0 Läs mer >>
***
 
Jag tror bestämt att det här är andra Glen Garioch som jag resencerar. När Jag resencerade deras 15yo 2019 så hade jag endast smakat en handfull av deras whiskys, men nu har de snabbt seglat upp till en av mina absoluta favoriter! Glen Garioch gört helt underbar whisky, men de flesta har inte insett det än, vilket gör dem riktigt prisvärda!
 
Till exempel kostar deras helt underbara 15yo endast 462kr (45,50 euro) på Bordershop i Tyskland. Som jag skrev i tidigare inlägg så bedömmer jag 800kr vara ett kap, men 462kr (!!!!!!), det är fan löjligt! I princip gratis! På samma butik får man just nu dessutom en liters-flaska av denna Glen Garioch 12yo för 326kr (32 euro)! Det känns riktigt jävla förelämpande när man ser vad Macallan, Fettercairn, Royal Brackla m.fl. går för. 12yo tenderar att få lite oförtjänt dåligt rykte eftersom den, tack vare design och pris, lätt köps som souvenir av ovana whiskydrickare eller avfärdas av mer erfarna whiskydrickare som "billig souvenirwhisky".
 
När jag först smakade Glen Garioch 12yo tyckte jag inte om den. Den kändes för bråkig och opolerad för min smak och jag blev nog lite avskräckt. Nu är det alltså dags att ge den en ny chans. Tidigare erfarenheter kombinerat med ett betyg av 82p på Whiskybase lämnade ju en sur skepticism i sinnet, men som Roy på Aqvavitae brukar säga, "never say `I dont like`".
Whiskyn har lagrats på en kombination av bourbonfat och sherryfat, vilket kan vara najs men jag tenderar att föredra antingen eller. Den är, som all Glen Garioch´s whisky, på (minst) 48%, ofärgad och okylfiltrerad (som musik för öronen). Som en fotnot kan nämnas att jag älskar deras design, dvs en korttjock flaska (a´la romstyle-isch) samt ettikett och kartong i mossgrönt och naturligt brunaktigt papper/kartong. Det enda som sticker i ögonen lite är deras användning av hundraelva olika typsnitt, men jag förlåter dem.
 
 
Glen Garioch 12yo
Bourbon och Sherry-lagrad
48% abv
Officiell buteljering
 

Doft: En medelfyllig doft med tydliga men välbalanserade sherrynoter. Den har den där fina noten av nyoljat trä som jag älskar. Doften är väldigt välbalanserad i mitt tycke. Den har en blandning av sherryfrukt, kryddiga fatnoter och en friskare, vaniljigare not från bourbonfaten. Doften har även något nötigt, och ibland nästan lite läder. Väldigt trevlig doft som har många kategorier men som kan vara lite svår att peka ut konkreta noter i. Efter att den fått andas 15-20min i glaset kommer verkligen de sötare fruktnoterna fram. Riktigt smarrigt!

 

Smak: Sherryn tar lite större plats på smaken. Det är färska fikon, hallon och söt citrus som blandas med valnötter, kardemumma, lite fänkålsfrö, nysågat trä och en hint av läder. Bourbonfaten ligger som en bas men det är huvudsakligen sherryfaten som formar karaktären. Vissa dagar kommer mer gul frukt fram, i form av ananas och till och med mango. Det är spännande hur den har noter av kryddor, röd frukt, gul frukt, nötter och ibland läder, och hur de olika delarna är olika framträdande mellan glasen. Ju mer man smakar på den, desto fler nyanser hittar man. Finishen är ganska vaxig, torr och tyvärr rätt ointressant.

 

Avslutningsvis: Denna är mer en ”allarounder” än Highland Park om man frågar mig. Visst den har ingen rökighet men annars tycker jag att den tametusan har allt. Jag fattar varför detta inte tilltalar alla, speciellt nybörjare. Det kan krävas lite erfarenhet innan man hittar alla nyanser och är man ny kanske man hellre tar en enklare malt med tydligare ”hook-flavours”, som sherrystinna Macallan 12yo eller bourbonsköna Arran 10yo. I mina ögon är detta en anmärkningsvärd komplex ”baswhisky”. Den har många nyanser och har även en mer gedigen presentation än de flesta. Detta känns onekligen som ett lugnare förstadium till den FANTASTISKA Glen Garioch 15yo. Komplex karaktär, gedigen presentation och snygg, klassisk design. Glen Garioch 12yo gör onekligen mycket rätt i mina ögon. Här är det ingen tvekan om betyget och jag rekommenderar den verkligen! Mer "bang for the buck" blir det nästan inte!

