0 Läs mer >>
***
 
Jag vet att jag sa det i förra Highland Park-inlägget, men det HÄR blir sista HPn för en överskådlig framtid.
 
Highland Park 15yo var en del av deras core range innan de gjorde sin relaunch för ett antal år sedan. Det står att den är lagrad på spanska sherryfat, men den är väldigt ljus i färgen. När den fortfarande fanns kostade den 599kr på Systembolaget och var relativt opopulär. När jag hörde att den hade slopats gick jag och köpte 2st flaskor, inte för att jag var övertygad om att den var bra, men mer för framtida referenser.
 
Som ni ser är det den gamla "ospejsade" flaskan med ettiketten som mer säger "Biltemas cyckelslang" än "vikingwhisky".... dvs den bättre tiden.
 
 
Highland Park 15yo
Spanska Sherryfat
40%
Officiell Buteljering
 
Doft: Ganska stängd till en början. Jag hittar mest gröna äpplen (nästan åt kart-hållet), frisk apelsinolja och något "kvistigt" som jag ofta hittar hos Highland Park. Efter lite tid och en pytte-pytte-liten droppe vatten så kommer  vaniljpulver och honungsmelon fram. Det kvistiga utvecklas till nesslor och längst bak finns en antydan till rök. Spännande nog för den tankarna till en lite fylligare och mognare Hakushu.
 
Smak: Betydligt fylligare än doften. Här snackar vi honung, vanilj och kanderad pomelo. Med tiden kommer även gröna äppelskal, en najs gräsighet och eken bidrar med en mild pepprighet bak i gommen. Förvånandsvärt söt, men den medellätta kroppen gör att det inte blir för mycket.
 
Avslutningsvis: Den här är ju tametusan riktigt trevlig! Tråkigt med 40% men smaken är det inget fel på. Detta är bättre än de flesta av dagens Highland Park, ja den slår faktiskt dagens HP 18yo med marginal. Det finns inget som riktigt säger "sherry" om den här och om jag fick den blint så hade ja varit störtsäker på att det var en najs bourbonlagring. Nåväl, det här är absolut en trevlig vardagssippare från tiden då destilleriet fortfarande fanns bland mina favoriter.
 
VG
***

Highland Park 15yo

0 Läs mer >>
***
 
Vi fortsätter på Highland Park-spåret ett tag till.
Det här är en single cask som släpptes exklusivt för Sverige för sisådär ett år sedan. Jag vill ju så gärna gilla Highland Parks single cask-släpp. Den här till exempel, 1st fill sherry av europeisk ek, 59% abv, 14år gammal (spannet 14-16år är ett underskattat åldersspann för whisky). Allt pekar på att denna ska vara kraftig, vital, fyllig och full av härliga torkade frukter och fina kryddor. På pappret är detta ruggigt fint, precis som med de flesta andra av Highland Parks single casks, men som jag nämnt förut så fortsätter jag att bli ständigt besviken på dem.
Köpt är köpt, nu ska vi se om denna är värd sina 1200kr.
 
 
Highland Park 14yo
1st fill european sherry butt #6147
59%ABV, en av 575 flaskor
Officiell buteljering
 
Doft: Som vanligt ganska stängd utan vatten. Några hälsosamma droppar vatten öppnar upp den lite mer och plockar fram sherryinfluenser i form av svarta vinegums, svarta vinbär, blåbär och en redig gummistövel. I början finns något som påminner om den där skitiga campbelltown-grejjen men den försvinner så småningom. Vanilj och muskot lyckas trycka sig fram också. Det kommer en märklig örtighet som påminner om eukalyptus och något jag kännt i brorsans absinther. Skumma grejjer detta....
 
Smak: Campbelltown-funken är tydligare här. Smaken är inte riktigt lika frisk som doften. Åter igen en redig gummistövel (storlek 48) som nån har hällt blåbär och CBT i. Förvånandsvärt lätt kropp. Den börjar rätt trevligt men funkig och bärig sherrystil, men det dalar därifrån och den blir mer kvistig, stickigare och lite stäv med en väääääldigt avlägsen rök. Finishen är matt. Varför känns den kylfiltrerad?!? Den hänger inte kvar utan försvinner bara.
 
