0 Läs mer >>
***
 
Redan innan jag öppnade den här flaskan visste jag att det var en whisky för särskillda tillfällen.
Jag köpte denna från Master of Malt, samtidigt som #586, #587 och #590. Samma pris, samma presentation och samma stil. Dessa single casks har blivit lite av ett benchmark som jag jämför alla andra Ben Nevis med. Som jag är säker på att jag skrev någonstans, så borde jag ändra betyget till MVG på de två ovanstående buteljeringarna.
 
I höstas satte jag mig i bilen och påbörjade min en vecka långa one-man-roadtrip till Lofoten i Norge, en resa som jag längtat i flera år efter att göra. Givetvis krävdes en speciell resewhisky och det var uppenbart från början att denna whisky skulle göra resan rättvisa.
Detta är som sagt en av fyra single casks som släpptes 2014, och jag har inte haft chansen att köpa några fler officiella single casks från destilleriet sedan dess. Jag anser att Nikka, som äger Ben Nevis, skulle göra sig själva och destilleriet en tjänst om de släppte fler single casks. Det faktum att jag köpte mina flaskor för under 1000kr, samma flaskor som idag går på 3-4000kr, visar ju att det finns ett intresse för den typen av buteljeringar. Man kanske inte behöver pumpa ut single casks i samma omfattning som GlenDronach gjorde, men å andra sidan hjälpte den taktiken GlenDronach att bli en kultwhisky. Ibland sitter jag och önskar att Billy Walker ska strosa iväg och köpa Ben Nevis och höja destilleriet till den status som det är kapabelt till. Men än så länge får jag nöja mig med att jaga självständiga buteljeringar och muttra över Nikkas neglekt av destilleriet.
 
Nåväl, just ikväll är jag glad att jag fortfarande har lite kvar av den här flaskan att skvalpa runt i glaset. Det är väll bara att blunda och njuta :)
 
 
Ben Nevis 15yo
Single Sherry Butt #596
Flaska 379/589, 56,1%abv.
Officiell buteljering
 
Doft: Det första som når näsan är det där mossiga lädret i en jordkällare. Den där underbara skitigheten som Ben Nevis har blir så jävla bra med sherry! När man sniffar lite mer kommer snabbt fler saker fram bakom det skitiga lädret. Jag hittar maffiga sherrynoter med björnbärsmarmelad, russin, mörk choklad, timjan och träolja. Den har en riktigt syltig och marmeladig fruktighet som blandas med jordiga, mossiga, nästan nötiga toner. Nog för att whiskyn har kryddiga noter men den är mer örtig än kryddig. Kombinationen av rosmarin, timjan, läder och till och med lite kåda för tankarna till en skäggolja jag har. Till och med fänkål letar sig in i doften vissa dagar. Doften är riktigt maffig och full av karaktär. Jag kan sitta och försvinna i den här doften hur länge som helst…
 
Smak: …men juste, man kan smaka på whisky också. Den är ganska het och stökig på tungan, iaf när man sitter hemma i vardagsrummet. När jag satt utanför Fredvang (bilden nedan) så var den dock perfekt. Fruktigheten från sherryn kommer fram lite mer, även om mossigheten och lädret fortfarande är tydlig. Syltig frukt, precis som på doften, med björnbärsmarmelad, russin, rosmarin och mörk choklad. Det finns en charmig nötighet här som påminner om valnötter och nougat. Ju mer smaklökarna vänjer sig, desto mer kommer blåbärssylt fram tillsammans med vanilj.
 
Avslutningsvis: Den där Ben Nevis-skitigheten är sjukt tydlig här, och det är tack vare den som den här whiskyn går från ”jävlig god” till ”fenomenal”. Jag skulle kunna skriva ner en hel föreläsning om wabi sabi här, men det får ni kolla på Youtube eller nått. Grejjen är att den där skogiga skitigheten blir som en fin patina i whiskyn, en imperfektion som ger perfektion till helheten och gör den unik. Det finns en förvånande komplexitet i whiskyn, speciellt i doften. Den förändras mellan sipparna, där jordigt läder, fruktmarmelad och örtig kåda hela tiden turas om att stå i centrum. Att sitta själv i skymningen på Lofoten och sippa på denna till tonerna av ”Encounters at the End of the World” var fantastiskt! En underbar kombo av syn-doft-hörsel- och smak-intryck helt enkelt! Den här whiskyn är unik. Den är en single cask, med egen karaktär, från ett destilleri som redan är fullt av rustik charm och karaktär. Det är sådana här whiskys som visar varför single casks är så fint. Det här fatet gav en unik whisky och när den är borta så är den borta, vilket gör att jag uppskattar den mer medan jag har den. För att sammanfatta det lagom flummigt och filosofiskt; detta är wabi sabi i ett glas.
 
 
MVG
***

Ben Nevis #596

1 Läs mer >>
***
 
Det är höst och Sverige är som bäst, så varför inte tuffa vidare med ännu en Smögen?
 
Som ni märkt från tidigare inlägg så gillar jag verkligen Smögen, men jag vill även påpeka att jag inte är den enda. Smögen får överlag riktigt fina omdömmen även utomlands och jag har aldrig sett en Smögen få en dålig recenssion. En väl ansedd recensent, Mr Serge Valentin, har överöst Smögen med beröm och har till och med kallat Smögen för ett av "the greatest distilleries of the world, nothing less" och "Europes Chichibu", vilket även fler har gjort, vilket jag ser som otroligt fint beröm!
Som svensk whiskyenusiast kan man inte känna annat än stolthet, oavsett vad man personligen tycker om smaken.
 
Den här buteljeringen har legat 8år på first fill sauternes barriques av fransk ek. Jag älskar sauternes, vilket är ett ädelrötat dessertvin från södra Frankrike, och jag anser att det borde användas betydligt mer för whiskylagring. Just den här buteljeringen har jag stora förväntningar på. Jag har sett mycket skrivet om denna där den har blivit hyllad (av många) som den bästa Smögen som (ditills) buteljerats. Jag gillar egentligen inte att höra sådanna kommentarer om en whisky innan jag hunnit smaka den eftersom det ökar risken att den inte lever upp till hypen. En annan anledning att jag lätt blir väldigt försiktig med flaskan. Som ni ser på bilden är flaskan oöppnad. Jag har alltså recenserat denna från samples för att slippa öppna min enda flaska.
 