 

VG
***

Glen Garioch 12yo

0 Läs mer >>
***
 
 
 
Glen Garioch är en relativt ny bekanskap för min del, men de klättrar snabbt upp bland favoriterna! Som alla andra destillerier med gaeliska namn så utalas det inte alls som det låter, utan uttalas "Glenn Geerie" (bokstäver som "a, o, c" och "h" kändes väll överskattade antar jag....). Namnet betyder "Den Branta Dalen". Beroende på vilken regionskarta man tittar på så ligger destilleriet antingen i östra kanten av Speyside eller i Highlands. Oavsett vilken karta man tittar på så ligger destilleriet nordväst om Aberdeen, rakt österut från Ardmore. Själva räknar de sig som ett Highland destilleri, så varför tjafsa?
 
Destilleriet byggdes 1797 av Thomas Simpson och är ett av få destillerier som är byggda på 1700-talet. Man stängde en släng 1968 pga vattenbrist när den befintliga källan sinade. 1972 hittade en man lämpligt kallad "Digger" en ny vattenkälla och man kunde öppna igen. I samband med öppningen passade man på att introducera egen golvmältning tillsammans med ett närliggande växthus som värmdes upp av spillvärme från produktionen. Mest änmärkningsvärt är att Glen Garioch nu släpps som single malt för första gången. Ditills hade man enbart producerat för blended-industrin, och gick i märken som Bells, VAT 69 m.m. 1982 blev Glen Garioch först i Skottland med att övergå till gaseldade pannor (vilka moderniteter!). 1984 tog japanska Suntory (som äger Yamazaki, Hakushu m.m) över destilleriet. Detta medförde att man gick från att producera rökig sprit, som man ditills gjort, till att producera rökfritt. Man slutade även med den egna golvmältningen 1994, och 1995 stängde man destilleriet igen. Här lade man ut destilleriet till försäljning men ingen ville ha det så man valde att öppna destilleriet igen 1997, och om jag inte minns fel så var det då man införde sin core-range. Det är en rätt kort och koncis range med deras NAS "Founders Reserve" och deras 12-åring. All whisky från Glen Garioch (erkänn, du uttalar det fortfarande Glen Gariåch i huvudet) är buteljerad på minst 48%, är okylfiltrerad och ofärgad, vem annan gör det liksom? Man har även släppt en 15-årig TRE-buteljering (som, i min not so humble opinion, kickar ass) samt lite andra limiterade utgåvor.
 
Glen Garioch är ett sånt där underbart destilleri som, likt tex Ben Nevis, lyckas göra bra whisky, trotts att det inte får den kärlek det förtjänar av sina ägare. Destilleri-karaktären är maffig med läder och vax och är nästan motsatsen till den eleganta (aka mesiga) Auchentoshan (som också ägs av Suntory). Jag tycker att Glen Garioch inte heller får den kärlek de förtjänar från kunderna. En av anledningarna kan vara att den ena kundgruppen är turister som köper Glen Garioch eftersom den har ett klassiskt gaeliskt namn, är förpackad i ett mossgrönt tartan-mönster och är väldigt snällt prissatt. Det blir en souvinir som ovana whiskydrickare har svårt att gilla eftersom den är så maffig och ruffig i karaktären. Samtidigt blir de förbisedda av mer erfarna whiskydrickare eftersom det är en billig souvinir-whisky som "icke-drickare" köper. Dock är det fina i kråksången att whiskyn, likt andra under-radarn destillerier (typ anCnoc, Glengalssaugh, Balblair m.fl) därför håller ett lågt pris och därmed blir väldigt prisvärda. Balblair har dock växt i populäritet och man valde att slopa sin gamla range (vintage-systemet) och ersätta det med en ny (vilket även gjordes med Glenrothes). I samband med relaunchen byte man design och höjde priserna avsevärt (samma sak hände med Glenrothes, Old Pulteney m.fl). Med denna prishöjning och ombranding i åtanke så passar jag på att njuta av Glen Garioch som det är just nu. Rätt som det är så övertas det av nya ägare som intalar sig att destilleriets namn är populärt nog att rebranda och chockhöja priserna. Samma sak gäller framför allt anCnoc vars range med bla, en 24yo för 1499kr är sjukt prisvärd!
 