Avslutningsvis: Ja vad säger man? Jag hade hört en del bra grejjer om denna. Det är väll helt enkelt inte meningen att jag ska dricka Highland Park längre. Den känns stängd, saknar kropp och förvinner snabbt på finishen. Lite grann som en dålig prao-elev som gör minsta möjliga för att han måste, tar tar för långa lunchraster och inte ens bryr sig att komma sista passen (nån mer som känner igen vad jag pratar om?). Det händer en del, men det är fanemej ospännande! Highland Park-syndromet....
 
G-
***

Highland Park #6147

0 Läs mer >>
***
 
Highland park är ett av de där destillerierna som är lite svåra att missa, speciellt de senaste 10 åren. Det är Skottlands nordligaste destilleri och ligger utanför Kirkwall på Orkneyöarna.
 
Destilleriet grundades 1798, och är således ett av fåtal destillerier (tre har jag för mig) som grundades under 1700-talet. Destilleriet byggdes alltså 1798 av David Robertson, även om Highland Park själva är pigga på att marknadsföra en viss Magnus Eunson som grundare.
Magnus var både slakare och arbetade för kyrkan dagtid, men som en busig liten superhjälte lekte han smugglare och smygdestillerare nattetid. Man har ju inte riktigt koll på när han började smygdestillera men han åkte fast 1798 och det var då Robertson började bygga destilleriet där Magnus stuga stod.
1826 fick destilleriet licens och blev därmed lagligt, så personligen skulle jag nog räkna det som destilleriets grundnadsår.
1869 köpte en präst som hette James Borwick destilleriet, varpå produktionen sjönk avsevärt eftersom han ansåg att whisky-produktion gick emot hans kristna tro (eftersom han inte lade ner destilleriet helt tänker jag anta att han behöll lite för eget bruk dock). Tack och lov kom den, inte lika högmoraliske James Grant (som ägde Glenlivet destilleriet), och köpte destilleriet 1895. Han inte bara återställde destilleriet, utan utökade prodiktionen, från en kopparpanna till fyra. Hurra hurra, länge leve okristligheten!
 
Highland Park ägs, tillsammans med Macallan och Glenrothes, av Edrington Group, Om jag inte misstar mig så står Edrington för ca 90% av alla sherryfat som importeras till Skottland. De tar sherryfat på största allvar, så de har till och med köpt ekskog i Spanien och gör sina egna fat som de sedan lånar ut till sherry-bodegorna för att sedan använda till whiskylagring. Det finns få destillerier som är så förknippade med sherryfat som Macallan, även om sherryfat används i nästan alla av Highland Parks buteljeringar.
 
Destilleriet är ett av få som fortfarande mältar korn själva. De har fem mältningsgolv och ca 30% av all malt de använder har de mältat själva, resten importerar de från Simpsons och Edrington mälterier. Deras egna malt mältas med torv från Hobbister-mossen och den mältas till 30-40ppm. De har hela 19st sk dunnage warehouses. Trots att deras whiskys syns typ överallt så har de en relativt liten produktion (2,5 miljoner per år, jämfört med Macallans 15 miljoner per år).
 
Ca en tredjedel av Orkneys öbor härstammar från vikingar som koloniserade öarna, vilket gör att destilleriet friskt använder Vikingateman i all sin marknadsföring. För några år sedan rebrandade man sig (kostade typ £18 miljoner), varpå man renoverade destilleriet, designade om sina flaskor, släppte massa single casks m.m. Deras core range består av deras 10yo (viking scars), 12yo (viking honour), 18yo (viking pride), 25yo, 30yo och 40yo, varav det är de tre första man brukar se i butikerna. Utöver dessa så finns det en UPPSJÖ av olika NAS- och limiterade utgåvor och de senaste 5-6åren har varit extra saturerade. Specialutgåvorna är ofta superdesignade och skitnödigt namngivna. Exempel är valhallaserien (Thor, Freya, Loki och Odin) som kom i små drakbåtsställningar eller "Dark Origins" som syftar till destilleriets "mörka, mystiska och olagliga ursprung". Ni fattar vinken.
 
