åsikter angående deras core range. Vi fick även smaka deras senaste experiment som legat på cognac-fat, som fick beröm av de flesta men som verkligen inte föll mig i smaken. Det var även första gången jag prövade deras gin och den imponerade definitivt (iaf "Kreatör" och privatfat). Två av killarna i gruppen plockade ut ett prov från sitt whiskyfat (PX) och bjöd oss andra på ett test. Jag måste säga att jag var RIKTIGT imponerad! Jag visste att Mackmyras privatfat kunde vara bra men denna (fat 19-0628) var en fantastisk sherrybomb. Jag frågade killarna om jag kunde få en flaska av dem när de buteljerade fatet, och hyggliga som de var så ska jag få det.
 
Över lag var det väldigt intressant att besöka destilleriet och vår chef kunde svara på även de nördigaste av våra frågor. Chef ja, nu när man är anställd på Mackmyra så får ni väll ta allt jag säger om dem med en nypa salt antar jag..... och det ska ni få pröva redan nu, så fram med saltkaret!
 
Nu på fredag (27e mars) släpps Mackmyras säsongswhisky "Grönt Te". Den har legat på fat som har blivit mättade med fyra olika sorters grönt te (samtliga från Japan om jag inte missminner mig). Lät onekligen som en gimmick i mina öron. Vi fick iaf provsmaka whiskyn nere på plats. Ni bör ju dock ha i åtanke att mina smaknoter är tagna under EN provning och de skulle väl kunna se annorlunda ut om jag satt med en flaska här hemma. Nåväl....
 
 
 
Mackmyra Grönt Te
46,1%
Officiell Buteljering
 
Doft: Frisk och fruktig. Aromatiskt gräs, vanilj och en aning eukalyptus. Den söta blommiga grundspriten balanseras ganska väl med faten. Lite bokna gula äpplen och blandad vit frukt. Inget superkomplext, utan fruktig och rakt fram, så att säga.
 
Smak: Den oljiga fruktsötman från grundpriten är rätt tydlig. Whiskyn är söt och elegant med mjuka tanniner från faten. Blandade inslag av grönt gräs och vit stenfrukt. Svårt att plocka ut mycket konkret. Det här är ändå trevligt.
 
Avslutningsvis: Det känns som att teet har bidragit med de aromatiska, gräsiga inslagen, men om jag fick den blint hade jag ALDRIG gissat att det var grönt te med i spelet! Teet blir tydligast i eftersmaken om man vet vad man letar efter. Jag tycker att den var trevlig och jag vill hävda att det är en av de bästa officiella buteljeringarna fån Mackmyra som jag har smakat. Brevid vissa privatfat ser den dock lika imponerande ut som.... tja, grönt te I guess....
 
G+
***

Mackmyra Grönt Te

0 Läs mer >>
***
 
Det har kanske inte varit nån hemlighet att jag och Mackmyra inte har haft en supernära relation, men efter att smakat två samples i adventskalendern i december så blev jag nyfiken på att ge dem en ny chans. Jag masade mig iväg till systembolaget och köpte ett samplepaket med deras core-range (249kr) och här kommer alla fyra i ett och samma inlägg.
 
Mack
 
Detta är Mackmyras billigaste buteljering. På flaskan står att den är bra i cocktails eller som den är... den motsvarar typ Jameson eller Grants Blended alltså. Förväntar mig inget överväldigande (eller ens övertygande).
 
Doft: Den luktar inte alltför mycket, man får leta lite. Den känns ändå ren och mjuk med lite vanilj och marsmallows. Något som påminner om päronextrakt kanske.
 
Smak: Hmmm, ganska het i munnen, men smakerna är klena. Ganska väl representerad av doften, men inte lika mjuk. Alkoholen är det mesta som känns men bakom så ligger lite marsmallows och päronextrakt igen. Hade jag fått den blint hade jag kunna tro att det var en intressantare vodka.
 
Avslutningsvis: Ja asså det här är inget för mig, men den är inte heller gjord för mig. Den både doftar och smakar rent och den är inte dålig, men den är nog främst menad att simma runt i en cocktail. Med det sagt skulle jag säga att den är bättre än tex Grants Blended eller Jameson... men ettiketten är så ful att man vill gråta. Betyget som sippare blir helt klart IG. Betyg billig blend/cocktail-spetsare så blir det G+.... kanske VG-.
 
Brukswhisky
 
Mackmyras näst billigaste buteljering. Jag vill säga att jag smakade denna för ca 10-11 år sedan, och jag var verkligen inte imponerad. Jag har hållit mig borta från den sedan dess. Den ligger kring 400kr och ska väll tävla med andra så kallade "brukswhiskys" (alltså för alldagligt bruk). Jag tänker att konkurrenterna är tex, Glenmorangie 10yo, Glenfiddich 12yo och Glenlivet 12yo.
 
Doft: Oj, riktigt fyllig och trevlig. Här var det en hel del päronsplitt, vanilj och skumbanan. Eken kommer bakom med en väldigt mild kryddighet. De estriga skumbananerna tar över efter en stund. I sina finaste stunder svänger den nästan in mot banankaka.
 
