***
Highland park är ett av de där destillerierna som är lite svåra att missa, speciellt de senaste 10 åren. Det är Skottlands nordligaste destilleri och ligger utanför Kirkwall på Orkneyöarna.
Destilleriet grundades 1798, och är således ett av fåtal destillerier (tre har jag för mig) som grundades under 1700-talet. Destilleriet byggdes alltså 1798 av David Robertson, även om Highland Park själva är pigga på att marknadsföra en viss Magnus Eunson som grundare.
Magnus var både slakare och arbetade för kyrkan dagtid, men som en busig liten superhjälte lekte han smugglare och smygdestillerare nattetid. Man har ju inte riktigt koll på när han började smygdestillera men han åkte fast 1798 och det var då Robertson började bygga destilleriet där Magnus stuga stod.
1826 fick destilleriet licens och blev därmed lagligt, så personligen skulle jag nog räkna det som destilleriets grundnadsår.
1869 köpte en präst som hette James Borwick destilleriet, varpå produktionen sjönk avsevärt eftersom han ansåg att whisky-produktion gick emot hans kristna tro (eftersom han inte lade ner destilleriet helt tänker jag anta att han behöll lite för eget bruk dock). Tack och lov kom den, inte lika högmoraliske James Grant (som ägde Glenlivet destilleriet), och köpte destilleriet 1895. Han inte bara återställde destilleriet, utan utökade prodiktionen, från en kopparpanna till fyra. Hurra hurra, länge leve okristligheten!
Highland Park ägs, tillsammans med Macallan och Glenrothes, av Edrington Group, Om jag inte misstar mig så står Edrington för ca 90% av alla sherryfat som importeras till Skottland. De tar sherryfat på största allvar, så de har till och med köpt ekskog i Spanien och gör sina egna fat som de sedan lånar ut till sherry-bodegorna för att sedan använda till whiskylagring. Det finns få destillerier som är så förknippade med sherryfat som Macallan, även om sherryfat används i nästan alla av Highland Parks buteljeringar.
Destilleriet är ett av få som fortfarande mältar korn själva. De har fem mältningsgolv och ca 30% av all malt de använder har de mältat själva, resten importerar de från Simpsons och Edrington mälterier. Deras egna malt mältas med torv från Hobbister-mossen och den mältas till 30-40ppm. De har hela 19st sk dunnage warehouses. Trots att deras whiskys syns typ överallt så har de en relativt liten produktion (2,5 miljoner per år, jämfört med Macallans 15 miljoner per år).
Ca en tredjedel av Orkneys öbor härstammar från vikingar som koloniserade öarna, vilket gör att destilleriet friskt använder Vikingateman i all sin marknadsföring. För några år sedan rebrandade man sig (kostade typ £18 miljoner), varpå man renoverade destilleriet, designade om sina flaskor, släppte massa single casks m.m. Deras core range består av deras 10yo (viking scars), 12yo (viking honour), 18yo (viking pride), 25yo, 30yo och 40yo, varav det är de tre första man brukar se i butikerna. Utöver dessa så finns det en UPPSJÖ av olika NAS- och limiterade utgåvor och de senaste 5-6åren har varit extra saturerade. Specialutgåvorna är ofta superdesignade och skitnödigt namngivna. Exempel är valhallaserien (Thor, Freya, Loki och Odin) som kom i små drakbåtsställningar eller "Dark Origins" som syftar till destilleriets "mörka, mystiska och olagliga ursprung". Ni fattar vinken.
Personligen brukade jag älska Highland Park förut, och hade alltid deras 18yo hemma. Nu för tiden tycker jag att de sattsar på tok för mycket på design och marknadsföring med märkliga flaskor, förpackningar och skitnödiga namn, medan whiskyn oftast är mediåker. Det faktum att de släpper superdesignade flaskor i olika serier gör att de klassas som samlarwhisky. Samlare vill ha kompletta serier och "gotta-catch-em-all-hysterin" har gjort dem till (dyr) pokemon-whisky för vuxna. Personligen köper jag inte Highland Park längre, så vida det inte är ruggigt bra erbjudanden. Med det sagt.... det kommer blir ett flertal Highland Park nu i början av året.
***