Smögen 8yo
First Fill Sauternes Barriques
57,8%abv, en av 1628 flaskor
Officiell Buteljering

 

Doft: Jomen nog doftar detta fint alltid! Röken och torven finns där men släpper ändå fram de söta frukterna. Kanderade apelsinskal och aprikosmarmelad blandas med brynt smör och en krämighet som påminner om bakade mejerier, kanske cheesecake? Jag får någonting som jag känner igen från en av mina parfymer, typ ceder. Givetvis en del vanilj också. Vatten lyfter sötman till nya höjder sauternfaten hoppar verkligen fram! Nu finns det fullt av gul, boken frukt, där gula plommon har majoritet.

 

Smak: Oj, första sippen går alkoholen och röken verkligen till attack på tungan. Andra sippen går bättre. Sauterninfluenserna blir helt klart tydligare här.Tydlig sötma, honung, färska apelsinskal rivna över en tarte tatin av gula plommon. Av någon anledning känns inte torven lika maritim som den brukar utan känns mer åt multna höstlövhållet (som jag älskar så mycket). Vatten gör frukten tydligare men framför allt plockar den fram noguat och rostade hasselnötter.

 

Avslutningsvis: Helt jävla underbar whisky! Både doft och smak är fyllig och den känns krämig liksom.  Det märks att detta är whisky för entusiaster. Vatten får verkligen whiskyn att sträcka på sig och visa fatkaraktären mer. Smaken blir bättre men doften blir verkligen fantastisk! Sauternes är något jag verkligen skulle vilja se mer av i whiskyvärlden. Detta är fantastiskt god whisky men sauternfaten tillsammans med Smögens destillat bildar verkligen något som känns spännande och speciellt. Jag är verkligen imponerad över detta och kan inte komma på varför denna inte förtjänar ett MVG! Jag håller absolut med om att denna är den bästa Smögen (som jag smakat) hittills!

Ibland beskriver folk hur de kan koppla whiskys till olika minnen och detta tar mig verkligen tillbaka till barndommen! Inte för att jag gick och åt tarte tatin med kanderade apelsinskal då, men vi hade både äppelträd och plommonträd när jag växte upp. På hösten gick mina föräldrar och krattade ihop lönnlöven som fallit och brände dem i vårt trädgårdsland. Jag gillade att hoppa i lövhögarna, där det dessutom kunde ligga lite bokna plommon eller äpplen. Den här whiskyn tar mig tillbaka till att vara fem år och stirra upp i en grå oktoberhimmel från en fuktig lövhög.
Shit va gött...

MVG
***

Smögen 8yo Sauternes

0 Läs mer >>
***
Tormore är ett av de där obskyra destillerierna och jag tror att jag smakat 2-3 stycken allt som allt. Den förra (och enda) Tormore jag recenserade på bloggen gjorde dock jävligt bra ifrån sig! Den här buteljeringen kommer från Malts of Scotland, vilket varslar om en buteljering fullproppad med smak. Jag köpte denna på en rekomendation från en kille som visste att jag gillar sherrybomber. Han skickade mig helt enkelt en länk till denna och sa "köp den.... du kommer inte ångra dig". Det var 2013 (tror jag) och sen fick den stå lite bortglömd längst bak i skåpet.
Skit samma egentligen, jag köpte den, jag har den,  jag glömde den.... nu provar jag den.
 
 
 
Tormore 1988 (24yo)
Sherry Butt #MoS 12043
Flaska 233 av 524, 55,4%
Malts of Scotland
 
Doft: Mmmm, tjock och mörk sherry! Här luktar det söta dadlar och murrig möbelpolish. Det hela varvas med banankaka, honung och en gnutta mörk rom. Vatten tar fram mer ek och lite bärigare noter i stil med drottningsylt och lite blyga citrusnoter. Detta doftar superfint, men jag föredrar nog utan vatten.
 
Smak: Den har en oljig munkänsla. Smaken är över lag lik doften med en mogen sherrykaraktär. Vi snackar dadlar, fikon och fruktkaka med kryddor som kardemumma och en nypa muskot. Det hela avrundas med en fin mocha-ton. Vatten lättar upp munkänslan betydligt vilket är synd. Även här föredrar jag den utan vatten. Finishen har nästan en umami-känsla över sig.
 
Avslutningsvis: Jajamensan här har vi nått imponerande! Tormore fortsätter att hålla ribban högt. Fantastiskt fin, lagom sofistikerad whisky åt det riktigt sherrytunga hållet. Åldern har gett den en fin komplexitet utan skottkärran med tanniner som ibland kommer hos tex GlenDronach i den här åldern. Den simmar inte superbra så vattnet gör den inga tjänster. Minns att jag köpte denna på Systembolaget för ca 1800kr för ett antal år sedan, vilket är ruggigt värt det, nu med facit i hand. Det är precis att denna når MVG-status! Ogillar man sherrylagringar lär detta var ett IG.
Sherrybomb av rang med andra ord!
 
MVG-
***

Tormore MoS12043

0 Läs mer >>
***
 
Tormore är knappast känt för sin prestigefyllda single malt.... ja de är inte kända alls faktiskt.
Tormore är ett destilleri som går under radarn hos många. Destilleriet ligger i Speyside, och ser ruggigt charmigt ut. Trotts detta så har inte destilleriet något visitor-center. Fast vad jag vet så har inte destilleriet så många fans som kan bli besvikna över detta. Toremore producerar nämligen främst maltwhisky till blend-industrin och hvad jag är medveten om så har den endast en14yo och en 16yo som officiell core range (båda görs i liten skala). Jag kan inte säga att jag hört strålande saker om dem heller.
Ibland hittar man Tormore hos de självständiga buteljerarna, oftast som >20yo.
 
Jag såg den här flaskan för ett par år sedan, ca 1700kr på Systembolaget. Jag tyckte att beskrivningen lät trevlig och den hade fått hyffsade betyg på Whiskybase m.m, så jag bokade två flaskor på en gång ifall de skulle sälja slut snabbt (29yo för 1700kr, okylfiltrerad, ofärgad och 50% abv, kom igen lixom). Tji fick jag när de fanns kvar i lager 8-9 månader efter släpp.
Man blev ju lite fundersam. Vet alla andra nått som inte jag vet? Osar den svavel? Smakar Tormore skit rent allmänt? Ja vad visste jag lixom ( O_o).
 
 
Tormore 28yo
Sherry Butt #HL14481
En av 106 flaskor, 50%abv.
Old Malt Cask från Hunter Laing
 
Doft: Men vafan? Det här luktar ju underbart! Bakade röda äpplen, körsbär och smöriga mazariner! Den börjar lätt och elegant men efter 15min i glaset har den hunnit stäcka på benen och blir betydligt större. Marascino-likör, gamla mahogny-möbler, julkryddor (där kanelen sticker ut mest). Den håller en fin balans mellan kryddor och fruktighet och toppas av men en riktigt trevlig rancio (typ som en fin balsamico). Det är så att man blir kär!
 