Smak: Betydligt maltigare på smaken. Fortfarande ren och fin. Sockerbitar (ni vet, skumgummigodiset) päron och här har vi nått som är typ... tup... skumgodis-versionen av gröna bananer. Torr finish med kalkiga inslag. Smakar onekligen ungt, men det visste vi att den skulle göra.
 
Avslutningsvis: Fan va nöjd jag är att Mackmyras patenterade gröna bananer har sjunkit undan här. Visst, den är någon hint av dem kvar i smaken men doften är helt utan. Detta är 3 gånger mer whisky än Mack var, för bara några kronor mer. Ett uppenbart val om man ska välja mellan de två. Hatten av till Brukswhisky. Klarar G-gränsen utan ansträngning.
 
 
Svensk Ek
 
Det här är väll Mackmyras posterboy, den som från början kallades First Edition. Mackmyra har hamnat i juridiskt blåsväder mer än en gång och den här buteljeringen har varit en av orsakerna. Om jag inte misstar mig så är det ändarna (eller toppen och botten om man så vill) som är gjord av svensk ek medan resten av faten är gjord av amerikansk ek. Den blev missnöjda tandgnisslingar när detta uppdagades eftersom folk antog att hela faten var gjorda av svensk ek. Det var snack ett tag om att Mackmyra skulle behöva byta namnet (rätta mig gärna om jag har fel) men de verkar ha fått behålla det. Den kostar 499kr på Systemet vilket lägger den sisådär 80kr högre än Brukswhisky.
 
Doft: Kritsyr (sån där som man har på pepparkakor). Mandlar, fortfarande med skinnet på, mjuka mandariner också. Hallonbåtar. Den är blygare på doften än vad Brukswhiskyn var, och det är mandlar och mandariner som dominerar.
 
Smak: Sötare än doften. Mandlarna är de första att hoppa fram, nästan så de drar lite åt mandelmassa-hållet. Mandarinerna är nog kvar. Det kommer något som jag inte kan beskriva på annat sätt än "mjöligt trä"... tolka det som ni vill. Kokaopulver och den där strama gröna noten som får mig att tänka på tistlar. Inga gröna bananer men den där vaxiga insidan av bananskalet.
 
Avslutningsvis: Medan Brukswhiskyn var helt fruktdominerad så är Svensk Ek märkbart kryddigare. Doften var ganska tråkig och det hände inte så mycket. Smaken var bättre, men jag tror att Brukswhiskyn var bättre. Den är helt ok, men det finns roligare saker att köpa för 500kr. Kul med svensk ek men jag tror att bourbonlagrad Mackmyra på 10-12yo skulle vara the way to go. Jomen ett G kan den väll få iaf.
 
Svensk Rök
 
Svensk rök alltså? Jojomen. Den här whiskyn är inspirerad av den nordiska traditionen av rökning med enris. Mackmyra gräver torv brevid destilleriet och när de röker malten slänger de med enris för att ge en "svensk rök". Lite kul kan jag tycka. En helflaska ligger tråkigt nog på 500ml medan resten ligger på standarden 700ml.
 
Doft: En tydlig men mjuk rökighet. Jag hittar lite menthol och lakrits med en skön fruktighet i bakgrunden. Nästan lite knäckaga noter också. Inte superkomplext, men det behöver det inte vara heller.
 
Smak: Lite mer bit än vad doften antydde. Här kommer det lass efter lass med Leijona (finska tjärpastiller) och Lakrisal (svenska lakristabletter). Jag hittar även lite av den där knäckigheten igen, men fruktigheten lyser med sin frånvaro.
 
Avslutningsvis: Tydlig rök men inte något som ingår handgemäng med smaklökarna. Den är okomplicerad och trevlig. Jag hade nog uppskattat lite mer fruktighet, men må så vara. Jag tror att den har svårt att konkurrera med Islay-veteranerna men den kostar ju inte skjortan precis. Slänger väll iväg ett G på denna också.
 
Ja där har ni det, Mackmyras core range, där du får alla fyra helflaskor för ca 1600kr. I rangordning vinner Brukswhisky, följt av Svensk Rök, Svensk Ek och en bra bit efter kommer Mack. Jag blir onekligen sugen på att prova Mackmyra Ten, eftersom jag tror att den skulle överglänsa dessa med råge. Core range i all ära men för mig är det tydligt att det är Mackmyras privatfat som verkligen bör föra destilleriets talan. Jag har faktiskt smakat riktigt fina Maclmyra både på bourbonfat och sherryfat. Ska jag vara ärlig så är det inte omöjligt att det blir ett eget fat nån gång i framtiden men än så länge får det vänta. Nåväl, kul med svenskt och kul att se en tydlig förbättring jämfört med 8-10 år sedan. Jag tror det ska bli ett par till Mackmyror innom en relativt snar framtid.
 
