0 Läs mer >>
***
 
"När Symposions Thomas Kuuttanen besökte Isle of Arran för första gången fick han se att de hade rökiga sherryfat i lagerhusen. Då tände han på alla cylindrar. Han började direkt att tjata på destillerichef och exportchef om att skräddarsy en tungt rökig sherrybomb för Sverige, en Arran Extra Allt. En sådan whisky hade Arran aldrig kommit på tanken att buteljera och man kallade den skämtsamt för ”The Crazy Swede”. Whiskyn går alltjämt under det smeknamnet."
 
Så presenterar en av Sveriges största whiskytidningar sen här Whiskyn, vilket är synd. Det är synd eftersom det finns inget som gör mig så avtänd som sådant flamsigt PR-prat om hur "crazy" den här whiskyn är. Enligt historien så var Thomas där en mörk natt som var så stormig att färjorna ställdes in och Thomas blev fast på ön. Då fick han givetvis traska runt i lagerhusen och upptäkte de här helt galna faten och bara var tvungen att buteljera dem! Efter att ha hört den här storyn fick jag tillräckligt med avsmak för att vilja bojkotta whiskyn. Tack och lov påminde jag mig om att det är en maffig Arran för 549kr.... så jag köpte en flaska iaf. 
 
Whiskyn är ett exklusivt släpp för Sverige (genom importören Symposion) och ska, enligt utsago, buteljeras batchvis, 9500 för denna första batch. Whiskyn ska vara minst 7år och legat på Olorosofat. Jag gillade verkligen denna, men allt PR-dravel fick mig nästan att känna mig lite smutsig för att jag gillade den. Den är en del av Systembolagets fasta sortiment men jag köpte ändå 3 flaskor som jag gömde i whiskysamlingen, ifall kvaliten skulle sjunka eller priset gå upp i framtiden. Nåväl, du tvättar vi av oss den där kväljande PR-hinnan och kollar vad whiskyn faktiskt har att erbjuda...

 
 
Arran Sweden Exklusive
Heavily peated sherry casks
En av 9500 flaskor, 50%abv
Officiell buteljering
 

Doft: När flaskan var nyöppnad kände jag mest rök men inte så mycket torv. Nu när flaskan har fått banta lite så är det tvärt om (inte mig emot dock). Rökighet är absolut najs, men det är torven som har möjlighet att vara nyanserad och intressant. Jag hittar torkad röd frukt (röda äpplen speciellt), mäsk, multna höstlöv och apelsiner som är en eftermiddag från att få sina första mögelfläckar på skalet. Övermogen citrus över lag faktiskt. Doften har fokus på sherry-frukten, men genom en torvig lins.  Doften är len, utan någon som helst stickighet…. Jag hade nästan velat ha lite stick i näsan. Detta kommer tilltala sherrytorskarna mer än röksnortarna.

 

Smak: Mmmm, faktiskt en bra bit bättre än den redan trevliga doften. Smaken känns bastantare än doften faktiskt, lite mer attityd. Den till och med biter lite i tungan. Det är fortfarande sherryfrukten som står i centrum, men torven och, framför allt, röken blir tydligare av alkoholnaffset. Det är mycket som slåss om uppmärksamheten i början (körsbär, röda äpplen, dadlar, rök, kaffe m.m) men efter några sekunder ger den en mer tillrättalagd profil som släpper fram maltigheten, honung, och mandlar. Smaken för verkligen tankarna till sån där franska nougat med mandlar och körsbär i, men med en röktouch.

 

