Miyagikyo NAS

***
 
Det har varit sparsamt med Miyagikyo på bloggen (och livet i stort, förvisso) och det finns väll en anledning för det.
 
Jag vill inte vara den som är fast i det förflutna, men det är lite svårt att bli exhalterad över japanska buteljeringar nu för tiden, iaf för oss som drack japanskt innan 2010. Jag minns när Miyagikyo 15yo kostade en tusenlapp och att den kändes dyr när den nådde 1400kr flaskan. 2015 ersattes hela deras core range av denna, Miyagikyo NAS. Den har precis landat på Systembolaget för 849kr och det är ruggigt mycket för ung, kylfiltrerad core range-whisky med färgämnen. 
 
På sätt och vis kommer japansk whisky alltid vara lite provocerande i mina ögon, iaf som kategori. Både Nikkas och Suntorys whiskys håller en förvånandsvärd kvalitet och komplexitet, även i låg ålder, men de saknar intensitet. Varje gång jag dricker Miyagikyo, Yoichi, Hakushu eller Yamasaki imponeras jag över smakprofilen, men frustreras över hur sanslöst mycket bättre de hade varit om de bara hade mer kropp. Det blir lite som att titta på ett riktigt vackert fotografi, där allt är lite ur fokus. De är en lite hjälpande putt från att bli fantastiska. 
 
Den lite för lätta kroppen, tillsammans med lite för höga priser gör att jag sällan köper japansk whisky längre. Dock lyckades jag buda hem Miyagikyo NAS tillsammans med Yoichi NAS för ca 900kr, och bättre än så lär det väll aldrig bli?
 
 
Miyagikyo NAS
45% abv
Officiell Buteljering
 

Doft: Direkt känner man av fruktig elegans. Det känns både fruktigt och blommigt med en frisk spritsighet (tänk doftversionen av syrlig). Här luktar det honung, vaniljkräm, sötare citrus, hallonsylt och sådana där rosa fruktkolorna från Maoam. En liten kryddighet i botten. När jag var liten brukade min pappa köpa en kaka från vårt lokala bageri. Det var en kardemummakaka, stor som en tårtbåtten, med ett lager vaniljkräm och smörkräm i mitten, och uppe på kakan låg glasyr med bitar av kanderat apelsinskal på. Den här doften påminner mig om den kakan, fast med extra tungt på de sötsyrliga citrusskalen. Elegant, fruktigt och riktigt snyggt.

 

Smak: Vanilj, honung och frukt. Lite åt godishållet. Kryddorna och maltigheten kommer efter 4-5 sekunder. Frukten är frisk och har en betoning på (så klart) söt citrus, hallonbåtar och syrligt melongodis. Kryddorna är väldigt försiktiga men finns där i form av mandellikör, torkad ingefära och mjölkchoklad. Finishen är tyvärr i tunnaste laget och domineras främst av gröna vindruvor.

 

Avslutningsvis: Jag har en liten förkärlek för Miyagikyo. Det är ju Yoichi´s elegantare och fruktigare lillebror, som inte får samma uppmärksamhet som storebror. När jag jämför NASarna nu så måste jag dock, till min egen förvåning, säga att Yoichin är den intressantaste av de två. Den ökända japanska elegansen blir alltför snäll i Miyagikyo och märks extra tydligt på munkänslan. Allt som allt så säger jag som med Yoichi; den är helt klart värd att lägga 700kr på, men om man ska ha den återkommande i skåpet behöver den ligga under 500-lappen för att vara värd det. Allt som allt god dricka. Perfekt sommarwhisky när man kanske inte vill ha så tunga grejjer. Gillar man Auchentoshan eller typ klassiska Glenmorangie så kommer detta verkligen att imponera. Bra, men inte så spännande.

 

VG
***

Kommentera här: