0 Läs mer >>
***
 
Yes allihop, ikväll är det privatbuteljerad Springbank som gäller.
För mig är detta en väldigt trevlig buteljering. Till att börja med är den lagrad i ett "fresh" sherry cask på enbart 100 liter. Litet fat betyder större exponering av trä kontra mängden sprit. Det står inte på ettiketten hurvida det är naturlig färg eller okylfiltrerad men jag vill minnas att det gäller för alla Springbanks whiskys. Springbank är även ett relativt litet destilleri och inget stort industriellt komplex och buteljeringen sker direkt på destilleriet. Den sista anledningen är att det är en privatbuteljering. Det är alltså en privatperson som har köpt ett fat av destilleriet och fått whiskyn buteljerad för privat bruk. Dessa flaskor finns alltså inte att köpa i butik. Jag blir lätt exalterad över sådanna obskyra buteljeringar. Det kan vara tämligen oimponerande men det kan även vara fantastiskt!
 
 
Springbank
2000-2010
Fresh Sherry Cask #594
En av 107 flaskor, 43,3%
Privatbuteljering
 
Doft: Mmmm, en tjock och oljig doft. Först kommer en ödmjuk rökpuff och lite läder. Nog är detta en Springbank alltid. Efter ett par sniffar kommer björnbärsmarmelad och muskot till förgrunden. Röken kommer tillbaka och minglar mer efter en stund, men nu i form av brännt krut. Lite vatten tar fram tydlig vanilj och hallon. Den blir mer "marmeladig" med tiden. Vatten lockar in lite lakrits i röken.

Smak:
Även här tjock och oljig i sann Campbeltown-anda. Här har vi blåbärssoppa och varmt läder. Smaken har en härligt "murrig" känsla till sig. Röken är inte lika uppenbar som i doften utan kommer i form av starkt bryggt gunpowder-te. Längst bak hittar jag lite gurkmeja. Vatten gör den fruktigare med hallon, men även tunnare. Personligen föredrar jag den neat.
 
Avslutningsvis:  Wow. Första gången jag såg en flaska Dalmore (15yo) med den djupa färgen, det silvriga hjorthuvudet och den mossgröna kartongen, så var det precis såhär jag förväntade mig att den skulle smaka. Den är tjock, och oljig som Campbeltown-whiskys brukar vara. Och den ger känslan av eftermiddags-te (socones med björnbärsmarmelad och gunpowder-te) i en charmig gammal läderfotölj som är inrökt av år av piprökande. Murrig och mysig. Den hade måttade (men inte massiva) sherryinfluenser och ungefär lika mycket rök. Ingen rökbomb, ingen sherrybomb, men bara fint balanserad.
 
VG
***

Springbank #594

0 Läs mer >>
***
 
Utav alla Springbank jag har smakat, har jag en liten extra varm plats i hjärtat för denna. Jag smakade den för första gången under mitt första besök på "The Albanach" i Edingburgh. Jag gick in på måfå i jakten på frukost en tidig söndagmorgon. Efter lite toast med scrambled eggs och rökt lax så bestämde jag mig för att, i sann svensk-på-semester-anda, ta en whisky, och jag blev kär direkt.
 
Springbank har ett väldigt gott rykte om sig i whiskynörds-kretsar. Till att börja med är det ett litet, familjeägt destilleri. De gör alla steg i proicessen på destilleriet. En varierande mängd av kornet de använder är lokalproducerad, de mältar kornet i destilleriet (ist för att köpa industrimältat korn), destillerar, lagrar och buteljerar på plats vilket gör dem till ett "old school-destilleri". De sköter allt på relativt liten skala och på "det gamla hedliga sättet" vilket gett dem ett genomgående (och välförtjänt) gott rykte hos konsumenterna.
 
Detta är en del av Springbanks följetång av fatexperiment och är lagrad i "claret wood". Claret är det brittiska namnet för rött Bordeaux-vin, och mycket mer än så vet jag egentligen inte.

Jag vill berömma Springbank för deras design. I mina ögon är flaskorna väldigt fina men det är framför allt ettiketten som imponerar. De är enkla men tydliga. Här kan man tydligt se vilket datum whiskyn är destillerad och buteljerad, hur många flaskor som släpptes men framför allt lagringstiden! De visar tydligt att whiskyn är lagrad 12år, varav 9 år spenderades i refill bourbon barrels och 3 år i fresh claret casks.
 
 
Springbank 12yo
9years bourbon + 3years claret
En av 9360 flaskor. 54,4%
Officiell buteljering

Doft:
Den fylliga, maffiga karaktären som jag tenderar att hitta i alla Springbank. Det är svårt att beskriva, men det luktar Campeltown. Jag får genast svarta druvor och violer. Detta blandas med relativt tydligt sågspån och tallbark. Längst bak gömmer sig en svag rök, och jag måste så tillbaka upprepade gånger för att vara säker på att den faktiskt är där. Doften är riktigt mjuk och harmonisk och man vill inte riktigt sluta lukta på den. Vatten rundar av doften med lite vanilj och gör den nästan lite parfymig. Helt klart en fantastisk doft!

Smak:
Whiskyn har en medelstor kropp. Ganska len men alkoholen sticker precis lagom för att den inte ska vara mjäkig. Smaken är full av gammeldagsa violpastiller, blåbärssylt och friska fikon. Kanske lite vinegummi också. Tallbarken gömmer sig längst bak men är inte alls så tydlig som i doften. Röken är helt borta. Några droppar vatten lyfter fram blåbärssylten tillsammans med lite vaniljkräm.

Avslutningsvis:
Ooooh, detta är bra! Den är väldigt len och harmonisk, och lär inte förarga många. Trotts detta är den inte mjäkig. Den är blommig utan avv bli sliskigt parfymig. Jag gillar detta starkt! Doften förtjänar ett MVG men smaken ligger och balanserar på gränsen. Detta är en malt som är tillräckligt snäll för att nybörjaren ska gilla den men man behöver lite erfarenhet under bältet för att kunna uppskatta den till fullo. Detta är gruvligt gott helt enkelt!
 
VG++
***

Springbank Claret Woo...