1 Läs mer >>
***
 
För er som har koll på High Coast så ser ni att detta är en batch från innan rebrandingen.
För er som inte är insatta; förra året designade HC om sina flaskor från 70cl-flaskor med vita etiketter till 50cl-flaskor med färgade ettiketter. Whiskyforumen fylldes snabbt med inlägg om hur man, i samband med rebrandingen till mindre flaskor, även passade på att höja literpriset. Kort därefter kom en tsunami av bilder på forumen där användare visade hur de, med låda på låda, hade bunkrat upp med den gamla 70cl-buteljeringen av Älv, Timmer, Berg och Hav innan den helt försvunnit från butikerna. Ska jag vara ärlig så passade jag på att köpa den här flaskan medan den fanns som 70cl, även om en flaska knappast kan räknas som hoarding.
 
Om det är nått High Coast ska ha en eloge för så är det 1; deras orubbliga övertygelse att whisky ska buteljeras på >46%, ofärgad och utan kylfiltrering, samt 2; deras uppsjö av information som får även den mest vetgiriga nörden att rodna. Deras hemsida erbjuder allt man vill, och inte vill, veta om varje buteljering, så allt man vill veta om Älv hittar man här. De skriver alltid ut ett batchnummer på flaskorna, så om någon undrar så är detta batch 5.
 
Älv är en av fyra buteljeringar i deras origins-serie, och representerar destilleriets orökta, eleganta karaktär i bourbonfat. Till höger om "Älv" på ettiketten står orden "Delicate Vanilla", så jag förväntar mig helt enkelt en lätt, elegant malt med mycket vanilj och fruktiga bourboninslag.
 

High Coast Älv
1st Fill Bourbon Casks
46%, Batch 05
Officiell buteljering

Doft: Den är lätt, mjuk och vaniljdominerad. Den har absolut en len fruktighet också, främst dominerad av päronpastiller, litchi och vita druvor. Den blir nästan lite vinös. Oftast hittar jag en torr, kalkig not som påminner mig om de tidiga släppen från Mackmyra. Trots detta så är det ändå en trevlig doft. Ibland, men absolut inte alltid, kommer wasabinoter fram i doften, vilket känns absurt.

 

Smak: Oj, den är lätt i smaken, lite för lätt för min smak. Det är vaniljen som dominerar här med. Päronpastillerna gömmer sig (för långt) i bakgrunden och det finns en nästan kalkig känsla till spriten. Mer än så hittar jag inte riktigt. Den smakar ungt, vaniljigt och kalkigt. På sina bästa dagar finns en antydan till marsipan. Hade jag smakat denna blint hade jag gissat att det var en ung grainwhisky.

 

Avslutningsvis: Lättheten gör att den känns tunn. Det smakar som att nån har blandat riktigt ren alkohol i friskt vatten och sedan snålat med smakessänserna som skulle i. Den smakar clean och har inga off-notes alls, men den är så snäll att den blir mjäkig och karaktärslös. Doften når VG-nivå vissa dagar, men smaken är nog tametusan på IG-nivå. Det är tack vare doften denna lyckas skrapa ihop till ett godkänt i min bok. Den hamnar tyvärr på en nivå mellan Mackmyras MACK och Brukswhisky. Orden "Delicate Vanilla" beskriver whiskyn väldigt rättvist, även om den känns mer åt vanilin än vanilj. Denna skulle nog funka utmärkt i lätta, fräscha drinkar (faktum är att den är som gjord att skvätta i en kopp jasminete) men för mig, är den för mjäkig för att sitta och sippa på.
Jag är tyvärr varken övertygad eller imponerad av denna.

G-
***

High Coast Älv

0 Läs mer >>
***
 
High Coast Destilleri har gjort en origins-serie med fyra buteljeringar; Hav, Timmer, Älv och slutligen Berg. Berg har fått nästan uteslutande beröm och tycks vara den mest uppskattade i serien. Faktum är att den blev så lovordad att jag var tvungen att köpa en flaska (700ml för 549kr ska man väll inte klaga över), trotts att High Coast inte riktigt har imponerat på mig hittills. Jag har inget emot dem, jag önskar dem all framgång, men whiskyn har helt enkelt inte riktigt fallit mig i smaken än.
 
Oavsett vad man tycker om whiskyn så ska de ha en enorm eloge för den otroligt detaljerade informationen de delar om sina buteljeringar på sin hemsida! Den är tametusan tillräckligt detaljerad för att man ska kunna destillera sin egen! Detta tycker jag är ett klart föredömme för alla andra. Just den här buteljeringen är lagrad 1st fill bourbon-fat för att sedan avslutas på följande PX-fat:
99 st 55-liters PX-fat (66,9%) 6,61 år
3 st 200-liters PX-fat (7,3%) 6,31 år
7 st 250-liters PX-fat (21,3%) 5,93 år
3 st 120-liters PX-fat (4,5%) 5,57 år
 
Whiskyn är ofärgad och icke kylfiltrerad och har en väldigt Hunter Laing-isch abv (50%). Det här ser ju aldeles lysande ut i mina ögon.
 