Personligen brukade jag älska Highland Park förut, och hade alltid deras 18yo hemma. Nu för tiden tycker jag att de sattsar på tok för mycket på design och marknadsföring med märkliga flaskor, förpackningar och skitnödiga namn, medan whiskyn oftast är mediåker. Det faktum att de släpper superdesignade flaskor i olika serier gör att de klassas som samlarwhisky. Samlare vill ha kompletta serier och "gotta-catch-em-all-hysterin" har gjort dem till (dyr) pokemon-whisky för vuxna. Personligen köper jag inte Highland Park längre, så vida det inte är ruggigt bra erbjudanden. Med det sagt.... det kommer blir ett flertal Highland Park nu i början av året.
 
***

Highland Park

0 Läs mer >>
***
 
Idag är det årets mörkaste/kortaste dag, och vilken whisky skulle passa bättre än Highland Park Vintersolståndet?
Det här är en av Highland Parks single casks som har legat i en Refill Butt. Jag har ju min välgrundade skepticism mot Highland Parks single casks men tänkte att jag ska ge dem ett par chanser till nu kring årsskiftet. Man vill ju inte vara den som är den lixom....
 
 
Highland Park 15yo
Vintersolståndet
Single Refill Butt #1674
59%, 1 av 552.
Officiell Buteljering
 
Doft: Hmmm, väldigt anonym (stängd). Tydliga spår av oljefärg faktiskt, och nästan mer granträ. Efter ett tag kommer även vattenmelon och kanel. Vissa kvällar hittar jag nått metalliskt, undefär som att dricka trött cognac ut en aliminiumkopp. Vatten sköljer lyckligtvis bort metallen och plockar fram mer honung, Royal Gala och Kungen Av Danmark.
 
Smak: Betydligt sötare än doften. Den har den där kvistiga karaktären som jag ofta hittar i Single Casks från Highland Park. Den må vara fruktigare (aka "bättre") än doften, men ger mig den där känslan att nån har försökt göra oljefärg med fruktsmak. En redig släng gummistövel också. Vatten plockar fram mer äpplen men gör den märkbart bittrare och vaxigare. Var försiktig med vattnet, det plattar lätt ut hela whiskyn.
 
Avslutningsvis: Jag fattar inte varför, men Highland Parks single casks känns så stängda trots att det är närmast 60%-iga sherrycasks. En droppe vatten och massor av tid krävs. Om du ska ta den som avec efter maten så kan du gott hälla upp den när du börjar laga maten. Den är tråkig utan vatten och blir ok med vatten. Dock ska det sägas att den blir bättre och bättre för varje gång jag dricker den, så när det bara är 1/3 kvar i flaskan kanske den till och med imponerar. Just nu är det dock för mycket av en kvistig grundsprit som sticker fram tyvärr.
 
G
***

HP Vintersolståndet

0 Läs mer >>
***
 
Viking Pride ja, eller Highland Park 18yo som den hette innan rebrandingen.
 
Ja för ca två år sedan gjorde Highland Park ett ryck och bytte designen på sina flaskor, samtidigt som 15yo, 21yo och Dark Origins slopades. Man passade även på att släppa en uppsjö av single cask-buteljeringar som kom i små säckvävspåsar och de fick en ruggigt stor hype. Deras 10yo, 12yo, och 18yo fick namn som "Viking Scars", "Viking Honour" samt "Viking Pride". Highland Park har ju alltid varit ett tungt marknadsfört destilleri så jag är inte förvånad, men hela namngrejjen käns lite krystad, och lets face it, vi kommer ändå använda åldersbeteckningen när vi snackar om dem iaf.
 
Något jag verkligen applåderar är dock den nya designen på flaskorna. De är helt enkelt fantastiskt fina. Jag vill även ge en komplemang till det faktum att de numer skriver ut batchen på kartongen (min battch är från septemper 2017), vilket gör det lätt att leta reda på den batch man kanske gillade lite extra mycket (eller undvika de man tycker sämre om).
 