Smak: Smaken är annorlunda men nästan lika fin! Den är mer potent än doften varslade om. De bakade röda äpplena dominerar, bitter appelsinmarmelad, earl gray, vaxiga valnötter och mandlar blir tydliga mot slutet. En väldigt len munkänsla, men fortfarande fyllig och oljig.
 
Avslutningsvis: Ett ypperligt exempel på en gammal vällagrad single malt. Det känns lite som en maffigare och kryddigare Glen Grant #7646. I en head-to-head tror jag faktiskt att Tormore skulle vinna. Jag är sjukt nöjd att jag köpte två flaskor, hade den fortfarande funnits i lager hade jag köpt två till! Min första Tormore hitills, och den sätter ribban ruggigt högt! Känns som att jag måste jaga rätt på deras core range nu. 16yo har fått Glen Garioch-presentation, dvs okylfiltrerad, naturlig färg och buteljerad på 48%, så nått rätt gör de ju. Nåväl denna är amazing stuff. Köp den om ni ser den!
 
MVG-
***

Tormore #14481

0 Läs mer >>
***
 
Ja innan ni skriker "demensgubbe" och viftar med viktigpetter-fingret, jag VET att bloggen heter WHISKY Wombat. Jag är även fullt medveten om att cognac inte är whisky.... men jag tänkte att nån gång ibland framöver så kan jag väll få slänga in nån annan dryck också? Det finns så djävulskt mycket gott och vissa grejjer förtjänar lite uppmärksamhet, även om de inte är whiskys.
 
Som en sann Ralfy-wannabe måste jag erkänna att jag inte endast dricker whisky, utan ibland gluttar man ju över på Armangac, Rom, Calvados, eller som i detta fall Cognac. Oftast mår man ju lite illa när man ser alla fejkfärjade, kylfiltrerade, franska flaskor med 40% på etiketten.... inget naturligt där inte. I det här fallet är det de eminenta gubbarna (Robin och säkert nån mer) på Blackadder som lagt vantarna på ett cognacsfat, vilket innebär en så naturlig buteljering man kan få utan att jästfällningen hänger med.
 
 
En dag satt jag och fönstershoppade på Clydesdale och bläddrade genom Blackadder Raw Cask-sektionen. Jag kände mig väll rik eller nått för jag såg den här flaskan mitt bland all whisky och tänkte "ska man ge fransoserna en chans till? Om cognac någonsin kommer vara bra så är den tamefan från Blackadder". Jag beställde en flaska och så fort jag ryckte korken och smakade så sprang jag iväg till datorn och beställde en till. 
 
Inte för att det syns på bilden, men färgen är mörk som en redig lårkaka från Edson Barboza (eller som en mörk GlenDronach en dem som inte snackar UFC) och ettiketten har den där härliga färgen som jag kallar "fuktskadad1800-tals bibel". Ruggigt ståtlig presentation som är som gjord för att stå brevid en gammal chesterfieldfotölj.
 
Detta är en Grand Champange Cognac från regionen med samma namn, dvs den centrala regionen i champagne där de mest högklassiga cognacerna kommer från (sägs det iaf, jag har inte undersökt saken själv). Som vanligt svävar det runt lite fatsegment i flaskan för att understryka hur nonchalant ofiltrerad den är.
 
Cognac Brugerolle
1993-2014
Fat CB 2
Flaska 71/134, 57,3% ABV.
Blackadder Raw Cask
 
Doft: Mmmmmmm.....MMMMMMMMMM!!!! Riktigt saftiga bigarråer marinerade i mörk rom. Sega dadlar rullade i kanel, nejlika och spån av mörk choklad. Kryddorna byggs vidare med aromatisk kryddtobak och insidan av en gammal cigarrlåda. Vatten tar fram mer syltig frukt och något jag vill kalla oud (men vad vet jag). Många nyanser av kryddor men frukterna är minst lika påtagliga.
 
Smak: Biggaråerna och rommen hänger med från doften, dock är smaken kryddigare än doften. Torr kanel och vaxiga valnötter blandat med fin marsipan. Även kanderade apelsinskal doppade i mörk choklad. Tobaken ligger i bakgrunden. Vatten gör den fruktigare, djupare och mer nyanserad. Det plockar även fram lite pistage, speciellt på finishen.
 
Avslutningsvis: Voine voine, de undersålde verkligen denna på etiketten. Denna kostade mig ca 1650kr, vilket ger mig lite dåligt samvete... det känns som att jag rånat Blackadder. Den är så mörk, djup och nyanserad. Sexy stuff och fantastisk variation till ett glas whisky. Om jag var tvungen att välja mellan en GlenDronach #38 och denna så skulle jag vara sjukt nöjd oavsett! Bevisligen tillräckligt bra för att få mig att avvika från ämnet på bloggen! Ger mig lust att köpa en chesterfieldfotölj och monokel för att kompletera upplevelsen...
 
MVG+
***

Cognac Brugerolle CB2

0 Läs mer >>
***
 
Jag har inte särskillt stor erfarenhet av Glen Garioch. Tidigt i min whiskykarriär smakade jag deras 12yo men kände att den var lite för "buffig" och blev lite avskräckt. Sedan dess har jag smakat två olika buteljeringar från Adelphi och nu har jag även lagt vantarna på deras 15yo. 

Deras 15yo är inte en del av deras core range utan är buteljerad för travel retail. Det är lite synd, för detta är (spoiler alert) den bästa Glen Garioch som jag har smakat! Så fort jag smakade denna beställde jag två flaskor till skåpet.
  
Alla Glen Gariochs whiskys buteljeras på minst 48% (fan va fint gubbar!), är okylfiltrerade och ofärgade. Medan andra destillerier oftast buteljerar sina travel retail exklusives på 40%, ibland 46%, så drar Glen Garioch till med sexiga 53,7% här. Sen skadar det ju inte att den är enkelt men stiligt förpackad i en grov kartong med charmigt tartan på sidorna. Jag tackar och bockar!
 
 
Glen Garioch 15yo
Lagrad i Oloroso butts
53,7%
Travel Retail Exklusive
 
Doft: Holy fuck! Det luktar fint från början, men dominerande sherry. Men låt glaset stå i 5 minuter så blir doften massiv! Här har vi rödvinsmacererade björnbär, tydliga russin och körsbär. Över allt detta ligger ett räcke av jordigt läder och blöt sten. Efter lite tid kommer kraftigt earl gray-te. Detta är sexyness på hög nivå!
 
