WhiskyWombat

 

Den norrländska hösten ligger som ett gulrött täcke över Umeå, så inget kan väll passa bättre än en maffig, värmande GlenDronach Single Cask i kylan?

Den här buteljeringen är inte mindre än 24år gammal och buteljerades i september 2017. Den är från det poppulära året 1993, vilket har visat sig vara ett väldigt bra år för Glendronach. Den är dock inte från 15e januari, som mina absoluta favoriter.

Detta är en buteljering exklusiv för Abbey Whisky´s 10-års jubileum, och som vi vet så har Abbey Whisky gjort väldigt fina val tidigare (se GlenDronach #3400). Denna fick en väldigt stor hype runt sig när den kom och var den första av flertalet 24-åringar som släpptes exklusivt för diverse försäljare.
De två aspekterna som fångade mitt öga snabbt var den ovanligt höga alkoholhalten (speciellt för en 24-åring) på 60.6% ABV, samt den mörka färgen, där man inte ens kan se igenom flaskan. Allt gav intrycket att denna kommer vara MAFFIG!
Som vanligt stör jag mig lite på att ettiketten endast säger "Sherry Butt" vilket i mina öron låter som att man har flyttat whiskyn mellan olika typer av fat (förmodligen PX och Oloroso).
Whiskyn buteljerades efter att GlenDronachs nya master blender Rachel Barrie började sin inskolning men det är fortfarande Billy Walker´s signatur på flaskan.

GlenDronach 20yo
Sherry Butt #652

 

Doft: Mmmm, doften är väldigt mörk, djup och nyanserad. Den har framför allt kryddiga noter med frukten i bakgrunden. Jag hittar massor av mörk choklad, espresso, nejlika, rostade mandlar och kanderade valnötter. Undertill hittar vi fikonmarmelad, romrussin och möbelpolish. Vatten får doften att öppna sig medan den framhäver fikonmarmeladen och chokladen samt plockar fram dadlar. Här händer det väldigt mycket och man får valuta för pengarna bara på doften.

 

Smak: Oooph, väldigt stickigoch het. Den bedövar tungan och man skymtar lite sherrykryddor. Den här behöver verkligen tid att luftas!
Efter tid och lite vatten har den blivit betydligt lugnare och lenare. Nu känns den oljig och behaglig. Jag hittar aprikosmarmelad, russin, svarta druvoroch komplex balsamico. Ganska snabbt kommer sträva, ekiga kryddor med choklad och valnötter. Även lite kanderade apelsinskal och starkt Earl Grey. Vatten gör den dessutom sötare. Det behövs dock inte mycket vatten för att den ska öppna sig mycket.

 

Avslutningsvis: Som jag hoppades så är denna väldigt fin. När jag öppnade flaskan tyckte jag att den var för het och tanninerna var för sträva (betyget var inte högre än G). GlenDronachs blir nödvändigtvis bättre med åren och jag upplever att deras sweetspot tyck ligga kring 19-21år. Men vartefter nivån i flaskan gick ner och man gav den tid och lite vatten så slappnade den av och har nu hoppat upp till MVG-nivå. Som väntat så är det fatet/faten som sköter snacket och destillerikaraktären har blivit överrumplad. Jag är medveten om att det inte faller alla i smaken och jag förstår varför vissa stör sig på det. Men i slutändan så smakar detta väldigt gott, och det skall reflekteras i betydet.
Vintervärmare deluxe!