Highland Park färgar aldrig sin whisky vilket jag applåderar, men deras whisky buteljeras på 40% eller 43%, vilket jag verkligen tycker är synd. Jag gör en kvalificerad gissning och påstår att deras whisky dessutom är kylfiltrerad i och med att det inte påstås annat på ettiketten, samt den låga alkoholhalten.
 
 
 
Highland Park Viking Pride
18yo, 43%
Officiell buteljering.
 
Doft: Medelfyllig doft, främst dominerad av ananas och röda vinbär. Det finns även något "kvistigt" här i... kanske lite granatäpple också. Röken märks knappt och torven håller sig verkligen i bakgrunden. Efter en stund kommer ljunghonung. Lite vatten sköljer bort alla spår av rök och plockar fram blandade citrusskal.
 
Smak: Medelfyllig kropp. Ananas och ljunghonung utgör 80% av smakbilden. Jag hittar något kvistigt också. Längst bak hittar jag torven, men hade förmodligen inte gjort det om jag inte hade letat efter den. Finishen känns lite tunn. Den drunknar väldigt lätt, och jag råkade platta ut den helt med några droppar för mycket.
 
Avslutningsvis: Jag får för mycket Cragganmore 12-vibbar av denna för att det ska vara kul. Förut såg jag alltid till att ha minst en Highland Park 18 hemma, nu känner jag att det kommer dröja länge innan jag köper en igen. I deras tasting-video på hemsidan/youtube pratar Martin om smaker som russin, dadlar, körsbär och cristmas-cake, vilket jag verkligen inte hittar. Om man förväntar sig det så tror jag att man blir besviken. Jag blir lite sur när jag tänker på hur mycket bättre denna hade varit på 46% eller 48% och framför allt okylfiltrerad. Personligen tror jag att det hade puttat upp den till VG+. Nu hamnar den på ett G ist. Den är god, men för 800kr (dock över £100 i UK) vill jag ha mer än medelfyllig ananas med honung som inte kan simma.
 
G
***
 

Highland Park Viking ...

0 Läs mer >>
***
 
Här har vi en officiellt buteljerad single cask från Highland Park vilket vi inte ser alltför ofta. Detta är ett destilleri som oftast faller mig helt i smaken, men priserna har gått från "helt ok" till "sluta nu, det är inte kul längre". Enligt mig är det nog endast 18-åringen och Dark Orgins som fortfarande ger valuta för priset av deras core range (12an är väll värd pengarna men lite för oinspirerande för att jag ska köpa den). Tyvärr har man dessutom slutat producera Dark Orgins.

Den här buteljeringen var en av två single casks från Highland park som släpptes exklusivt för den svenska marknaden. Utav de två var denna mest hyllad i mina umgängeskretsar. Jag vill minnas att de kostade precis under 1000-lappen vilket förvånade mig lite. Highland Park har verkligen pumpat ut limiterade specialbuteljeringar de senaste åren, alla som kostar betydligt mer än de smakar om man frågar mig.
 
Denna buteljering är 13 år gammal och ligger på fina 58,6%. Den är lagrad i ett europeiskt 1st fill sherryfat. Den europeiska eken tenderar att ge lite kryddigare noter än amerikansk ek så detta känns som att det bådar gott. Fatet är dessutom en hogshead (ca 250 liter) vilket är mindre än en butt (500-600 liter) vilket innebär större proportion ek kontra whisky, vilket i sin tur betyder en effektivare lagring. Denna har potential.
 
 
Highland Park 13yo
First Fill European Sherry Hogshead #6403
En av 300 flaskor, 58,6%
Officiell buteljering
 
Doft: En kraftig och vital doft. Nästan så jag vill beskriva den som "rå". Tydliga sherrynoter blandade med lika delar oljebod och läder. För tankarna till Merchants Mahogany Chest (Glen Scotia) från Wemyss. Med tiden kommer vin-macererade bär, mjölkchoklad och lite barr. Lädret ligger kvar. En skvätt vatten lyfter fram sherryn mer och sköljer bort lite av oljan.