Avslutningsvis: Väldigt trevlig whisky! En perfekt vinterwhisky, och framför allt PRISVÄRD! Hög kvalitet på både sprit och fat. Sherryn får tyvärr röken att mojna av liiite för mycket, men det är ruggigt gott iaf. Den har stor sherry och tydlig rök, två saker som svenskarna gillar. Det var ett genidrag att buteljera denna på 50%, vilket ger mer kropp och bett till whiskyn. Detta är trots allt inte en whisky som man vill ska glida ner len som sammet. Visst klarar den att man skvätter i lite vatten, men den tjänar inte på det tycker jag. Det finns även en tydlig sötma som lyfter smaken och munkänslan ännu mer, men kommer inte uppskattas av alla gissar jag. Jag är en gottegris och jag gillar det som fan! För 549kr (typ 50 euro) så är detta en no-brainer. Det är ingen slump att denna valdes för den svenska marknaden. Om kommande buteljeringar håller denna klass kommer detta bli en whisky som årligen bunkras! Ett solsklart och starkt VG+ för min del men om priset skulle vara en del av ekvationen skulle detta vara ett solklart MVG. Det är möjligt att detta är bland det mest prisvärda som har gått i ett par skor…. Eller ja, som man kan köpa i Sverige iaf (jag kollar lustfyllt på dig Glen Garioch 15). Det är är inte crazy och galet, men det är riktigt god whisky, till ett huswhisky-pris. Fantastish!

 

VG+
***

Arran Sweden Exclusiv...

0 Läs mer >>
***
 
Vi fortsätter med Arrans core range. Nu är det ett par månader sedan jag recenserade Arran 10yo, som absolut gjorde bra ifrån sig. Faktum är att Arran 10yo nyligen vann OSWA´s (Online Scotch Whisky Awards)"Best Single Malt Scotch Whisky" OCH "Best Entry Level Single Malt". OSWA är en collaberation av WhiskyTubers (grundat av Roy på Aqvavitae och Ralfy) och baseras på whiskycomunityts röster, vilket gör dem till de utmärkelser jag tar på störst allvar.
Med så fina utmärkelser på Arrans 10yo kan man inte låta bli att bli ivrig på nästa steg i deras core range, 18-åringen.
 
Whiskyn är lagrad på både bourbonfat och sherryfat, även om färgen försöker kamouflera den som en sherrybomb. Jag tror att Arran har lyckats med något svårt med sin 18yo, nämligen att tilltala kunder med olika smak. Jag, om någon, kan representera team "sherrybombsälskare" och jag älskar de tydliga, men inte överväldigande, sherryinfluenserna. Roy på youtubekanalen "Aqvavitae" däremot, lovordade denna väldigt varmt och det är en man som älskardestillatdominerad whisky lagrad på refill bourbonbarrels mer än nått annat. Jag känner att Arran kan ha lyckats träffa det minimala gränsland där team bourbon och team sherry överlappar varandra.
 
 
 
Arran 18yo
Bourbon- och Sherry-fat
46% abv.
Officiell Buteljering
 

Doft: Mmmm. Doften är mjuk, fruktig och elegant, utan att vara tunn. Röda äpplen rullar fram i drivor och initialt får jag starka Glengoyne 21yo-vibbar av denna. Det finns en viss ekighet och fin kryddighet här också, men utan att bli sträv på något sätt. Lite ananas och fin marsipan kommer i vågor emellanåt. Efter en stund i glaset kommer mer vanilj fram tillsammans med Haribos söta kastanjer.

 

Smak: Smaken har en medelfyllig munkänsla. Den är fortfarande väldigt len och glider omkring som sammet på tungan. Söt och fruktig men frukten går lika mycket åt godishållet som färsk frukt. Likt doften är det huvudsakligen röda äpplen som dominerar, men det finns en riktigt trevlig not av söt lakrits (utan bitterheten) i bakgrunden.

 

Avslutningsvis: Arran 18yo är ett fantastiskt exempel på en elegant, mogen och harmonisk (bourbon- och) sherrylagring. Den är ingen sherrybomb utan håller en elegantare stil. Trots att den är både yngre och har bourbonfat, så kan jag inte dricka denna utan att jämföra med den gamla trotjänaren Glengoyne 21yo. Jag minns när Glengoyne 21yo kostade 799kr på Systembolaget. Nu kostar den 170£ på deras hemsida vilket är chockerande mycket. Arran säljer sin 18yo på sin hemsida för 70£ och jag vill argumentera för att Arran 18yo är bättre, och dessutom 100£ billigare!?! Så fort jag får en fast inkomst igen blir det till att stocka upp på denna... och jag stockar inte upp, men en eller ett par flaskor är väll kul att ha extra.Galet prisvärd jämfört med det mesta ute på marknaden, och som jag sa i ett tidigare inlägg; vi gillar Arran, det är bara en fråga om man vet det än eller inte.

