0 Läs mer >>
***
 
Förra sommaren for jag och en vän med motorcycklarna till Skottland. På hemvägen stannade vi till (på önskemål från mig) vid det pitoreska Aberlour. Mitt mål var att få med mig en flaska eller två av deras hand-filled. Tyvärr hade de, till min stora besvikelse, för tillfället inget fat att buteljera ifrån. Däremot hade de en destilleri-exklusiv buteljering, blandad av två sherryfat. Personalen på deras visitorcenter viste inte säkert vilken typ av sherryfat som använts men sä att båda var first-fill, vilket lät underbart i mina öron (färgen var minst lika underbar för ögonen).
Det första jag gjorde när jag kom hem till Umeå igen var att slå på lite Bohren & Der Club of Gore, sjunka ner i chesterfieldsoffan och rycka folien på denna!

På ettiketten står tydligt att whiskyn är okylfiltrerad och cask strength. Däremot står det ingenting om hurvida den är färgad eller inte. Personalen informerade mig om att det var ofärgad whisky från first-fill fat, men jag hade uppskattat om det stod på ettiketten. Whiskyn är Destillerad den 2a juli 1999 och buteljerad den 25e maj 2017, vilket gör den ca en månad från 18år gammal.
Med tanke på att det internationella priset på Aberlour A'bunadh nu ligger precis under tusenlappen (ligger fortfarande på dryga 600kr på Systembolaget) så ligger denna i samma prisklass. Jag betalade £90 för denna, men denna håller betydligt högre kvalitét.
 
 
Aberlour 17yo
Sherry Butts 4868+4886
Flaska 270/594, 52,8%
Destillery Exklusiv
 
Doft: Harmonisk! Om en Aberlour A'bunadh är ett fyrverkeri så är detta ett norrken. Riktigt vackert, bara mer harmonisk. Det är ingen tvekan om att det är sherry det handlar om. Direkt så känner jag rominlagda björnbär, färska hallon och nachipäron. Sakta men säkert kommer chokladtäckta russin med mild cappuccino och tydlig kardemumma. Alla nyanser byter lungt av varandra och turas om att visa sig.

Smak: Mmmm, smaken är len och förolämpar inte någonstans. Nu är det nachipäronen som är rominlagda. Smaken är mörkare än doften och bär huvudsakligen med sig julkryddor, chokladdoppade kaffebönor och fin balsamico. På slutet får jag nästan lite memma pudrad med ingefära. Detta är inte en tung, klibbigt söt whisky utan håller sig elegant kryddig.

Avslutningsvis: Det står ingenstans vilken (eller vilka) typ av sherryfat som har använts, men jag skulle gissa att åtmindstånde ett av dem var Oloroso. Elegant och kryddig som känns några år äldre än vad den är. Den bästa Aberlour jag smakat hitills. Besvikelsen över att inte få någon hand-filled försvann snabbt när jag smakade denna. Om denna vore en låt skulle den vara "A Gallant Gentleman" av We Lost the Sea (prova dem tillsammans!). Verkligen en whisky att försvinna i!
VG+
***

Aberlour #4868 + #488...

0 Läs mer >>
***
 
Dags för min första Ledaig på bloggen.
Jag har inte särskillt stor erfarenhet av Ledaig, men den erfarenheten jag har, har varit bra.

Som vissa av er redan vet så är inte Ledaig ett destilleri utan det är rökt Tobermory. Tobermory destilleri ligger i samhället med samma namn på norra toppen av Isle of Mull, rakt väster utanför Oban. Tobermory är ett lite mer obskyrt destilleri som inte får samma uppmärksamhet som majoriteten av de andra destillerierna, och som vi vet så tenderar de flesta att automatiskt vända sig till Islay när det gäller rökig whisky. Mina erfarenheter av Ledaig säger dock att Tobermory kan göra lika rökiga käftsmällar som vilket Islay-destilleri som helst.

Whiskyn är buteljerad av den självständiga buteljeraren "Single Malts of Scotland" (inte att blanda ihop med buteljeraren "Malts of Scotland"). Tacksamt nog är whiskyn både ofärjad och okylfiltrerad samt buteljerad på cask strength. 11 år kan tyckas lite men då ska man hålla i åtanke att rökigheten i whisky mattas av med tiden, så röken borde helt klart vara alive and kickin´. Om färgen är någon indikation så så den hunnit ta åt sig ordentligt med influenser från Sherryfatet. Detta har potential att vara en rejäl smakbomb.
 
 
Ledaig 11yo
Sherry Butt #900162
En av 646 flaskor, 56,4%
Single Malts of Scotland
 
Doft: Först kommer en puff av brännt gummi, men inget riktigt besvärande. Det försvinner efter lite luft och fram kommer fantastisk fallfrukt och höstbrasor! Jag hittar riktigt övermogna äpplen och plommon brevid en eld där man bränner halvfuktig drivved och gamla höstlöv. Efter en stund känns det som att någon har tagit fram en ljutjärnspanna och gör en tart tatin (fast med aprikoser) över elden. Maffig rök men även kraftiga sherrynoter. Fint balanserat.
Detta är maffigt. Detta är fantastiskt!

Smak: Lika kraftfull men balanserad som doften. En liten bit av brännt gummi har letat sig in. Smaken är söt med en fin stickighet som kommer från så väl röken som alkoholen. Jag hittar rostat rågbröd med pumpakärnor och russin i, och bitter apelsinmarmelad på. Till detta har vi grillade dadlar där kanterna nästan blivit lite brända, tillsammans med sältan från havet. Allt detta serveras brevid en höstbrasa där fuktiga höstlöv ger en maffig, jordig rök.

Avslutningsvis: WOW! Den är oljig och fyllig, söt och rökig. Detta är typexemplet på vad jag vill ha som värmande höstwhisky. Fantastiskt fin. På Whiskybase har den ganska svala 77 poäng och flera pratar om svavelnoter. Personligen uppfattar jag inga svavelnoter över huvud taget. Denna är fantastisk och för under tusenlappen är det ingen fråga om den är värd pengarna. Tyvärr propagerade jag kraftigt för denna i min whiskygrupp online och när jag skulle beställa två flaskor till var den slutsåld.
Detta är verkligen vad jag vill att alla rökiga sherrybomber ska vara, och det är lätt att känna romantiken i denna!

MVG-
***

Ledaig #900162