WhiskyWombat

Clynelish är inget jag dricker speciellt ofta. Det har iofs mer att göra med tillgång än nått annat.

 

Clynelish ägs av Diageo, ett stort bolag som ansvarar för världens mest sålda blend, Johnny Walker. Eftersom 90% av all skottsk whisky som säljs i världen fortfarande är blended scotch så behöver Diageo enorma mängder maltwhisky till sina blends. Detta medför att vi inte ser överväldigande mycket single malt från deras destillerier, och det som släpps är vanligtvis 40-43%, kylfiltrerat och färgat. Clynelish är, om man frågar mig, ett av de bättre destillerierna i deras portfolio. Tyvärr består deras core range av en enda buteljering, Clynelish 14yo. På såna 14yo och 46%abv så är den dessutom en av de bäst presenterade malterna ut portfolion.
För oss som bor i Sverige betyder det att Systembolaget inte har 14yo i sortiment och de single casks från oberoende buteljerare som letar sig hit har för stora prislappar.

 

 

En (iaf i mina ögon) rolig anekdot.

I sommras var jag och min icke whiskydrickande bror i vår stuga. Jag hade, som sig bör, tagit med en whisky att aätta lite guldkant på kvällarna med. En kväll satt vi och spelade spel och jag hällde upp en skväll Clynelish 14yo. Efter en stund börjar min bror sniffa lite och kollar frågande på mig. "Är det din whisky som luktar sådär? Det luktar typ marsipan". Jag gav honom glaset och han luktade lite närmare. Han konstaterade att det här var inte så dumt, så länga man inte stoppade ner näsan rakt i glaset. När jag blev för whiskysugen tog jag glaset och skvätte upp lite i en äggkopp som han kunde lukta på. "Nu fattar jag vad folk menar när de säger att en whisky är fruktig" sa han och verkade lite småimponerad. "Fan det är så här det börjar...." muttrade han.

 

Första gången jag stötte ihop med en Clynelish så blev jag inte imponerad. Jag minns att jag gav bort det mesta av den till min pappa. Jag har alltid tänkt att Clynelish inte är det första att locka newbees med, men kanske hade jag fel. Att brorsan inte rynkar på näsan åt whisky ser jag som ett stort framsteg. Lite oväntat att det var Clynelish 14yo bara.

 

 

Doft: Doften är frisk och fruktig. Det finns mycket citrus här. Dels frisk citronzest men även bakad citrus som typ madeleinekakor eller citron-macarons med lemon curd. Lite mandelmjöl som hjälper till att dra å macaron-hållet. Utöver detta finns vanilj och pärondroppar, kanske lite gula stenfrukter. Inte alltför komplex men väldigt trevlig.

 

Smak: Även smaken är lätt och fruktig, men nästan lite blommig också. Den har en subtil bitterhet vilket jag gillar, eftersom det ger whiskyn lite mer kropp. Honung, malt och lemon curd. Förmodligen lite marsipan i bakgrunden och mjöliga gula äpplen. Vaxigheten kommer dels precis i början men främst i finishen. Många brukar beskriva det som bixax, men jag menar bestämt att den går mer åt stearinhållet.

 

Avslutningsvis: Det här är en hyfsat fruktig, basic höglandswhisky. Medan Speyside-whiskys har en sötare, mer honungsbetonad fruktighet, så visar denna på högländernas lite maltigare, florala fruktighet. Faten är tydliga men lugna. Detta, i samband med den lite högre åldern, ger mig intrycket att det är en betydande andel refill casks i denna. Jag gillar den här whiskyn mycket och den är absolut värd sitt pris. Dock tenderar den att ligga kring 500kr och för de pengarna finns det många andra jag hellre köper (tex GlenDronach 12, Bunnahabhain 12yo etc). Trevlig baswisky men om man vill förstå varför vissa är tokiga i Clynelish behöver man söka sig till de självständiga buteljerarna.