***
Arran är ett destilleri som vi gillar... både det kungliga "vi" men även du, jag, dina kompisar och dina kusiners grannars husdjur etc. Det är bara en fråga om hurvida man vet att man gillar Arran eller inte. Arran är ett "nytt" destilleri, dvs nästan lika gammalt som en springchicken som jag själv. Det grudades i begynnelsen (1994) långt innan västvärlden hört talas om japansk whisky och Imperial brände fortfarande sprit. Som namnet antyder ploppade destilleriet upp på ön Arran som ligger mellan Glasgow och Campbelltown. Destilleriet blev lite startskottet för vågen av nya destillerier som byggts i Skottland på den här sidan milleniumskiftet.
Arran ska ha cred för att allt de buteljerar är 46% (eller högre), okylfiltrerat och naturlig färg. (Nästan) Hela deras corerange är dessutom väldigt humant prissatt. Ganska nyligen (1,5-2år sedan?, jag orkar tametusan inte kolla upp detta), bytte hela Arrans portfölj utseende. Innan hade de otroligt generiska flaskor med ettiketter som bara Biltema skulle kalla sexiga. Nu har de nya ettiketter (förvisso inget man busvisslar åt heller, men de har blindskrift vilket känns fint på nått sätt) men det är de nya flaskorna som folk tenderar att snacka om. Vissa gillar att klaga på dem eftersom utformningen tar bort "glugget" (det kluckande ljudet) när man häller ur den. Personligen kunde jag inte bry mig mindre om glugget... jag älskar flaskorna. De är snygga, den lite kort-tjocka designen känns ruggigt bra i handen och den är framför allt unik för Arran. Stor tummen upp från mig!
Aja, det kommer mer Arran så jag kan fan-boya mer i de inläggen. Dags att smaka!
Arran 10yo
46% abv.
Officiell buteljering.
Doft: Medelfyllig doft med gula äpplen, lemon curd och en rund maltighet. Jag hittar lite vanilj men inte alltför mycket. Med tiden kommer lite lätt rostat mandelspån in också. Fin i sin enkelhet.
Smak: Liknar doften ganska mycket, men lite fylligare. Smakbilden har en rund maltig bas med framför allt lemon curd uppe på. Äpplena är lite mer tillbakadragna än i doften men vaniljen kommer fram mer. Eken bidrar med en viss pepprighet.
Avslutningsvis: Klockrent val för den som vill ha den klassiska bourbonfats-stilen men vill ha något fylligare än tex Glenfiddich eller Glenlivet. Den är riktigt trevlig faktiskt, speciellt för 499kr. För en nybörjare skulle denna knappast förnärma eller kännas för bråkig men den har inte de tydliga ”hook-flavours” som fångar, och newbees kan således behöva leta lite för att hitta nyanserna. Det är med andra ord whiskys som denna som newbees tänker på när de säger att "det smakar whisky". Jag är ju inte den första att skrika efter bourbonlagringar, men det är whiskys som denna som får mig att sakta börja få blodad tand även på dessa. Det här är inget märkvärdigt utan bara en fin, enkel och ärlig ”baswhisky” och en fin början på deras corerange. Som jag sa tidigare, den är fin i sin enkelhet, men det kommer roligare grejjer vidare i deras corerange.
VG-
***