Smak: Egentligen hatar jag mig själv för att jag säger detta, men den har den typiska highlandkaraktären, en fyllig vaxighet och läder. Det kanske inte låter så mysigt men jag tänker verkligen på en nyvaxad läderkänga där det fortfarande sitter kvar mossa under. Björnbär doppade i fin mörk choklad. Eken kommer mot slutet och finishen är grön, bitter undervegitation med vaxig kakao.
 
Avslutningsvis: Vad kan jag säga? Här bjuder Glen Garioch på en otroligt fyllig och murrig höglandswhisky. Jag kan sitta en hel kväll och bara lukta på den! Det är helt klart en whisky att "sjunka ner i". Detta är definitionen av "fyllig" whisky. Det är rätt sjukt att den bara kostar ca 500kr (800kr om man vill betala andra för att fara och köpa den i tyskland). Hade denna kostat 1200kr per hade jag ändå köpt minst 2-3st. Från början tänke jag ge den VG++, men nu när jag, i skrivandets stund, sitter med ett glas så inser jag att jag inte kan ge den någon mindre än ett MVG! Fantastisk whisky, som påminner om Ben Nevis när den är som absolut bäst.
Förr såldes GlenDronach 15yo för en 500-lapp. Man skulle ha stockat upp medan man kunde.
Förr såldes Glengoyne 21yo för 750kr. Man skulle ha stockat upp medan man kunde.
Förr såldes 27-årig Balblair för under 1500kr. Man skulle ha stockat upp medan man kunde.
Förr såldes Yamazaki 18yo för 1200 spänn. Man skulle ha stockat upp medan man kunde.
Nu säljs Glen Garioch 15yo, en 100% sherrylagrad, naturligt buteljerad, karaktäristisk whisky, för 500kr. Dags att stocka upp!
Sexyness på högsta nivå!
 
MVG
***

Glen Garioch 15yo

0 Läs mer >>
***
 
Den norrländska hösten ligger som ett gulrött täcke över Umeå, så inget kan väll passa bättre än en maffig, värmande GlenDronach Single Cask i kylan?
Den här buteljeringen är inte mindre än 24år gammal och buteljerades i september 2017. Den är från det poppulära året 1993, vilket har visat sig vara ett väldigt bra år för Glendronach. Den är dock inte från 15e januari, som mina absoluta favoriter.
Detta är en buteljering exklusiv för Abbey Whisky´s 10-års jubileum, och som vi vet så har Abbey Whisky gjort väldigt fina val tidigare (se GlenDronach #3400). Denna fick en väldigt stor hype runt sig när den kom och var den första av flertalet 24-åringar som släpptes exklusivt för diverse försäljare.
De två aspekterna som fångade mitt öga snabbt var den ovanligt höga alkoholhalten (speciellt för en 24-åring) på 60.6% ABV, samt den mörka färgen, där man inte ens kan se igenom flaskan. Allt gav intrycket att denna kommer vara MAFFIG!
Som vanligt stör jag mig lite på att ettiketten endast säger "Sherry Butt" vilket i mina öron låter som att man har flyttat whiskyn mellan olika typer av fat (förmodligen PX och Oloroso).
Whiskyn buteljerades efter att GlenDronachs nya master blender Rachel Barrie började sin inskolning men det är fortfarande Billy Walker´s signatur på flaskan.

 
GlenDronach 20yo
Sherry Butt #652
Flaska 511/544, 60,6%
Buteljerad för Abbey Whisky
 
Doft: Mmmm, doften är väldigt mörk, djup och nyanserad. Den har framför allt kryddiga noter med frukten i bakgrunden. Jag hittar massor av mörk choklad, espresso, nejlika, rostade mandlar och kanderade valnötter. Undertill hittar vi fikonmarmelad, romrussin och möbelpolish. Vatten får doften att öppna sig medan den framhäver fikonmarmeladen och chokladen samt plockar fram dadlar. Här händer det väldigt mycket och man får valuta för pengarna bara på doften.
 
Smak: Oooph, väldigt stickigoch het. Den bedövar tungan och man skymtar lite sherrykryddor. Den här behöver verkligen tid att luftas!
Efter tid och lite vatten har den blivit betydligt lugnare och lenare. Nu känns den oljig och behaglig. Jag hittar aprikosmarmelad, russin, svarta druvoroch komplex balsamico. Ganska snabbt kommer sträva, ekiga kryddor med choklad och valnötter. Även lite kanderade apelsinskal och starkt Earl Grey. Vatten gör den dessutom sötare. Det behövs dock inte mycket vatten för att den ska öppna sig mycket.
 
Avslutningsvis: Som jag hoppades så är denna väldigt fin. När jag öppnade flaskan tyckte jag att den var för het och tanninerna var för sträva (betyget var inte högre än G). GlenDronachs blir nödvändigtvis bättre med åren och jag upplever att deras sweetspot tyck ligga kring 19-21år. Men vartefter nivån i flaskan gick ner och man gav den tid och lite vatten så slappnade den av och har nu hoppat upp till MVG-nivå. Som väntat så är det fatet/faten som sköter snacket och destillerikaraktären har blivit överrumplad. Jag är medveten om att det inte faller alla i smaken och jag förstår varför vissa stör sig på det. Men i slutändan så smakar detta väldigt gott, och det skall reflekteras i betydet.
Vintervärmare deluxe!
 
MVG-
***

GlenDronach #652

0 Läs mer >>
***
 
Dags för min första Ledaig på bloggen.
Jag har inte särskillt stor erfarenhet av Ledaig, men den erfarenheten jag har, har varit bra.

Som vissa av er redan vet så är inte Ledaig ett destilleri utan det är rökt Tobermory. Tobermory destilleri ligger i samhället med samma namn på norra toppen av Isle of Mull, rakt väster utanför Oban. Tobermory är ett lite mer obskyrt destilleri som inte får samma uppmärksamhet som majoriteten av de andra destillerierna, och som vi vet så tenderar de flesta att automatiskt vända sig till Islay när det gäller rökig whisky. Mina erfarenheter av Ledaig säger dock att Tobermory kan göra lika rökiga käftsmällar som vilket Islay-destilleri som helst.

Whiskyn är buteljerad av den självständiga buteljeraren "Single Malts of Scotland" (inte att blanda ihop med buteljeraren "Malts of Scotland"). Tacksamt nog är whiskyn både ofärjad och okylfiltrerad samt buteljerad på cask strength. 11 år kan tyckas lite men då ska man hålla i åtanke att rökigheten i whisky mattas av med tiden, så röken borde helt klart vara alive and kickin´. Om färgen är någon indikation så så den hunnit ta åt sig ordentligt med influenser från Sherryfatet. Detta har potential att vara en rejäl smakbomb.
 
