Ledaig #900162

***
 
Dags för min första Ledaig på bloggen.
Jag har inte särskillt stor erfarenhet av Ledaig, men den erfarenheten jag har, har varit bra.

Som vissa av er redan vet så är inte Ledaig ett destilleri utan det är rökt Tobermory. Tobermory destilleri ligger i samhället med samma namn på norra toppen av Isle of Mull, rakt väster utanför Oban. Tobermory är ett lite mer obskyrt destilleri som inte får samma uppmärksamhet som majoriteten av de andra destillerierna, och som vi vet så tenderar de flesta att automatiskt vända sig till Islay när det gäller rökig whisky. Mina erfarenheter av Ledaig säger dock att Tobermory kan göra lika rökiga käftsmällar som vilket Islay-destilleri som helst.

Whiskyn är buteljerad av den självständiga buteljeraren "Single Malts of Scotland" (inte att blanda ihop med buteljeraren "Malts of Scotland"). Tacksamt nog är whiskyn både ofärjad och okylfiltrerad samt buteljerad på cask strength. 11 år kan tyckas lite men då ska man hålla i åtanke att rökigheten i whisky mattas av med tiden, så röken borde helt klart vara alive and kickin´. Om färgen är någon indikation så så den hunnit ta åt sig ordentligt med influenser från Sherryfatet. Detta har potential att vara en rejäl smakbomb.
 
 
Ledaig 11yo
Sherry Butt #900162
En av 646 flaskor, 56,4%
Single Malts of Scotland
 
Doft: Först kommer en puff av brännt gummi, men inget riktigt besvärande. Det försvinner efter lite luft och fram kommer fantastisk fallfrukt och höstbrasor! Jag hittar riktigt övermogna äpplen och plommon brevid en eld där man bränner halvfuktig drivved och gamla höstlöv. Efter en stund känns det som att någon har tagit fram en ljutjärnspanna och gör en tart tatin (fast med aprikoser) över elden. Maffig rök men även kraftiga sherrynoter. Fint balanserat.
Detta är maffigt. Detta är fantastiskt!

Smak:
Lika kraftfull men balanserad som doften. En liten bit av brännt gummi har letat sig in. Smaken är söt med en fin stickighet som kommer från så väl röken som alkoholen. Jag hittar rostat rågbröd med pumpakärnor och russin i, och bitter apelsinmarmelad på. Till detta har vi grillade dadlar där kanterna nästan blivit lite brända, tillsammans med sältan från havet. Allt detta serveras brevid en höstbrasa där fuktiga höstlöv ger en maffig, jordig rök.

Avslutningsvis:
WOW! Den är oljig och fyllig, söt och rökig. Detta är typexemplet på vad jag vill ha som värmande höstwhisky. Fantastiskt fin. På Whiskybase har den ganska svala 77 poäng och flera pratar om svavelnoter. Personligen uppfattar jag inga svavelnoter över huvud taget. Denna är fantastisk och för under tusenlappen är det ingen fråga om den är värd pengarna. Tyvärr propagerade jag kraftigt för denna i min whiskygrupp online och när jag skulle beställa två flaskor till var den slutsåld.
Detta är verkligen vad jag vill att alla rökiga sherrybomber ska vara, och det är lätt att känna romantiken i denna!

MVG-
***

Kommentera här: