WhiskyWombat

 

Arran öppnade 1995 och har därmed inte producerat whisky i mer än ca 20år. Destilleriet ligger på Isle of Arran (som givetvis har givit destilleriet sitt namn) som ligger på Skottlands västkust. Ibland kan man hitta Arran hos de självständiga buteljerarna under sitt destillerinamn (som i det här fallet) och ibland går den under namnet "Lochranza" vilket är orten där destilleriet ligger. De producerar även en officiell rökt whisky som heter "Machrie Moor".

Utöver detta har destilleriet även gjort en Robert Burn´s Single Malt och en Robert Burn´s Blended Whisky som hyllning till Skottlands främste poet.

 

Jag har inte provat så mycket Arran som jag hade velat, men det jag har provat har imponerat. Jag är desutom delägare i ett Oloroso-fat som jag verkligen ser fram emot att prova, förhoppningsvis lagom till min 40-årsdag.

När jag kom över den här flaskan var jag tvungen att slå till. Den självständiga buteljeraren Adelphi har ett gott rykte om sig, vilket enligt mina erfarenheter är väl förtjänt. För ca 65euro var det inte mycket att snacka om.

 

 

Doft: Oj, väldigt mjuk och len. Här kommer plommon med syrliga körsbär och karamelliserat socker. Jag hittar en liiiiiten hint av stjärnanis och euctalyptus. Med tiden blir hallon-och-lakrits-skallar mer framträdande samt någon typ av fruktsirap. En god men nästan FÖR försiktig doft.

Smak: Smaken börjar väldigt timid, men stegrar de första 3-4 sekunderna. Först kommer söta noter av varma röda äpplen. Hallon-och-lakrits-skallarna fråndoften dyker upp igen med tyngd på hallonen. En hint av punch, inlagda persikor och blandade vinegum. Liiite ek i bakgrunden.

 

Avslutningsvis: När jag såg färgen och öppnade flaskan så förväntade jag mig ett kraftfullt sherrymonster, men när jag doftade på den tänkte jag "var är whiskyn?". Efter att ha fått lufta ett par minuter började den vakna till liv. Det var dock inte förän jag druckit ca en tredjedel av flaskan som den hade öppnat upp sig till fullo. Denna är väldigt len och påminner mer om en Glengoyne (i början mer som en Auchentoshan) än någon Arran jag tidigare smakat. En bit mörk choklad (72-75%) plockar fram de allra bästa sidorna hos denna, och lockar fram lite marsipan och biggaroer. Detta kan vara den "blygaste" malten jag provat och kommer förmodligen inte att förnärma någon.