 
Ledaig 11yo
Sherry Butt #900162
En av 646 flaskor, 56,4%
Single Malts of Scotland
 
Doft: Först kommer en puff av brännt gummi, men inget riktigt besvärande. Det försvinner efter lite luft och fram kommer fantastisk fallfrukt och höstbrasor! Jag hittar riktigt övermogna äpplen och plommon brevid en eld där man bränner halvfuktig drivved och gamla höstlöv. Efter en stund känns det som att någon har tagit fram en ljutjärnspanna och gör en tart tatin (fast med aprikoser) över elden. Maffig rök men även kraftiga sherrynoter. Fint balanserat.
Detta är maffigt. Detta är fantastiskt!

Smak: Lika kraftfull men balanserad som doften. En liten bit av brännt gummi har letat sig in. Smaken är söt med en fin stickighet som kommer från så väl röken som alkoholen. Jag hittar rostat rågbröd med pumpakärnor och russin i, och bitter apelsinmarmelad på. Till detta har vi grillade dadlar där kanterna nästan blivit lite brända, tillsammans med sältan från havet. Allt detta serveras brevid en höstbrasa där fuktiga höstlöv ger en maffig, jordig rök.

Avslutningsvis: WOW! Den är oljig och fyllig, söt och rökig. Detta är typexemplet på vad jag vill ha som värmande höstwhisky. Fantastiskt fin. På Whiskybase har den ganska svala 77 poäng och flera pratar om svavelnoter. Personligen uppfattar jag inga svavelnoter över huvud taget. Denna är fantastisk och för under tusenlappen är det ingen fråga om den är värd pengarna. Tyvärr propagerade jag kraftigt för denna i min whiskygrupp online och när jag skulle beställa två flaskor till var den slutsåld.
Detta är verkligen vad jag vill att alla rökiga sherrybomber ska vara, och det är lätt att känna romantiken i denna!

MVG-
***

Ledaig #900162

0 Läs mer >>
***
 
Dags för en av de mest berömda buteljeringarna från Japan. Yamazaki 18 har lagrats på tre olika typer av fat, nämligen bourbonfat, sherryfat samt de ovanliga och prestigefyllda mizunara-faten (japansk ek).
 
Jag minns när jag precis började dricka whisky. Då kunde man få en Yamazaki 18yo för 800kr på finlandsfärjan eller 600kr i Tyskland. Sen började den stiga signifikant i pris. Den låg länge på ca 1200kr på systembolaget men jag avstod länge från att köpa den eftersom den enligt min dåvarande budjet var för dyr.
När jag tog min examen ville jag fira med något så jag bestämde mig för att det var dags att köpa en flaska "Yamma 18". Med flera års erfarenhet i whiskyvärlden sen jag smakade den sist kunde jag känna större uppskattning för den än när jag först smakat den.
Dessvärre försvann den ganska snart från Systembolagets beställningsortiment och när den väl kom tillbaka i begränsat antal så tänkte jag att det var lika bra att köpa 3 flaskor, nu när jag äntligen hade en stadig inkomst. Man visste ju aldrig hur lång tid det skulle ta innan den fanns i lager igen....
Dessvärre kom den aldrig tillbaks till Systembolaget och internationellt fördubblades priserna mer eller mindre över en natt.... sen sålde de slut. Nu har Yamazaki 18 gått ur produktion sedan långt tillbaka och på de privata auktionerna får man räkna med ca 3000kr för en flaska om man hittar en.
Yamazaki 18yo var lite av en ikon innan den försvann, nu är den i mångas ögon en kultbuteljering som vittnar om "den gamla goda tiden" i japans whisky-historia.
 
 
 
Yamazaki 18yo
Officiell buteljering
43%
 
Doft: Doften är väldigt mjuk och elegant. Det första som kommer är punchinlagda nachipäron, och det är de som tar mest uppmärksamhet. Det kommer även plommonkompott och fikon, även om de håller sig lite i bakgrunden. Längst bak i kulisserna smyger lite läder, mörk choklad och pistachnötter.

Smak: Mjuk och elegant som doften. Här har vi en skål full av varma nachipäron och fikon men en redig skopa gammeldags vaniljglass. letar man så hittar man en ananas-skiva där också. Hela desserten är toppad med spån av mörk choklad. Efter halva glaset har ananasen slagit sig fram och tar huvudrollen tillsammans med nachipäronen. Whiskyn är verkligen len som sammet och fullkomligt smeker runt i munnen.
 
Avslutningsvis: Det här är ruggigt bra! Speciellt doften är något att bara försvinna i! Med det sagt så känner jag inte att smaken rättfärdigar priset nu för tiden. Detta är ruggit bra om man vill ha något elegantare men den är inget kraftfullt bombnedslag. För att dra en mat-paralell:
Om en single cask Mortlach är en flamberad hjortfilé med ugnsrostade rotsaker och rödvinssås, så är detta en elegant, välkomponerad bit unagi-sushi pyntad med röd snapper-rom och lite bladguld. Båda är högklassig mat, men vissa kommer dras till det rustika, kraftfulla alternativet och andra kommer dras till det lättare, elegantare alternativet.
Om du köpte en flaska innan den försvann, lucky you.
 
MVG
***

Yamazaki 18yo

1 Läs mer >>
***
 
Vi har nått vintersolståndet, åters mörkaste tid. Den här tiden på året gillar jag att hälla upp en whisky och skåla för att ljuare tider nalkas. Ikväll häller jag upp en whisky som jag sett fram emot länge. Detta är systerfatet till #39. Båda fylldes på Oloroso-fat den 15e januari under det eminenta året 1993. I juli 2014 buteljerades #39 för den brittiska marknaden medan denna buteljering släptes för den tyska marknaden endast två månader senare.
Glendronach #39 står fortfarande som en av mina främsta favoriter så när jag såg denna köpte jag tre flaskor utan att tveka. Förväntningarna är sannerligen höga.
 
Återigen har vi en flaska som, på papper, är perfekt. Den är en Oloroso-lagring från 1993, på mogna 21år. Alkoholhalten ligger på respektingivande 59,6%. De officiella smaknoterna lovar robusta noter av tokade frukter och cigarr-låda. Kan detta bli mindre än succé?
 
 
GlenDronach Single Cask 21yo
Oloroso Butt #38
Flaska 444/622, 59,6%
Exklusiv för Tyskland
 
Doft: Yes! Här har vi det. En mörk, fyllig och fullständigt förförisk doft av maraschino-körsbär och cappuccino. Brevid cappuccinon står ett glas av lagrad rom (tankarna går till Dictador 20yo) och en bit  75% choklad. Efter detta kommer en parad av dadlar, gräddkola, kanel, banankaka och gammalt läder. Detta är verkligen en doft att förvinna i!
 