Smak:
Oljeboden fick inte följa med till smaken. Medelstor kropp som är torrare än förväntat. Sherryn tar frontlinjen med stickiga macererade hallon, färska röda äpplen pyntade med basilika. Möjligen lite gröna druvor. Vatten gör den lite tunnare och bidrar inte riktigt med något possitivt.

Avslutningsvis:
Detta är inte den stora, saftiga sherrybomb jag förväntade mig. Den unga åldern är påtaglig och den är varken spännande eller speciellt komplex. Det är nästan så jag vill säga att jag hade varit lika nöjd med en Dark Orgins som dessutom kostar halva priset. Det var en väldig hysteri kring denna när den släpptes (våren 2016 om jag minns rätt). Jag hoppas alla som tog semester från jobbet för att klicka hem denna på Systembolagets webbsläpp tycker att den var vär det, för mig klarar den sig med ett "mjo den var väll god..."
 
G+
***

Highland Park #6403

0 Läs mer >>
***
Nu är året snart slut, och det har varit ett bra år.
 
Kring månadsskiftet augusti-september for jag och några kompisar iväg till Kebnekaise och besteg toppen. Jag älskar att ut och vandra, och Kebnekaise var något speciellt. Dock ska det understrykas att trots att det var i slutet av sommaren så var det riktigt kyligt i fjällvärlden... för att inte tala om toppen. Jag finner att det bästa sättet att värma sig efter en kylig dag på fjället är en varm kopp te och naturligtvis en skvätt whisky!
 
Förra året besteg jag Ben Nevis och firade med en Ben Nevis single cask på toppen. Även denna gång tog jag med mig en Ben Nevis, men för att fira topp-stigningen skvätte jag upp en Highland Park 21yo! Det är något otroligt mysigt med att sitta tillsammans i ett tält när mörkret faller och vinden stormar och sliter i tältet. Att hälla upp en skvätt god whisky som masserar smaksinnet och värmer kroppen innifrån blir då sannerligen en stund som gör livet värt att leva.
 
 
Highland Park 21yo
47,5%
Oficiell buteljering
 
Doft: Fruktig. Vanilj, annanas och syrliga apelsiner. Det finns en tydlig rökighet, även om den håller sig i bakgrunden. Straxt kommer även äppelvin och geléhallon. Efter lite tid i glaset kommer lite mer sherryinfluenser fram, främst i form av körsbärsmarmelad.

Smak: Smaken bjuder på en tydlig maltighet, annanas och en bitter blommighet. Violer, mycket citrus och lite maräng med honung och längst bak smyger även röken.

Avslutningsvis: Den är whiskyn är helt ok men bleknar lätt i jämförelse med de angränsande 18-åringen och 25-åringen. I kyligt väder är whiskyn till en början väldigt stängd och ger inte mer än citronmaräng i både doft och smak. Det krävs lite värme, så att den kommer upp i rumstemperatur, innan den slapnar av och öppnar upp sig. Jag provade 21-åringen på en whiskyprovning i Gamla Stan i Stockholm, tidigare i år. Jag minns att jag även då placerade den långt ner på listan (av de vi provade). Efter att ha smakat Highland Park 18yo så hoppas man på en bättre och mer komplex 21-åring, men den lever tyvärr inte upp till förväntningarna. Det är fortfarande en bra whisky, men jag hade förväntat mig mer.... ganska mycket mer.

G
***

Highland Park 21yo

0 Läs mer >>
***

Förra veckan lämnade jag det norrländska mörkret för att besöka en vän nere i Uppsala.
Det var en mycket trevlig vecka som kantades av regelbundna pubbesök!

Churchill Arms är en mycket mysig pub som jag varmt rekomenderar. De har mysiga lokaler med en genuin engelsk atmosfär. De har ett bra utbud på så väl öl som whisky, men det är maten och den mysiga lokalen som lockar mest.