Glen Garioch är ett av Skottlands älsta destillerier och förtjänar mer kärlek än det får, speciellt med tanke på deras buteljeringspolicy! De är whiskyvärldens Iacton "the Halfheard" Qruze (om någon är nördig nog att ha läst The Horus Heresy-serien).De är inte pretantiösa utan de gör sin grej, och de gör det bra. Much love!
 
***

Glen Garioch

0 Läs mer >>
***
 
Jag har inte särskillt stor erfarenhet av Glen Garioch. Tidigt i min whiskykarriär smakade jag deras 12yo men kände att den var lite för "buffig" och blev lite avskräckt. Sedan dess har jag smakat två olika buteljeringar från Adelphi och nu har jag även lagt vantarna på deras 15yo. 

Deras 15yo är inte en del av deras core range utan är buteljerad för travel retail. Det är lite synd, för detta är (spoiler alert) den bästa Glen Garioch som jag har smakat! Så fort jag smakade denna beställde jag två flaskor till skåpet.
  
Alla Glen Gariochs whiskys buteljeras på minst 48% (fan va fint gubbar!), är okylfiltrerade och ofärgade. Medan andra destillerier oftast buteljerar sina travel retail exklusives på 40%, ibland 46%, så drar Glen Garioch till med sexiga 53,7% här. Sen skadar det ju inte att den är enkelt men stiligt förpackad i en grov kartong med charmigt tartan på sidorna. Jag tackar och bockar!
 
 
Glen Garioch 15yo
Lagrad i Oloroso butts
53,7%
Travel Retail Exklusive
 
Doft: Holy fuck! Det luktar fint från början, men dominerande sherry. Men låt glaset stå i 5 minuter så blir doften massiv! Här har vi rödvinsmacererade björnbär, tydliga russin och körsbär. Över allt detta ligger ett räcke av jordigt läder och blöt sten. Efter lite tid kommer kraftigt earl gray-te. Detta är sexyness på hög nivå!
 
Smak: Egentligen hatar jag mig själv för att jag säger detta, men den har den typiska highlandkaraktären, en fyllig vaxighet och läder. Det kanske inte låter så mysigt men jag tänker verkligen på en nyvaxad läderkänga där det fortfarande sitter kvar mossa under. Björnbär doppade i fin mörk choklad. Eken kommer mot slutet och finishen är grön, bitter undervegitation med vaxig kakao.
 
Avslutningsvis: Vad kan jag säga? Här bjuder Glen Garioch på en otroligt fyllig och murrig höglandswhisky. Jag kan sitta en hel kväll och bara lukta på den! Det är helt klart en whisky att "sjunka ner i". Detta är definitionen av "fyllig" whisky. Det är rätt sjukt att den bara kostar ca 500kr (800kr om man vill betala andra för att fara och köpa den i tyskland). Hade denna kostat 1200kr per hade jag ändå köpt minst 2-3st. Från början tänke jag ge den VG++, men nu när jag, i skrivandets stund, sitter med ett glas så inser jag att jag inte kan ge den någon mindre än ett MVG! Fantastisk whisky, som påminner om Ben Nevis när den är som absolut bäst.
Förr såldes GlenDronach 15yo för en 500-lapp. Man skulle ha stockat upp medan man kunde.
Förr såldes Glengoyne 21yo för 750kr. Man skulle ha stockat upp medan man kunde.
Förr såldes 27-årig Balblair för under 1500kr. Man skulle ha stockat upp medan man kunde.
Förr såldes Yamazaki 18yo för 1200 spänn. Man skulle ha stockat upp medan man kunde.
Nu säljs Glen Garioch 15yo, en 100% sherrylagrad, naturligt buteljerad, karaktäristisk whisky, för 500kr. Dags att stocka upp!
Sexyness på högsta nivå!
 
MVG
***

Glen Garioch 15yo