Smak: Längst fram kommer mörk dadelkaka med en tillhörande kopp starkt Earl Grey. Längre bak finns en ciggarlåda med diverse kryddor. Smaken är märkbart torrare än doften. Efter ett tag kommer även lite syrliga körsbär och robust mocha. Vatten gör den lite fruktigare med färska päron.
 
Avslutningsvis: Denna buteljering uppfyllde mina förhoppningar och mer. Den tillhör den torrare/kryddigare stilen Glendronachs, vilket faller mig helt i smaken. En underbar balans mellan torkade frukter och mustiga kryddor. Vatten gör den fruktigare men förvandlar även cigarr-lådan till tobaksblad.
I skrivande stund är den betygsatt 91,32p (av 109 röster) på Whiskybase. Mina återstående flaskor kommer sparas tills ett passande tillfälle presenterar sig.
Leta upp den, drick den, älska den!
 
MVG
***

GlenDronach #38

0 Läs mer >>
***
Som ni vet så var jag nyligen i Skottland på besök för att fylla vår sherry butt! Det var i alla avseenden ett trevligt besök!

Som fatägare hos Glengoyne så har man möjlighet att köpa en så kallad Cask Owners Bottle. Som namnet så diskret antyder så är detta en speciell buteljering endast för fatägare. Detta var fat #2433, och enligt vår guide så är detta möjligen den sista buteljeringen de släpper iom att Glengoyne nu inte längre säljer fat till privatpersoner. Inte nog med att vi hade möjligheten att köpa med oss en flaska utan personalen på destilleriet gick dessutom och fyllde upp våra glas så fort de började sina. Jag tappade räkningen på hur många glas jag drack av denna under besöket. Den kändes som den perfekta whiskyn, dagen till ära.
 
 
Glengoyne 10yo
Cask Owners Bottle
European Oak Sherry Butt #2433
Flaska 465/609, 60%
 
Doft: Fullkommligt överväldigande sherrynoter! Så tjock, mörk och mustig! Jag känner vått trä, kanel, bigarråer, syltade plommon och tydlig Coca Cola. Doften fortsätter utveckla sig med körsbärstopping, en aning läder, en gnutta stjärnanis och till och med lite smultron. Den är fantastiskt komplex för sin ålder! Den bränner lite med sina 60% så en gnutta vatten gör den bara gott. Vattnet sänker hettan och tar fram mörk choklad, marsipan och lite gummi. Den ger valuta för pengarna bara på doften!

Smak: Alkoholen gör den mäktigt varm, men utan att vara stickig. Först kommer träet och lite läder och en antydan till gummi. Därefter kommer mörka plommon, bigarråer och Coca Cola. Det kommer en tydlig kryddighet med lite kanel och söt ek. Någonstans i det hela hittar jag även björnbär. Smaken är inte lika komplex som doften, men sannerligen god!
 
Avslutningsvis: Helt enkelt fantastisk! Whiskyn är 10 år gammal, fatstark och har lagrats i en fin sherry butt av europeisk ek. Utan förvåning kan jag konstatera att den för tankarna till Glengoynes Teapot Dram. Möjligen med ett par droppar Kavalan Solist Sherry i sig. Jo som ni säkert har gissat så är detta ett starkt MVG! Som en parantes kan nämnas att den i skrivandes stund är betygsatt 91,13 på Whiskybase.
Fantastisk whisky som än en gång visar att en whisky inte behöver vara mer än 10 år för att vara fantastisk! Tanken på att vår egen butt skulle kunna ge något liknande gör att det pirrar i smilgroparna!
 
MVG
***

Glengoyne Cask Owners...

0 Läs mer >>
***
 
Idag höjer vi ett glas för Internationella Whiskydagen!
 
Varje år firas Internationella Whiskydagen (som ej ska förväxlas med Världswhiskydagen) i Michael Jacksons ära. Som många av er gissat så är det inte den sjungande, skrevgreppande Michael Jackson som dansar med zombies utan whisky-skribenten Michael Jackson jag talar om.
 
Jackson led av Parkinsson´s sjukdom och dog 2007. Dagen lanserades för första gången 2009 för att uppmärksamma såväl whisky som Parkinsson´s sjukdom. Dagen firas den 27e mars vilket var Jacksons födelsedag.
 
Dagen till ära har jag en 35årig Glenallachie i glaset. Detta är min första Glenallachie så jag hoppas på ett bra första intryck. Whiskyn är lagrad på en 1st fill sherry butt, vilket låter aldeles utmärkt i mina öron. Frågan jag ställer mig är om den är lagrad i ett och samma fat hela lagringsperioden. Ett 1st fill fat är väldigt aktivt och om den har legat på samma fat i 35 år finns det en risk att whiskyn blir "över-ekad". Det kan ockspå vara så att whiskyn bedömts som undermåttlig och slutlagrats i ett 1st fill fat för att dölja upp bristerna med söta sherrynoter.
Whiskyn är buteljerad 2010 så spriten borde vara destillerad 1974 eller 1975. Jag vill minnas att jag köpte den här flaskan för ca 1700kr på Systembolaget. Först tänkte jag att jag gjort ett kap och övervägde att köpa ett par flaskor till. Därefter slog tanken mig att whiskyn kanske legat på ett svavel-skadat fat, vilket skulle förklara priset. Det slutade med att jag nöjde mig med en flaska.
 
 
Glenallachie 35yo
Single Malts of Scotland
1st Fill Sherry Butt
1 av 685 flaskor
46,9%
 
Doft: Doften är otroligt mjuk, len och mustig! Här hittar vi allt ifrån ugnsbakade röda äpplen körsbär och krämig vanilj till gammalt läder, mörk choklad och en svag förnimmelse av rök. Allt täcks av vit glasyr och krossad kardemumma. Doften är verkligen aromatisk och har en svag syrlighet som ger lite av en "spets". Inget svavel så långt ögat (näsan) når. Helt underbart!

Smak: Lika mjuk och len som doften! Äpplena och körsbären kommer även i smaken, tillsammans med torkad pomelo och en liten bit ananas. Detta utvecklas sen till havrekakor och rostade hasselnötter. Det hela avslutas med lätt rostat kaffe, kardemumma och förvånandsvärt lätt ek. Möjligen att det finns en svag strimma av rök här också.

