0 Läs mer >>
***
 
Yoichi kommer alltid ha en liten reserverad plats i mitt hjärta. Långt tillbaka i begynnelsen, typ 2008 eller nått, så var Yoichi 10yo den första flaska single malt jag någonsin köpte.
 
Yoichi är Nikkas första destilleri. Det är beläget uppe på Hokkaido, dvs Japans nordligaste ö, där klimatet är likt Skottlands. Man kokar lätt rökig sprit i direkteldade pannor vilket ger en whisky som är mer robust än systerdestilleriet Miyagikyo´s lätta, fruktiga och sherrylagrade stil. Dock betyder "robust" inte samma sak i Japan som i Skottland, och spriten är oftast lika snäll som typ en Balblair (enligt mig). Nog för att "intensitet" inte är samma sak som "kvalitet", men den första framhäver ändå den andra. Ska man förenkla det så tenderar Yoichi att ha en torrare och mer maritim stil med en aning sälta och svag rökighet, medan Miyagikyo har lenare, blommigare och fruktigare karaktär. Om jag inte misstar mig lägger Yoichi i regel pengarna på bourbonfat medan Miyagikyo kör en blandning av bourbon och sherry (med lite mizunara om man har tur). Nikkas whisky har över lag lite mer "balls" (läs "alkoholhalt") än Suntorys Yamasaki och Hakushu, dvs 45% kontra 43%, vilket endå ger Nikkas whiskys lite mer kropp och pondus.
 
Den här NAS-buteljeringen ersatte hela Yoichis core range 2015, eftersom tillgången helt enkelt inte kunde tillgodose efterfrågan på äldre whisky. Den har nyligen (åter igen) landat på Systembolaget för 849kr flaskan, ett pris som inte riktigt kännts rättfärdigat i mina ögon. Dock såg jag denna, tillsammans med sin motsvarighet från Miyagikyo, som jag budade hem för totalt ca 900kr. Jag har knappt köpt japansk whisky de senaste 5 åren så det var väll kanske dags ändå. Det var inte föränn jag höll flaskorna i handen som jag kände mig riktigt förväntansfull ändå!
 
 
Yoichi NAS
45% abv
Officiell buteljering
 

Doft: Det här doftar ju riktigt jävla bra! Doften är len och förvånansvärt komplex. Första tanken är ”blommig” tills jag inser att så egentligen inte är fallet. Det finns gott om aromatiska, friska noter, tex tydligt citron- och lime-zest men även koriander. Något som för tankarna till en burk med Earl Gray te också. Under detta finns en fruktigare bas av gula äpplen, vattenmelon, vit persika och blandade örter. Efter ett par sniff kommer det mer rostat, aromatiskt trä fram tillsammans med en mild rök. Efter halva glaset dyker det upp mer honung samtidigt som frukten blir sötare. Fuck va najs!

 

Smak: Oj, alkoholen känns som mer än 45%. Första intrycket är att detta handlar om ung sprit, typ 5-8år. Munkänslan är på den lättare sidan av medel och är inte lika fruktig som doften. Här blir rökigheten lite tydligare men framför allt kommer en känsla av mineral och sälta tillsammans med torra tränoter. Whiskyn känns fortfarande aromatisk med citronzest och koriander, men kan knappast beskrivas som oljig och fruktig. Har ni någonsin käkat insaltade citroner? Det är ett supergott tillbehör till fisk och skaldjur, och det är just de där salta citronerna som dyker upp i huvudet varje gång jag tar en sipp av denna. Tyvärr försvinner den väldigt snabbt på finishen och lämnar bara kvar en sträv örtighet på tungan.

 

Avslutningsvis: Har ni någonsin suttit på en stenig strand med frisk vind så att stänket från vågorna träffar ansiktet? Ni sitter på en drivvedsstock som spolat upp av vågorna och öppnar upp foliepaketet som ni precis tagit ur askan. Däri ligger en helgrillad fisk som ångats tillsammans med citron och örter. Medans ni äter letar sig rökslingorna från den nästan helt utbrunna brasan sig fram tillsammans med doften från drivveden och havet… jag har aldrig gjort det där, men det är precis vad den här whiskyn försöker lura mig att jag gör!... eller ja, allt det där, förutom själva fisken då... detta luktar inte fisk. Det här är ruggigt bra för att vara ung(?) NAS-whisky och i ärlighetens namn har jag inte något problem med att betala 700 spänn för denna, iaf nån enstaka gång. Om jag ska se till att ha den här ståendes i skåpet på daglig basis så skulle den dock behöva gå ner till 500-lappen. Som vanligt när det kommer till japansk whisky, är doften den absolut bästa delen av upplevelsen. Det är spännande, det är välkomponerat och det är komplext, men det är även (som oftast med japansk whisky) väldigt elegant, om ni förstår vad jag menar. Detta är en fantastisk sommarwhisky, men man saknar fyllighet och munkänsla.

 

VG
***

Yoichi NAS

0 Läs mer >>
***
 
Jag tog en titt på mina tidigare blogginlägg och insåg att jag har pinsamt lite japansk whisky på bloggen!

Jag har alltid gillat Japan. De är i regel perfektionister i sina åtaganden och inget känns "halvfärdigt". Dessutom har Japan ett sinne för design och förpackning som få andra länder har. Designen andas oftast simpel elegans vare sig det är en whisky, en kimono, te eller ett par ätpinnar som packeteras. Trots detta kände jag mig skeptisk när jag insåg att Japan var en etablerad producent av whisky. Bilden av den skottska whiskyn från karga högländer och stormiga, torviga öar var så djupt rotad i mig att jag hade svårt att se hur den exotiska, ön på andra sidan globen i whiskysammanhang.
 
Tack vare min vän Wikipedia så insåg jag att Masataka Taketsuru inte bara hade ett brinnande intresse för whisky utan även hade studerat processen i Skottland. När han återvände till Japan var han med och grundade Suntorys första destilleri. Dock valde Taketsuru att gå sin egen väg och grundade Nikka (med destillerierna Yoichi och Miyagikyo) i norra Japan där klimatet var mer likt Skottland.
Nu flera år senare finns det inget tvivel om att Japan kan göra whisky, och jag har ännu inte hittat en dålig whisky från "den stigande solens land". Det är sant att den japanska whiskyindustrin har sina rötter i Skottland, men de har utvecklat sin egen produkt som skiljer sig från den skottska.
 
 
Yoichi 15yo
Officiell buteljering
45%
 
Doft: Yum! Doften är söt, fruktig och lite blommig. Näsan fylls av Zoo-tabletter, vanilj och ananas. Till en början bäddas allt in i en tydlig rök, som ebbar ut efter några minuter. Längst bak finns lite sötlakrits tillsammans med en diskret men trevlig jordighet. Whiskyn doftar betydligt mognare än 10-åringen.
 
Smak: Smaken liknar doften i många avseenden. Den är full av söt frukt men en aning rök som sticker lite på tungan. Jag hittar lite kust-noter. Möjligen tång. Paletten får mig att tänka på foliegrillad frunkt över öppen eld vid en strand. Smaken är fin men når inte samma höjder eller komplexitet som doften.
 
Avslutningsvis: Det här är en trevlig och intressant whisky, som definitivt överskridr 10-åringen. Den har blivit mjukare och mer komplex. En whisky som alla inbitna whiskydrickare borde prova medan den fortfarande finns att få tag på. För mig personligen så ger dock Miyagikyo 15yo mer valuta för pengarna.
 
VG
***

Yoichi 15yo