 

VG+
***

Arran 18yo

0 Läs mer >>
***
Arran är ett destilleri som vi gillar... både det kungliga "vi" men även du, jag, dina kompisar och dina kusiners grannars husdjur etc. Det är bara en fråga om hurvida man vet att man gillar Arran eller inte. Arran är ett "nytt" destilleri, dvs nästan lika gammalt som en springchicken som jag själv. Det grudades i begynnelsen (1994) långt innan västvärlden hört talas om japansk whisky och Imperial  brände fortfarande sprit. Som namnet antyder ploppade destilleriet upp på ön Arran som ligger mellan Glasgow och Campbelltown. Destilleriet blev lite startskottet för vågen av nya destillerier som byggts i Skottland på den här sidan milleniumskiftet.
 
Arran ska ha cred för att allt de buteljerar är 46% (eller högre), okylfiltrerat och naturlig färg. (Nästan) Hela deras corerange är dessutom väldigt humant prissatt. Ganska nyligen (1,5-2år sedan?, jag orkar tametusan inte kolla upp detta), bytte hela Arrans portfölj utseende. Innan hade de otroligt generiska flaskor med ettiketter som bara Biltema skulle kalla sexiga. Nu har de nya ettiketter (förvisso inget man busvisslar åt heller, men de har blindskrift vilket känns fint på nått sätt) men det är de nya flaskorna som folk tenderar att snacka om. Vissa gillar att klaga på dem eftersom utformningen tar bort "glugget" (det kluckande ljudet) när man häller ur den. Personligen kunde jag inte bry mig mindre om glugget... jag älskar flaskorna. De är snygga, den lite kort-tjocka designen känns ruggigt bra i handen och den är framför allt unik för Arran. Stor tummen upp från mig!
Aja, det kommer mer Arran så jag kan fan-boya mer i de inläggen. Dags att smaka!
 
 
Arran 10yo
46% abv.
Officiell buteljering.

Doft: Medelfyllig doft med gula äpplen, lemon curd och en rund maltighet. Jag hittar lite vanilj men inte alltför mycket. Med tiden kommer lite lätt rostat mandelspån in också. Fin i sin enkelhet.

Smak: Liknar doften ganska mycket, men lite fylligare. Smakbilden har en rund maltig bas med framför allt lemon curd uppe på. Äpplena är lite mer tillbakadragna än i doften men vaniljen kommer fram mer. Eken bidrar med en viss pepprighet.

Avslutningsvis: Klockrent val för den som vill ha den klassiska bourbonfats-stilen men vill ha något fylligare än tex Glenfiddich eller Glenlivet. Den är riktigt trevlig faktiskt, speciellt för 499kr. För en nybörjare skulle denna knappast förnärma eller kännas för bråkig men den har inte de tydliga ”hook-flavours” som fångar, och newbees kan således behöva leta lite för att hitta nyanserna. Det är med andra ord whiskys som denna som newbees tänker på när de säger att "det smakar whisky". Jag är ju inte den första att skrika efter bourbonlagringar, men det är whiskys som denna som får mig att sakta börja få blodad tand även på dessa. Det här är inget märkvärdigt utan bara en fin, enkel och ärlig ”baswhisky” och en fin början på deras corerange. Som jag sa tidigare, den är fin i sin enkelhet, men det kommer roligare grejjer vidare i deras corerange.

VG-
***

Arran 10yo

0 Läs mer >>
***
 
Arran öppnade 1995 och har därmed inte producerat whisky i mer än ca 20år. Destilleriet ligger på Isle of Arran (som givetvis har givit destilleriet sitt namn) som ligger på Skottlands västkust. Ibland kan man hitta Arran hos de självständiga buteljerarna under sitt destillerinamn (som i det här fallet) och ibland går den under namnet "Lochranza" vilket är orten där destilleriet ligger. De producerar även en officiell rökt whisky som heter "Machrie Moor".
Utöver detta har destilleriet även gjort en Robert Burn´s Single Malt och en Robert Burn´s Blended Whisky som hyllning till Skottlands främste poet.
 