O´Connors är dock min favoritpub i Uppsala. Det är en irlandsk pub med god mat och ett väldigt fint utbud av whisky, som innefattar såväl standardbuteljeringar som flaskor från oberoende buteljerare. Höjdpunkten för mig var deras egna Mackmyra-fat som stod bakom baren. För ca en hundralapp får du 3cl, fulla av kraftfull vanilj, päron, honung och kokos! En väldigt trevlig överaskning för mig som annars ser på Mackmyra med skeptisk blick. Personalen jag pratade med kunde inte lämna några närmare detaljer om fatet annat än att det var ex-bourbon och gissningsvis närmare tio år gammalt (jag känner mig dock skeptisk till det senare påståendet). Dock är O´Connors främsta styrka deras ölutbud, som ständigt förändras.
 
 
 I övrigt så provade jag en spännande imperial stout på Pipes of Scotland, nämligen "Pirate Bomb" från Prairie. Stouten i fråga ligger på 15% och är lagrad på romfat, vilket ger en kraftig och mustig smak med inslag av kaffe, mörk choklad, bränt socker och vanilj. Jag betalade 75kr för 18cl.
 
Veckan avslutades dock på ett enastående sätt! På torsdagen den 18e, for jag in till Ardbeg Embassy i Gamla Stan, Stockholm. Jag hade nämligen bokat in mig för en kväll som (platsen till trots) doftade och smakade Highland Park!

Vid ankomst fick jag en välkommst-dram i form av Highland Park 12, vartefter jag tog plats vid borden i restaurangdelen.
Uppställningen för kvällen bestod av sju delar i destilleriets core range. Vi började med Dark Origins och fortsatte därefter med 18-åringen, 21-åringen, 25-åringen, 30-åringen och 40-åringen för att avsluta med kolossen av dem alla, 50-åringen!
 
 
Provningen leddes av Martin Markvardsen som höll en föreläsningen om destilleriet samtidigt som han bjöd på charmiga historier om sin tid hos Highland Park och på Orkney. Efter provningen åt vi en fantastisk trerätters-middag bestående av renrostbiff, helstekt hjortfilét samt Ardbegs ostkaka.

Highland Park 50yo var något alldeles extra, och med endast tre flaskor släppta i Sverige och dessutom en prislapp på 120 000kr per flaska så var detta minst sagt en unik chans för mig att få smaka den! Doften var väldigt komplex och tjock av driftved, kryddor och torkad frukt. Smaken bar samma element men inte alls samma balans, då eken totalt dominerade paletten. Missförstå mig inte, den smakade väldigt bra, och jag är otroligt glad över möjligheten, dock är jag kluven mellan 25-åringen och 30-åringen som kvällens vinnare. 25-åringen är väldigt mjuk och komplex medan 30-åringen bjöd på lite mer syrlighet och attityd märkligt nog. Destilleriets 40-åring bjöd på lite mer rök men kändes lite tröttare än sina yngre syskon.

Allt som allt en fantastiskt spännande kväll!
***

Highland Park i Gamla...

0 Läs mer >>
***
Detta blir min sista whisky på ett tag nu, då jag spenderar februari månad i nykterhetens tecken. Jag brukar se till att ta en alkoholfri månad varje år för att försäkra mig om att jag klarar detta utan svårigheter. Whisky bör alltid drickas med måtta, vilket ibland kan vara svårt om det är ett intresse. Som sista whiskyn innan "torkan" har jag valt något extra. Det är ingen hemlighet att jag gillar Highland Park, och det finns flera anledningar för det.
 
Naturligtvis för smakens skull. Det är ju trots allt det enda skälet som verkligen är viktigt. Highland Park tenderar att vara en "lite av varje-whisky". Vissa gillar att säga att den har "lite av varje region i sig". Enligt mig är det struntprat. Hela grejen med att de olika whiskyregionerna i Skottland skulle ha sin egen specifika smakkaraktär köper jag inte (men det ämnet är för ett senare inlägg). Det kanske skulle vara bättre att säga Highland Park har "lite av mycket". Generellt har destilleriet lite blommiga smaker, fruktiga smaker, en lite robust karaktär, lite kustinfluenser och lite rök och torv.
 
