Highland Park Viking Pride
***
Viking Pride ja, eller Highland Park 18yo som den hette innan rebrandingen.
Ja för ca två år sedan gjorde Highland Park ett ryck och bytte designen på sina flaskor, samtidigt som 15yo, 21yo och Dark Origins slopades. Man passade även på att släppa en uppsjö av single cask-buteljeringar som kom i små säckvävspåsar och de fick en ruggigt stor hype. Deras 10yo, 12yo, och 18yo fick namn som "Viking Scars", "Viking Honour" samt "Viking Pride". Highland Park har ju alltid varit ett tungt marknadsfört destilleri så jag är inte förvånad, men hela namngrejjen käns lite krystad, och lets face it, vi kommer ändå använda åldersbeteckningen när vi snackar om dem iaf.
Något jag verkligen applåderar är dock den nya designen på flaskorna. De är helt enkelt fantastiskt fina. Jag vill även ge en komplemang till det faktum att de numer skriver ut batchen på kartongen (min battch är från septemper 2017), vilket gör det lätt att leta reda på den batch man kanske gillade lite extra mycket (eller undvika de man tycker sämre om).
Highland Park färgar aldrig sin whisky vilket jag applåderar, men deras whisky buteljeras på 40% eller 43%, vilket jag verkligen tycker är synd. Jag gör en kvalificerad gissning och påstår att deras whisky dessutom är kylfiltrerad i och med att det inte påstås annat på ettiketten, samt den låga alkoholhalten.
Highland Park Viking Pride
18yo, 43%
Officiell buteljering.
Doft: Medelfyllig doft, främst dominerad av ananas och röda vinbär. Det finns även något "kvistigt" här i... kanske lite granatäpple också. Röken märks knappt och torven håller sig verkligen i bakgrunden. Efter en stund kommer ljunghonung. Lite vatten sköljer bort alla spår av rök och plockar fram blandade citrusskal.
Smak: Medelfyllig kropp. Ananas och ljunghonung utgör 80% av smakbilden. Jag hittar något kvistigt också. Längst bak hittar jag torven, men hade förmodligen inte gjort det om jag inte hade letat efter den. Finishen känns lite tunn. Den drunknar väldigt lätt, och jag råkade platta ut den helt med några droppar för mycket.
Avslutningsvis: Jag får för mycket Cragganmore 12-vibbar av denna för att det ska vara kul. Förut såg jag alltid till att ha minst en Highland Park 18 hemma, nu känner jag att det kommer dröja länge innan jag köper en igen. I deras tasting-video på hemsidan/youtube pratar Martin om smaker som russin, dadlar, körsbär och cristmas-cake, vilket jag verkligen inte hittar. Om man förväntar sig det så tror jag att man blir besviken. Jag blir lite sur när jag tänker på hur mycket bättre denna hade varit på 46% eller 48% och framför allt okylfiltrerad. Personligen tror jag att det hade puttat upp den till VG+. Nu hamnar den på ett G ist. Den är god, men för 800kr (dock över £100 i UK) vill jag ha mer än medelfyllig ananas med honung som inte kan simma.
G
***