Avslutningsvis: Vilken underbar whisky! Jag fick en liknande känsla som jag fick av Karuizawa #7914 förra året. Det finns inga som helst spår av svavel och jag beklagar mig själv som inte köpte ett par flaskor till! Den är fyllig och väl balanserad, åldern till trots. Deffinitivt en av de bästa 30+ whiskys jag har druckit hittills!
Bravo!!!
 
MVG
***

Glenallachie 35yo

0 Läs mer >>
***
Inatt bådar slutet på min vita månad!
 
Den senaste månaden har gått i nykterhetens tecken. Nu när Norrland dagligen täcks av frost och kölden borrar in sig i kroppen kommer längtan efter en värmande sherrybomb i slutet av dagen. Nu när avhållsamheten är över (och man dessutom har UFC 193 att titta på) så är det tillfälle att slå på stort!
 
Ikväll blir det således dags att öppna ännu en GlenDronach single cask! Detta är nr 54, ett fat som många har prisat som ett av de bästa på flera år. Jag köpte 2st flaskor av denna när batch 11 släptes. Dock glömde jag att dokumentera detta i min lista av GlenDronach-buteljeringar, vilket ledde till att jag vid ett senare tillfälle köpte yttligare två flaskor. Att ha 4st flaskor av samma fat känns onekligen lite överflödigt, men på pappret så ser denna onekligen bra ut. En myndig single cask från innan destilleriet stängdes, lagrad på Oloroso-fat. Förväntningarna är minst sagt höga...
 
 
GlenDronach Single Cask 20yo
Oloroso Butt #54
Flaska 260/624, 56,6%
Batch 11
 
Doft: En silkeslen doft av massiva, aromatiska röda äpplen fyller näsan. Detta bakas in med ett berg av cognacsinlagda körsbär och näst intill övermogna jordgubbar. Så småningom kommer fylliga fikon och mustig espresso i bakgrunden. Vatten tar även fram lite rostad kokos. Helt enastående!
 
Smak: Mmmm, smaken är söt och djup. Körsbären från doften visar sig tillsammans med päron och fikon. Allt sveps vackert in i espresso och ingefära. Smaken bjuder på mer ek än vad doften antyder och ger en fin balans mellan frukt och kryddor. Med vatten blir den lite lenare och fruktigare, men får även en hint av kardemumma. Den utvecklas längre åt PX-hållet men behåller huvudsakligen oloroso-karaktären.
 
Avslutningsvis: Helt enastående! Denna överträffade mina redan höga förväntningar. Den är en explosion av söta frukter och mörka kryddor, som sannerligen värmer i höstkylan. Detta är själavård på hög nivå och ett varmt välkomnande tillbaka från avhållsamheten. Ännu ett typexempel på varför jag förälskade mig i GlenDronach och är onekligen ett föredömme för andra sherrybomber.
Tidigare tänkte jag att fyra flaskor av denna kändes överflödigt, nu undrar jag om det är tillräckligt...
 
MVG
***

GlenDronach #54

0 Läs mer >>
***
 
 
Ikväll dricker jag något alldeles särskillt! Jupp, det är dags för Hakushu 18yo. Destilleriets 12-åring föll mig verkligen i smaken så förväntningarna inför 18-åringen är stora!
 
Som jag skrev i inlägget om Hakushu 12yo så överskuggas Hakushu allt för ofta av Yamazaki. Jag tycker i sig att det är synd för Hakushu förtjänar, i min mening, samma uppmärksamhet som sitt systerdestilleri.
När lagerhusen tömts på äldre malt så slopade konkurrenten Nikka hela sin åldersangivna core-range för att ersätta den med en NAS-whisky från respektive destilleri och jag fruktar att desamma kommer hända hos Suntory innom en allt för snar framtid. Vi kan redan se hur Yamazakis 18-åring säljer slut nästan innan den hinner nå beställningssortimentet när Sveriges whisky-entusiaster stockar upp inför torrare tider. Dock tycks Hakushu´s 18-åring ligga bortglömd i lager trotts att den bär såväl machande prislapp som kvalitét.
När jag först smakade Hakushus nymyndiga malt så tänkte jag "varför är den inte slutsåld?". Utan att tveka så beställde jag två flaskor för att hjälpa mig genom den (troligen) annalkande NAS-eran.
Jag är inte säker på vilken typ av fat den här Hakushun är lagrad på men jag skulle gissa på en blandning av bourbonfat och sherryfat, men majoritet hos den första. Jag får även intrycket av att det även finns med lite japansk ek i mixen. Hakushus husstil skiljer sig som bekant från Yamazaki, och detta blir ännu tydligare när man jämför deras 18-åringar. Med åren går Yamazaki längre och längre mot en sherrydominerad karaktär prydd av torkade frukter och choklad, medan Hakushu behåller sina friska drag och visar mer färska frukter och milda kryddor med åren.
 
Hakushu 18yo
Officiell buteljering
43%
 
Doft: Genast massiv, söt och len. Jag känner nachipäron, lite sötmandel och plommon. Fortsättningsvis mogna mandariner, lite umeshu och något aningen mossigt. Någonstans tycker jag mig känna antydan till jasminblommor. Med lite tid i glaset kommer russin och fikon fram tillsammans med mazariner och en hint av nejlika. Doften börjar fruktig och frisk för att sedan utvecklas med "mörkare" och kryddigare inslag. En otroligt komplex och välbalanserad doft!
 
Smak: Som förväntat en frisk och elegant smak utan att vara tunn pånågot sätt. Våg efter våg av päron och plommon möter tungan, insvepta i mjuk vanilj. Någonstans bland all frukt hittar jag något som för tankarna till Ahlgrens Bilar. Till skillnad från doften håller smaken sig till färsk frukt utan några framträdande kryddor. Åldern gör sig dock påmind i form av rostad, smått bitter ek.

Avslutningsvis: Wow! Detta är en riktig skönhet! Doften är fängslande och jag skulle kunna lukta i glaset en hel kväll. Smaken bjuder inte riktigt på samma komplexitet, men är elegant i sin enkelhet. Detta är en whisky som förtjänar både tid och uppmärksamhet. Trotts att det var länge sedan jag smakade Yamazaki 18yo så vill jag minnas den som lite mer tilltalande än Hakushu´s motsvarighet. Dock är deras stilar så pass olika att det är som att jämföra päron och dadlar. Hakushu 18yo är whisky när den är som bäst (utanför sherrymonster-kategorin). Hatten av till Japan än en gång, för ett enastående resultat!
 
MVG
***

Hakushu 18yo

0 Läs mer >>
***

Förra hösten, i slutet av september, så reste jag till Skottland i två veckor. Det var en fantastisk resa som avslutades med att jag och min kompis Nicklas gjorde ett besök på Glengoyne destilleriet.
 
