WhiskyWombat

 

 

Glen Garioch är en relativt ny bekanskap för min del, men de klättrar snabbt upp bland favoriterna! Som alla andra destillerier med gaeliska namn så utalas det inte alls som det låter, utan uttalas "Glenn Geerie" (bokstäver som "a, o, c" och "h" kändes väll överskattade antar jag....). Namnet betyder "Den Branta Dalen". Beroende på vilken regionskarta man tittar på så ligger destilleriet antingen i östra kanten av Speyside eller i Highlands. Oavsett vilken karta man tittar på så ligger destilleriet nordväst om Aberdeen, rakt österut från Ardmore. Själva räknar de sig som ett Highland destilleri, så varför tjafsa?

 

Destilleriet byggdes 1797 av Thomas Simpson och är ett av få destillerier som är byggda på 1700-talet. Man stängde en släng 1968 pga vattenbrist när den befintliga källan sinade. 1972 hittade en man lämpligt kallad "Digger" en ny vattenkälla och man kunde öppna igen. I samband med öppningen passade man på att introducera egen golvmältning tillsammans med ett närliggande växthus som värmdes upp av spillvärme från produktionen. Mest änmärkningsvärt är att Glen Garioch nu släpps som single malt för första gången. Ditills hade man enbart producerat för blended-industrin, och gick i märken som Bells, VAT 69 m.m. 1982 blev Glen Garioch först i Skottland med att övergå till gaseldade pannor (vilka moderniteter!). 1984 tog japanska Suntory (som äger Yamazaki, Hakushu m.m) över destilleriet. Detta medförde att man gick från att producera rökig sprit, som man ditills gjort, till att producera rökfritt. Man slutade även med den egna golvmältningen 1994, och 1995 stängde man destilleriet igen. Här lade man ut destilleriet till försäljning men ingen ville ha det så man valde att öppna destilleriet igen 1997, och om jag inte minns fel så var det då man införde sin core-range. Det är en rätt kort och koncis range med deras NAS "Founders Reserve" och deras 12-åring. All whisky från Glen Garioch (erkänn, du uttalar det fortfarande Glen Gariåch i huvudet) är buteljerad på minst 48%, är okylfiltrerad och ofärgad, vem annan gör det liksom? Man har även släppt en 15-årig TRE-buteljering (som, i min not so humble opinion, kickar ass) samt lite andra limiterade utgåvor.

 

Glen Garioch är ett sånt där underbart destilleri som, likt tex Ben Nevis, lyckas göra bra whisky, trotts att det inte får den kärlek det förtjänar av sina ägare. Destilleri-karaktären är maffig med läder och vax och är nästan motsatsen till den eleganta (aka mesiga) Auchentoshan (som också ägs av Suntory). Jag tycker att Glen Garioch inte heller får den kärlek de förtjänar från kunderna. En av anledningarna kan vara att den ena kundgruppen är turister som köper Glen Garioch eftersom den har ett klassiskt gaeliskt namn, är förpackad i ett mossgrönt tartan-mönster och är väldigt snällt prissatt. Det blir en souvinir som ovana whiskydrickare har svårt att gilla eftersom den är så maffig och ruffig i karaktären. Samtidigt blir de förbisedda av mer erfarna whiskydrickare eftersom det är en billig souvinir-whisky som "icke-drickare" köper. Dock är det fina i kråksången att whiskyn, likt andra under-radarn destillerier (typ anCnoc, Glengalssaugh, Balblair m.fl) därför håller ett lågt pris och därmed blir väldigt prisvärda. Balblair har dock växt i populäritet och man valde att slopa sin gamla range (vintage-systemet) och ersätta det med en ny (vilket även gjordes med Glenrothes). I samband med relaunchen byte man design och höjde priserna avsevärt (samma sak hände med Glenrothes, Old Pulteney m.fl). Med denna prishöjning och ombranding i åtanke så passar jag på att njuta av Glen Garioch som det är just nu. Rätt som det är så övertas det av nya ägare som intalar sig att destilleriets namn är populärt nog att rebranda och chockhöja priserna. Samma sak gäller framför allt anCnoc vars range med bla, en 24yo för 1499kr är sjukt prisvärd!

 

Glen Garioch är ett av Skottlands älsta destillerier och förtjänar mer kärlek än det får, speciellt med tanke på deras buteljeringspolicy! De är whiskyvärldens Iacton "the Halfheard" Qruze (om någon är nördig nog att ha läst The Horus Heresy-serien).De är inte pretantiösa utan de gör sin grej, och de gör det bra. Much love!