 
High Coast Berg
PX-finished
1 av 13 000 flaskor, 50% abv
Officiell buteljering
 
Doft: Det första som möter näsan är söt jästfällning (typ en unken brödighet). Den behöver lufta ett tag. Så småningom kommer mandelmassa, brunt socker, och mäsktunna. Inte så fruktig som man hade kunnat tro. Grunden för tankarna till majssprit med honung och en hint av lakrits. Lite torkade fikon och turkish delight.
 
Smak: Väldigt len... man kan inte tro att den är 50%. Helt ok munkänsla. Den smakar ungt. Det är tråkigt att ständigt säga detta om svensk whisky men "det bådar gott för framtiden". Brunt socker, en hel del honung och rabarberkompott. Lite kanel och peppar. Märkligt men den känns nästan bourbon-esk.
 
Avslutningsvis: Jag har förstått att det inte är så många som kommer hålla med mig om den här. Medan andra skrockar förtjust över elegansen och de fylliga torkade frukterna så tycker jag att frukten lyser lite med sin frånvaro. Det smakar brunt socker och ekkryddor, vilket iofs inte behöver vara fel. Jag ser framför mig hur man tagit en Glengoyne Teapot Dram, destillerat den en gång till, varpå man slängt ner den i en jäsktunna igen innan man spätt den till 50% och buteljerat den.... detta måste väll ses som en komplemang och en förolämpning på samma gång?
Det här är inte dåligt, ganska intressant faktiskt, men inte vad jag hade hoppats på. För 549kr är det dock inget att bråka om. Om du är den som går och äter "snuttarna" (ändbitarna) av degen när nån bakar bullar så kommer du gilla detta. Söt, kryddig och lite charmigt jästig. Jupp... bullsnutts-whisky it is!
 
G+
***

High Coast Berg

1 Läs mer >>
***
 
Som de flesta (men inte alla) vet så har destilleriet Box på höga kusten fått byta namn pga juridiska despyter med Buteljeraren Compass Box, eftersom de menade att namnet var för likt. Således heter destilleriet på höga kusten numera "High Coast Destillery" (ingen som vrickade fantasinerven där inte). Dock buteljerades denna innan namnbytet så den är fortfarande en Box.

Bland svenska destillerier så hamnar Box... jag menar HCD lite mitt emellan i mina ögon. Smögen är, enligt mig, Sveriges vägvisare i det oändliga whiskyträsket. Mackmyra däremot kanske är den experimentiella gruppmedlemmen som är på tok för intresserad av att testa olika saker i träsket för att ta sig framåt. Sen har vi HCD, destilleriet som går och spelar Pokémon Go. Ibland går man rätt och ibland fastnar man med stöveln i dyn. Min poäng är att Box är, enligt min erfarenhet, lite överskattade. De får lite för stora klappar på axeln när det blir bra, och lite för lite kritik när det inte blir bra.

Detta är en privatbuteljering med Urban Brundells namn på ettiketten. Rökiga sherrylagringar kan vara lite si och så. Ibland döljer röken sherryfatet och ibland blir den nedtryckt av fatet och ger en ofräsch, inrökt karaktär. Denna är på 45ppm (antal fenoler per miljon, det närmaste sättet att kunna mäta rökighet) då den borde spela i Ardbegs liga.
 
 
Box: Urban Brundell 4,8yo
Privat Fat, Oloroso
45ppm, 60,6%
 
Doft: Aj fan! Här har vi rök, svavel och något medicinskt (på det dåliga sättet). Om någon sa att detta var en rökt Kaski så hade jag trott dem. Jag känner nått som genast för tankarna till fiskbullar, lite sjögräs och längst bak hittar jag något som en gång i tiden hade kunnat vara ett bra sherryfat. Lite vatten plockar fram frukt och jäst, vilket höjer doftens betyg från ett WTF till ett IG.

Smak: Hmmm.... Smaken är bättre än doften, men inte bra. Jag hittar ganska sur sherry, vinäger, något som påminner om trevlig sherry men som har blivit förvridet. Brända tändstickor och blyerts-hyvlingar. Röken är tydlig men inbakade i svavel. Vatten sköljer bort lite av surheten men tändstickorna blir tydligare. Den är lite trevligare än Kaski, tack vare avsaknaden av antibiotika, men landar fortfarande på samma betyg.

Avslutningsvis: Vilken besvikelse! Jag hade hoppast på en ung, kraftig och rökig sherrybomb. Tyvärr var detta mindre Lediag 10yo och mer någon som har fimpat i ett glas med gammalt surt rödvin. Bottennapp helt enkelt.
 
WTF
***

Box: Urban Brundell