***

Mackmyra x4

1 Läs mer >>
***
 
Jag blir sällan exalterad eller förväntansfull över Mackmyra längre. Jag tycker att det är jättefint att det var framför allt de som satte Sverige på whiskykartan, och jag gillar att de är inovativa och exprementerar med olika lagringar. Jag ser dem desvärre mer som kuriosa än pålitlig dricka. Det kan vara roligt att prova ett glas av de olika buteljeringarna men jag har aldrig riktigt kännt att "det här måste jag köpa en flaska av".
Jag ska däremot inte sticka under stolen med att jag hajjade till när jag såg att Moment Körsbär skulle komma förra året (7e sep).
 
Moment är Mackmyras serie av olika limiterade lagringar med tillhörande kreativa namn. Namn som tex Norrsken, Mareld, Fjällmark, Bärnsten och Rimfrost kan i vissas öron låta pretansiösa, men jag tycker att de i flesta fall bidrar med något personligt och smått romantiskt till buteljeringarna. Namnen refererar ofta löst till lagringen (Bärnsten är lagrad på hjotronvinsfat, Vinterträdgård är lagrat på fat som innehållit hallonvin och lingon + blåbärsvin m.m).
Whiskyn i det här fallet kallas rätt och slätt "Körsbär" och är lagrad på fat som blivit mättade med sött körsbärsvin. Observera att faten inte har använts för att lagra körsbärsvin utan man har endast marinerat faten för att ge karaktären av vinet.
Jag är ett stort fan av körsbärsvin och tyckte att en sådan lagring lät briljant (sitter fortfarande och väntar på att GlanDronach ska göra en körsbär eller björnbärsvins-lagring). Med lite tur kan ju en sådan lagring vara spot on, till och med för Mackmyra!
Faten har gett whiskyn en säregen rosa färg.
 
 
Mackmyra Moment Körsbär
Flaska 1898/2400, 47%
Officiell buteljering
 
Doft: Besvikelsen kommer snabbt. Jag hade hoppats på något stort, maffigt och unikt men doften känns ganska späd och saft-aktig. Jag hittar körsbär utan större problem tillsammans med äppelmos och liiiite marsipan. Sen kommer grönare noter av omogna päron och lite vanilj. Doften för tankarna lite åt rosé med lite kryddig grön malt som lyser igenom. Ju mer jag doftar desto tydligare blir de gröna bananerna som jag så starkt kopplar till Mackmyra.
 
Smak: Även här är körsbärsvinet tydligt men inte kraftfullt. Jag hittar körsbär och marsipan men de känns mer som en ytlig finish som ganska snabbt bleknar. Gröna bananer och omältat korn som för tankarna till "pure pot still-whisky", som tex Redbreast. Den är ganska stickig för att endast vara 47%, men det gör inte så mycket. Smaken är trevligare än doften. Vatten tar fram lite kakao.
 
Avslutningsvis: Det är tyvärr plågsamt tydligt att det handlar om en finish, i fat som endast mättats med körsbärsvin. Man har gjort ett halvhjärtat försök med en briljant idé, enligt mig. Whiskyn känns så typisk Mackmyra (inte en komplemang) och är allmänt ganska tunn. Jag tycker att ordet "körsbärs-rosé" borde säga det mesta. Tyvärr är jag inte ett fan av rosé...
Icke godkänt!
 
IG
***

Mackmyra Körsbär

0 Läs mer >>
***
Dags för Sveriges mest etablerade destilleri, Mackmyra.

De som känner mig vet att jag inte är ett stort fan av Mackmyra. Det handlar inte så mycket om bristande kvalitét (även om jag tycker att mycket av deras whisky är för ung) som en smaksak. Den faller mig generellt inte i smaken helt enkelt, även om vissa undantag finns.
 
Mackmyra gillar att experimentera ed olika fatlagringar (vilket jag aplåderar) vilket inte minst kan ses i deras Special-serie. Detta är det avslutande släppet i serien, nämligen nr 10. 
Svenskarna är, näst efter Finnarna, det mest kaffedrickande folket i världen och som en "svensk" prägel gjorde Mackmyra denna kaffelagring. Man har smaksatt maltsprit med lokalt rostade kaffebönor som man sedan mättade amerikanska ekfat med för att slutligen fylla faten med sin råsprit. Jag vet inte hur länge whiskyn har lagrats i "kaffefaten" men jag gissar (som med alla NAS-whiskys) att det inte är mer än 5-6 år.
Jag tycker om att Mackmyra vågar experimentera och kaffe-lagrad whisky känns som något jag inte får missa!
 
 
Mackmyra Special 10: Kaffegök
Officiell buteljering
46,1%
 
Doft: En frisk, lätt doft med inslag av hö. Den blir lite sötare med tiden, som plockar fram mycket gröna bananer och chokladsås samt lite citrus.
 
Smak: Väldigt lik doften. Gröna bananer, choklad med lite kaffe och nougat. Den smakar väldigt ung. Nötig eftersmak med bitter kakao. Det känns som att sista halvan av smaken saknas på något sätt. Whiskyn liksom försvinner i munnen.
 
Avslutningsvis: Jag får intrycket av att whiskyn är väldigt ung. Jag får inte alls så mycket kaffe och krydda som jag förväntat mig. En stor besvikelse tyvärr. Mest grön banan och bitter kakao. Jag hade förväntat mig något mer imponerande... något mer iögonfallande.
 
IG
***

Mackmyra Kaffegök