WhiskyWombat

Detta blir min sista whisky på ett tag nu, då jag spenderar februari månad i nykterhetens tecken. Jag brukar se till att ta en alkoholfri månad varje år för att försäkra mig om att jag klarar detta utan svårigheter. Whisky bör alltid drickas med måtta, vilket ibland kan vara svårt om det är ett intresse. Som sista whiskyn innan "torkan" har jag valt något extra. Det är ingen hemlighet att jag gillar Highland Park, och det finns flera anledningar för det.

 

Naturligtvis för smakens skull. Det är ju trots allt det enda skälet som verkligen är viktigt. Highland Park tenderar att vara en "lite av varje-whisky". Vissa gillar att säga att den har "lite av varje region i sig". Enligt mig är det struntprat. Hela grejen med att de olika whiskyregionerna i Skottland skulle ha sin egen specifika smakkaraktär köper jag inte (men det ämnet är för ett senare inlägg). Det kanske skulle vara bättre att säga Highland Park har "lite av mycket". Generellt har destilleriet lite blommiga smaker, fruktiga smaker, en lite robust karaktär, lite kustinfluenser och lite rök och torv.

 

Ett annat skäl är att den har ett varumärke. Det är möjligt att många ser det som lite jobbigt men jag gillar det. Destilleriet lever och andas vikingar. Anledningen till detta är att vikingar koloniserade Orkney (och andra delar av Skottland), men att ön blev relativt orörd av andra grupper. Enligt skottarna själva är Orkneyborna genetiskt sett mer lika norrmän och danskar än de är lika sina landsmän på fastlandet (något de enligt utsago är stolta över). Detta är alltså anledningen till att Highland Park har ett vikingtema för sitt destilleri, och det funkar alldeles utmärkt enligt mig. De kommer i dagarna avsluta sin Valhalla-serie som är döpt efter de nordiska gudarna (Thor, Loke, Freja och Oden), och de har även en krigarserie där varje whisky är döpt efter olika nordiska krigarherrar. Destilleriets logga ser dessutom ut som en hällristning eller något som skulle dekorera en vapenskäld.

 

När vi ändå pratar om loggan... som utbildad grafisk designer så är det svårt för mig att ignorera Higland Parks design. Frånsett deras ettiketter (som snarare skriker "cyckelslang från Biltema" än "god viking-whisky") så tycker jag att destilleriets design är väldigt tilltalande. Loggan är simpel och elegant, de har en unik form på flaskorna som jag verkligen gillar, och dekorationerna på förpakningarna (tex Drakkar, Hjarta, Ragnvald m.fl) är slående. Deras 50-åring är utan tvekan den vackraste flaskan jag någonsin sett!!!

 

Men nog om ytligheter nu. En viss kvot av malten som Highland Park använder (jag har för mig att det är 20%) mältas på destilleriets egna mältningsgolv. Jag tycker att det är ett stort plus eftersom jag gillar hantverket och omsorgen som går in i den gamla metoden att producera whisky. Ju mer hantverk desto större guldstjärna i kanten helt enkelt. Om jag inte misstar mig så innehåller all deras single malt i basutbudet sherrylagrad whisky (i olika proportioner) vilket tilltalar en sherry-torsk som mig. 25-åringen fick titeln "best whisky in the world" år 2013, en titel som nu förtiden lovar mer om pris än kvalité enligt mig.

Doft: Doften är mjuk, fyllig och komplex.Den bjuder på massor av röda äpplen och vanilj(sås?). Lite rök smyger i bakgrunden tillsammans med en svag sälta. Märkligt nog känner jag något som liknar mysk. Snart kommer det fram fuktigt trä, lite aska, och något blommigt som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Lite bittermandel. Med tiden framträder även geléhallon och sötsyrliga päron pudrade med kanel. Riktigt fint!

Smak: Smaken är väldigt fruktig, och nyckelordet tycks vara "saftig". Jag får tydliga mandariner tillsammans med lite ananas och vanilj. Detta övergår till bittermandel och blandade nötter. Torven och röken kommer inte förän i eftersmaken med söta mandariner. Whiskyn lämnar munnen torr och en pirrande känsla på tungan.

Avslutningsvis: WOW! Trots att whiskyn ska innehålla en stor andel first fill sherrycasks så upplever jag att whiskyn domineras av bourbonfaten och kompleteras av sherryfaten. Som förväntat har röken mojnat ut under åren. Dock hade den förvånandsvärt lite ek i sig och jag fann den istället väldigt fruktig och mjuk. En komplex whisky som utgör en perfekt present till en erfaren whiskydrickare.

Som sagt så är det altså bourbonfaten som är hjälten som assisteras av sin sidekick, (sherryfaten). Dom jobbar ruskigt bra tillsammans och om detta vore en serietidning så skulle de ha en bra chans att fånga Jokern, Lex Luthor, Dr Doom och Venom på en och samma natt.

Bravo!