WhiskyWombat

 

Som man kanske vet om man läst bloggen tidigare så jobbade jag för Mackmyra som brand ambassador. Dock så gick ju Mackmyra i konken tidigare i höstas vilket innebär att jag inte längre är anställd där. Jag vet inte om det spelar så stor roll i praktiken men nu tror jag inte att man kan säga att jag har samma bias som när jag var anställd. Vilket bättre tillfälle än att recensera ett gäng Mackmyra-whiskys, helt ärligt och bias-fritt? Det ska dock sägas att jag aldrig blivit instruerad kring mina omdömmen eller smaknoter gällande Mackmyras produkter.

 

Detta är första släppet i en triologi, kallad Kaizen. Kaizen är en japansk term som innebär en evig strävan efter att förbättras och överträffa. När jag började jobba för Mackmyra, precis i början av pandemitiderna, så släppte man en säsongswhisky kallad Grönt Te, som jag tyckte var rätt bra. Detta är en sorts efterföljare på det släppet. Skillnaden är att Grönt Te var en blandning av flera olika tesorter medan varje släpp i den här serien är lagrad på fat som har innehållit maceration av en sorts te per släpp. Detta första släpp, Kaizen 01, har lagrats på fat som macererats med Gyokuro te. Ett av Mackmyras största krångel i min mening, vilket blev extra tydligt i rollen som brand ambassador, är att fatuppsättningen till många av släppen är minst sagt komplex och rätt bökig att förklara. Det lätta svaret är att denna whisky är lagrad på "tefat" så fattar de flesta idén. Sanningen är dock ofta att det är olika fattyper (tex bourbonfat i 2-3 olika storlekar, ett typ av sherryfat, ett "tefat" som är bourbonfat från början men som sedan innehållit oloroso som infuserats med teblad och därmed blivit ett bourbon/sherry/te-fat, samt avslutas med några 30-liters svenska ekfat). Därpå kan bourbonfaten innehållit orökig sprit, men  två av 30-liters bourbonfaten har innehållit rökig sprit och 40% av sherryfaten har innehållit röksvans (som är ett slags halvrökig sprit).

Kort sagt så har vissa hunnit dricka upp whiskyn innan man har hunnit förklara klart alla komponenter. Så jag tänker enkelt sagt säga att den här whiskyn har legat på "tefat" som innehållit en sorts japanskt te. Whiskyn är buteljerad på fatstyrka och är straxt över 10 år gammal.

Whiskyn släpptes för 849kr på Systembolaget, vilket känns helt rättfärdigat tycker jag.

 

 

 

Doft: Direkt en mjuk och fruktig doft med den, enligt mig, typiska mackmyra-noten; banan. Lyckligtvis är det en fullmogen banan och inte den gröna bananen som man kan hitta i yngre utgåvor. Doften fortsätter med märkbar vanilj och nori (ni vet det gröna sjögräset runt sushi-rullarna). Några droppar vatten lyfter fram bananen ännu mer och drar den nästan åt Banana Skids-hållet.

 

Smak: Ganska mjuk och söt till en början med mogen banan och päron. En mjuk och fin ekighet som tar lika mycket plats som frukten. Efter 5-6 sekunder i munnen går texturen fråin mjuk och len till en strävhet som ger mig "kattunga". Det kommer fram mandel och lite grönare örtiga noter. Finishen lämnar munnen riktigt torr, med päronskal, valnöt och krita. Vatten tar fram sötman mer samtidigt som de gröna noterna kommer fram mer.

 

Avslutningsvis: En förhållandevis elegant Mackmyra. Vid en blindprovning hade jag givetvis aldrig gissat på att det fanns te med i mixen, men när man vet vad man letar efter så är influenserna ändå rätt lätta att hitta. Jag har hållit provningar där jag startat linan med denna och jag upplever den som beskrivet ovan. Men när man provat sista glaset med extrarökig oloroso eller svensk ek och sedan går tillbaka till denna så är det en explotion av mjuk fruktsallad.