Jag har inte provat så mycket Arran som jag hade velat, men det jag har provat har imponerat. Jag är desutom delägare i ett Oloroso-fat som jag verkligen ser fram emot att prova, förhoppningsvis lagom till min 40-årsdag.
När jag kom över den här flaskan var jag tvungen att slå till. Den självständiga buteljeraren Adelphi har ett gott rykte om sig, vilket enligt mina erfarenheter är väl förtjänt. För ca 65euro var det inte mycket att snacka om.
 
 
Arran 13yo
Sherry cask #767
En av 286 flaskor, 54,1%
Exklusiv för Adelphi Club Denmark
 
Doft: Oj, väldigt mjuk och len. Här kommer plommon med syrliga körsbär och karamelliserat socker. Jag hittar en liiiiiten hint av stjärnanis och euctalyptus. Med tiden blir hallon-och-lakrits-skallar mer framträdande samt någon typ av fruktsirap. En god men nästan FÖR försiktig doft.

Smak:
Smaken börjar väldigt timid, men stegrar de första 3-4 sekunderna. Först kommer söta noter av varma röda äpplen. Hallon-och-lakrits-skallarna fråndoften dyker upp igen med tyngd på hallonen. En hint av punch, inlagda persikor och blandade vinegum. Liiite ek i bakgrunden.
 
Avslutningsvis: När jag såg färgen och öppnade flaskan så förväntade jag mig ett kraftfullt sherrymonster, men när jag doftade på den tänkte jag "var är whiskyn?". Efter att ha fått lufta ett par minuter började den vakna till liv. Det var dock inte förän jag druckit ca en tredjedel av flaskan som den hade öppnat upp sig till fullo. Denna är väldigt len och påminner mer om en Glengoyne (i början mer som en Auchentoshan) än någon Arran jag tidigare smakat. En bit mörk choklad (72-75%) plockar fram de allra bästa sidorna hos denna, och lockar fram lite marsipan och biggaroer. Detta kan vara den "blygaste" malten jag provat och kommer förmodligen inte att förnärma någon.
 
G+
***

Arran #767

0 Läs mer >>
***

Våren börjar smyga in så helgen bjöd på grillpremiär, och när det grillas behövs det whisky!
Malten för i afton har jag fått från herr Ryberg som jag träffat via vår whiskygrupp. Karln har bevisat att han har bra smak när det kommer till whisky så det kändes säkert att denna Arran 18 år skulle sätta guldkant på grillpremiären.
 
Det är alltså en myndig Arran som har mognat i en sherry hogshead och sedan buteljerats av Whiskybroker.
Whiskybroker är en liten buteljerare som startades av Martin Armstrong och senare anslöt sig även hans fru till företaget. Martin har jobbat på Bladnoch sedan många år men jobbar nu huvudsakligen med att köpa, sälja och buteljera whiskyfat. Personligen anser jag att Whiskybroker har bättre priser än någon annan buteljerare och det beror inte på bristande kvalitét. På deras hemsida kan man köpa hela fat eller delar av fat samt enskillda flaskor med whisky. Rekomenderas!
 
 
Arran 18yo
Refill Sherry Hogshead #551
51,1%
Buteljerad för Whiskybroker
 
Doft: Jag möts av en väldigt krämig doft, full av honung och vanilj, Tätt efter kommer vit choklad som för tankarna till vit toblerone. Med lite tid i glaset kommer fruktigare toner fram (tex, kiwi). Ganska "försiktig" doft.
 
Smak: En sherryexplosion i munnen som tillsammans med alkoholhettan ger ett mycket intensivare intryck än va doften antydde! En substantiell smak av torkade fikon och aprikoser tillsammans med kanel och (tro det eller ej) rosépeppar. Avslutas med cognacsinlagda päron. Mums!
 
Avslutningsvis: Denna är fin! Doften är riktigt fin men saknar kropp. Smaken är dock full och intensiv. Sherryn bidrar mest med vita (och lite exotiska) frukter istället för de mer typiska dadlar, russin och julkaka, vilket är trevligt. Den tål dock inte vatten så bra utan drunknar förvånandsvärt lätt. För mycket vatten ger en nästan tvålig not i doften. Allt som allt så gillar jag den här whiskyn skarpt och hade gärna införskaffat en egen flaska.
 
VG
***

Arran #551