Glengoyne sägs vara ett av skottlands vackraste destillerier. Destilleriet ligger i en sänka vid foten av en sluttning, precis vid vägen som skiljer högländerna från lågländerna. Från sluttningen rinner en bäck som mynnar ut i ett litet vattenfall på baksidan av destilleriet. Baksidan känns förvånandsvärt avskilld med sin lilla damm, kantad av bänkar och en träveranda i direkt anslutning till destileriets visitor center. Allt detta ramas in av två sluttningar, täckta av lövträd och buskage som blir ortoligt vackra på hösten.
 
Det var under mitt besök till destilleriet som jag smakade Glengoyne Teapot Dram för första gången, eftersom den endast säljs på destilleriet. Efter en trevlig rundtur så avslutade jag och Nicklas med en provning där vi fick prova deras 12yo, 18yo, 21yo samt Teapot Dram (batch 003). Nog för att deras 21-åring är en stående favorit hos mig, men när jag fick smaka Teapot Dram så blev jag över öronen förälskad! Jag gick snabbt ut till deras shop och köpte 2 flaskor för ynka £70 per styck (de gav mig £5 rabatt per flaska). Så här i efterhand ångrar jag att jag inte köpte fler. Inte nog med att den här whiskyn är fantastiskt god, men när jag dricker den får jag dessutom flashbacks från destilleribesöket hos Glengoyne som var en av höjdpunkterna på resan!
 
 
Glengoyne Teapot Dram
Batch 003,  59,4%
First Fill Oloroso Sherry Casks
Flaska no 1447/3484
 
Doft: Det första som kommer är söta jordgubssnören från Malaco. Tätt efter kommer mörk choklad med fikon, björnbär och cantaloupe melon. Chokladen blir starkare och lyfter fram mörkt muskovado-socker och även lite blåbär. 
 
Smak: Den inleds med söt och len cantaloupe, toppad med muskovado-socker och mörk choklad. Så småning om kommer även fikonmarmelad och rostade kokosflingor. Smaken är maffig och oljig. Frukten lutar mer år inlagd eller syltadistället för färsk. Alkoholen känns ganska het och whiskyn tjänar på en skvätt vatten.
 
Avslutningsvis: Den här whiskyn är fantastisk! Det var kärlek vid första ögonkastet och den är lika stark än. På pappret är detta exakt vad jag älskar, nämligen en 1st fill Oloroso-lagrad whisky i naturlig presentation (okylfiltrerad, på fatstyrka och utan färgämnen). Det enda jag saknar är en ålders-stämpel. Jag inser att whiskyn är ung och jag hade inte älskat den mindre om jag fick reda på HUR ung den är. 
Allt som allt, om du kan få tag på en flaska av denna så köp den! Detta är buteljerad kärlek.
 
MVG
***

Teapot Dram 003

0 Läs mer >>
***

Det Taiwanesiska destilleriet "Kavalan" (som ägs av King Car) har dragit åt sig mycket uppmärksamhet de senaste åren. De har släppt en "standard" Kavalan Single Malt på 40% vilken jag smakade för ett par månader sedan. Tyvärr, men inte helt oväntat, fann jag den tråkig och oimponerande. I min mun smakade den som en fruktigare och lite försiktigare Mackmyra 1st Edition (eller "Svensk Ek" som den numera heter), vilket inte kan tolkas som en komplemang.
Lyckligtvis slutar likheterna där...   
 
Förutom den grundläggande malten på 40% så släpper Kavalan även en serie av single casks kallad "Solist" som lagrats på olika fat. Vi har Sherry, Bourbon, Fino Sherry och Vinho. Den senast nämnda har fått ett märkbart uppsving sedan Jim Murray utnämnde den till "Best Whisky in the World 2015".
 
Ikväll sippar jag dock på det robusta sherrymonstret i serien, helt enkelt kallat "Solist Sherry". Den här buteljeringen har vunnit otaliga priser de senaste åren, varav många är guldmedaljer. Alla Solist-släppen är NAS-whiskys, men om man tittar på flaskans fat-nummer så kan man faktiskt se när whiskyn är destillerad. Fat-numret för Solist Sherry börjar med S (för "Sherry") och följs sedan av två siffror som anger året som whiskyn är destillerad. Jag har även misstankar om att de efterföljande fyra siffrorna anger datumet.
I det här fallet är fatets nummer S060703032, vilket visar att whiskyn är destillerad 2006 (och förslagsvis 3e Juli). Jag köpte flaskan 2014 men är inte säker på när den buteljerades. Jag har hört (men kan inte bekräfta) att Solist Sherry ska vara ca 8 år gammal.
 
 
Kavalan Solist Sherry
Fat #S060703032
Flaska nr 144/548
58,6%
 
Doft: Shit!!! Det är en enorm doft som slår emot näsan! Doften är fullpackad med frukt som söta dadlar och saftiga röda vinbär, men framför allt körsbärsvin. De fruktiga inslagen blandas med kryddiga toner av bittermandel (tänk mazariner) mörk choklad och kraftig kanel. Doften ger tydliga förnimelser av glögg. Med lite luft kommer mild cappuccino, mer körsbär samt punch. Fantastisk doft!
 
Smak: Till min stora förtjusning är smaken mycket lik doften, dock inte lika söt. Whiskyn känns väldigt oljig i munnen och har en massiv kropp. Körsbärsvin, marsipan och kanel är de dominerande tonerna tillsammans med aromatiskt sågspån (jag är lite knagglig på träslagen men jag vill säga "körsbärsträ"). Med tiden kommer även plommon och fikonmarmelad. Eftersmaken bjuder på bittermandel, plomon och mörk choklad. Fantastisk!

Avslutningsvis: Skulle jag behöva beskriva den här whiskyn med ett ord så skulle det bli "massiv". Doften kan vara något av det bästa jag känt i whiskyväg! Den fyller näsan och lägger sig som en söt dimma i huvudet. Smaken är som en efterrätt i sig! Detta är definitivt en vintervärmare, speciellt med tanke på att den smakar som julafton i ett glas. Hade jag fått denna blind i ett glas hade jag gissat att det var ett dessertvin med förhöjd alkoholhalt. Vatten gör doften lite tråkigare, men gör smaken mer lättilgänglig. Personligen föredrar jag den "neat".
Tycker man inte om sherrylagrad whisky så ska man hålla sig borta från denna, då detta är så sherrytungt som det kan bli utan att faktiskt vara sherry! Fantastisk whisky som visar att Taiwan är att räkna med på whiskykartan!
 
MVG
***

Kavalan Solist Sherry