WhiskyWombat

 

För er som har koll på High Coast så ser ni att detta är en batch från innan rebrandingen.

För er som inte är insatta; förra året designade HC om sina flaskor från 70cl-flaskor med vita etiketter till 50cl-flaskor med färgade ettiketter. Whiskyforumen fylldes snabbt med inlägg om hur man, i samband med rebrandingen till mindre flaskor, även passade på att höja literpriset. Kort därefter kom en tsunami av bilder på forumen där användare visade hur de, med låda på låda, hade bunkrat upp med den gamla 70cl-buteljeringen av Älv, Timmer, Berg och Hav innan den helt försvunnit från butikerna. Ska jag vara ärlig så passade jag på att köpa den här flaskan medan den fanns som 70cl, även om en flaska knappast kan räknas som hoarding.

 

Om det är nått High Coast ska ha en eloge för så är det 1; deras orubbliga övertygelse att whisky ska buteljeras på >46%, ofärgad och utan kylfiltrering, samt 2; deras uppsjö av information som får även den mest vetgiriga nörden att rodna. Deras hemsida erbjuder allt man vill, och inte vill, veta om varje buteljering, så allt man vill veta om Älv hittar man här. De skriver alltid ut ett batchnummer på flaskorna, så om någon undrar så är detta batch 5.

 

Älv är en av fyra buteljeringar i deras origins-serie, och representerar destilleriets orökta, eleganta karaktär i bourbonfat. Till höger om "Älv" på ettiketten står orden "Delicate Vanilla", så jag förväntar mig helt enkelt en lätt, elegant malt med mycket vanilj och fruktiga bourboninslag.

 

High Coast Älv
1st Fill Bourbon Casks
46%, Batch 05
Officiell buteljering

Doft: Den är lätt, mjuk och vaniljdominerad. Den har absolut en len fruktighet också, främst dominerad av päronpastiller, litchi och vita druvor. Den blir nästan lite vinös. Oftast hittar jag en torr, kalkig not som påminner mig om de tidiga släppen från Mackmyra. Trots detta så är det ändå en trevlig doft. Ibland, men absolut inte alltid, kommer wasabinoter fram i doften, vilket känns absurt.

 

Smak: Oj, den är lätt i smaken, lite för lätt för min smak. Det är vaniljen som dominerar här med. Päronpastillerna gömmer sig (för långt) i bakgrunden och det finns en nästan kalkig känsla till spriten. Mer än så hittar jag inte riktigt. Den smakar ungt, vaniljigt och kalkigt. På sina bästa dagar finns en antydan till marsipan. Hade jag smakat denna blint hade jag gissat att det var en ung grainwhisky.

 

Avslutningsvis: Lättheten gör att den känns tunn. Det smakar som att nån har blandat riktigt ren alkohol i friskt vatten och sedan snålat med smakessänserna som skulle i. Den smakar clean och har inga off-notes alls, men den är så snäll att den blir mjäkig och karaktärslös. Doften når VG-nivå vissa dagar, men smaken är nog tametusan på IG-nivå. Det är tack vare doften denna lyckas skrapa ihop till ett godkänt i min bok. Den hamnar tyvärr på en nivå mellan Mackmyras MACK och Brukswhisky. Orden "Delicate Vanilla" beskriver whiskyn väldigt rättvist, även om den känns mer åt vanilin än vanilj. Denna skulle nog funka utmärkt i lätta, fräscha drinkar (faktum är att den är som gjord att skvätta i en kopp jasminete) men för mig, är den för mjäkig för att sitta och sippa på.
Jag är tyvärr varken övertygad eller imponerad av denna.

G-
***