WhiskyWombat

 

Yes allihop, ikväll är det privatbuteljerad Springbank som gäller.

För mig är detta en väldigt trevlig buteljering. Till att börja med är den lagrad i ett "fresh" sherry cask på enbart 100 liter. Litet fat betyder större exponering av trä kontra mängden sprit. Det står inte på ettiketten hurvida det är naturlig färg eller okylfiltrerad men jag vill minnas att det gäller för alla Springbanks whiskys. Springbank är även ett relativt litet destilleri och inget stort industriellt komplex och buteljeringen sker direkt på destilleriet. Den sista anledningen är att det är en privatbuteljering. Det är alltså en privatperson som har köpt ett fat av destilleriet och fått whiskyn buteljerad för privat bruk. Dessa flaskor finns alltså inte att köpa i butik. Jag blir lätt exalterad över sådanna obskyra buteljeringar. Det kan vara tämligen oimponerande men det kan även vara fantastiskt!

 

 

Doft: Mmmm, en tjock och oljig doft. Först kommer en ödmjuk rökpuff och lite läder. Nog är detta en Springbank alltid. Efter ett par sniffar kommer björnbärsmarmelad och muskot till förgrunden. Röken kommer tillbaka och minglar mer efter en stund, men nu i form av brännt krut. Lite vatten tar fram tydlig vanilj och hallon. Den blir mer "marmeladig" med tiden. Vatten lockar in lite lakrits i röken.

Smak: Även här tjock och oljig i sann Campbeltown-anda. Här har vi blåbärssoppa och varmt läder. Smaken har en härligt "murrig" känsla till sig. Röken är inte lika uppenbar som i doften utan kommer i form av starkt bryggt gunpowder-te. Längst bak hittar jag lite gurkmeja. Vatten gör den fruktigare med hallon, men även tunnare. Personligen föredrar jag den neat.

 

Avslutningsvis:  Wow. Första gången jag såg en flaska Dalmore (15yo) med den djupa färgen, det silvriga hjorthuvudet och den mossgröna kartongen, så var det precis såhär jag förväntade mig att den skulle smaka. Den är tjock, och oljig som Campbeltown-whiskys brukar vara. Och den ger känslan av eftermiddags-te (socones med björnbärsmarmelad och gunpowder-te) i en charmig gammal läderfotölj som är inrökt av år av piprökande. Murrig och mysig. Den hade måttade (men inte massiva) sherryinfluenser och ungefär lika mycket rök. Ingen rökbomb, ingen sherrybomb, men bara fint balanserad.