Ett annat skäl är att den har ett varumärke. Det är möjligt att många ser det som lite jobbigt men jag gillar det. Destilleriet lever och andas vikingar. Anledningen till detta är att vikingar koloniserade Orkney (och andra delar av Skottland), men att ön blev relativt orörd av andra grupper. Enligt skottarna själva är Orkneyborna genetiskt sett mer lika norrmän och danskar än de är lika sina landsmän på fastlandet (något de enligt utsago är stolta över). Detta är alltså anledningen till att Highland Park har ett vikingtema för sitt destilleri, och det funkar alldeles utmärkt enligt mig. De kommer i dagarna avsluta sin Valhalla-serie som är döpt efter de nordiska gudarna (Thor, Loke, Freja och Oden), och de har även en krigarserie där varje whisky är döpt efter olika nordiska krigarherrar. Destilleriets logga ser dessutom ut som en hällristning eller något som skulle dekorera en vapenskäld.
 
När vi ändå pratar om loggan... som utbildad grafisk designer så är det svårt för mig att ignorera Higland Parks design. Frånsett deras ettiketter (som snarare skriker "cyckelslang från Biltema" än "god viking-whisky") så tycker jag att destilleriets design är väldigt tilltalande. Loggan är simpel och elegant, de har en unik form på flaskorna som jag verkligen gillar, och dekorationerna på förpakningarna (tex Drakkar, Hjarta, Ragnvald m.fl) är slående. Deras 50-åring är utan tvekan den vackraste flaskan jag någonsin sett!!!
 
Men nog om ytligheter nu. En viss kvot av malten som Highland Park använder (jag har för mig att det är 20%) mältas på destilleriets egna mältningsgolv. Jag tycker att det är ett stort plus eftersom jag gillar hantverket och omsorgen som går in i den gamla metoden att producera whisky. Ju mer hantverk desto större guldstjärna i kanten helt enkelt. Om jag inte misstar mig så innehåller all deras single malt i basutbudet sherrylagrad whisky (i olika proportioner) vilket tilltalar en sherry-torsk som mig. 25-åringen fick titeln "best whisky in the world" år 2013, en titel som nu förtiden lovar mer om pris än kvalité enligt mig.
 
 
Highland Park 25yo
Officiell buteljering
45,7%
 
Doft: Doften är mjuk, fyllig och komplex.Den bjuder på massor av röda äpplen och vanilj(sås?). Lite rök smyger i bakgrunden tillsammans med en svag sälta. Märkligt nog känner jag något som liknar mysk. Snart kommer det fram fuktigt trä, lite aska, och något blommigt som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Lite bittermandel. Med tiden framträder även geléhallon och sötsyrliga päron pudrade med kanel. Riktigt fint!

Smak:
Smaken är väldigt fruktig, och nyckelordet tycks vara "saftig". Jag får tydliga mandariner tillsammans med lite ananas och vanilj. Detta övergår till bittermandel och blandade nötter. Torven och röken kommer inte förän i eftersmaken med söta mandariner. Whiskyn lämnar munnen torr och en pirrande känsla på tungan.
 
Avslutningsvis: WOW! Trots att whiskyn ska innehålla en stor andel first fill sherrycasks så upplever jag att whiskyn domineras av bourbonfaten och kompleteras av sherryfaten. Som förväntat har röken mojnat ut under åren. Dock hade den förvånandsvärt lite ek i sig och jag fann den istället väldigt fruktig och mjuk. En komplex whisky som utgör en perfekt present till en erfaren whiskydrickare.
Som sagt så är det altså bourbonfaten som är hjälten som assisteras av sin sidekick, (sherryfaten). Dom jobbar ruskigt bra tillsammans och om detta vore en serietidning så skulle de ha en bra chans att fånga Jokern, Lex Luthor, Dr Doom och Venom på en och samma natt.
Bravo!
 
MVG
***

Highland Park 25yo